Varje nytt jobb kostar 4 miljoner för staten att skapa. Det är för dyrt för finansministern.
Det febrila arbetet på finansdepartementet på Drottninggatan 21 skedde länge i det fördolda. Veckorna gick och lågkonjunkturen intensifierades. Från Svenskt Näringsliv till LO, eller hos »underskottsfalangen« som finansminister Anders Borg kallar dem, hördes otåliga krav på krispaket. Men Borg hade is i magen. Han höll fast vid höstbudgetens ekonomiska politik.
Så den 5 december kom ändå ett stimulanspaket från regeringen. Men det var inte Borg, utan alliansens fyra partiledare, som stod framme vid podiet i Rosenbad. Satsningar för 8,3 miljarder presenterades. Bland annat coaching till arbetslösa, pengar till yrkeshögskolan och ett permanent Rot-avdrag.
– Rot-avdraget är individuellt och gäller max 50 000 kronor. Så om det bor 2 000 personer i ett hushåll .., sa Maud Olofsson.
– Två personer, inflikade Göran Hägglund.
– Vad sa jag?, undrade Olofsson.
– 2 000, svarade Hägglund.
– Vi kan räkna på det också, sa Fredrik Reinfeldt.
Paketet lugnade varken »underskottsfalangen« eller den politiska oppositionen. Rätt spår, men för lite och för sent, var det samlade omdömet. Och inte en krona till den sjunkande svenska bilindustrin.
Det dröjde till den 11 december. Maud Olofsson kom denna gång i sällskap med Anders Borg. Med sig hade de ett stödpaket till bilindustrin värt 28 miljarder kronor, varav 5 miljarder i direkta undsättningslån till krisdrabbade Volvo och Saab.
Två åtgärdspaket inom loppet av en vecka. Och mer kommer, har regeringen aviserat. Ändå saknas riktigt stora, allmänna efterfrågestimulanser för att sätta fart på ekonomin. Ingen momssänkning, inga höjda barnbidrag eller engångscheckar till konsumenterna, som har föreslagits i debatten. Några sådana åtgärder kommer heller inte att komma.
Det finns en anledning. Tjänstemännen på finansdepartementet har fått i uppdrag att räkna ut vad det kostar staten att skapa ett enda jobb genom allmänna efterfrågestimulanser. Svaret: 3–4 miljoner kronor.
Kalkylera att 100 000 personer mister sina arbeten på grund av avmattningen, en siffra långt under Arbetsförmedlingens egna beräkningar. Bara att ersätta dessa skulle kosta statskassan mellan 300 och 400 miljarder kronor. Halva statens budget.
För en finansminister vars motto är ordning och reda i statsfinanserna är sådana ingrepp otänkbara. Följden skulle bli kaos i den offentliga ekonomin. Därför kommer Borg inte att rädda jobben.
Inte ens hans kritiker i »underskottsfalangen« hyser några illusioner.
– Jag tror inte att det är möjligt för staten att rädda alla jobb som förloras i lågkonjunkturen. Såvida staten inte ägnar sig åt att bygga pyramider eller skapar andra jobb som normalt inte existerar i ekonomin. Och det är heller inte önskvärt, säger Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster.
LO-ekonomen Mats Morin visar på beräkningar som säger att 100 000 jobb kan skapas om staten investerar direkt i infrastrukturbyggen eller genomför annan offentlig konsumtion. Det skulle kosta 60–70 miljarder kronor.
– Men det handlar om sådana volymer att det sannolikt inte är realistiskt, säger han.
Trots det anser både Svenskt Näringsliv och LO att staten ska göra mer. Vad staten ska göra är de dock oense om.
Fölster föredrar sänkt skatt, speciellt på arbete, framför höjda bidrag.
– Många av de kortsiktiga stimulanserna har en negativ effekt på tillväxt och sysselsättning redan efter två-tre år, även om de ger bra genomslag första året. Därför är det bättre att satsa på saker som också långsiktigt är bra, säger han.
Morin menar att det är just kortsiktiga stimulanser som behövs, medan lågkonjunkturen är som värst. Resonemanget om skattesänkningar riktade mot hushållen köper han inte. Anledningen är att bara hälften av pengarna går till konsumtion, resten sparas. Dessutom utgörs hälften av konsumtionsökningen av importerade varor, resonerar Morin.
– Inkomstskattesänkningar riktade till hushållen är därför ett dyrt sätt att skapa jobb. Bara en fjärddel av den initiala kostnaden riktas mot den svenska ekonomin och kan därmed skapa jobb.
Samtidigt som arbetsmarknadens parter fortsätter träta om stimulansåtgärder sliter tjänstemännen på finansdepartementet vidare med nästa fråga. Borg vet nu att lösningen inte ligger i allmänna efterfrågestimulanser. Det blir för dyrt.
Frågan är vad nästa steg blir.
En arbetsmarknadsutbildning kostar bara drygt 100 000 kronor. Det lär behövas många den närmaste tiden. För enligt alla tillgängliga definitioner befinner sig Sverige nu i recession, med en fallande tillväxt. Och Borgs prognos är att tillväxten ligger en bit under noll under hela nästa år.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Borg har nog räknat fel på ”kostnaden” för att rädda jobben. Eftersom det är en sparkvotsökning med 4 procentenheter som orsakar en stor del av jobbförlusten är redan den del av konsumtionen som riktar sig mot utlandet beaktad. Siffran 4 mkr per jobb är mindre än hälften så stor.
Närmare beskrivning finns på min blogg idag: http://danne-nordling.blogspot.com/2008/12/rdslosparandet-frvrrar-krisen-utan.html
Dessutom är det ingen kostnad utan en vinst om folk jobbar istället för att vara arbetslösa. Borg skall ju inte höja skatten för att temporärt kunna stimulera ekonomin. Mats Morin på LO har fel.
/DNg
Postat av: Lars-Ove Gavelin Fp, 10:14, december 20, 2008
Tja….Som du tycker kan man ju tycka
om man inte har djupare kunskaoer om morden näringspolitik med stat och kapitalet intimt i sammarbete i syfte att bevara vår välfärds stat.
Därför borde staten gå in i bil industrin i en eller annan form för att trygga des fort levnad.
Att staten går in i bracher som är i kris är bra. Visseligen kan påpekas att varvsstödet var olyckligt så här i efterhand med facit i handen. Men vid den tiden så var det enda förnuftiga efer att varvs industrin vögrade att samarbeta med sina konkurenter då de slog sig samman i stora samarbets progekt. Svenskarna valde att tacka nej därför de levde i en nationalistisk yra med att vi var bäst i världen. Som manifstierades med bland annat tale sättet “att svenskt stål var bäst och hårdas i världen Den svenska modellen FOLKHEMET var bäst i världen, vi hade Borg, Stenmark osv”. Då föreföll det lätt att tro att Staten skulle med pengar kunna rädda vår värdsledande varvs industri. Ägarna (de stora klassiska Redar fammiljerna) agerade också ansvarslöst med att inte återanvända sina vinster. De trode deras välde skulle vara för evigt med statens som yttersta garant. Orsaken var (s) pakt med näringslivet att göda dem, mot att de hade regering innehavet. Saltsjöavtalet, välfärds statens uppbyggnad med en stark stat som yttersta garant, jobb åt alla…..
Sytemet falerade med den nya internationella globaliseringen av ekonomin.
MEN DET FINS EX. PÅ DÅ STATEN HAR LYCKAS MED INGRIPANDE.
SSAB.. Stål industrin föll och skulle gått en säker död till mötes. Om inte staten gick in och sanerade brachen. Man slog ihop NJA, Domnarvet, Oxelesund, delade upp produktionen så att var och en gjorde var sin sak, man specialeserade sig på högteknologiska produkter som special stål. Samordningsvinster gav gynnsamma resultat. Allt detta tackvare att staten tillsammans med en stark ägar familj (Wallenberg) sköt till stora kapital mängder (mest från staten).
Andra ex är NJA i Luleå. Tidigare före kriget fanns det ett järnverk som kursade. Efter kriget så hade den tidigare VD för verket som var tennis kompis med Markus Wallenberg föreslagit att de skulle köpa en hytta med tillhörande stålverk från det då slagna Tyskland billigt och sätta upp den i Luleå därför det fanns redan utbildad arbetskraft på orten. Han tyckte det var en bra ide och övertalade regeringen att utverka hos segermakterna lov om att köpa verket från tyskland genom segermakterna. Fiolerna stod staten för. Tanken var att man skulle förädla den egna malmen från malm fälten.
Frukten av detta njuter vi nu av med att vi har en världs ledande stål industri.
Samma gäller det malmbanan som staten köpte av det kursade engelska konsortsium som hade konsession på malm fälten och började brytnig där. Staten gick in med kapital och färdställde järnvägen frärdiställde gruv hanterings idustrin och byggde hamnar , Luleå och Narvik.
Så nog behövs det en aktiv statlig närings politik. Vovo och SAAB behöver staten,s pengar men det behövs en långsiktig stratigi och kanske annat ledarskap i företagen.
Kan man bygga upp nya märken i Syd Korea och Japanska märken som överlever innom bilindustrin så borde det lyckas här också,
Men det går inte om näringslivet ensamt står för fiolerna det måste till statligt risk kapital. om det ska lyckas. Se bar på Rymd industrin med dess spinnoff effekter data industrin hade inte kunna växa sig stor om inte Staten (USA) sköt till pengar i tanke att det skulle kunna stärka försvarsförmågan i och under kalla kriget.
Talet om att mycke understöd skulle gå till underleverantörer är riktigt men det går inte att undvika, på samma sätt som SSAB nya stålverk köptes rån tyskland, Utnyttja de som är bättre på saker och ting och lär av dem för att sen göra det bättre än dem. Vi lever i en global ekonomi och att tr att avskärma sig från den är rena missfoster, (Nord Korea försöker med detta)
DEN SOM FÖRORDAR EN PASSIV STAT KAN SE RESULTATET I LATIN AMERIKA , DÄR HAR MAN INGEN AKTIV INDUSTRI POLITIK. RESULTATET BLIR EN STOR FATTIG BEFOLKNING MED EN LITEN MEDELKLASS OCH EN ÖVERKLASS SOM PÅMINNER OM 1600 TALETS ARISTROKRATI, SOM LEVER I FJÄRRAN FRÅN ÖVRIGA SAMHÄLLET. iNNESLUTNA PÅ SINA HACIENDER…..
LARS-OVE GAVELIN FOLKPARTIET
Lars-Ove Gavelin, varför förpestar du Fokus med dina felstavade och minst sagt förvirrade litanior?
Förutom att du stavar varannat ord fel, saknar ens grundläggande insikter i meningsuppbyggnad och kommatering och använder STORA BOKSTÄVER helt omotiverat har du dessutom fel i sak. Varför i hela friden ska svenska staten rädda en olönsam industri som tillverkar bilar som ingen vill köpa? I det sant globaliserade världen finns ingen plats för sådan nationell protektionism, hur många ogrundade paralleller du än drar till Nordkorea…
Hur som helst misstänker jag att du skrämmer iväg många potentiella väljare från Folkpartiet med dina oläsliga kommentarer.
Borg har inte bara räknat fel på jobben, han har räknat fel på hur ekonomin ska utvecklas över huvud taget. Han fnös när s våren 2008 varnade för lågkonjunktur, massarbetslöshet och nedskärningar. Sedan tvingades han gång på gång att ändra sig, och till slut erkände han att nedskärningarna av a-kassan var en missbedömning. Detta hade lett till att 500 000 nu var oiförsäkrade mot massarbetslöheten – dessutom påpekar regeringens expert Calmfors av felbedömningen nu leder till att folk konsumerar minfdre och är rädda för krisen vilket kräver handling av regeringen. Något som Borg håller emot.
Anders Borg måste snart anses mer misslyckad än t o m Ann Wibble på sin tid.
Massarbetslöshet. Stora budgetunderskott. Nedskärningar i välfärden. Alltid med borgarna vid rodret.
Rösta bort dem!