Det som avgör om det kommer ske en mer dramatisk prisjustering är främst om hushållen är så belånade att de inte klarar av försämrade lånevilkor som en dramatisk ökning av räntan eller sänkning av inkomsten. Detta för att det då skulle leda till stora kreditförluster och ett stort utbud av bostäder som kommer ut på marknaden samtidigt eftersom bankerna inte kan ha för mycket i lager samtidigt eftersom det låser upp deras likviditet. Det är vad som hänt i USA.

Det enda som garanterat utlöser en bostadsbubbla i storstäderna är om räntan och arbetslösheten kommer i otakt. Om räntan måste höjas i ett skede där arbetslösheten inte fallit ner till en rimlig nivå så finns det risk för att många ”tvingas” sälja sina bostäder samtidigt och det resulterar i ett prisfall.

Hur har vårt boende utvecklats över tid? Hur bor vi idag? Hur vill vi bo egentligen? Vilka strategier och planer har regeringen, kommunerna, fastighetsägarna och byggföretagen? Vilka är fastighetsägarna och har det ändrats över tid? Finns det influenser från utlandet i form av privatköp, större fastighetsinvesteringar, invandring, m.m.? Kan man avläsa trender och se vartåt det barkar?

Ett exempel kring ett spännande faktum är följande. I artikeln ovan finns två stycken som tar upp ”att svenskarna sparar mycket i aktier”, att lånegivarna har ”lägre krav på kontantinsats och det faktum att svenska folket inte ammorterar.” Som jag ser det kan detta hänga ihop. Jag tolkar artikeln så att en privatkund tjänar på och gör alla dessa tre saker samtidigt. Det gör även banken, men hur hållbart är situationen i det långa loppet?

Jämför gärna huspriserna med vad det kostar att köpa en tomt och bygga ett nytt hus. Jämför gärna lägenhetspriserna med vad det kostar att bygga nya lägenheter idag.

När en tvårumslägenhet på 65 kvm i allmännyttan i en närförort kostar knappt 8000kr i månaden så räcker de pengarna (100000 kr per år) till att betala 5% ränta på ett lån i storleksklassen 2 miljoner kronor samt 2500 kronor i avgift till bostadsrättsföreningen.

Alltså är det inte orimligt att betala de pengarna (ca 30000kr/kvm) vilket också är ungefär vad bostadsrätter i sådana områden kostar.

Man kan också konstatera att när ingångslönerna för unga akademiker som bosätter sig i Stockholm ligger på ca 300000 kr per år så är det inte särskilt dyrt för ett par att betala omkring 50000 kr var per år för boendet. Pengarna räcker lätt till mat, kläder, bil, sparande och semesterresor.

Vad är egentligen förvånande med prisutvecklingen? Vem tror att bostadsrättspriserna kommer att falla till en nivå där kostnaderna för att bo i bostadsrätt understiger kostnaderna i den s.k. allmännyttan?

Det förvånande är snarare att det tagit så lång tid för priserna att nå dessa rimliga nivåer. Notera att mitt resonemang i första hand gäller storstäderna, där folk har jobb och goda löner.