”Det finns väl ingen rörelse som så konsekvent, både förr och nu, motarbetar framåtskridande, nyfikenhet och fritt tänkande i almännhet och kvinnors frigörande i synnerhet.”

Liknande påståenden använder ofta ”Humanisterna”. Det intressanta är dock att de som förspråkar att vetenskapens fana skall hållas högt inte hasr presenterat några övertygande vetenskapliga bevis för att deras tes är sann, det handlar om antaganden. Svagt.

”Religösa har i alla tider ”nackat” människor i Guds namn; ateister har så vitt jag vet aldrig dödat någon i ateismens namn.”

Även här efterlyses vetenskap som bevisar denna tes. Man måste då betänka att samhällen under huvuddelen av den mänskliga historien har varit ”religiös” i så motto att religionen har varit närvarande. Det har alltså varit en ursäkt att nacka fiender. Om man tittar på den korta del av historien där det har funnits uttalat ateistiska samhällen har dessa inte ett gott facit i nackningsfrågan. Kanske har det inte nackats i ateismens namn (även om religiösa ofta tillhört de nackade) men i ideologiens namn. Att man nackat folk i t ex förnuftet och upplysningens namn är ställt utom allt rimligt tvivel – under Robespierre.

I programmet kristendomens historia påstår professor Diarmaid MacCulloch att det under inkvisitionen var en mindre andel som dömdes till döden av inkvisitionen/kyrkan än av de världsliga regeringerna.

Oavsett vilket är min personliga uppfattning är att det är mänskliga egenskaper och grupppsykologiska effekter som leder till totalitär ondska oavset tom övertygelsen är kristen, muslimsk, ideologisk elelr ”humanistisk”. Graden av respekt mellan dem är snarare det som definierar ett gott samhälle och till den bidrar inte ”Humanisternas” retorik.

1. Jag växte upp under väldigt strikta religiösa förhållanden. Ingen som har lyckats frigöra sig från det jag upplevde när jag växte upp kan ta religionen med en sådan klackspark som du gör. Det sätter spår för livet.

2. Det du beskriver är ett väldigt svenskt perspektiv. Jag har bott och arbetat mycket utomlands och i internationella sammanhang. Även om religionen i vårt land i stor utsträckning har blivit en mysighets-institution, är det inte representativt för den roll religion spelar bland mänskligheten i övrigt.

”Vi kan mäta i hjärnan när religiösa upplevelser uppstår.” Detta påstående stämmer inte. Man kan mäta HUR vissa sk ”religiösa upplevelser” uttrycks i hjärnan. Om de därmed också ”uppstår” är snarast en filosofisk fråga på vilken ingen hittills har kommit med något bra svar. För den oinsatte kan medicinsk forskning verka strikt, och det är den också. Däremot är den ganske tunn på teoretiska resonemang.