»Stalka« eller »ståka«?

Som tidigare nämnts i Fokusbloggen passade jag, som den hängivna P1-tant jag är, på att upprört fråga Kerstin Brunnberg hur Sveriges Radio egentligen tänker när det kommer till uttalet av ordet »stalka« och (än värre) »stalkare«, när hon var här på Fokus för ett par veckor sedan.Det skär i mig varje gång jag hör en radioröst uttala dessa ord precis som de låter, alltså när det mer vedertagna engelska uttalet inte används.

Jag kände att jag fick ett visst stöd från Hans Blix, som kluckade lite och undrade varför SR i konsekvensens namn inte uttalade även ord som »walk over« som »valk oover«.

Kerstin Brunnberg hänvisade till SR:s språkvårdare, och därmed var diskussionen avslutad.

Tills i dag.

Alldeles nyss fick jag nämligen ett mejl från en av språkvårdarna på Sveriges Radio (det finns två). Hon hade tydligen läst i interntidningen om vår diskussion på Fokusredaktionen, och ville nu förklara hur de motiverar sitt uttal av ordet ”stalka”.

Genom att exemplifiera med »tape« som blivit »tejp«, och »date« som blivit »dejt« motiverar Sveriges Radio nämligen valet av uttal för »stalkare«.

»Grundargumentet är att vi i Sverige talar svenska.«

Problemet är ju bara att det inte stämmer. Den svenska stavningen av »tejp«, »mejl« och »dejt« har ju anpassats efter det engelska uttalet. När det kommer till uttalet av ordet stalkning har det tvärtom anpassats efter stavningen.

I konsekvensens namn skulle därför stavningen ändras till »ståkning« och verbet blivit »att ståka«.

Jag vet att SR följer Språkrådets rekommendationer i detta fall. Så det är snarare dem jag ska föra en kamp mot.

Vad tycker ni? Stalka eller ståka?

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 985 kronor!

11 comments

  • Björn skriver:

    En journalist med språket som verktyg borde väl kunna hitta eller hitta på ett svenskt ord för fenomenet i fråga.

  • Anna Ritter skriver:

    Björn,

    Tycker nog att ”ståka” är ett rätt bra uttryck.
    Särskilt när man funderar på alternativen.

    SR:s språkvårdare upplyste mig även om att en ny svensk lag är på gång där man använder begreppet ”olaga förföljelse”, ett begrepp som hon tror kommer bli vanligare framöver.

    Men jag undrar jag.
    Att kalla någon för ”en olaga förföljare” låter lite knasigt (och omständigt långt).

    Jag ska klura på kortare alternativ.
    Tills dess tänker jag fortsätta säga ”ståka”.

  • Martin Johansson skriver:

    Men i skrift måste det väl ändå bli ”stålka” i så fall?

  • Anna Ritter skriver:

    Martin,

    Nope. Om man följer exemplen med mejl, dejt och tejp så är den svenska stavningen exakt som orden uttalas på engelska.

    Och man hör ju inte l:et i ”stalka” när det uttalas på engelska.

    Fast jag håller med om att ”ståka” ser lite koko ut i skrift :)

  • Daniel skriver:

    Men vad sade man innan vi började låna alla ord från engelskan? Nog förföljde väl störda män sina ex även på den tiden vi var mer influerade av Tyskland än av USA?

    Eller när den gamle ”Tysklandsvännen” (som det så finkänsligt brukar heta) Åke Ohlmarks smög omkring hemma hos JRR Tolkien, tänkte han för sig själv ”det finns inget svenskt ord för vad jag gör just nu”.

  • Namn skriver:

    Fler exempel finns på ord som uttalas efter hur de skrivs på engelska. Äldre boxningstränare säger upperkutt. Nylon uttalas nylon, inte ”najlon”.
    Subkulturen punk vet alla hur det uttalas, men faktum är att i en gammal SVT-dokumentär säger flera av de medverkande ”pank” och ”panken”.

  • Anna Ritter skriver:

    Intressanta synpunkter!

    Jag kommer ihåg en gammal släkting som alltid pratade om att han ville åka Nävv-jork.

    Vilket inte är särskilt konstigt egentligen.

  • Martin Johansson skriver:

    Anna: Jo, ganska så koko. Och ska vi skriva ”ståka” så får vi nog ”våk over” och ”våkitåki” på köpet. (Det senare ganska sött dock!)

  • Claes Samson skriver:

    Stalking är en psykiatrisk term för ett beteende i psykotiskt tillstånd. Det har läckt ut i vardagsspråket i
    både engelskan och svenskan och samtidigt fått en mer oklar betydelse. Denna inflation drabbar fortlöpande just det psykiatriska språket och speglar vår skräckblandade fascination för psykisk sjukdom. När ordet är så pass vanligt och urlakat att det uppstår diskussion om dess stavning är det definitivt förbrukat. Det är dags att överge det helt och hållet.

    Fråga:jag har ännu inte beskyllt någon för att vara ett borderline-case i skrift. Men när det blir aktuellt, hur ska jag stava?

    Svar: skit i stavningen, använd ett mer relevant och sansat ord istället.

  • [...] språkfråga: Jag vad säger ni? Stalka eller Stå(l)ka? Kanske relaterat är [...]

  • Claes Samson skriver:

    /forts…/

    Jag kan inte kalla någon ”stalker” utan att samtidigt förklara om jag menar en något efterhängsen person, en potentiellt farlig människa med sjukliga vanföreställningar, eller om vederbörande befinner sig på något av skalstegen – och i så fall närmare bestämt vilket – däremellan.

    Det är typiskt för specialisttermer som lånats in till vardagsjargongen att de förlorar i innebörd dag för
    dag.De blir ett slags skräpljud som vi egentligen skulle klara oss bättre utan. Och om ett ord saknar mening saknar det också mening att
    grubbla över hur det lämpligen ska stavas; det är min humbla mening.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*