Så lever de papperslösa

Text: Emma Härdmark

Bild: Niklas Björling

Tre polisbilar tvärbromsar på den smala gatan i centrala Stockholm. Alla blickar vänds mot de blåvita fordonen.

Uniformerade poliser hoppar ur och går mot den lokala polisstationen i gathörnet. Dörren öppnas och gruppen försvinner in.

26-årige Muhammad höjer inte ens på ögonbrynen – trots att han får stanna upp och släppa förbi ordningsmakten där han går på trottoaren. Men kanske borde han göra det. Han lever illegalt här i Sverige och det är just den här polisstationen som har hand om hans ärende. Kanske är det poliserna som passerade bara några meter framför honom som skickar breven till honom och säger att han ska ta kontakt med dem. Men det gör han inte.

Posten är adresserad till en omtänksam kompis inne i stan, men själv bor han i ett fönsterlöst källarrum utan möbler strax utanför tullarna. Han kom till Sverige från Jalalabad i Afghanistan för snart sex år sen och under de fyra åren han levt här utan tillstånd har han haft det betydligt sämre än nu. I långa perioder har han sovit på gatan.

Muhammad suckar.

– Det är katastrof här inne.

Han pekar på huvudet.

– Katastrof. Men vad ska jag göra. Jag måste leva.

Nästan hela tiden har han arbetat. Ofta svart, men regelbundet har vita anställningar återkommit, trots att han har fått avslag på sin asylansökan och har ett utvisningsbeslut hängandes över sig. Nyckeln till det vita arbetet är ett id-kort från Nordea som han fick under en period när han hade tillfälligt uppehållstillstånd.

– Jag visar upp det för arbetsgivaren, de brukar inte fråga mer.

När han känner att det blir för osäkert drar han sig tillbaka, rädd att bli påkommen och rapporterad till polisen.

Nya jobb hittar han relativt lätt, det finns en restaurang på Södermalm, berättar han. Där samlas jobbsökare och folk med kontakter och utbyter tjänster. Muhammad brukar gå dit för att få tips om var det behövs arbetskraft just nu.

För källarrummet betalar han 1 200 kronor, när det blir något över försöker han skicka hem pengar till sina två bröder i Afghanistan, de enda nära släktingar han har kvar i livet. Han vill att de ska komma hit så snart han fått arbets- eller uppehållstillstånd.

– Men de bara gråter i telefonen och säger att jag ska komma tillbaka i stället, då lägger jag på luren. Det är skitjobbigt, säger Muhammad.

Många jobb har varit inom restaurangbranschen, men han har också sålt kläder i butik och nattjobbat som städare.

Fram till förra veckan var han timanställd som servitör hos en arbetsgivare som kände till hans situation. Men polisen gjorde en räd mot restaurangen och grep två misstänkta anställda. Muhammad var ledig just den dagen och klarade sig, men arbetsgivaren vågade inte ta någon risk utan gav honom sparken dagen därpå.

Arbetsgivaren säger till Fokus att han gärna vill hjälpa Muhammad och kanske kan han erbjuda honom ett nytt jobb lite längre fram. Men inte just nu.

Muhammad trivdes bra på jobbet och hade hoppats kunna stanna kvar fram till december när regeringens nya lag om arbetskraftsinvandring träder i kraft.

– Jag vill ha frihet, att kunna resa och leva fritt, det är det enda jag vill, säger han.

Men Muhammad kommer att bli besviken, lagen gäller inte honom. Varken gömda eller papperslösa omfattas. Något som väckt omfattande kritik bland många organisationer som är engagerade i flyktingfrågor.

Regeringen och miljöpartiet står dock på sig, gränsdragningsproblematiken skulle bli för stor. De motiverar valet att inte inkludera gömda i den nya lagen med att den gruppen ändå kommer att minska när lagen väl trätt i kraft. Många kommer då att kunna söka arbetstillstånd i stället för att vistas här illegalt.

Inte heller familjen Gonzales från Chile omfattas av de nya reglerna, trots att de egentligen borde ha alla förutsättningar för att få arbetstillstånd. De kom hit för sex år sedan, när både pappa Fernando och mamma Guadalupe blev arbetslösa hemma i Valparaíso. Av rent ekonomiska skäl. Efter två år hade de råd att låta barnen komma efter, och varken de eller barnen ångrar det.

I dag arbetar de precis som Muhammad inom restaurangvärlden.

Fernando diskar för femtiofem kronor i timmen, Guadalupe städar för kring femtio. Barnen Ana, 15 år, och José, 14 går, i vanlig svensk skola, spelar fotboll och basket och pratar svenska helt utan brytning.

– Sverige har blivit som mitt land också nu, det känns som att jag är född här, säger José.

Det rullar på förhållandevis bra för familjen, trots att de bor trångt och måste flytta ganska ofta och trots att alla saknar de sista fyra siffrorna i personnumret. ­Ibland hamnar de i situationer där de måste ljuga för att inte avslöjas, berättar Ana, men oftast kan de leva som sina jämnåriga.

– Vi har det så mycket bättre här än i Chile, allt är bättre här, säger Guadalupe.

Kyrkan är viktig för dem, det är också där mycket av jobbkontakterna sker.

– Det är viktigt med ett bra kontaktnät. Arbetsgivarna rekommenderar mig vidare sen när jobbet tar slut, säger Fernando.

Föräldrarna oroar sig dock för hur framtiden ska bli, särskilt nu, eftersom Guadalupe är gravid. Hon går på regelbundna mödrakontroller via mottagningen som Läkare i världen driver. I november föds barnet, som hon hoppas blir en son, och då kommer det att bli kärvt. Någon betald mammaledighet är det inte tal om. Det gäller att hon kan komma i gång så snart som möjligt, säger hon och suckar.

Victor Cifuentes, migrationssakkunnig som driver konsultfirman Internationell flyktingcenterinformation, tycker att det är en skam att det nya lagförslaget inte inkluderar dem som i dag lever här olagligt.

– Det handlar högt räknat om sammanlagt femtontusen människor, det är inte jättemånga med andra ord, säger han.
Enligt officiella siffror gömmer sig i dag drygt 8 300 personer som ska avvisas eller utvisas ur Sverige. Polisen letar formellt efter dem, men de som åker fast gör det oftast av en slump. Det kan vara i trafikkontroller eller kontroller på arbetsplatser som restauranger, byggarbetsplatser och affärer.

Visar det sig att en person är efterlyst blir det direkttransport till polisstationen för vidare utredning. Vissa körs sen direkt till något av Migrationsverkets förvar, men det är inte helt ovanligt att personen i stället släpps igen, mot löftet att regelbundet anmäla sig till stationen. Vilket de sällan gör.

Hans Rosenqvist, jurist på Rikspolisstyrelsen, säger att polisen inte samkör sina register med Skatteverket för att hitta dem som är här olagligt men jobbar vitt.

– I praktiken rör de sig alltså tämligen säkert på gatorna i dag. Många etablerar sig här redan under asyltiden, en hel del jobbar, startar eget företag och skaffar familj. Och sen kommer polisen och säger att nu ska de åka hem. Den situationen tycker jag personligen inte är bra, säger han.

Hans Rosenqvist tror att antalet gömda kommer att öka i och med att Sverige sedan i april avvisar eller utvisar personer till Irak igen. Enligt Migrationsverket väntas endast var tredje irakier få uppehållstillstånd i år. Tidigare fick 75–80 procent stanna.

Muhammads arbetsgivare, som vill vara anonym, vill gärna hjälpa honom men vågar samtidigt inte riskera något för företaget.

– Så jag kan inte lova något i förväg, men jag känner verkligen sympati för Muhammad och hans situation och jag skulle nog kunna tänka mig att erbjuda honom ett fast jobb om det skulle kunna hjälpa honom att få uppehållstillstånd när den nya lagen trätt i kraft, säger han.

Det är ännu oklart om personer som Muhammad och familjen Gonzales efter den 15 december måste åka tillbaka till hemlandet för att söka jobbet i Sverige via arbetstillstånd. Migrationssakkunnige Victor Cifuentes är en av dem som undersöker om det skulle räcka att ta sig till ett land utanför EU.

– Men ändå, det är vansinne att inte låta de som redan är här, som kan både språket och jobbet, få söka direkt härifrån, säger han.

Fotnot: Familjen Gonzales och Muhammads namn är fingerade.

Nya lagar

I tisdags beslutade riksdagen om en lagändring som begränsar asylsökandes och gömdas rätt till sjukvård.

I mars kom regeringen och miljöpartiet överens om att öppna de svenska gränserna för arbetskraftsinvandring. Därmed går Sverige före resten av EU. Papperslösa och gömda omfattas inte alls av de nya reglerna.