Liberal: Människor är inte lika bra på allting och det är inte dåligt för det betyder att om man är dålig på en sak så får man hitta något annat att bli bra på.

Socialism: Eftersom du inte är bra på det som många andra kan bli bra på så slipper du försöka bli bra på både det och allt annat. Luta dig tillbaka för att det är synd om dig.

Det visar sig också hur man ser på skolan…

Hur kan man förbättra studieresultaten?

Liberal: Titta på vad forskningen säger hjälper och tillämpa OAVSETT om det kan verka etiskt svårt. Exempel: En ny studie visar på att det INTE finns ett positivt samband på lärartäthet och studieresultat så varför ska man då ha fler lärare i klasser?

Socialism: Lösningen till problemet är alltid mer resurser och ALDRIG kritik av lärarna. Sedan ska man se till att inte på något sätt få det att kännas för barnet som att det är sämre än andra, inte bli utpekad på något sätt.

Det finns liksom lite för mycket i de liberala praxis och praktiker så som det framträder i Huddinge som blir så fel – eller.
http://blogg.aftonbladet.se/24573/2009/11/de-sade-i-huddinge-en-reflektion

Kan man kräva någon ordning på tankarna? Nej, uppenbarligen inte. Att få den kollektivistiska fascismen att bli ”en liberal excess” kräver ganska stor oreda i tankarna. Och stor ignorans. Att få Foucault att bli en del av ovannämnda samling kräver endast okunskap.

För en tid sedan i en krönika i Expressen blandar och ger liberal Jasenko på det mest oroväckand sätt när han försöker reda i vad som är kultur respektive värderelativism. I Rubricerad fokusartikel är Jasenko dock tydligare.

Jasenkos värld är en liberal värld. Alla vet inte det som Jasenko vet; att världen är liberal och att alla egentligen är liberaler. Vi som inte är liberaler kan dock som barn besitta en potential att bli liberaler som vuxna.

Han följer i sitt resonemang det vanliga upplysningsschemat där allting kategoriseras utifrån en given encycloopedisk matris. I Jasenkos fall med liberalismen som alltings mått och idé, `det rätta, goda och riktiga`. Med Jasenkos synsätt har vi andra, det vill säga barn och vildar, kanhända potentialen att en gång bli till liberaler.

Jasenkos texter leder tanken till, utöver en nattstånden och missbrukad Hegel, en totalitärt infärgad liberalism.

Med Adorno & Horkheimer, med Foucault, Marcuse, Zizek, Negri & Hardt, med Rancière, Mouffe och många andra borde Jasenko och andra förstå liberalismens förödande potential. Nämligen den att fascismen inte är så mycket annat än en liberal excess.

Roger Karlsson