
Mamma är bäst
Publicerad 2/05 13:14
Dags att tänka på det högerextrema hotet i Sverige redan nu.
Vem vinner nästa val i Sverige, Sahlin eller Reinfeldt?
Om du tillhör de olyckliga själar som redan börjat fundera på 2010 så kommer här ett obehagligt svar: ingendera. För att förstå varför bör du titta på den där lilla sista kolumnen i opinionsmätningarna, den som visar att Sverigedemokraterna har kring 3 procent i opinionen. Den siffran innehåller allt och inget. Sanningen är att mätarna inte vet hur stora högerextremisterna är, eftersom få erkänner att de vill rösta brunt när Synnovate ringer. Det vi vet är att Sverigedemokraterna har växt.
Normalt sett borde inte Sverigedemokraterna komma i närheten av fyraprocentsspärren. Trots den globala lågkonjunkturen så minskar arbetslösheten och bidragsberoendet i Sverige – dålig grogrund för extremister.
Sverigedemokraterna är också märkligt begränsade geografiskt. I Skåne har man skrämmande 8 procent i mätningarna, men norr om Dalälven saknar man nästan helt väljare och organisation. Framför allt saknar Sd den machiavelliska karismatiska ledare, som brukar vara ett måste för att högerextremister ska slå igenom.
Men tyvärr finns det tre saker som gör att Sverigedemokraterna kan bli ett verkligt hot denna gång. Inget har med flyktingar att göra.
Det första är att vi just denna gång råkar ha en »generalrepetition« för riksdagsvalet i form av EU-valet, bara ett år före riksdagsvalet.
EU-val har historiskt varit en ganska sorglig historia. Skepsis och svaga politiker har lett till lågt valdeltagande och segrar för populister. Sedan Junilistan kollapsat och miljöpartiet insett att Sverige kanske trots allt behöver EU för att rädda världen undan klimathotet finns bara Lars Ohly kvar på nejbarrikaden. Sd är lägligt nog inte bara mot abort, globaliseringar och utlänningar, de är extremt mycket emot EU också. I värsta fall kommer chocken över att ha fört en sverigedemokrat i Bryssels finrum att ge partiet medieutrymme nog att ta steget in i riksdagen också.
Det andra problemet är att Sverige aldrig haft mindre spännvidd mellan de två stora partierna. Från Le Pens chockframgång i Frankrike 2002 till Haiders segertåg i Österrike vet vi att det är när de båda stora partierna framstått som hopplöst lika som extremister förmått att mobilisera missnöje. Med Reinfeldt och Sahlin som mittenorienterade förvaltare hänger det på de andra partierna för att skapa en debatt het nog att hålla Sverigedemokraterna borta.
Det tredje problemet är att mitt i det ekonomiska miraklet i Sverige finns fortfarande stora öar av arbetslöshet och sociala problem. Det är på bruksorter som upplevt en lång klassresa nedåt som högerextremism traditionellt gror, med eller utan flyktingar. Typexemplet är Landskrona som lyckats pricka in nästan alla de svenska nedläggningsbranscherna, från varv till regementen. Gissningsvis är Mona Sahlins lovvärda tal på gayparaden i Stockholm inte så effektiva mot väljare där. Sverigdemokraterna har lägligt nog redan kompletterat utlänningsfientlighet med nostalgisk retorik om folkhemmet för den dag socialdemokraternas höga väljarstöd skulle vika.
Hur möter man utmaningen om man är demokrat och humanist?
Det entydiga erfarenheten från Frankrike till Danmark är inte att ta en direkt debatt. Hur gärna man än önskar att rationella argument skulle bita så är det inte det som driver väljare till sverigedemokraterna, ej heller från dem.
Inte heller hjälper, som vissa partistrateger just nu tycks överväga, att närma sig sverigdemokraternas väljare med flyktingskeptiska förslag. När de tongivande politikerna talar om invandring som ett problem, så kommer de som koncentrerat sig på den åsikten alltid att tjäna mest på det. Så var det när Dansk folkeparti tog kontroll över den danska debatten.
Den enda historiskt framgångsrika vägen är att våga erbjuda tydliga politiska alternativ.
Men politiker måste också kunna visa att invandring i normalfallet är både framgångsrikt och lönsamt när nyanlända gått rakt i arbete. Så fungerar det i Kanada, USA och … Gnosjöområdet i vårt eget land. Orter som Vaggeryd och Värnamo med mycket hög andel utlandsfödda, har lägre arbetslöshet bland invandrade än bland infödda svenskar.
Fokus måste ligga på att kopiera dessa orters framgångar, inte på att hitta fel hos invandrarna som måste korrigeras med hårda krav. Genom att tro på att invandring är bra – inte genom att närma sig Sverigedemokraternas logik.
***
För övrigt skulle det inte vara någon sjuksköterskestrejk i Sverige om alla vårdgivare vore såsom de privata och kooperativa alternativen inom vården. Då skulle konkurrensen om sjuksystrar fört lönerna dit de är i privat sektor i Sverige, högre än vad de strejkande krävt.
Läs mer: Om sverigedemokraterna, alla Martin Ådahls texter.
Få Fokus i ett år för bara 975 kronor!
Publicerad 2/05 00:00

Publicerad 2/05 00:00
4 kommentarer
Hej Martin
Håller helt med om stycket
” Den enda framgångsrika vägen är att våga erbjuda tydliga politiska alternativ”
Men varför finns ej dessa? Det vore intressant att belysa. Problemen har ju funnits i många år.Är problemen så svårlösta att våra demokratiska partier helt enkelt inte kan formulera alternativ.
Du kräver att våra politiker skall ”…visa att invandring i normalfallet är både framgångsrikt och lönsamt….”. Varför är inte det gjort redan? Beror det på att det är omöjligt? Kanske skall man i stället ärligt erkänna att invandringen i många fall både kostar pengar och skapar andra problem men att man av human hänsyn mm ändå kan motivera den.
Jag förstår att man ej vågar ta debatt med sd innan man har alternativen. Men då man väl har en egen politik (hur integrera de invandrare som redan finns här och hur göra i fortsättningen med nya invandrare) måste man väl ändå våga debattera även med sd.
Din artikel andas att invandrarfrågor är för svåra för att debattera inför valmanskåren, att den är för fördomsfull för att kunna tycka ”rätt”.
Det är dock svårare att byta ut valmanskåren än att äntligen formulera en realistisk tydlig demokratisk och humanistisk invandrinspolitik som både tål debatt och som kan omfattas av en stor majoritet av ”vanligt folk”.
Eller hur?
Svara på följande fråga:
Vad är poängen med att ha ett land, ett samhälle, en demokrati.
Ställ sedan följande fråga:
Vilka av svaren på min fråga undvek du att ta upp i din artikel.
Fundera sedan om du tror att de 91% som var lite missnöjda i Janne Josefssons debatt om media, missat att lägga märke till detta.
Dra några slutsatser.
lycka till
Sedan valresultatet 2006 så har Fokus och deras medarbetare på olika ställen granskat Sverigedemokraterna, senast Martin Ådahls krönika i Fokus Nummer 18. Det är säkert bra. Partier skall synas i sömmarna, speciellt nykomlingar på arenan. Man kan nog ifrågasätta sakligheten i granskningen ibland, men låt så vara när känslorna nu kommit på svall i de liberala leden. Hur som haver, det som hänt är att Sverigedemokraterna fått ett litet antal röster men en stor ökning av antalet röster, jämfört 2006 med 2002. Vad beror detta på? Ökningen är störst i invandrartäta områden (i Skåne, Södertälje och Haninge t.ex). Att skåningar, södertäljebor eller haningebor vore särskilt, citat: bruna, slut citat, är inte troligt, förhoppningsvis tror inte Fokus med nuvarande eller före detta medarbetare att det är genetiskt betingat heller, att just vissa folk som bosatt sig på vissa orter i Sverige har särskilt dumma åsikter.
Om Sverigedemokraterna är ett bra eller dåligt parti kan man diskutera och debattera, åsikterna är många (men väldigt likriktade). Om Sverigedemokraterna är ett, citat: brunt, slut citat, parti kan man nog objektivt hävda att de inte är, om brunt ska tolkas som nazistiskt alltså. Det är för övrigt en oerhörd förminskning av nazistisk brottslighet mot mänskligheten men formuleringen kom säkert i vredesmod över pöbelns okunnighet och olydnad. Men det man inte kan diskutera tydligen, eller erbjuda, det är vad den politiska mångfalden i Sverige har att erbjuda de ungefär 50% av befolkningen som tycker att Sverige har en alldeles för stor invandring. Det är ju tydligen inte ens en särskilt kontroversiell åsikt med tanke på att ungefär hälften av befolkningen tycker så. Media har, men kanske inte Fokus i synnerhet, ett ansvar mot en så stor del av befolkningen som inte finner hemvist för sin åsikt i något av ”De sju vise partierna”.
För övrigt, med anledning av artikeln om Kriminaljournalistik så är det inte rätt att säga att antalet mord och dråp är konstant över tid, inte utan tillägget att i princip alla våldsbrott, i synnerhet grova, har ökat dramatiskt. Sedan 1990 har antalet anmälda brott mot liv och hälsa fördubblats. Det borde vara värt att nämna, lika så att sjukvården idag räddar statistiken genom att se till att det som förr blev mord idag stannar vid mordförsök. Så, en fortsatt fokuserad rapportering om den stora ökningen av grova brott är i högsta grad motiverad.
Markus, Stockholm
Det är rätt korkat att slänga ut ord som brun, nazist, antidemokrat etc så fort det handlar om nåt som utmanar den vänsterliberala hegemonin. ”Högerextrem” är en ännu mer stupid etikett eftersom extremister alltid är socialister i olika tappning.
Och hur kommer det sig att när de mördar utlänningar i Sydafrika så aktar sig media noga för att kalla dem nazister? Svaret är förstås att det inte är annat än ett skällsord utan innehåll.