Det är inte lätt att vara socialist dessa dagar. Forum för levande historias Pol Pot-utställning är inte direkt någon hyllning till de kollektiva lösningarna. Mona Sahlin har sagt ja till vinstdrivande vårdföretag och en förkrossande majoritet verkar tycka att DDR:s försvinnande är något som ska firas snarare än sörjas.

Men som så ofta finns lösningen i det lilla och inte i det stora. Varför prata om hela samhällssystem när de goda exemplen finns runt knuten, eller snarare i källaren.

Förra veckan öppnade utställningen »Tvättstugan« på Nordiska museet i Stockholm. Om man för ett ögonblick glömmer de beskäftiga lapparna om alltför luddiga luddfilter och överskridna tvättider kan följande konstateras:

Tvättstugan är en unikt svensk företeelse och det som försiggår mellan mangeln och centrifugen är inte mindre än ett lyckat socialistiskt experiment. Genom ett kollektivt ägande och nyttjande har samhällsnytta uppnåtts. Varje enskild lägenhetsinnehavare får tillgång till bättre maskiner till en lägre kostnad än om de skulle pressa in varsin egen maskin i badrummet. Eller jämför med New York-bon som går till det privata tvätteriet och först tvingas betala och sen måste sitta och glo medan tvätten misshandlas i brutala maskiner som verkar gjorda för att tvätta hästtäcken snarare än skjortor.

Så sluta deppa! Fyll tvättkorgen, kör i gång en 40 graders kulörtvätt och konstatera att socialismen faktiskt lever.