Jag har burit – och bär – hattar från både organisationer och företag där jag på olika sätt söker främja kärnkraften genom att verka för säkerhet i drift och avfallshantering och minska risk för vapenspridning. Jag lyfter på dem alla för Maud Olofssons politiska kurage. Hon bedömde sitt parti rätt. En omständlig diskussion inom centern om kärnkraften kunde ha blivit splittrande och lett till en förr berömd långbänk.  Den för partiet något åldriga halvheliga kon har nu under måttligt gnissel fösts in i på rätt stig. Spänning som fanns på alliansens planhalva har flyttats över till oppositionens sida. Game och fördel in!

Regeringspartiernas kompromiss att tio gamla reaktorer kan få ersättas med nya  avspeglar givetvis en ökande insikt i opinion och partier att kärnkraften är en oundgänglig del av vår ansträngning att till rimlig kostnad hålla nere koldioxidutstläppen. Men varför bara tillåta att nuvarande reaktorpark ersätts? Kanske en övergång till el-drivna fordon kan komma att betydligt öka el-behovet? Sakliga argument har inte skingrat gammal tvehågsenhet och ovilja att stöta sig med potentiella väljare som är kärnkraftsmotståndare. De tröstas inte längre med siffror som anger årtal för slutavveckling utan med siffror som begränsar antalet reaktorer. Årtalsexercis ersätts med antalsexercis. För fortsatt samlevnad med kärnkraft betalas dessutom avlat i form av dyra gåvor till vindkraft.

I folkomröstningen 1980 skulle alla partier avveckla kärnkraften och alla dagtingade med samveten och uppriktighet. Den helt kärnkraftfientliga linjen var tvungen nöja sig med att föreslå avveckling på tio år. De två andra linjerna betvivlade med rätta att sol, vind, biomassa och energisparande med mera inom överskådlig tid skulle kunna ersätta kärnkraften. De demonstrerade sin avvecklingsiver med att föreslå att man skulle börja med att först expandera från sex till tolv kärnkraftverk!  Sen skulle avvecklingen ske »med förstånd« i takt med att alternativ blev tillgängliga och kunde ske utan att skada sysselsättning och välfärd. Hur uppriktigt trodde man att ekonomiskt rimliga alternativ skulle kunna tas fram till tolv reaktorer?

Det avvecklingslöfte som alla gjort 1980 började uppfyllas med att  Barsebäck 1 och 2 stoppades fast de var försedda med världens mest betryggande skydd mot utsläpp av radioaktivitet i händelse av härdsmälta.  Avvecklingen ter sig dock måttligt imponerande när man betänker att vi kompenserat den genom att höja effekten i övriga kärnkraftverk så att vi i dag får mer el ur de tio återstående reaktorerna än vi tidigare fick ur de tolv!

Det är en lättnad att alliansen sett sanningen i vitögat att Sverige kan hamna i ett mycket besvärligt läge om det inte byggs nya kärnkraftverk. Chefen för Svenskt Näringsliv, Urban Bäckström, gjorde ett behjärtansvärt försök att komma ifrån begränsningen till tio reaktorer genom att i stället föreslå en begränsning i antalet byggplatser till de tre där det redan finns kärnkraft. Det gick inte. Tio var den nu maximala dosen. Politiken är det möjligas konst.

Var hamnar nu dagens oppositionspartier? Säkert inser många väljare i dessa – och i  LO –  att det vore helt oansvarigt att ställa en stor del av vår industri och arbetskraft  inför osäkerhet om elförsörjning och att grönt ljus måste ges att ersätta dagens kärnkraft med ny. Planeringssträckorna är långa och signal måste ges i god tid för att tillräckligt många nya teknologer skall finna det attraktivt att inrikta sig på nukleära linjer.

Egentligen borde oppositionen i sitt inre säga sig att det är dess smala lycka att alliansen nu ger det gröna ljus som behövs och som oppositionen själv inte skulle kunna prestera.  Den bör akta sig noga för att hota med att riva upp den nya lagstiftning som kommer att tillåta nybyggnation av kärnkraft.  Skulle den sitta vid makten efter valet 2010 kan den få det svårt nog när den ställs inför den första konkreta ansökan om byggande av ett nytt kärnkraftverk. Kanske kommer dock opinion och klimatoro om ytterligare  några år göra det lättare att låta tillstånd bero bara på kompetenta myndigheters bedömning att säkerheten är god.  Skulle vårt politiska system inte lyckas ge grönt ljus för ny kärnkraft trots stöd hos en majoritet av väljarna, kanske Finland finge axla samma roll här i norr som Frankrike haft ett antal år i söder, nämligen att  sälja stora mängder kärnkraftsgenererad el till grannar – Italien, Schweiz, England –  som inte förrän nu förmått sig satsa på nybyggnation.

***

För övrigt anser jag att många flygplatser numera på ett otillständigt sätt föser resenärerna att nästan snubbla över parfym, choklad och whisky. Efter en av säkerhetskontrollerna på Arlanda 5 drivs man för närvarande rakt i gapet på en stor tax free och kan tvingas till en helt onödig hundrameters u-vandring  på redan lång väg mot flyget.

Få Fokus i ett år för bara 975 kronor!
Spara 1030 kronor jämfört med lösnummerpriset 2009 kronor.