
Sarkozy till attack mot Obama, Merkel och Zapatero
Publicerad 17/04 15:51
Yuan som hårdvaluta. Kina tävlar med Internationella valutafonden om att ge lån till länder i Latinamerika.
»Kina försöker köpa stöd för sin lansering av den kinesiska yuanen som hårdvaluta, och Argentina är en bra kandidat.«
Så tolkar Juan Bour, ekonom vid den argentinska tankesmedjan FIEL, det kinesiska erbjudandet om lån på cirka 70 miljarder yuan (drygt 80 miljarder kronor). Egentligen är det ett ömsesidigt lånelöfte som länderna har kommit överens om. Kinas centralbank har reserverat 70 miljarder yuan och Argentina kan när som helst inom de närmaste tre åren få ut beloppet som lån. Den argentinska centralbanken har reserverat motsvarande belopp i peso, men få tror att Kina har avsikt att låna pengar.
Argentina är däremot hårt drabbat av den ekonomiska finanskrisen. Priset på soja, landets viktigaste exportprodukt, har sjunkit till hälften. Under de senaste månaderna har regeringen visat flera desperata försök att öka statens reserver, exempelvis genom förstatligandet av de privata pensionsfonderna och lanseringen av en statlig pengatvätt, där människor får regeristrera sina svarta pengar som vita mot en avgift på 1–8 procent av beloppet. För att få lån från IMF, Internationella valutafonden, tvingas man förändra sin ekonomiska politik – något som Argentinas regering hittills inte har varit villig att göra.
Det är därför sannolikt att Argentina kommer att be att få ut sitt lån från den kinesiska centralbanken. Men det är inte säkert att lånet blir så billigt. Yuanen är en av de få valutor som antas öka i värde i framtiden. Om Argentina tar ett lån i dag, måste de växla pengarna till dollar för att kunna lägga in dem i sin centralbanksreserv. Men eftersom återbetalningen sker i yuan måste beloppet växlas tillbaka till yuan, som då sannolikt kostar mer än vid lånetillfället.
Kina har tidigare gjort liknande avtal med länder i Asien som Malaysia och Sydkorea. Argentina är först ut i Latinamerika, men Bour tror att Kina kommer att erbjuda lån till många fler. Och finanskrisen gör att det finns flera intressenter.
– En trolig kandidat är Brasilien, säger han.
Brasilien och Kina har redan diskuterat att låta handelsutbytet mellan länderna gå direkt mellan de inhemska valutorna – utan omvägen genom dollarn. Sker det skulle det ytterligare stärka Kinas strävan att göra yuanen till hårdvaluta.
Några krav på import från Kina finns inte, men Juan Tolkatlian, statsvetare på universitetet San Andrés i Buenos Aires, menar att lånet kan bidra till fortsatt export. Kina har under de senaste åren expanderat kraftigt i Latinamerika, det är en viktig handelspartner för många länder, som Argentina, och kinesiskt kapital står i dag för stora investeringar.
Tokatlian menar att Kina också vill försäkra sig om att den ekonomiska finanskrisen inte ska hindra Argentina från att fortsätta att importera kinesiska produkter.
– Kina ser även möjlighet att göra nya typer av affärer, som militära avtal med provision av helikoptrar, säger han.
Tidigare är det främst Venezuela som har fungerat som »alternativ« lånegivare för de latinamerikanska länderna. Men det fallande oljepriset gör att Venezuela inte längre har någon möjlighet att ge lån. Tvärtom är det flera bedömare som menar att Hugo Chávez nu själv skulle behöva låna pengar. Kina har därför goda chanser att öka utlåningen i Latinamerika. Och ju fler länder som har lån i yuan – desto bättre argument har Kina för sitt krav på dollaralternativ.
– Kina är varken bättre eller sämre än andra aktörer. Det innebär bara att det finns ett till alternativ, säger Tolkatlien.
Få Fokus i ett år för bara 975 kronor!
Publicerad 17/04 00:01

Publicerad 17/04 00:01
En kommentar
Väst som (i alla fall ”på papperet”) är demokratiskt har inte en chans att konkurrera med Kina på deras villkor, då Kina har ett ettablerat och funktionellt förtryck och kontroll av arbetskraft och finanser. Exempelvis kan nämnas att skattebrott bestraffas med döden i Kina. Dessutom behöver inte makthavaran ”där” vara lika etiskt noggaräknade i affärer då de knappt har något hemmaopinionen som måste tillfredställas och helt enkelt inte (inofficiellt) behöver bry sig om så meningslösa regler som ex. copyrightlagar.
Som en följd av detta gör våra makthavare sitt yttersta för att införa likvärdiga styrning inom demokratin, för att effektivisera, stabilisera och kontrollera produktionen i denna globala konkurrens; vilket i slutändan (i ren desperation) kommer medföra att friheten urholkas till fördel för kontroll, ”lydighet” och sk. ”ordo ab chao”.
Det kanske största misstaget väst gjorde när det gäller att säkra och sprida marknadsekonomi/demokrati/liberalism var att släppa in Kina från kylan. Det finns ju egentligen endast 3 trovärdiga orsaker som kan vara grundande för att beslutet togs att släppa in dem;
1: sprida demokratin och bekämpa kommunismen genom att visa marknadsekonomins fördelarna.
2: Billig, stabil och kraftigt kontrollerad industriproduktion för globala aktörer som på så vis kan maximera sin profit.
3: Stärka och påskynda exekutionen och ettablerandet av den global enhetligheten och utraderandet av nationalstaten.
Trots allt var det inte förrän Kina släpptes in på marknaden som deras ekonomiska explosion inleddes.
Tyvärr (tror jag) kommer denna bisarra ideologiska och ekonomiska kompromiss leda till en ny global, ideologisk och geopolitisk segrare, baserad på en starkt centraliserad, coorpokratisk och ”in-i-minsta-detalj” kontrollerande statsapparat där individens intigriteten och friheten har minimerats till fördel för maximerade produktionsvolymer, vinster samt säkerhet för de rådande eliterna, dvs banker och företag.
Denna ideologi har också tídigare existerat i en annan aningen mer nationalistisk form; nationalsocialism.
Den kanske viktigaste frågan är dock: finns det någon annan väg att gå för att skapa ett väl fungerande globalt samhälle, eller är människan genom sina brister tvungen att acceptera en verklighet som påminner om Orwells ”1984″?