Kartan över makten 2.0
Vilka är personerna som formar de nya politiska idéerna som blir dagordningen för massmedier, regering och riksdag? För att ta reda på det måste man rikta blicken mot nätet. Det är där det unga politiska Sverige har skapat sig en arena. På sociala nätverkssajter och i bloggosfären ser vi “Makten 2.0″ växa fram, något som blev väldigt tydligt senast i samband med FRA-debaten. Almedalsbloggen och Fokus har kartlagt hur aktörerna i denna nya maktsfär hänger samman med varandra.
När vi med utgångspunkt från aktörerna i Almedalen analyserat de politiska nätverken kan man se några tydliga tendenser. Fortfarande är det blockgränserna som i huvudsak styr kontaktvägarna. Därför bildas två nätverkssfärer där några få personer fungerar som “bryggor”. Det är vanligtvis PR-konsulter eller personer med nära koppling till PR-branschen.
Bland “bryggorna” hittar man personer som m-märkte Fredrik Andersson på Prime PR, statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, almedalsbloggaren Jonas Morian och TV4-reportern Niklas Svensson. De har byggt nätverk som sträcker sig in i båda politiska sfärerna. Skälen kan vara olika men handlar i grunden om att få insyn och/eller påverkansmöjligheter.
Det är bryggorna man söker upp om man vill få en överblick av de politiska processerna i båda blocken. Vill man få kontakt med makthavare på båda sidor blockgränsen är det klokt att börja med dem.
Vill man däremot påverka ett enskilt partis ställningstaganden är det kanske klokare att titta mer mot mitten av respektive sfär. Här hamnar partigängare och personer som sitter nära partierna ledningar. På den blå sidan hittar du där exempelvis tidigare muf-ordföranden Tove Lifvendal, numera på Svenskt Näringsliv, och moderaternas kommunikationsstrateger Pär Henriksson och partisekreteraren Per Schlingmann. På den röda sidan möter socialdemokraternas tidigare info-chef Toni Eriksson, riksdagsledmöterna Maryam Yazdanfar och Veronica Palm eller varför inte Katrine Kielos på Dagens Arena.
Det är de borgerliga ungdomsförbunden som leder trenden mot ökat nätverkande. Det är tydligt att den borgerliga sfären är mer utvecklad och mogen. Här nätverkas det mycket närmare den formella makten. Hos de rödgröna finns det en avvaktande hållning från de som sitter på den formella makten. Ett undantag är Leif Pagrotsky som med liv och lust öppnat sig för de sociala nätverken. Men tittar man till de som har de mest utvecklade nätverken är moderata ungdomsförbundet helt dominerande och nästan hela förbundledningen med Niklas Wykman i spetsen finns på listan över de med flest nätverkskontakter.
Nätverken har både hos de borgerliga och hos de röd-gröna en tydlig stockholmskoppling. Det är de unga i regeringskansliet, partikanslier, PR-byråer och riksdagsgrupper som leder vägen. Och de bor i Stockholm. Det betyder förstås att det finns en reell koppling mellan kontakterna på nätet och möjligheten att träffas på caféer, pubar och sammanträdesrum.
Vi kommer att fortsätta granska hur nätverksmakten i Sverige växer fram. Och på Makthavare.se kan man nu också se vilka formella makthavare som gör störst avtryck hos denna svans som utan tvivel då och då viftar med hunden.
Martin Ahlquist, ansvarig utgivare Fokus
Magnus Ljungkvist, ansvarig utgivare Almedalsbloggen
4 kommentarer
[...] Fokus & Almedalsbloggen har de nu gått live med sin lista över de mest inflytelserika makthavarna [...]
[...] makt 2.0, makten 2.0, sociala nätverk Almedalsbloggen har tillsammans med Fokus kartlagt politiska makthavares nätverk. Jag är tydligen en del av eliten som styr dagordningen. [...]
Jag tror Fokus överskattar detta med nätet och nätverken en aning. Nätverken fyller förvisso en central funktion inom pr-världen som ju är ett uppblåst humbug (och som således behöver ständigt mer nätverkande för att inte bubblan ska spricka), men inom den verkliga politikens värld är jag inte övertygad om att nätet och nätverken är fullt så betydelsefulla som ofta görs gällande nuförtiden, åtminstone inte i fråga om konkreta politiska resultat. Förstås möjligt att jag är galet ute, inte minst som jag själv befinner mig på avstånd från spektaklet, men i så fall kan väl Fokus hjälpa en på traven lite och belysa nätverkens roll mer på djupet genom att exempelvis förklara hur vägen går från nät och nätverk till ett klubbat lagförslag i riksdagen, i stället för som nu rita fåniga kartor och grafer som visar upp så gott som varenda poppiskille/tjej som lyckats med bedriften att finna en förmodligen levnadslång försörjning någonstans inom det politikindustriella komplexet.
Men hela grejen kanske bara är en ploj och ett ironiskt knep från Fokus sida att värva ny prenumeranter?
Nätet verkar leda till mindre demokrati, snarare än mer som påstås stup i kvarten. Det är bara klickar som skapar de löjliga skenopinionerna. 50 bloggare som bara läses av varandra, som gapar och skriker för att man ska tro att de är en opinion.