Fina Dramaten ska bli folklig

Text: Anna Ritter

Bild: Petter Cohen

Kungliga Dramatiska Teatern. Ett tungt namn på en traditionstyngd institution. Förra året firade den imposanta byggnaden vid Nybrovikens kaj 100 år. Men samtidigt som Sveriges nationalscen gick in i sitt andra århundrade dämpades festyran av vikande publiksiffror och ekonomiska förluster.

Årets resultat visar samma nedåtgående trend.

Men nu ska saker och ting förändras. Och det ska ske genom en drastisk make-over. Dramaten ska gå från finkultur till folkkultur. Publiken ska lockas tillbaka. En färgsprakande ny teaterchef i form av Marie-Louise Ekman och ett stycke superhajpad föreställning i form av Killinggängets nya pjäs som har premiär i helgen – så ser Dramatens höststrategi ut för att vända den nedåtgående trenden.

– Jag känner stor entusiasm inför Marie-Louise Ekmans arbete. Hon har inte bara en konstnärlig vision utan vill förändra organisationen och har redan vässat vår marknadsavdelning, säger skådespelaren Tanja Lorentzon som leder Dramatens artistklubb.

Nu är förhoppningarna stora att Killinggängets föreställning, som förvisso kom till under förra chefen Staffan Valdemar Holms ledning, ska locka en ny och yngre publik till Dramaten.

– Killinggänget kittlar ju en del. Det kommer kanske inte att falla alla vana Dramatenbesökare på läppen, men många kommer säkert att uppskatta det, säger Odd Zschiedrich, ordförande i vänföreningen Dramatens vänner.

Ett led i förändringen är teaterns nya marknadsavdelning. Elisabeth Lindfors tillträdde som marknadschef för Dramaten i januari i år. Med tanke på hennes bakgrund, med 22 år på Stockholms stadsteater, är det naturligt att undra om Dramaten ska bredda sig på samma vis som Stadsteatern gjort. Men Elisabeth Lindfors svävar på svaret.

– Det är egentligen ingen jätteskillnad på Dramaten och Stadsteatern. Möjligtvis finns det ett annat hantverkskunnande på Dramaten, det sitter i väggarna.

När hon räknar upp de förändringar som redan skett och de som komma skall så ligger det ändå nära till hands att dra en parallell till Stadsteatern. Dramatens annonsering har blivit gladare och piggare med mer bilder för att få bort den tunga stämpeln. En upphandling av ett nytt, modernare biljettsystem där besökarna själva kan välja plats i salongen är på gång. Och ett projekt kallat Dramaten & håller på att testas. Tanken är att skapa en kringverksamhet med konst, litteratur och musik för att bredda den traditionella verksamheten och locka ny publik. Elisabeth Lindfors sammanfattar målsättningen:

– Vi ska visa att vi inte är så fina. Dramaten ska vara en plats för alla.

Men Odd Zschiedrich tror inte att lösningen ligger i att kopiera Stadsteaterns föryngring rakt av. Dramaten måste ändå värna sin historia och status.

– Ibland har det väl kanske varit lite mindre lyckade experiment med repertoaren. Men man måste också räkna med att det kan gå snett när man provar något nytt.

Tanja Lorentzon tror inte att det är så enkelt som att följa en färdig framgångsmall: nyskapande uppsättningar av klassiska verk med kändisar i huvudrollerna. Att Stadsteatern fått sådana publikframgångar beror snarare på att de haft kontinuitet i form av regissörer som Thommy Berggren och Alexander Mörk Eidem.

– När Dramaten hade maximalt flyt under 80- och 90-talet så berodde det till stor utsträckning på att vi hade Ingmar Bergman och Lars Norén, säger hon.
För att locka en ny teaterpublik krävs det inte bara att repertoaren och skådespelarurvalet anpassas till en yngre publik. Elisabeth Lindfors tänker också på andra åtgärder för att som hon säger, hjälpa teaterbesökarna att putsa bort sina fördomar om Dramaten som svår och otillgänglig. Det kan handla om så enkla saker som att ha en person som tar emot och visar var man hänger av sig jackan.

Enligt Dag Kronlund, chef för Dramatens arkiv och bibliotek och med 16 år i huset, så har den nya teaterchefen redan satt tonen för en ny era. Staffan Valdemar Holm styrde enligt övertygelsen att Dramaten bör ha den konstnärliga kvaliteten som enda ledstjärna. Enligt det synsättet är det helt oväsentligt att snegla på de egna publiksiffrorna. Baksidan är att det ibland kan sitta ett hundratal personer i publiken på Stora scenen, säger han.

Tanja Lorentzon menar att en viktig slutsats under Staffan Valdemar Holms chefskap är att den svenska publiken inte lockas av tysk och centraleuropeisk teater, hur förstklassig och högkvalitativ den än är.