Måndagsläsning 6/10–08
Nya nyheter, generös representation, bloggförbud och börsras. Här är ämnena som det talas om denna vecka.
Sverige har fått en ny nyhetssajt. Nyheter24.se ska utmana aftonbladet.se och expressen.se. Chefredaktör Aaron Israelsson säger:
»Det är inte premiärnerver. Det är en nyhetsfeber som aldrig kommer lägga sig. Vi är på väg att ge liv åt en evighetsmaskin. Välkommen till stormens öga.«
Och blåsväder blev det direkt. Realtid.se hetsar fram ett borttagande av länkar till TPB.
»Det här betraktar vi som medhjälp till upphovsrättsintrång«, säger Henrik Pontén till realtid.
Lustigt nog har nyheter24 företrätts av Monique Wadstedt, samma advokat som är Ponténs vapendragare i kampen mot TPB.
Anders Mildner gör ett läsvärt inlägg i offentlighetsdebatten:
»För vem kommer egentligen att slåss för att det inte blir några inskränkningar i offentlighetsprincipen? Förutom journalisterna, alltså? Det är svårt att se en bred allmänhet gå igång på det ämnet, särskilt som denna allmänhet i allt större utsträckning själv kommer att beröras personligen av den digitala utvecklingen i det här sammanhanget – och då antagligen uppfatta det som negativt.«
Rosa tankar/händelser har blivit uppsagd på grund av bloggande. Johan hoppas att facket struntar i att hjälpa henne. Göran tycker det är konstigt att man får röka, men inte blogga på arbetstid.
Sidas internrepresentation väcker känslor. Fredrik Segerfeldt säger:
»Men Sidas främsta problem är inte att den köper för dyra vetelimpor till fikat utan att den är okunnig om utveckling, finansierar krig i Afrika och att den antagligen gör mer skada än nytta i mottagarländerna.«
Rosemari Södergren säger:
»Det är så lätt att göra av med pengar som inte är ens egna. Detta fenomen går igen i många myndigheter och liknande organisationer, där de anställda inte är beroende av att företaget går bra.«
Spana också in Reza Javid.
Svarta måndagen är ett faktum. Finansmamman sammanfattar dagens börsras och höjda insättningsgaranti. Göran Pettersson tar EU-perspektivet:
»Effekten riskerade att bli att den Irländska staten, i förlängningen med Eurostaternas pengar, gav sina banker en konkurrensfördel.«
Lasse undrar om pengarna skulle räcka. Och Copyriot påpekar att pengarna inte ligger och skräpar nånstans utan måste uppfinnas:
»Tydligen går det att tala om ’sedelpressfinansiering’ när det gäller att finansiera statliga underskott, långt bak i tiden eller på andra sidan jorden. När det däremot handlar om att ’tillföra likviditet’ är det närmast tabu att nämna ordet sedelpress — eller ställa frågan vem som förlorar.«












