Vilket straff är moraliskt rimligt för österrikaren som höll sin dotter inlåst i källaren i 24 år?
Han är mörkret. Han är ondskan. Han heter Fritzl, 74-åringen som är anklagad för brott ingen förälder ska begå: incest, våldtäkt, slaveri. Och mord.
Ett av de barn Josef Fritzl fick med sin dotter Elisabeth dog strax efter födseln. Tillsammans med modern hölls det döda barnet instängt av morfar/pappa i österrikiska Amstetten, i mörkret, i källaren, hemma hos Fritzl. Mormor/mamma/Fritzls fru har sagt att hon inte har märkt att stora delar av familjen varit inlåsta i 24 år. Sammanlagt fick Fritzl sju barn med dottern, innan han upptäcktes för snart ett år sedan. Nu är det dags för rättegång.
Enligt försvarsadvokaterna har inte Fritzl några invändningar mot åtalspunkterna. Vilket antagligen beror på att Fritzl vill sona sitt brott. Det är vad han säger – han vill sona sitt brott.
Ytterligare ett tecken på att Josef Fritzl är konsekvent i hatet och förvridningen eller vad det nu kan kallas. När Josef Fritzl stängde in sin tonårsdotter gjorde han det för att skydda henne, för att hålla henne borta från människor som inte var »bra« för henne. Pappa Fritzl var däremot »bra« för henne. Han tog hand om henne, gjorde det »så trevligt och mysigt som möjligt« i källaren.
För Josef Fritzl finns det en logik. Och i hans fantasi väntar försoningen: han och samhället kan bli sams igen. Försoningen snuddar också vid förlåtelsen. Och den återupprättade hedern.
Alltså. Fritzl får ett straff. Fritzl sitter av straffet. Sedan vill han gå på gatorna som en fri man och då och då kanske skänka en slant till Rädda Barnen? I »Brott och straff« anser Raskolnikov att han har rätt att mörda en pantlånare. Eftersom kvinnan är en värdelös parasit gör han samhället en tjänst.
Fritzl räddar ju sin dotter, han värnar om henne – och att han systematiskt började våldta henne som 11-åring beror på ett okuvligt begär. En känsla som inte går att tygla, något som man får lära sig att uthärda.
Under månaderna han suttit inlåst har Fritzl sagt att han inte vill dö. Å andra sidan är det många som vill se honom död. Kanske lynchad, bränd och stympad, som de amerikanska säkerhetsvakterna i Irak. De förkolnade kvarlevorna hissades upp som strange fruit, för att alla skulle se att det som behövde göras har blivit gjort – när moralen måste gå före lagen.
Vad som är nödvändigt och rätt varierar genom tiderna; några år efter att Josef Fritzl föddes mördades miljoner människor för att de var av fel sort.
Och vem kan innerst inne klandra den medmänniska som rusar fram och skjuter Josef Fritzl i samband med rättegången? Det kan till och med ses som nödvändigt.
Ett rättfärdigt mord för att hålla allas vår ondska på plats.
Rättegången mot Josef Fritzl inleds den 16 mars.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Har aldrig varit med om en text som fortfarande är obegriplig efter sju genomläsningar. Jag får väl nöja mig med att hoppas att Maja Aase inte tycker att J Fritzl ska dö. Alternativet är ju annars att polisnmäla henne: att kalla det ”nödvändigt” att mörda någon är väl uppvigling enligt brottsbalken?
Hej Jonas Wikström,
Tack för ditt inlägg.
Varför du inte förstår texten, trots att du läst den sju gånger, tycker jag är svårt att förstå.
Kanske förklaras det av att du mejlat din kommentar fyra på morgonen?
Poängen med min retoriska fråga – ”… vem kan innerst inne klandra den medmänniska som rusar fram och skjuter Josef Fritzl i samband med rättegången?” – är att moral inte är något beständigt, utan förvånansvärt godtyckligt.
Detta nämnt efter en kort referens till nazitiden.
Att mörda ett barn är i princip det värsta brott vi kan tänka oss.
Ändå har allmänheten/mobben flera gånger under de senaste decennierna velat se brittiska barn dödade.
Dessa barn har ju själva dödat barn och då måste de också dö.
Jag tror inte att det är någon idé att polisanmäla mig. Jag skriver att ett mord på Fritzl ”kan ses som nödvändigt” – exempelvis av de blodtörstiga som just nu rasar i Österrike. Kolla själv.
Vänligen,
Maja Aase
Artikeln är mycket osmakligt formulerad, den krävde en del genomläsningar och trots detta kunde jag inte avgöra om det var någon sorts sarkasm eller satir. Jag har dock svårt att tro att Maja Aase står för det hon skriver, hoppas hon menar något annat.
Man kan begära bättre formuleringskonst av tidningens skribenter.
För vänstern är moral möjligen obeständigt, men har man lite mer inre resning är ett vägval åt vänster indikerar klarar man att hålla rågången fri även i detta fall.
Maja – du skulle varit en utmärkt medlöpare i Jugoslavien eller Sudan. Men bara för att du inte skulle stå upp betyder det inte att det finns andra människor för vilka det är viktigare att kunna se sig själv i spegeln framför möjligheten att uppnå tillfälliga fördelar och privilegier.
”Och vem kan innerst inne klandra den medmänniska som rusar fram och skjuter Josef Fritzl i samband med rättegången? Det kan till och med ses som nödvändigt.
Ett rättfärdigt mord för att hålla allas vår ondska på plats.”
Det är aldrig en bra idé att skriva i affekt. Vi såg det när föräldrar gjorde bort sig i pressen i samband med Bobby-rättegången, och nu ser vi det igen.
Österrikes folk kan inte jämföras med folket i Falluja. Fritzl är förvisso en produkt av det fascistiska samhälle han växte upp i, men han är ändå en isolerad galning, inte representant för en ockupationsmakt.