Min kommentar:
Nej, det kanske inte blir fler kärnvapen. Men fler kärnvapen är inte den enda möjliga makropolitiska konsekvensen av kärnkraft. Det finns kopplingar till terrorism på fler än ett sätt. Kärnvapen och kärnkraft är kopplade till varandra genom att de båda behöver anrikat uran. Därför får bara fem länder ha anläggningar för anrikning av uran, övriga som vill ha anrikat uran för kärnkraft får köpa av dessa fem under strikt reglerade former. Detta är självklart. En logisk och pragmatisk lösning på ett säkerhetsproblem. För oss i Sverige är det politiska okomplicerat att vara beroende av någon av dessa fem. Vi delar en stor del av samma kultur och värdegrund (åtminstone med tre av dem). För Iran däremot är situationen en helt annan. Jag gillar självklart inte Irans politik, men att en nation vill värna om sin suveränitet och inte bli politisk beroende av någon av de fem för sin energiförsörjning ser jag som naturligt. De borde få lov att sköta sin energiproduktion från ax till limpa själva. Men kärnkraften är för evigt förbunden med kärnvapen. Alltså får de inte det. Vilket leder till frustration och konflikt. Alltså är kärnkraft inte en optimal energikälla. Kärnkraften är beroende av ett system som delar in världen i ett A-lag och ett B-lag. Pålitliga människor och opålitliga människor. Självklart ökar detta spänningarna i världen och utgör en grogrund för terrorism.

Hans Blix är en av världens mest respekterade diplomater. Han har ägnat stor del av sitt liv åt internationella relationer och att förhindra spridning av kärnvapen. Men har han inte blivit lite hemmablind? Hur kan Hans Blix gilla kärnkraft?