Svenska politiker har inte lyckats enas om klimatmålen. Det har i stället bildats två läger i klimatberedningen, och frustrationen jäser nu hos dem som arbetat med frågan.

Är du nöjd med vad klimatberedningen kom fram till?

– Nej inte alls. Med tanke på att vi jobbat i nästan ett år med detta känns det enormt frustrerande att vi inte lyckades komma överens. Jag hade nästan gråten i halsen. En stor del av misslyckandet beror på att vi i allianspartierna inte kunde ena oss. Flera av allianspartierna hade definierat sin maxgräns tidigt och de kunde inte gå ifrån den, av något skäl.

Personligen tyckte jag tycker att alliansens mål var väl lågt. Men ansvaret ligger på båda sidor och jag är tveksam till hur villig Lena Hallengren (s) var att nå en uppgörelse.

Vad är det ni inte har kommit överens om?

– Inriktningsmålet, hur mycket lägre ska Sveriges utsläpp vara 2020. Alliansen ville ha 38 procent varav en del ska vara projektbaserade mekanismer, alltså klimatåtgärder som görs utomlands. Oppositionen ville ha 40 procent plus 5 som ska genomföras utomlands.

Borde inte ni politiker kunnat enas när det handlar om jordens överlevnad?

– Jo man kan tycka det. Man får inte glömma att vi var överens om det mesta och att vi har väldigt ambitiösa mål, särskilt om vi jämför med andra länder. Men den där sista viljan att nå kompromiss saknades.

Var det för mycket partipolitik i beredningen?

– Ja på slutet blev det mer partiintresse än att nå en kompromiss, beredningens ledamöter var helt enkelt inte tillräckligt oberoende. I sådana lägen kan partipolitik vara otroligt trist, det blir för mycket taktik och egenintresse för partierna.

Carl B Hamilton gick ut och sa att det rådde en ”berörings-ångest” vad gäller kärnkraften i klimatberedningen, håller du med?

– Alla i beredningen var medvetna om att kärnkraften är viktig för Sverige. Men vi var överens om att vi inte behövde ta ett beslut om den nu. Hamilton slängde in frågan i sista sekund och krävde att vi skulle uttala oss om bygget av fyra nya reaktorer vilket enbart kändes provokativt.

Vilken tyngd har beredningen nu när ni inte kom överens?

– Det hade varit bättre om vi var ense, men jag tror att regeringen kommer använda den handlingsplan vi tagit fram i kommande klimatpropositioner.

Sverige har redan en stor andel förnybara bränslen jämfört med andra länder. Spelar det någon roll vad vi gör här?

– Vi står ju för ett koldioxidutsläpp per capita som är drygt 10 gånger högre än i Indien så det finns absolut mer att göra.

Men visst blir det löjligt att stirra sig blind på enbart våra egna utsläpp, när vi handlar så mycket med andra länder. Alla varor innehåller sin dos koldioxidutsläpp och importerar vi en massa saker från Kina så måste vi ta ansvar för det också. Det är av absolut nödvändighet att vi gör insatser även i andra länder.

Hur kan utsläppen minska i andra länder?

– Det byggs ungefär två miljarder kvadratmeter ny boyta i Kina varje år. Att satsa på att bygga lågenergihus där skulle vara en enorm klimatinsats. Ett annat alternativ är att gå in och bygga renare och effektiva kolkraftverk. I afrikanska länder kan vi satsa på att bygga bra biobränsleanläggningar. Vi måste också satsa pengar på att skydda skogar.

I Storbritannien har man diskuterat att införa individuella utsläppsrätter. Är det något för Sverige?

– Det är en väldigt intressant idé. Då skulle det bli påtagligt för varje person hur mycket koldioxidutsläpp man bidrar med. Problemet är att vi inte har bra metoder för att mäta och kontrollera utsläppen på det viset.

Känns det som att du gör mer nytta i Europaparlamentet än i Sverige?

– Ett jobb i Bryssel är viktigt, vi stiftar ju regler och ramverk som anger förutsättningar. Att jag slutar om ett år beror på att det blir för slitigt att pendla. Är man två meter lång tar det på krafterna att veckla in sig i ett plan två gånger i veckan.

Detta har hänt

Under ett år har representanter från riksdagspartierna arbetat med att ta fram klimatmål och en handlingsplan för att uppnå dem till 2020. Utbyggnad av järnvägen och höjd bensinskatt blev några av målen. Men trots intensiva förhandlingar misslyckades partierna med att enas om ett mål för koldioxidutsläppen.

En stor del av misslyckandet beror på att vi i allianspartierna inte kunde ena oss. Flera av allianspartierna hade definierat sin maxgräns tidigt och de kunde inte gå ifrån den, av något skäl.

Personligen tyckte jag tycker att alliansens mål var väl lågt. Men ansvaret ligger på båda sidor och jag är tveksam till hur villig Lena Hallengren (s) var att nå en uppgörelse.

Vad är det ni inte har kommit överens om?

– Inriktningsmålet, hur mycket lägre ska Sveriges utsläpp vara 2020. Alliansen ville ha 38 procent varav en del ska vara projektbaserade mekanismer, alltså klimatåtgärder som görs utomlands. Oppositionen ville ha 40 procent plus 5 som ska genomföras utomlands.

Borde inte ni politiker kunnat enas när det handlar om jordens överlevnad?

– Jo man kan tycka det. Man får inte glömma att vi var överens om det mesta och att vi har väldigt ambitiösa mål, särskilt om vi jämför med andra länder. Men den där sista viljan att nå kompromiss saknades.

Var det för mycket partipolitik i beredningen?

– Ja på slutet blev det mer partiintresse än att nå en kompromiss, beredningens ledamöter var helt enkelt inte tillräckligt oberoende. I sådana lägen kan partipolitik vara otroligt trist, det blir för mycket taktik och egenintresse för partierna.

Carl B Hamilton gick ut och sa att det rådde en ”berörings-ångest” vad gäller kärnkraften i klimatberedningen, håller du med?

– Alla i beredningen var medvetna om att kärnkraften är viktig för Sverige. Men vi var överens om att vi inte behövde ta ett beslut om den nu. Hamilton slängde in frågan i sista sekund och krävde att vi skulle uttala oss om bygget av fyra nya reaktorer vilket enbart kändes provokativt.

Vilken tyngd har beredningen nu när ni inte kom överens?

– Det hade varit bättre om vi var ense, men jag tror att regeringen kommer använda den handlingsplan vi tagit fram i kommande klimatpropositioner.

Sverige har redan en stor andel förnybara bränslen jämfört med andra länder. Spelar det någon roll vad vi gör här?

– Vi står ju för ett koldioxidutsläpp per capita som är drygt 10 gånger högre än i Indien så det finns absolut mer att göra.

Men visst blir det löjligt att stirra sig blind på enbart våra egna utsläpp, när vi handlar så mycket med andra länder. Alla varor innehåller sin dos koldioxidutsläpp och importerar vi en massa saker från Kina så måste vi ta ansvar för det också. Det är av absolut nödvändighet att vi gör insatser även i andra länder.

Hur kan utsläppen minska i andra länder?

– Det byggs ungefär två miljarder kvadratmeter ny boyta i Kina varje år. Att satsa på att bygga lågenergihus där skulle vara en enorm klimatinsats. Ett annat alternativ är att gå in och bygga renare och effektiva kolkraftverk. I afrikanska länder kan vi satsa på att bygga bra biobränsleanläggningar. Vi måste också satsa pengar på att skydda skogar.

I Storbritannien har man diskuterat att införa individuella utsläppsrätter. Är det något för Sverige?

– Det är en väldigt intressant idé. Då skulle det bli påtagligt för varje person hur mycket koldioxidutsläpp man bidrar med. Problemet är att vi inte har bra metoder för att mäta och kontrollera utsläppen på det viset.

Känns det som att du gör mer nytta i Europaparlamentet än i Sverige?

– Ett jobb i Bryssel är viktigt, vi stiftar ju regler och ramverk som anger förutsättningar. Att jag slutar om ett år beror på att det blir för slitigt att pendla. Är man två meter lång tar det på krafterna att veckla in sig i ett plan två gånger i veckan.

Detta har hänt

Under ett år har representanter från riksdagspartierna arbetat med att ta fram klimatmål och en handlingsplan för att uppnå dem till 2020. Utbyggnad av järnvägen och höjd bensinskatt blev några av målen. Men trots intensiva förhandlingar misslyckades partierna med att enas om ett mål för koldioxidutsläppen.

//-->