Gas i stället för tanks
Vad handlar den pågående gaskonflikten mellan Ukraina och Ryssland om? Pengar, skulder och priser, som många påstår? Försök att få så mycket betalt som möjligt innan gaspriset faller? Försök att få bort »omotiverade prissubventioner« för Ukraina? Knappast. Alla de som hävdar att ekonomin är huvudfrågan i denna konflikt måste förklara varför då samma Gazprom är villigt att ge gas nästan gratis till Sydossetien, Abchazien och Transnistrien? Och aldrig driver in några skulder i utbrytarrepublikerna? Och varför subventioneras gasen till inhemska ryska privatkunder och industrin om Gazproms ekonomi är så viktig.
Denna konflikt, såsom alla om gas, handlar främst om politik. En politik i vilken Ryssland använder energiråvaror som vapen. Visst, allt gömt bakom en Gazprom-slöja av »marknadsekonomi« men … Tittar man på det »privatiserade« bolagets handlingar, upptäcker man att hela bunten av ministrar och vice premiärministrar i styrelsen inte sitter där för skojs skull. För det som Kreml inte gillar bestraffas och bekämpas med energivapen. Ett par exempel: När Georgien respektive Ukraina valde en »fel« västvänlig regering i stället för den av Kreml föredragna ledde det till prishöjningar på 100 respektive 450 procent. När den planerade valutaunionen med Vitryssland sköts på framtiden – prishöjningar. När Litauen sålde sitt raffinaderi till amerikanska i stället för till ryska oljebolag – ingen olja till raffinaderiet. »De kan bada vid den kusten nu«, meddelade Moskva. När Estland stiftar lag om »utlänningar« (som påverkar etniska ryssar) – gasstopp. När Ukraina inte vill ge upp kontroll över sina transitledningar – gasstopp. När Tyskland tvekar om att bygga Nord Stream – smörjer vi före detta kanslern Schröder med en styrelseordförandepost med mycket saftig lön. När de fortfarande tvekar (tyska valet kom emellan) – visar vi EU att Ukraina är ett »opålitligt transitland som stjäl er gas«. Så nu måste vi börja bygga den där gasledningen som ska hjälpa oss att effektivare stänga ute de olydiga staterna och leverera gas till de snälla och rika.
Sedan 1991 har Ryssland, världens största gasexportör, stoppat leveranser till olika länder över 40 gånger. För mig låter det som: i går tanks – i dag gas. Jag har därför tidigare skrivit att den enda lösningen för stabil fred och välstånd i Europa är att inkorporera Ryssland i EU. Problemet är att det Putin-ledda Ryssland inte vill inkorporeras. Putins ambitioner sträcker sig till en återerövrad stormaktsposition, vilket kräver »realpolitik«, rå makt och oberoende. Vilket är precis motsatsen till hur EU bildades. Då kom Frankrike och Tyskland överens om att det är just beroende som skapar fred och därför tillät varandra insyn i kol- och stålproduktionen (som på den tiden var avgörande som råvaror i vapenindustrin). Och just detta beroende lyckades bygga en av de längsta perioderna av fred i Europas historia. Men den liberala idén låter inte bra i Putins öra. För han vill hellre att européer ska vara rädda för dem.
Kommer Putin vinna den här kampen? Knappast. Visst är det svårt att om och om igen sträcka ut handen till någon som hela tiden slår en på fingrarna men risken finns att leken snart kommer att spelas på ett lite annorlunda sätt. Bulgarien har annonserat att de kommer söka lån från EU för att bygga bort ryskt energiberoende, Slovakien vill starta sina gamla kärnkraftverk, baltiska länder vill diversifiera importvägar och resten av EU:s leveransvägar och delvis leverantörer. Det verkar vara så att det endast är det serbiska gasbolaget som planerar att stämma Ukraina för nuvarande gasstoppet. Och den rättegången kommer bli rolig att följa.
4 kommentarer
Om du aktivt hade tagit del av denna konflikt även i andra medier än de svenska, hade du kanske förstått att konflikten inte är politisk, även om den nu verkar få en politisk lösning. Gazprom har som övergripande policy att successivt komma bort från sina subventionerade gaspriser – detta gäller även leveranserna till Rysslands egna medborgare, enligt uttalande från premiärminister Putin nu under helgen. I de transiteringskontrakt Ryssland sedan tidigare har med Ukraina finns inskrivet att en successiv anpassning till marknadspriser ska ske. Att gasen inte används som geopolitiskt vapen visas bl.a. av det faktum att man levererar till de inte särskilt rysslandsvänliga baltiska staterna utan problem och inte minst till Georgien, som man ju hade Sydossetienkonflikten med alldeles nyligen. Tydligen har du inte, likt ledande företrädare för flera av Europas stora gasföretag, insett att den senaste gaskonflikten är en transiteringskonflikt orsakad av Ukraina och inte en leveranskonflikt med ryska rötter. Just genom Nordstream och den planerade Sydstream skulle dessa konflikter minska eftersom beroendet av trilskande transiteringsländer skulle minska, något som ju Tyskland och Merkel sagt sig vara positiva till.
Putins ambitioner, uttryckta genom honom själv under mängder av tillfällen sedan han blev premiärminister och även president Medvedevs åsikt, är att Ryssland vill göra allt för att marknadsanpassa sin ekonomi och utveckla ett nära och ömsesidigt samarbete med bl.a. EU. Har man följt den ryska nyhetsrapporteringen under de senaste åren kan inte detta omöjligen ha undgått en!
Vad du syftar på när du skriver att ”han hellre vill att européer ska vara rädda för dem.” är oklart. Menar du de robotar man sagt sig tvingade att placera ut i Kaliningrad, som svar på ett helt obegripligt utplacerande av långdistansrobotar längs Rysslands gränser i Polen och Tjeckien, är ju kritiken mycket svår att förstå. Hur skulle USA reagera om robotar placerades i Mexico, som Hans Blix nyligen skrev i denna tidning? När Sovjetunionen gjorde detta senast på Kuba orsakde det Kubakrisen och världen var ytterst nära ett kärnvapenkrig. Varför är européerna så blåögda att de inte högljutt protesterar mot detta vansinne. Det är ju löjligt att påstå att robotarna är riktade mot skurkstater på andra sidan jordklotet!
Stefan, Stefan – ännu en av dessa aktieägare i Gazprom. Det är självklart att ryssk media skriver positivt om Ryssland och Putin. Ryssland har ju ingen tradition av oberoende och självständig press, rysska journalister förföljs av säkerhetstjänsten och t.o.m mördas. Sanningen får du leta på annat håll, den finns knappast i ryssk media.
Det stora problemet är väl trots allt det ensidiga beroendet av rysk energi. EU och Sverige bör naturligtvis se till att det hela tiden finns alternativ. Det land som aktivt motarbetar detta är Tysklands oheliga allians med Ryssland. Tyvärr……
”Att gasen inte används som geopolitiskt vapen visas bl.a. av det faktum att man levererar till de inte särskilt rysslandsvänliga baltiska staterna utan problem och inte minst till Georgien, som man ju hade Sydossetienkonflikten med alldeles nyligen.”
Du kanske ska läsa igenom texten en gång till, Stefan.
Ledningen är tänkt som ett geopolitiskt verktyg. Hade det endast funnits ekonomiska skäl till den hade den dragits på land, jämte de som redan ligger där, istället för genom Östersjön med alla kostnader och miljöprövningar det innebär.