En viktig princip i Cradle to Cradle-design är att en produkts användningsområde måste definieras tillsammans med en strategi för att återföra materialen i antingen en biologisk eller industriell cykel då produkten inte längre används. Därför går det inte att generellt säga om ett visst ämne är hälsosamt för människor/ekosystem eller ej – det beror helt på hur produkten är tänkt att användas. Ett exempel: en viss tungmetall kan vara acceptabel i en serviceprodukt som en solpanel eller tvättmaskin men samma metall skulle inte tillåtas i en barnleksak, hudkräm eller någon produkt som befaras komma i kontakt med våtmarker eller vattendrag. Ett annat exempel är ämnet EDTA som är vanligt bland annat i kosmetika. Trots att det har låg toxicitet är det ändå inte något ämne som man försöker använda inom Cradle to Cradle eftersom det inte bryts ner i naturen och bland annat leder till att tungmetaller fälls ut från bottenslam. Av denna anledning är det bättre att undvika det helt och hållet snarare än att sätta ett lågt gränsvärde. Skulle man däremot använda EDTA i en kontrollerad industriell miljö utan läckage skulle det kunna användas så länge allt och alla som kommer i kontakt med det inte påverkas negativt.