När vaccin dödar

Text: Ulla Rudsander

Toppbild: Scanpix

Toppbild: Scanpix

Med influensautbrotten 1958 och 1967 i färskt minne och spanska sjukan 1918 som spöke i skuggorna, var myndigheterna redan på 1970-talet medvetna om risken för en omfattande pandemi. När svininfluensan bröt ut på militärbasen Fort Dix i New Jersey 1976 fanns det flera paralleller som gav upphov till oro:

Svininfluensan tillhörde samma typ, H1N1, som spanska sjukan, och hade startat bland unga rekryter som bodde tätt tillsammans, precis som i soldatbarackerna under första världskriget. Den första rapporten om spanska sjukan kom från ett amerikanskt utbildningsläger i Kansas för 26 000 soldater på väg till Europa.

I Fort Dix smittades 230 militärer, varav 13 med ett allvarligt förlopp. En ung soldat dog i akut lungsjukdom. Alla 13 som vårdades på sjukhus var fullt friska före utbrottet.

I senare analyser visade det sig att 500 soldater smittats, men att endast cirka hälften uppvisade symptom.

Fort Dix-utbrottet bedömdes som mycket allvarligt och myndigheterna beslutade att vaccinera hela den amerikanska befolkningen – den största massvaccinationen någonsin. Fyrtio miljoner amerikaner hann vaccineras innan ett samband med en viss form av förlamning – Guillain-Barré-syndromet, GBS, upptäcktes. Förlamningen, som dök upp sex till åtta veckor efter vaccinationstillfället, beror på att immunsystemet bildar antikroppar och förstör de egna nervbanorna. Cirka fem procent av dem som drabbas dör av andningsstopp eller störningar i hjärtrytmen.

I USA dog 32 personer i GBS efter att ha vaccinerats, medan en person dog till följd av sin influensa.

Var vaccinationskampanjen ett misstag?

– Det är lätt att kritisera med facit i hand. Risken att dö i influensan blir fortfarande ungefär 1 på 500 medan risken att dö från vaccinationen blir ungefär 1 på miljonen, säger John Iskander från den amerikanska smittskyddsmyndigheten Centre for Disease Control and Prevention, CDC.

Liknande siffror har framkommit i analyser som nyligen gjorts för att kasta ljus över denna händelse på 1970-talet.
Huvudskälet till att vaccinationsprogrammet avbröts var ändå inte biverkningarna i form av GBS utan att smittspridningen avstannade. Svininfluensan spreds aldrig utanför Fort Dix.

Att smittspridningen avstannade berodde inte på vaccineringen, utan snarare på isoleringsrutiner eller möjligen på konkurrens från ett annat mindre farligt influensavirus, som också fanns i omlopp på militärbasen.

Varför så många drabbades av Guillain-Barré-syndromet är fortfarande en gåta. På 1970-talet tillverkades vaccinet precis som i dag i hönsägg, från vilka den verksamma substansen renas fram. En hypotes var att äggen skulle ha varit infekterade av kampylobakterier och att reningsproceduren misslyckades. Kampylobakterieinfektionen är nämligen en känd orsak till GBS, som inte alls har något att göra med vaccinationer. Men hypotesen kunde inte bekräftas när vaccin från 1976 testades på möss.
– En viktig lärdom från vaccinationskampanjen 1976 var att skapa kontrollsystem för produktionen och register som följer upp biverkningar, säger John Iskander.

För de vanliga influensavaccinationerna som pågått varje vinter sedan 1997 i Sverige har forskarna inte upptäckt något samband med GBS.

– Teknologin vid vaccintillverkning har utvecklats mycket sedan 1970-talet. Risken för biverkningar var högre då. Men det är klart att när man gör ett pandemivaccin går det snabbare och då brukar det finnas en ökad risk, säger Annika Linde, statsepidemiolog på Smittskyddsinstitutet.

Mer ur reportaget: Vaccinets guldålder, Fler får tillgång till vaccin

Text: Ulla Rudsander

Toppbild: Scanpix