Den rödgröna röran diskuteras vidare. Vänsterpartisten Johan Lindahl säger:

»Det är lång tid till valet och förhoppningsvis hinner vi lägga den här cirkusen bakom oss och skapa ett samarbete bestående av tre partier som vill förändra politiken i Sverige. I mina ögon har Vänsterpartiet fattat en rad beslut som visar att man tar ansvar för att göra oppositionen framgångsrik. Nu är det också dags för Mona Sahlin och Socialdemokraterna att visa att de vill skapa ett alternativ till högerregeringen.«

Arvid Falk summerar några röster från vänsterkanten:

»Det är nyttigt för svensk debatt med en riktigt radikalt röst. Även om jag inte delar och tror på så många delar av politiken så tror jag att de stora visionernas parti kan komma att förlora mycket i väljarstöd om de lierar sig med socialdemokratin och miljöpartisterna.«

Opassande svarar på Marys fråga om vem från vänstern man vill se som minister:

»Vore inte Alice Åström (v) som gjuten som integritetsminister? Det finns en och annan till som skött sig bra i de frågorna, men ingen har profilerat sig lika starkt och förtroendeingivande som hon, faktiskt. Äras den som äras bör, osv. Om det nu funnes en sådan ministerpost såklart…«

USA-valet närmar sig. Annie Johansson är på plats och rapporterar:

»Dagens snackis har annars varit att Colin Powell (USA:s fd rep. utrikesminister) förvånande nog valt Obama som sin absoluta favorit och han kritiserar också valet av Sarah Palin som vicepresidentkandidat – något som varit samtalsämnet #1 både bland de guider vi haft, kampanjarbetare och människor man snackar med på kaféer och restuaranger.«

Håkan Holmberg på Upsala nya tidning efterlyser konsekvens i den svenska debatten:

»Den som noterat några av lågvattenmärkena i den amerikanska valrörelsen (och hur de upprepas av del upphetsade personer i Sverige) kan känna sig frestad att fråga hur Powell kan vara så ansvarslös – vet han inte att Obama umgås med terrorister? Beskyllningen har (naturligtvis) bl a framförts av McCains vicepresidentkandidat Sarah Palin. Den som inte förmår uppfatta sådana förlöpningar som det strunt de är måste väl nu i konsekvensens namn påstå att Powell också är terrorist eller sympatiserar med sådana.«

Ingerö jämför Obama med Ohly:

»Obama gav samma svar som Lars Ohly hade givit om han fått samma fråga; det bästa är att politikerna lägger beslag på rikedomen och ’sprider runt den’.«

Mark Klamberg går i svaråmål:

»Obama vill sänka skatten för småföretagare som har en årsinkomst på mindre än 250 000 dollar. 95 procent av alla amerikanska småföretagare har inkomster på under 250 000 dollar. För inkomster över 250 000 dollar höjs skatten från 36 till 39 procent, samma nivå som under Bill Clintons styre på 90-talet. Därefter säger Obama att han vill att företag som är något mindre ska växa. På detta sätt menar Obama att rikedomen sprids. Obama vill helt enkelt att de mindre småföretagen ska bli större.«

Den nya offentligheten är här för att stanna. Kinky Afro skriver smart om näthatshatare:

»Folk som bygger karriär och inkomst på att synas och höras kräver att deras namn ska fungera som en sorts valuta som gör dem mer värda att tas på allvar, och att pöbeln ska fråntas sin anonymitet. Den anonyma pöbelns svar bör vara: Bli anonym du med. Ditt namn är inte värt något längre. Har du något att säga, säg det anonymt.«

Någon i kommentarstråden till PM:s inlägg »Varför har vi så bra kommentarer?« är inne på samma spår:

»Förklaringen till att kommentarsfälten ibland har en plump eller rättshaveristisk nivå, och ibland en nivå som faktiskt är högre än den offentliga debattens, tror jag har en gemensam orsak: anonymiteten. Den kan som sagt ge upphov till att folk skriver rena dumheter, men också tvärtom – man skriver då inte för att vinna, eller för att visa upp sig, utan för att resonera och kanske komma fram till något rimligt.
Själv är jag en välkänd intellektuell som slösar bort mycken tid på att skriva i kommentarsfälten… Skönt att slippa bli förknippad med sitt namn, och läst förutsättningslöst.«