Kommentarer till Låt staten ta över http://www.fokus.se/2008/09/lat-staten-ta-over/ Sveriges nyhetsmagasin! Fri, 10 Feb 2012 14:19:15 +0100 http://wordpress.org/?v=2.8.6 hourly 1 Av: Ingela Parmryd http://www.fokus.se/2008/09/lat-staten-ta-over/comment-page-1/#comment-4237 Ingela Parmryd Mon, 29 Sep 2008 14:54:57 +0000 http://www.fokus.se/2008/09/lat-staten-ta-over/#comment-4237 Att "ösa resurser över forskarvärlden" skulle vara det som nu sker är inte en verklighet jag känner igen mig i. Forskningen får ett betydande resurstillskott som är både nödvändigt, sedan länge efterlyst och varmt välkommet. Idag utförs forskningen på många håll med minimala resurser men med maximala förväntningar. För att ha en chans att ta del av t ex de projektpengar vetenskapsrådet delar ut krävs vanligtvis forskning av internationell toppklass. Trots skral budget och stor tidsbrist lyckas många av Sveriges forskare åstadkomma internationell toppforskning. Till stor del genom ideellt arbete. De "lediga" timmar som läggs ned i statens tjänst är astronomiska. Ett resurstillskott som kanaliseras via fakultetsmedel skulle kunna bidra till att förbättra forskarnas situation genom att återinföra de stödfunktioner som tidigare fanns till förfogande, t ex kategorierna laboratorieassistenter och forskningsingenjörer. Att tillåta forskarna forska vore en relativt enkel kvalitetshöjande åtgärd. Vidare håller jag inte med Eva Mörk och Daniel Waldenström att lösningen till bättre forskning ligger i högre löner till forskarna. Trygghet är icke att förakta! Inom livsvetenskaperna har du chans att få ett lektorat när du passerat de femtio. Närmast underordnad akademisk tjänst, forskarassistenttjänsten, avslutas innan de fyrtio. Det är ganska många år att fylla med otrygghet och visst påverkar stressen att behöva finansiera sin egen tjänst med anslag, undervisning eller vad det nu må vara både det allmänna välmåendet och prestationen. Med kortsiktighet premieras säkra forskningsprojekt med lågt risktagande. För de stora upptäckterna bör inte alla innovativa och risktagande projekt sorteras bort, men vem utan finansiering för mer än ett år för vare sig forskning eller anställning vågar satsa på dem? Så mer trygghet är definitivt en kvalitetshöjande åtgärd. Om nu situationen för landets forskare är så svår kan man fråga sig om vi inte har för många forskare. Mitt svar är nej. Om vi skulle halvera forskarkåren skulle förvisso den kvarvarande halvan få mer pengar till sin forskning. Dessvärre skulle de inte få någon tid att utföra den. Som forskare vid landets universitet och högskolor är du nämligen också lärare, vilket tenderar att falla bort från debatten. För varje lärare som tas bort måste någon annan gå in och göra jobbet. För att upprätthålla kvaliteten i både undervisningen och forskningen krävs många forskare som kan dela på undervisningsbördan och samtidigt beredas tid för forskning. Ingela Parmryd forskare Stockholm universitet Att ”ösa resurser över forskarvärlden” skulle vara det som nu sker är inte en verklighet jag känner igen mig i. Forskningen får ett betydande resurstillskott som är både nödvändigt, sedan länge efterlyst och varmt välkommet. Idag utförs forskningen på många håll med minimala resurser men med maximala förväntningar. För att ha en chans att ta del av t ex de projektpengar vetenskapsrådet delar ut krävs vanligtvis forskning av internationell toppklass. Trots skral budget och stor tidsbrist lyckas många av Sveriges forskare åstadkomma internationell toppforskning. Till stor del genom ideellt arbete. De ”lediga” timmar som läggs ned i statens tjänst är astronomiska. Ett resurstillskott som kanaliseras via fakultetsmedel skulle kunna bidra till att förbättra forskarnas situation genom att återinföra de stödfunktioner som tidigare fanns till förfogande, t ex kategorierna laboratorieassistenter och forskningsingenjörer. Att tillåta forskarna forska vore en relativt enkel kvalitetshöjande åtgärd.
Vidare håller jag inte med Eva Mörk och Daniel Waldenström att lösningen till bättre forskning ligger i högre löner till forskarna. Trygghet är icke att förakta! Inom livsvetenskaperna har du chans att få ett lektorat när du passerat de femtio. Närmast underordnad akademisk tjänst, forskarassistenttjänsten, avslutas innan de fyrtio. Det är ganska många år att fylla med otrygghet och visst påverkar stressen att behöva finansiera sin egen tjänst med anslag, undervisning eller vad det nu må vara både det allmänna välmåendet och prestationen. Med kortsiktighet premieras säkra forskningsprojekt med lågt risktagande. För de stora upptäckterna bör inte alla innovativa och risktagande projekt sorteras bort, men vem utan finansiering för mer än ett år för vare sig forskning eller anställning vågar satsa på dem? Så mer trygghet är definitivt en kvalitetshöjande åtgärd.
Om nu situationen för landets forskare är så svår kan man fråga sig om vi inte har för många forskare. Mitt svar är nej. Om vi skulle halvera forskarkåren skulle förvisso den kvarvarande halvan få mer pengar till sin forskning. Dessvärre skulle de inte få någon tid att utföra den. Som forskare vid landets universitet och högskolor är du nämligen också lärare, vilket tenderar att falla bort från debatten. För varje lärare som tas bort måste någon annan gå in och göra jobbet. För att upprätthålla kvaliteten i både undervisningen och forskningen krävs många forskare som kan dela på undervisningsbördan och samtidigt beredas tid för forskning.

Ingela Parmryd
forskare
Stockholm universitet

]]> Av: Tankar kring budgetpropositionen « Ekonomistas http://www.fokus.se/2008/09/lat-staten-ta-over/comment-page-1/#comment-3936 Tankar kring budgetpropositionen « Ekonomistas Fri, 19 Sep 2008 06:31:55 +0000 http://www.fokus.se/2008/09/lat-staten-ta-over/#comment-3936 [...] med Ekonomistas-Daniel alliansens budgetproposition (eller vad som läckt ut hittills) i en artikel i veckomagasinet [...] [...] med Ekonomistas-Daniel alliansens budgetproposition (eller vad som läckt ut hittills) i en artikel i veckomagasinet [...]

]]>