Som vi tidigare skrivit här i bloggen har vi kommit fram till att det inte är rimligt att förbjuda sverigedemokraterna att annonsera i Fokus. De eventuella annonspengarna som kommer in från detta håll, har vi beslutat att ge till föreningen "Läkare i världen", som driver kliniker där papperslösa flyktingar kan få vård. Initiativtagaren Anita Dorazio belönades förra året med Fokus utmärkelse "Årets svensk".
Martin Ahlquist, ansvarig utgivare
Karin Pettersson, chefredaktör
Lars Grafström, vd














2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
[...] Här har vi skrivit om vad vi skulle göra med eventuella annonspengar. [...]
Så om KPML(r), RF, Rättvisepartiet Socialisterna, Vänsterpartiet eller något annat parti på den kanten vill annonsera kommer ni att skänka pengarna till kommunismens offer då?
Vad är detta för larv? Fokus är inte ansvarigt för annonserna, annat än enligt tryckfrihetsförordningen. Om ni fortsättningsvis ska ta emot era anonsörer med brasklappar och ty påföljande bot, då får ni snart fullt upp med självplågeri – och alla intäkterna går till avlat. Get real.
/Forts insändare../ Ursäkta den häftiga tonen tidigare.
Man kan hävda att SD:s valpropaganda ska släppas igenom – med hänvisning till sitt demokratiska sinnelag.
Man kan också hävda att den inte ska släppas igenom – och hänvisa till sitt demokratiska sinnelag.
Det går att resonera åt båda håll, med bibehållen intellektuell integritet.
Men om Martin Ahlqvist tänker noga efter så försöker han sig här ovan på en promenad åt båda hållen samtidigt. Det är fysiskt, och logiskt, omöjligt.
Visst kan man försiktigtvis ha det som redaktionspolicy att synda och göra bot. En dubbel moral ger ju så att säga ett dubbelt så stort skyddstäcke.
Men en annan metod är att bestämma sig för vad som är synd, och sedan hålla sig till den väg som man valt att betrakta som ”den smala”.
Den senare metoden brukar inge respekt. Den förra väcker ofta löje.