Extraknäcket – en privatsak?
Publicerad 1/02 10:36
Förtroende. På Riksbanken tillåts inte sidouppdrag, men Högsta domstolens justitieråd extraknäcker för miljoner.
Insiders värnar sin position
om arbetsmarknaden.
Publicerad 29 januari 2010
När SCB häromdagen presenterade sin nya statistik över utlandsföddas sysselsättning var det ingen som försökte tolka den i termer av en arbetsmarknad där man köper och säljer arbetskraft. Det var som om arbetet faller från himlen och antingen har man tur att fånga det i luften eller inte. Så innan vi tittar på vad SCB-statistiken säger, låt oss påminnas om vad en arbetsmarknad är och vad arbetslösheten beror på.
Det finns olika typer av arbetslöshet, men den »klassiska« arbetslösheten förklaras bäst i termer av utbud och efterfrågan. Arbetsmarknaden är en marknad där arbetstagarna utbjuder sin arbetskraft mot betalning och arbetsgivarna köper det till det pris som lönen utgör. Arbetarnas löneanspråk möter arbetsgivarnas vinstanspråk i en jämviktspunkt som avgör reallönen och därmed sysselsättningen. Ju lägre reallönen är desto mer efterfrågas arbetskraften. Ett rationellt företag kommer därför att anställa folk så länge varje arbetare kan producera så mycket att priset för det producerade är minst lika högt som hans/hennes lön. Förenklat uttryckt.
Vad säger då SCB-rapporten? Att arbetslösheten bland utrikes födda är beroende på huvudsakligen två faktorer: tiden de har varit i landet och utbildningsgraden. Ju längre man varit här desto högre sysselsättningsgrad och ju lägre man är utbildad desto högre arbetslöshet. Om man koncentrerar sig på utbildningsgraden kan man dra slutsatsen att arbetsgivare uppenbarligen är rädda att lågutbildade invandrare inte är tillräckligt produktiva för att tjäna ihop sin lön, och på grund av stela arbetsmarknadslagar där man inte kan avskeda så lätt i tider då konjunkturen viker vågar man inte anställa. Men om det är problemet – hur löser man det då?
Arbetslösheten bland lågutbildade invandrare skulle minska om man sänkte kostnader för arbete. Eftersom det är den totala kostnaden som är intressant för arbetsgivaren (lönen, sociala avgifter, tillhörande skatter, samt relativa priset för företagets produkter) skulle man kunna öka sysselsättningen genom att till exempel sänka arbetsgivarutgifter, införa instegsjobb med subventionerad lön eller sänka tillhörande skatter. Det löser inte allt. Fortfarande skulle det behövas andra åtgärder som sänker jämviktsarbetslösheten: att personer snabbare paras ihop med lediga jobb, att konkurrensen uppmuntras eftersom den ökar efterfrågan och håller löneökningarna modesta, att man luckrar upp arbetsmarknadslagar som diskriminerar invandrare och premierar »insiders«, att man sänker marginalskatter på arbetsinkomster och därmed skapar en skillnad när man går från arbetslöshetsförsäkring till arbete. I SCB-statistiken ser situationen för de högutbildade invandrarna bättre och mer hoppingivande ut. Ändå skulle det även för denna grupp behövas effektivare språkinlärning, ökad geografisk rörlighet, effektivare »matchning« och åtgärder mot diskriminering.
Om allt detta är uppenbart, varför görs så litet? Visst görs en del, men de viktigaste åtgärderna är man försiktig med (eller opponerar sig emot) eftersom man är rädd att det eventuellt skulle kunna försämra för vissa grupper som redan är på arbetsmarknaden. Många talar om solidaritet med invandrare men när det kommer till kritan får solidariteten söka sig till något annat, ofarligare område.
Man kan säga att vi inte släpper in invandrare på arbetsmarknaden eftersom vissa grupper skyddar sin position. Frågan som måste ställas är hur samma grupper kommer att ställa sig när de upptäcker att det inte finns någon som kan betala deras pensioner. Är det inte dags för lite verklighet i denna debatt?
Få Fokus i ett år för bara 975 kronor!Spara 1030 kronor jämfört med lösnummerpriset 2009 kronor.
6 kommentarer
[...] Insiders värnar sin position Jasenko Selimovic om arbetsmarknaden. Fokus 2010-01-29 [...]
Selimovic inleder sin artikel med sin fantasi om en ren marknad för arbete. En plats där tillgång och efterfrågan förmodas mötas samt att en form av jämvikt skall uppstå.
Han konstaterar helt riktigt att utländsk arbetskraft som är dåligt utbildad är överrepresenterade som arbetslösa. Därmed så drar han slutsatsen att en tänkbar arbetsgivare drar sig för att anställa en underutbildad invandrare då arbetsgivaren inte tror sig få tillbaka det insatta kapitalet med skälig avkastning.
Detta har Selimovic den största förståelse för. Dock drar han den felaktiga slutsatsen att det enbart handlar om rationella ekonomiska överväganden som styr de beslut som kommer att fattas av arbetsgivaren. Selimovic väljer att bortse från det förhållandet att arbetsgivare mer än en gång beslagits med fördomar mot invandrare eller människor som de bara tror är invandrare.
Selimovic inledde med sin fantasm om en ren marknadsplats för arbetsköpare o dito säljare. Resten av artikeln pysslar han med att skita ner sin rena marknadsplats med allehanda åtgärder som ensidigt riktar in sig på att förändra maktförhållandena på denna marknadsplats.
Förändra på så sätt att att arbetstagarnas ställning ensidigt skulle försämras vad gäller löner, trygghet och anställningsförhållanden. Detta menar han skulle på marknadsmässiga grunder ställa allt tillrätta för de framför allt dåligt utbildadae invandrarna. Tro det den som vill.
Vad Selimovic gör är ingenting annat än det liberala individualtricket. Ett trick som helt enkelt går ut på att huruvida Du är arbetslös eller inte är enbart din sak och ditt eget fel. Selimovic menar att om Du är så jävla dum att Du som lågutbildad invandrare kräver en anständig lön, ett visst mått av trygghet samt noll särbehandling vare sig denna är av positiv eller negativ karaktär, så får du skylla sig själv.
Däremot så drar sig Selimovic inte för att kräva en positiv särbehandling av de arbetsgivare som i strid med sina fördomar och ekonomiska risktagande anställer en lågutbildad invandrare. Dessa skall befrias från avgifter och skatter. På så sätt skulle arbetsmarknaden balanseras.
Selimovic har en fallenhet för det rena och autonoma som så många av hans liberala typ. Inte så sällan dillar han, mer eller mindre explicit, om autonoma subjekt och i detta fall om en ren marknad. Detta är även det ett retoriskt trick av framför allt konservativt märke.
Om utgångspunkten är en slags renhet och balans och ett tingens ordning som står bortom alla annan påverkan än av sig självt, då uppstår en objektivt tillstånd som ingen eller inget kan påverka. (Individualiserat beskriver detta en minst sagt megaloman personlighetstyp). Selimovic anser sig representera detta mer eller mindre objektiva tillstånd och skall därmed inte ifrågasättas. Därmed så gör han sig själv och den liberalism han verkar för till den totalitära liberalismens apologet.
Åter till Selimovics arbetsmarknad. Där går hans anspråk ut på att arbetare, löntagare, arbetskraftssäljare eller vad han nu kan fördra, särskilt invandrad arbetskraft strukturellt skall förpassas till ett tillstånd som mest av allt liknar det förra sekelskiftet. Selimovic det är i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet som Du har din kunskapsteoretiska och politiskt/socialt strukturella hemvist.
Du är en djupt reaktionär och repressivt anlagd människa – dock – efter valet hoppas jag via skattesedeln få bidra till din A-kasseersättning. Du är ju van då Du större delen av ditt vuxna liv levt på och i och med det ALLMÄNNA.
Roger Karlsson
Författaren fantiserar om utbud och efterfrågan skall mötas. Har han inte läst i konkurrenslagen att konkurrens på arbetsmarknaden är undantagen. Hur skall det då kunna bli balans?
SUper bra krönika!!! Upplyssning kallas det!
Fortsätt bara !
Den här artikeln innehåller bara en del av hela sanningen eftersom största orsaken för hög arbetslöshet blad utlandsfödda (jag hatar ordet invandrare) är diskriminering oavsett utbildningsgrad. Nu vet jag inte hur det ser ut i andra branscher, men i min bransch, alltså reklambranschen, är diskrimineringen mycket hög speciellt när man kommer högre upp till bra betalda jobb och positioner som ArtDirector (VD-positionen kan utlänningar helt enkelt glömma). Ja, det finns förståss enstaka exempel där man lyckats nå högre upp, men det är så pass liten procent att man kan bortse från det.
Det är dags för verkilget i debatten, men ingen törs säga vad problemet egentligen är.
OK, vi ska ge upp våra rättigheter och slå undan benen för fackföreningsrörelsen, i ”solidaritet” med invandrare? Det är väl ingen solidaritet att göra det sämre för ALLA arbetare (inklusive de med rötter i andra länder)?
Med försämrad arbetsrätt ökar otryggheten på jobbet, färre vågar engagera sig fackligt – och snart står vi med betydligt sämre kollektivavtal. Då är det bara att gratulera de som eventuellt kommit till på arbetsmarknaden, och som får skörda de små skrumpna frukterna av det borgare som Selimovic sår.
Tro inte att den som vil försämra arbetsrätten gör det av omtanke om något annat än profiten – alternativt är rent otroligt godtrogen. Folkpartiet rymmer för all del båda kategorierna.