Författaren Susanna Alakoski kom nyligen ut med sin andra roman »Håpas du trifs i fengelset« som handlar om hur omgivningen påverkas av att en person missbrukar narkotika.
Varför valde du att skriva om det här ämnet?
– Det finns en hel del litteratur som behandlar alkohol- och narkotikamissbruk, men ganska lite som handlar om anhörigproblematiken. Jag har egna erfarenheter av detta, både från min barndom och från min tid som socialsekreterare.
Bokens huvudperson är syster till en missbrukare och du har dedicerat boken till alla anhöriga. Vad innebär det att vara anhörig för dig?
– Det är nog olika och kan skifta över tid men jag frågar mig om det är något som är givet, som man kan ge upp eller återupprätta. Huvudpersonen i boken brottas med det livet igenom – ena stunden vill hon ta livet av sin bror, i nästa slåss hon för att ta tillvara hans rättigheter. Jag undrar om inte anhörigbegreppet kan täcka in alltifrån nära familj till samhället i stort.
Vilket är ditt råd till anhöriga – vad ska man göra?
– Vi lever i ett samhälle där missbruk är lite mindre skambelagt än det varit tidigare och därför är mitt råd att prata om det. Man förlorar så väldigt mycket vardags-klokhet om man inte gör de här ämnena talbara.
En av de saker du tar upp i boken är det svenska »diagnossamhället« – varför är du kritisk mot det?
– Det är ingen vågad tanke att vi i Sverige begår diagnostiska fel varje dag när vi stämplar barn för livet med den ena eller andra beteendestörningen utan att gå vidare och ställa de rätta frågorna. Jag tror att det ofta finns andra, bakomliggande orsaker till att barn är stökiga i klassrummet och de orsakerna kan bara rättas till med rätt resurser.
Du har sagt att man bör lyfta och diskutera narkotikafrågan med ett större allvar än hittills. Hur då?
– Den drogliberala inriktning som får allt större utrymme i debatten måste mötas av en motkraft. Det behövs ett bredare solidaritetsperspektiv i de här frågorna för att se att party-hascharens handlingar hänger ihop med den bolivianska bondens levnadsvillkor. När det gäller missbruket skulle jag säga att vi besitter kunskaperna men avstår från att sätta in rätt resurser.
Inom kort väntas Stockholms läns landsting fatta beslut om att införa ett sprutbytes-program liknande dem som redan finns i Malmö och Göteborg. Vad tycker du om det?
– Som akut åtgärd förstår jag det möjligen, men det håller inte i längden. Sociala problem är inget naturtillstånd men det kräver att politikerna satsar och lägger resurser på att ge folk vettiga möjligheter att resa sig ur sitt missbruk.
Du kommer från fattiga förhållanden och är den enda i din släkt som har gjort en klassresa – på vilket sätt påverkar det dig?
– Det har varit och är fortfarande både en belastning och en styrka. Belastning för att det är smärtsamt att se världen med min gamla klassblick. Varje dag ser jag folk som far illa. Det gör ont eftersom det förflyttar mig till barndomen där jag ser mig själv och andra i min närhet. Fattigdom skrämmer mig mer än något annat. Det försvinner inte. Samtidigt är jag tacksam över att jag kan kliva ur mitt liv i kultureliten och se samhället ur olika perspektiv.
Vad har du för förväntningar av den kommande valrörelsen?
– Jag tycker att det finns en politisk glöd i kulturvärlden som jag hoppas ska smitta av sig på den politiska debatten. Här finns folk med ordets makt som kan sätta ord på politiska problem.
Så hur skulle din egen politiska paroll lyda?
– Genus, anus och klass! Det handlar om intersektionalitetsbegreppet, alltså att alla perspektiv ska integreras i samhällsdebatten. Identitet ingår också såklart.
Skulle du kunna tänka dig att ställa upp i riksdagsval i framtiden?
– Nej, jag har gjort min samhällstjänstgöring – först som socialsekreterare, sedan som pressekreterare i vänsterpartiet. Även om jag skulle kunna ägna mig åt politisk debatt vill jag hellre skriva. Litteraturen är större än politiken.
Detta har hänt
Susanna Alakoskis nya bok »Håpas du trifs i fengelset«, som släpptes i veckan, handlar om ett syskonpar som växer upp på 70-talet. Deras liv går åt olika håll, brodern hamnar i missbruk och systern blir medberoende. Med boken »Svinalängorna« 2006 vann Susanna Alakoski både Augustpriset och en bred läsekrets. Hon har skrivit och deltagit i debatter om klass och kön med bland annat antologierna »Tala om klass« och »Fejkad orgasm«.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
”– Genus, anus och klass!”
Kanske kan bli en valvinnare för kommunisterna…
”Det behövs ett bredare solidaritetsperspektiv i de här frågorna för att se att party-hascharens handlingar hänger ihop med den bolivianska bondens levnadsvillkor.”
Oj, känns lite fel att kommentera en så här gammal artikel men det där känns som att någon inte är särskilt påläst, alternativt inte riktigt tänkt igenom det den läst.
Hasch i Sverige kommer nästan uteslutande från Nordafrika eller Asien, Marijuana kommer oftast från andra länder i Europa eller är inhemskt producerad. Någon direkt koppling finns här alltså inte med ”den bolivianska bonden”.
Men kanske menar Susanna att det är samma kriminella organisationer som tjänar pengar på både kokainet som produceras i Sydamerika och cannabisen som produceras i Europa, Nordafrika och Asien? Ja det är inte bara möjligt utan nästan helt säkert, i alla fall på de lite högre nivåerna av distributionskedjan.
Men om man väljer att se utan för den ordinarie ”Bejerotska” inställningen till narkotikapolitik så ser man kanske en möjlig lösning på hur denna koppling skulle kunna brytas, med en legaliserad och hårt reglerad inhemsk produktion av cannabis. På en sådan reglerad marknad så skulle de kriminella organisationerna ha svårt att hävda sig, de är anpassade för svarta marknader där konflikter löses med våld och hot om våld, på en legal marknad så skulle de få lov att införskaffa och behålla de nödvändiga tillstånd som krävs för produktion och dessutom konkurrera med odlare utan kopplingar till likartade organisationer, odlare som skulle reagera på dödshot, inbrott och skadegörelse med att ringa polisen istället för torpeder.
Om man ska kunna stoppa de kriminella organisationerna så måste man ta bort deras marknad (utan att för den sakens skull släppa drogerna helt fria, en helt oreglerad men legal marknad skulle nog väldigt få vilja se).
BEFRIA MRS MARY JANE!
Idag börjar 13åringar med cannabis, det ser trist ut,men det är resultat av dagens politik som är präglad av fria fantasier, privatmytologiska vidrigheter om ‘naturligt’ samt den gamla puritana vänstern som börjar böla om de plötsligt inser att den där gamla tanten som brukar komma med sina bullar på gårdsfesten är KNARKARE sedan 1987. bu huuuu för den så fina svenska vetenskapen skulle väl inte kunnat ta så fel att glaucom v43 inte går att lindra men där står hon och tittar i en kikare mot det häckande måsparet i eken.
att vi skulle lyssna till erfarenhet i den här frågan är väl inte
att tänka på.
Om du besitter kunskap om det här är du redan suspekt om inte annat har du säkert nån harmynt kusin och aha.
visste väl det,
Det forskas mängder på
cannabis runt om i världen, men bara i sverige tjatas det om riskerna med psykossjukdomar.
Den finns, men eftersom kanske 150 000 svenskar brukar
regelbundet tycks epedemin utebli.
(8-9 ton hasch/år importerar de kriminella och hälsar och tackar för myndigheternas hjälp att hålla upp priserna och att det är
storstilat av Sverige att låta dom slippa jobba eller nåt utan de har fått cannabistraden som en skänk från ovan)
Det är svårt att få forskning beställd av föräldrarföreningen mot narkotika om den kan tänkas ha andra slutsatser om cannabis än de vill ha.
Den föreningen består väl av mammor och pappor till barn som har dött pga ‘knarket’. men det var nog
heroin.
Ordet ‘knark’ betyder ingenting, det betecknar endast en ständigt föränderlig lista över vad som är misshagligt just nu, om inte doktorn skrivit ut det förstås då blir det sim-sala-bim;
‘narkotikaklassat läkemedel.’
Metamina heter en medicin mot adhd etc, och det är rent amfetamin, det är inte ett dugg narkotiskt utan mer väckande, koncentrerande…
Men om jag hittar en tappad sån burk på gatan så är det ‘knark’ igen.
Det mesta som anticannabislobbyn påstår om cannabis är privatmytologisksa fantasier.
Ofta tycks den sk. ‘vård’ sk. ‘knarkare’ tvingas delta i handla om repression och sociala myndigheter slänger ut sina patienter om sjukdomen blossar upp på nytt, dessa vårdande samhällskrafter är effektivast på utslagning för det är vinst varje gång.
Om patient blir insjuknar så skyller man det på patienten.
Trillar denne helt ur budgeten blir det efterätt till lunchen.
Så tycks socialtjänsten fungera som ‘inte får utala sig i det enskilda fallet’
-Tig då.
Men skit ni i om jag tar och gör snaps på calvados och nåt gram cannabisharts eller hasch som det med ett vanligare ord kallas.
(Strindberg skrev hischhasch, och olika medikamenter med
hampaextrakt var förr mycket vanliga. Så vet man tex att
den Engelska drottningen Victoria tog cannabis mot
menstruationssmärtor)
Jag förstår att det är jobbigt med olika ord för olika saker men du förstår, jag kan tänka.
Men ingen fara, vi kan fika medan du läser på.
För VET så värst om cannabis gör du inte.
Svensk forskning har sina brister.
Som begåvad forskare är nog jobbet på pfizers topplabb ofta mer lockande än ormboet runt ‘knarket’ i Sverige.
men nån forskare tar ju stafettpinnen och dunmmar till
nån statistik och vaskar fram nåt beställaren trodde sig se
tendenser till.
Nej, det är ett ideologiskt ormbo, det hela påminner nån som aldrig setat i en bil läser bilkskoleutbikldningen och kör sedan
ut på Essingeleden lugn och säker sin sak, omöjlig att få till
insikt.
Men det är ju bara ‘knarkare’ som drabbas.
Inga riktiga människór.
Det tycks råda närmast religiös dogmatism kring tex att missbruk/bruk endast består av -beroende-
samt av -flykt.-
En tvåbent pall trillar omkull hela tiden, precis som den Svenska narkotikapolitiken.
Men det ju ‘knarkarens’ egna förskyllan.
MEN om vill uppnå annat än spontantillfrisknande i er ‘vård’ så måste ni skruva på det tredje benet,
TRANCENDENSEN
Alltså skälet att en drog är intressant, den överskridande dimensionen som alltid lockar-ofta unga.
Sprit har den likaså men sprit gör mänskor till idioter och att med starkt fettlösande etanol stänga ner sitt kognitiva system! är mer
än korkat.
Avsiktligt,ute på stan! Vi är många som gjort det och man är
bara glad att man lever.
Spritens trancendenta kvaliteer är låga, gränsande till förgiftning
av den typ som skadar centrala nervsystemet och kroppens vitala organ och som vi i vår kultur bagatelliserar som ‘bakfylla’ eller att ‘en frostnatt måste en karl tåla’.
finska språket har ett ord för det som är tydligt, Krappola!!
Sedan allt våld etanolkulturen drar med sig som tex då folk som närmast har tappat förståndet ska köa till en nattbuss.
Eller den kvinnas som nu i veckan blir ihjälslagen och han som slår som inte är i emotionell balans.
Han krökar till som vanligt och allt han håller nere inom sig brakar ut på banan.
Inget nytt, men just ikväll tog han tung glasljusstake från Kosta och -pang- så dog Ann-Mari, skål på er.Hon tackar er för att ni håller koll på de jävla ‘knarkarna’.
BEFRIA MRS MARY JANE!
idiotjim den 10 juni 2010
©2010jimbjorklund-idiotjim-jimblund