Utmattad efter två dagars bokmässa och fyra timmars motorvägskörning kommer jag hem till en katastrof: bredbandet fungerar inte. Operatören ger mig beskedet att det kan ta tre dygn innan felet åtgärdas.
Jag är i skrivande stund inne på mitt andra dygn utan internet, och det är värre än att sluta röka. För det jag har mist är inget mindre än min informationsfrihet. Jag har tvingats tillbaka till barndomens dagar, då jag var utlämnad till tv-monopolets godtycke.
Jag äger förstås en tv, som jag använder till att titta på dvd-film och spela tv-spel. Vart fjärde år tittar jag också på fotbolls-VM. För detta sällsynt återkommande nöje tvingas jag enligt lag att betala 600 kronor i kvartalet (jag minns inte summan exakt, och kan just nu inte heller ta reda på det). Två och ett halvt tusen om året. Tiotusen spänn per fotbolls-VM.
Dags alltså att få lite valuta för pengarna, tänker jag och tar fram fjärrkontrollen. Och detta är vad som möter mig.
»Doobidoo« – vuxna människor fjantar sig till musik. »Helgmålsringning från Täby« – kyrkklockor låter. »Svenska dialektmysterier« – vuxna människor pratar om dialekter. »Disneydags med Bumbibjörnarna« – tecknade björnar dricker ett magiskt elixir som får dem att börja studsa omkring. Och till sist en repris av »Ethno – världens folkmusikläger«. Här musicerar svenskar i folkdräkt tillsammans med folkmusikutövare från andra delar av världen, hopträngda med sina trummor och panflöjtar i björkrisprydda båtar på någon älv någonstans. De stirrar tomt framför sig under färden som om de just hade avslutat maratoninspelningen av en mindre lyckad Werner Herzog-film. Det hela avrundas med ett strypgreppsdystert klipp där folk kliver ombord på olika långfärdsbussar.
Nästa nyhetssändning börjar om sex timmar. Jag skämtar inte. Så jag byter till SVT24, och upptäcker att denna »kanal« består av en text-tv-sändning som faktiskt är sämre än vanlig text-tv, eftersom man inte ens kan byta sida när man vill utan snällt får sitta och vänta på nästa. Detta långsamma spektakel varvas med ett desto mer framjäktat, tre minuter kort, så kallat nyhetsprogram en gång i timmen.
Nej, några riktiga nyheter blir det inte. Men en långfilm, kanske? Nej. En dokumentär? Absolut inte. Inget om FN-toppmötet som pågår i New York, tyska valet, kriget i Afghanistan. Det SVT ägnar sig åt är en Göran Hägglundsk gemytlighetsorgie, en mardrömsvision av vad hans »verklighetens folk« förutsätts uppskatta.
Varför jag ska behöva vara med och betala kalaset är inte lätt att begripa. Jag skulle gladeligen bidra till att upprätthålla ett seriöst alternativ till de privatägda kanalerna. Fast vem är det egentligen som står för det seriösa alternativet? Samma eftermiddag jag slösade bort på SVT visade Axess TV och TV8 dokumentärer om Kalahari, New York som konststad, en intern morduppgörelse inom talibanrörelsen, slaget vid Sedan och USA:s kulturella motsättningar. Uppenbarligen har programcheferna på dessa kanaler betydligt högre tankar om sin publik än motsvarande SVT-figurer. Vars löner jag betalar.
Och jag längtar mer än någonsin efter mitt internet. Jag säger »mitt« internet, för det är precis vad det handlar om. Den frihet internet innebär är lätt att ta för given. Man tittar på vad man vill, när man vill. Man betalar för det innehåll man tycker är värt ens pengar. En bra produkt säljer sig själv; SVT däremot överlever enbart tack vare ett statligt genomdrivet betalningstvång. Det är beklämmande. Det är nedläggningsdags.













2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Kul text! Håller med till stor del om SVT, även om jag tycker att det finns några bra program på SVT.
En del kulturprogram (Kulturnyheterna, Kobra mm). Sedan nyheterna ABC nyheterna är helt ok, medan däremot Rapport och Aktuellt, har väldigt vinklade och ensidiga nyheter ofta.
Jag håller inte med. Själv tillhör jag den första generationen som haft tillgång till internet och kabel-TV från den dagen jag började läsa och TV:n används bara nära händerna är upptagna så att jag inte kan interagera ( när jag äter, kramas, etc ). Visst, det finns en hel del program på SVT som inte passar mig, men målgruppen är ju ett helt folk! Detta har nu SVT löst med SVT Play som är en helt suverän tjänst och jag kan tänka mig att betala TV-avgift bara för det. Jag kan nu sitta framför min digitalbox och välja när jag tittar och vad jag tittar på – nästan gratis! Vidare undrar jag vilken TV-kanal och/eller producent som har tid och resurser att göra dokumentärer som är dagsaktuella. Vad jag förstår så tar det lite tid. Denna artikel var i min mening ganska kass…
Problemet verkar vara att SVT har Sveriges bredaste tv-utbud. Något som förstås blir trist när sin egen intressesvär inte synkar med de pågående sändningarna.
En god insikt är att folk tycker olika. Och för att föregå med gott exempel tror jag mig se de faktum att Engström: inte kollar på tv och vill därför inte betala tv-avgiften. Vilket kan ses som ett problem i sig. Men att gå under devisen: de jag inte har nytta av – har ingen nytta av; blir för trivialt.
Thomas skriver en ovanligt korkad inlaga.
Har han funderat över grundorsakerna till det rådande tillståndet.
Kommersiell TV och den mentala cancer som därmed sprids i samhällskroppen.
SVT är smittat. Människor är smittade. Det sprids som ett Anna Anka virus.
Det rätta förslaget är således det självklara:
Lägg ner kommersiell TV.
Hur kan kan bemöda sig med att kritisera SVT som ändå ligger ljusår över det totala sammanbrottet som finns i kommersiell TV.
Han verkar dessutom vara sk ”nyhetsknarkare”. Ett vanligt tillstånd bland journalister. Jag är personligen långt mer intresserad av långsiktig kunskap och vetenskap.
Nyheter är i detta sammanhang inget annat än en global variant av ”byskvaller”.
Så förskräckligt, SVT visar barnprogram för barn, program för oss som är intresserade av folk- och världsmusik, och fåniga frågesporter när andra kanaler visar kvalitetsproduktioner som Wipeout, Hål i väggen, och femtioelva program där folk tror sig se spöken.
Om folk vill ha gemensamt finansierad TV skall det naturligtvis betalas via skattsedeln så at det i någon mån betalas efter bärkraft inte via obligatorisk apparatavgift som är synnerligen regressiv avgift. SVT levererar i huvudsak underhållning, infotainment och underhållningssport för soffpotatisar. Varför detta skulle vara ett gemensamt åtagande begriper inte jag. Låt dem som vill ha denna typen av underhållning betala för den själva, de som ägnar sig åt anddra fritidsintressen gör så.
Jag tror inte att skribenten har något emot att alla de som vill få gärna titta på SVT, hur mycket de vill. Som jag uppfattar artikeln är det dags att lägga ner SVT som statlig TV som vi tvingas betala för. Håller helt med! Kass tv-kanal (t.o.m. två kanaler) som jag inte alls tittar på, inte heller nyheter. Det är min son som tittar på SVT och han är 6. Men Disney är ändå bättre. Jag vill inte betala 17 kr/månad för att ni som gillar folkmusik ska kunna titta på det. Om jag vill titta på kommersiell TV då betalar jag för det jag vill se. TV ska vara kommersiell, även SVT (för det är det nu och kostar mer än betal-TV och t.o.m. tvingas man betala för det). Nu när skärmar är så stora funderar jag faktiskt att koppla min dator till en platt TV och slutar betala för något som är fantastiskt dåligt, SVT alltså.
Jag är medveten om att jag komenterar nåt ett gammalt inlägg. Du snackar bara skit, du har inte ens kollat vad som visas på svt utan bara berskriver vad du t r o r visas på svt. Det är rent beklämligt. Kom igen när du ansträngt dig lite. Svt är rätt dyrt men du betalar inte bara för enskilda program du betalar för ryggrad.
Snälla kan vi starta ett movement att lägga ned SVT och SR.
Andra mediebolag borde innan en sån nedläggning anställa klart så att man inte får överspillet från SVT & SR av vänstervridna/kommunister in i sina företag.
Det är mycket ledsamt och underligt att denna skattefinansierade ”skyddade verkstad” kan fortsätta att år ut och år in vinkla eller undanhålla viktig och objektiv information, inte låta alla komma till tals och rent förtala vissa. Helt oemotsagda ! Detta oavsett vilken regering vi har !