En svensk intellektuell katolik diskuterar dödshjälp och rätt till abort med påven.
Påven har klargjort att Vatikanens problem är informationsbrist, härav fadäsen med Sveriges Television nyligen. Påven ska därför bli säkrare på att hantera internet. Samtidigt har Sverige som en gärd av diplomati skickat den uppburna författarinnan Birgit Frusen till Rom. De två möttes mellan två datalektioner för ett samtal om tron och moderniseringens urholkande tendenser på densamma.
Birgit Frusen: Min outsägliga tacksamhet för att ers höghet tar emot mig. Jag skäms för mitt land och andefattiga folk.
Påven Benedictus: Jag har inget emot Sverige. Ni valde fel väg en gång men därför uppskattar jag desto mer att där finns fromma människor som du. Vad skriver du?
BF: Dikt och prosalyrik. Min motivkrets är hinnor som brister och dyiga bottnar. Mer kan jag inte säga. Det finns en skörhet i mitt verk som jag inte vill förjaga genom benämningar.
PB: Jag läser mycket. Läser hellre än talar och vinkar till massorna.
BF: Det tycker vi om hos dig, vi som tar tron på allvar. Den nioåriga flickan i Brasilien som blev gravid med sin styvfar, vore det inte riktigare att exkommunicera även henne? Jag har svårt för det där beteendet hos kvinnor, att man inte håller ihop benen.
PB: Hon kan vara oskyldig. Jag tror att mannen här bände upp hennes ben.
BF: Vi får inte förlora i stadga. Utlevelsen bland unga kvinnor har naturligtvis påverkat även henne. Mordet på hennes ofödda tvillingar är oförlåtligt. Man måste låta flickan dö om det är Guds vilja. Hon var nära den ålder då förtappelsen inträder, medan de ofödda inte skulle ha blivit sexuella varelser på lång tid. Så har man förintat många år av mänskligt liv i renhet, därtill multiplicerat med två.
PB: Oskyldigt liv är vad vi främst är satta att försvara, det är riktigt, du tänker rätt. Och i dag är befruktningsögonblicket vår utgångspunkt. Jag tror att vi borde våga ta steget och säga att de viktigaste människorna är spermier och ägg som ännu inte har funnit varandra.
BF: Ämnet gör mig förlägen fader. Får jag byta? Dödshjälpen till Eluana Englaro är en annan källa till förtvivlan. Kvinnan var fortfarande fertil. Även om hon var i koma sedan sjutton år skulle det inte ha hindrat henne från att föda barn, ge liv.
PB: Du är en god teolog. Om mina spermier, i stället för att gå till spillo under alla dessa år, hade mött hennes ägg hade det blivit en mycket speciell avkomma. En helt avsomnad mor, samt mig till far. Jag hade gärna varit det barnet. Men ämnet är svårt och jag har som sagt inte tänkt färdigt ännu.
BF: Och jag hade gärna varit den kvinnan. Det skulle ha varit obefläckat, eftersom jag vore hjärndöd, eftersom jag vore hon.
PB: God logik, du är snabbtänkt. Om jag inte hade lektion snart kunde vi skapa mer oskyldigt liv här och nu, det kunde vi. Och jag skulle samtidigt knäsätta mina nya idéer.
BF: Vadhelst du befaller, fader.
PB: Liv utan medvetande är det bästa liv.
BF: Jag måste säga något ganska känsligt. Den första söndagen i fastan förkunnade biskop Arborelius i Stockholm: »Maria förblir ständig jungfru och har aldrig fött några andra barn än Jesus.« Det stämmer inte, och jag misstror fullt ut dessa plebejers förmåga att förstå saker rätt.
PB: Det är dock en oförytterlig del av vår lära! Jesus kom till av den Helige Ande utan manlig säd, så beslöt kyrkomötet i Lateranen.
BF: Men hur ska jag då läsa Matteus 13:55-56. »Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss?« Texttolkning är mitt yrke, och jag kan bara se att det betyder en sak, biskopen har fel. Han borde exkommuniceras tillsammans med den nioåriga flickan.
PB: Du ska inte försöka förstå skriften själv. Avstå från sådan luthersk självdyrkan.
BF: Många är de som borde exkommuniceras. Egentligen önskar jag att det bara var du och jag kvar, fader.
PB: När inget verkar hänga ihop ska man överlämna sig åt Kristus. Det är det som är tron.
BF: Jag önskar att jag vore hjärndöd nu.
PB: Inget är viktigare än ofött liv. Man är skyldig att göra så mycket som möjligt.
***
För övrigt dröjde det en tid, sedan kom en gammal man med styv vandrarstav gående längs landsvägen mot Vadstena kloster där Birgit Frusen satt inhyst över sommaren och skrev. Naturen sjöd av liv. Mannen också. Han hade tänkt färdigt; det var orättfärdigt och fel att inte ge liv åt allt som bar potential till liv. Om allt ofött liv var heligt, var det obefruktade livet det mest skyddslösa och heligaste bland det ofödda. Hans skrotum spände av liv. Birgit Frusen stod på vid gavel. Hon var 62 år och ofruktsam, men han hågkom samtidigt att långt större under hade skett.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Är Fokus numer ett organ underställt humanisterna? Skulle vara i sin ordning med en motpol om så inte är fallet.
Hej,
Angående Lena Anderssons novell under ”Signerat” i Fokus 20 mars 2009. Det är lätt att som läsare invaggas i tron att Lena Anderssons ”Signerat” är ett verkligt reportage – en intervju med en verklig person. Det innehåller ju uttalanden av en verklig nu levande person, människan Joseph Ratzinger, boendes i Rom, tjänande den Katolska kyrkan som biskop av Rom, även kallad Påve Benedict. En påhittad intervju. En intervju där påhittade och absurda uttalanden och svar placeras i munnen på en ”intervjuad” person. Är det menat som ett skämt? Skulle tidningen Fokus tillåta denna typ av journalistik/novell/debatt eller vad det nu är om tex Barack Obama eller Fredrik Reinfeldt?
Lena Anderssons text känns mest som en förtäckt intellektuell inledning till hets mot den Katolska Kyrkan, dess företrädare och dess medlemmar. Denna text och många andra man kan läsa av svenska ”intellektuella” som i svensk press nu gör sig allt mer hörda gällande den Katolska Kyrkan påminner om hur den stigande hetsen och förtalet mot judarna under 30-talets depression växte fram och till sist kulminerade. Försiktigt ökande press och rationellt och trovärdigt tonläge av intellektuella i samhället, så var det gällande judarna, då under 30-talets depression. Nu sägs vi gå in i depression igen – kommer historien att upprepa sig här fast denna gång med katolikerna som syndabockar för allt ont?
Varför har Lena Andersson behov av att vara så osaklig om Katolska Kyrkan? Varför tar inte Lena Andersson reda på hur Kyrkan egentligen förhåller sig i abortfrågan? Varför låter inte tidningen Fokus låta den kritiserade – Kyrkan – uttala sig också? Eller tycker man att Kyrkan är något ont som inte är värt att uttala sig som man kan och får bekämpa med alla medel precis som i Hollywoodproduktioner där vissa är genom-onda och andra är genom-goda och de goda får ta till vilka medel som helst för att bekämpa de onda i sann George-W-Bush-anda?
För övrigt så har den Brasilianska biskopskonferensen uttalat att den 9-åriga och våldtagna flickan i Brasilien, hennes mor och de aktuella läkarna inte är exkommunicerade. Den ärkebiskop som gick ut med detta gjorde fel när han förklarade att de var exkommunicerade från sakramenten. Förmodligen har ärkebiskopen ifråga inte läst på ärendet ordentligt innan han uttalade sig. I ett val om vem som skall få leva – barnet i mammans mage eller mamman själv – så är valet enbart mammans (eller som i detta fall med en minderårig mamma omgivande behöriga målsmäns som mammans mor och insatta läkare), detta är Kyrkans allmänna hållning i sådana frågor. Härmed finns ingen anledning för Påven eller någon annan officiell person inom Vatikanen att uttala sig i saken. Läs mer om detta på http://www.katolskakyrkan.se.
Gällande abortfrågan så är Kyrkans hållning att människan blir till vid befruktningsögonblicket, inte när människan på ett eller annat sätt vid en eller annan tidpunkt i graviditeten lämnar mammans livmoder. Kyrkans hållning är vidare att varje människoliv är heligt – oavsett om den människan kan kommunicera eller inte. En människa som inte kan tala är lika mycket värd som en som kan tala, oavsett om den icketalande är i eller utanför sin mors livmoder. Alla vi människor är mer eller mindre och på olika sätt beroende av andra människor för att fungera som människor. Kyrkan anser att varje människas liv är heligt varje människa måste få vara fri till sitt eget liv och sina egna val. Abort innebär att man dödar en människa som inte kan kommunicera med sin omgivning ännu. Att göra något liknande med en människa som fått hjärnblödning och tappat talförmågan ser vi som mord. Graviditeter efter våldtäkt är ett särfall och där finns inga enkla lösningar förutom att viljan från kvinnan själv måste väga tungt i vad man gör, det är också Kyrkans hållning. Men Kyrkans hållning är även att man bör stötta en kvinna som blir gravid och känner att hon inte kan ta hand om det barn som bildats i henne. Hjälpa henne att ta hand om barnet efter födseln eller ta hand om barnet åt henne om hon inte kan ta hand om det även om hon får hjälp.
Sedan för information. Exkommunikation är ingen ”bannlysning” eller liknande som Kyrkan utfärdar hit och dit över människor. Exkommunikation innebär att en katolik inte längre kan/bör ta del av sakramenten inom Kyrkan, främst nattvarden (även kallad kommunion). Personen är naturligtvis fortfarande som vilken annan människa som helst välkommen att delta i mässa/gudstjänst, böner, församlingsaktiviteter etc men kan inte ta emot själva nattvarden innan någon biskop (tex biskopen av Rom, dvs Påven) eller en därtill förordnad präst hävt exkommunikationen. Förklarad som exkommunicerad från sakramenten kan en katolik endast bli av sig själv pga av sina egna handlingar. Om en katolik tex skulle döda en annan människa skulle den katoliken i egentligen mening vara exkommunicerad från att ta emot sakramenten, ovärdig att ta emot dem, även om ingen nattvardsutdelare, präst eller biskop visste om det och vägrade dela ut dem. Ytterst är detta alltså en samvetsfråga mellan individen själv och Gud. Om man inte alls tror på Gud och dessutom inte är katolik så är en exkommunikation egentligen en helt ointressant företeelse som inte påverkar individens liv. Kyrkan gör inga anspråk på och får inte göra några anspråk att bestämma och styra i människors liv. En grundbult i den Katolska tron är att Gud av sann kärlek har gett människan en fri vilja att alltid välja väg själv. En av Kyrkans viktigaste uppgifter är att tolka och kommunicera Guds vilja med mänskligheten. Flera Miljarder människor (muslimer, kristna och Judar) tror eller är övertygade om att det finns en Gud som älskar och vill hjälpa oss människor att uppnå fred, frihet och mat åt alla människor på Jorden. En del andra verkar just nu tro och hoppas att Barack Obama är en sorts Gud och frälsare. Många människor tror att de själva med säkerhet vet vad människan behöver och därmed gör de sig själva till gudar – Stalin och Hitler hörde till den skaran människor.
Lena Andersson, lyssna till dit samvete och låt i journalistikens grundläggande anda alla parter få uttala sig utan att omtolkas och förvrängas, så även den Katolska Kyrkan. Och rätt som det är kanske du får en fråga från Vatikanen om du vill intervjua Påven själv – men på riktigt – jag hoppas det i alla fall, Joseph Ratzinger är en klok och mycket godhjärtad människa som är kallad ur en skara av 1 Miljard möjliga personer att för resten av sitt liv sköta det uppdrag han har.
Svensk Katolik som hoppas slippa uppleva förföljelse i Sverige pga av min tro
—Om mina spermier, i stället för att gå till spillo under alla dessa år..—
—Hans skrotum spände av liv.—
Ha, ha ,ha… Lena Andersson visar igen vilken stor humoristiker hon är. Man skrattar så ögonen tåras. Sedan rullar man ned en bit och påminns igen varför religioner är så oattraktiva. Total avsaknad av förmåga till självdistans. Den insikt som är grunden till all humor. Förmågan att skratta åt sig själv. Att inte ta sig själv och sina åsikter så djävla allvarligt. Men religioner är viljan att försvara dogmer. Och dogmer kan man inte skratta åt. Amen.
Vilket anti-intellektuellt dravel. Tillför inget till diskussionen utan reflekterar bara ett hat och anti-rationalism hos författaren. Hur kan Fokus släppa igenom något sådant.
Passerar tarvlighetsvallen, berövar Fokus allt anseende som seriös publikation, om man inte försöker rätta till det.Vilseledande inledning ger sakligt intryck av vad som visar sig vara osannolikt plumpt påhopp på påven och biskop Anders Arborelius.
Jan Sture Neuman
du måste vara sveriges tråkigaste människa!
När de religiösa ska förklara sina dogmer och sin tro blir det mycket retorik. Avsikten med min text var just att tränga bakom retoriken och skingra den för att man ska få syn på vad dogmerna bär på i realiteten, och vad som blir kvar när man tar bort bomullen och det förljugna självförhärligandet. Att kalla en nybefruktad blastocyst för människa är att urholka både språk och mänsklig verklighetsuppfattning. Men eftersom kyrkan nu har den synen gav jag dem förslaget att inte förmena spermier och ägg deras mänsklighet, och därmed helighet och skydd. Om det inte är någon skillnad mellan en människa och en cell bör det heller inte råda skillnad mellan en spermie och en blastocyst; teologin kan alltid utvecklas. Givetvis är det inte hets eller förföljelse att påstå detta. De auktoritära system som religionerna utgör, med ofelbara gudar och uttolkare och orubbliga dogmer som menigheten har att lyda, borde i själva verket kritiseras långt mer än vad som är fallet, och inte skyddas av de troendes ständiga kränkthetskänsla. För mig är åtskilliga av de religiösa föeställningarna och praktikerna, inte minst de katolska, djupt stötande i sin förnuftsvidrighet och bristande respekt för människans villkor och frihet. Jag är lika lite förföljd av det stora utrymme dessa ges i samhället som skribenten ovan är förföljd av min text. /Lena Andersson
Katolska kyrkan kommer undan med präster som våldtager pojkar (ca 80 präster i USA), antisemitiska präster, bannlysning av av läkare som räddar en 9 årig flickas liv, osv.
Men kallar sig förföljd av en krönika som använder humor som vapen?
Just denna intolerans och brist på självdistans från kyrkan gör att det krävs modiga journalister som Lena Andersson!
Tack för en fantastiskt roligt och träffande krönika!
Även jag vill tacka Lena Andersson för en briljant satir!
Att kunna hantera ett så allvarligt ämne med humor är mycket svårt – men oj vad du lyckades. Kommer att behålla den krönikan som en personlig klassiker.
Katoliker i Sverige borde samfällt ta avstånd från ärkebiskopen i fallet med 9-åringen och t ex påvens uttalande om kondomer mot hiv-spridning – i stället för att ömka sina tår efter Anderssons krönika.
Vad hade hänt i Brasilien om historien INTE fått uppmärksamhet världen runt?
jag blev ombedd att läsa artikeln hos en intellektuell men inte religiös och han undrade om jag, som katolik, blir ledsen när jag läser sådant.
nej, inte det minsta förutom att jag tycker det är synd att det finns såna kompletta idioter som skriver sådant fascinerande trams.
barnen på dagis har mer förstånd än detta.
var det meningen att det skulle vara roligt?
var det meningen att det skulle ha något med verkligheten att göra?
var det meningen att irritera någon? (det kan ha lyckats nämligen dem som hatar kyrkan: att ett sådant inlägg ska vara på deras sida).
har personen samtalat med en katolsk präst eller biskop för att informera sig?
min vän höll med och anser att det var den sämsta artikel han någonsin läst i hela sitt liv.
jag har förstått att fokus ska vara en av de bättre svenska tidskrifterna.
what a practical joke.
Lena Anderssons meningsmotståndare har verkligen lagt ned möda på sina svar. Den krönikan visste alltså var den tog. Man bugar.