Ett vulkanutbrott förlamar Europa under en hel vecka. Händelsen blottlägger sårbarheten i vårt moderna samhälle. Vad kan hända härnäst?
Det börjar med ett första utbrott: natten till söndagen den 21 mars. Lava väller upp ur vulkanen Eyjafjallajökull, tolv mil öster om Reykjavik.
600 boende i närheten evakueras. Flygtrafiken på Island stoppas, men är snart i gång igen.
Storögt tittar vi i den övriga världen på. Sedan fortsätter vi att leva våra liv, göra våra planer, boka våra resor.
Under de följande veckorna syns i princip ingenting i svenska medier om några flygproblem. Inget förrän 26 dagar senare.
Den 14 april vaknar vulkanen igen. Aska skjuts tusentals meter upp i luften och bildar en rökplym. På kvällen stoppar norska luftfartsverket flygtrafiken, och ett dygn senare står hela flyget i Europa stilla.
Och har så gjort fram till skrivande stund, vid lunch på onsdagen, då en viss lättning började skönjas.
Ett vulkanutbrott med konsekvenser för flyget var inget osannolikt scenario. Ändå kom det som en chock för allmänheten, och innebar enorma störningar i vår vardag. Störningar som för bara ett par decennier sedan inte alls hade fått en sådan omfattning.
Flygstoppet visar baksidan av västvärldens utvecklingsoptimism. Vår civilisation har blivit ett så skört system att nästan varje större avbrott blir förlamande.
Om ett vulkanutbrott kan stänga Europaflyget i en vecka – vilka andra händelser utgör ett liknande hot? På de följande sidorna granskar vi tre sådana händelser. Inte troliga, men knappast heller helt osannolika. Och med minst lika omfattande konsekvenser.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 895 kronor!
2013-20
2013-19
2013-18
2013-17
2013-16
2013-15
2013-13
2013-12
2013-11
2013-10
[...] 23 april 2010 Text: Martin Ahlquist »Du sköra nya värld«. Vi var rätt nöjda när vi kom på veckans omslagsjobb. Lisa Bergman, Anders Billing och Emma Härdmark går igenom vilka andra hot mod det moderna [...]
Estonia-. tsunammi-katastrofen och alla andra moderna katastrofer har tydligt bevisat att vårt och andra samhällen var och är fortfarande dåligt förberädda och saknar ett tydligt och effektivt hanteringsplan innan, under och efter det inträffade. Plus massa hycklerier, påhittade mantror och floskler från våra kära ansvariga politiker och myndigheter.
Ett par tornadon här i Sverige, massiva översvämningar, polarkylan som förlamar nästan häla samhället ochh dessutom kostar oss skattebetalare oerhört mycket bevisar varje gång att vi hele tiden (är det enbart medias fel?!) fokuserar på fel saker. Senaste konferensen i Köpenhamn, totallt misslyckad bevisar att vi inte ens är förberädda att satsa på de riktiga naturliga tillgångarna som omger oss (solenergi, biogaser mm.)och istället satsar och storinvesterar i det ohållbara och dyra (etanol) och är fortfarande beroende av naturens lagar.
Vulkanutbrott på Island bara visar tydligt och effektivt hur sårbara vi är, inte bara här i Sverige utan i hela väst- och resten av världen och om det inträffar betydligt värre och omfattande katastrofer kan vi känna stora konsekvenserna av detta och i längden betala en väldigt stor pris för vår ovilja att tänka klart och långsint – vi kan inte bara tillåta de stora världskoncernnen att rofsa åt sig ennorma summor pengar genom att utrota naturens tillgångar och låta oss vanliga människor stå där med tömma händer och med stor livshotande risk att gå under och vänta att politiken och myndigheterna ska sköta allt. De kan inte det, för det är det stora kapitalet som bestämmer över dagordningen men det är vi små som betalar i slutändan.
” Vår civilisation har blivit ett så skört system att nästan varje större avbrott blir förlamande.”
Va?! Jag måste ha nyst när Sverige stod still förra veckan för jag märkte det faktiskt inte. Det som skiljer dagens samhälle från gårdagens är den enormt snabba anpassningen. När det inte längre går att flyga till mötet börjar vi videokonferensa istället. Jag är säker på att vi kunnat köpa vår inflygna thaimynta inom 1 månad från ett totalt flygstopp, transporterad via alternativa rutter.
I själva verket är vårt samhälle extremt robust om du jämför med vilka trivialiteter folk dog av för bara 100 år sedan i Europa, t.ex missväxt och lätta förkylningar. Var det någon som dog när flyget stod still? Nehej inte det, någon som ens bröt en nagel?
Sluta larva er och skriv om något som finns i verkligheten istället.
”Va?! Jag måste ha nyst(…)Sluta larva er och skriv om något som finns i verkligheten istället.”
Du är nog genomförkyld, Peter, men förhoppningsvis inte obotligt sjuk. Här något av det du efterfrågar, något ”som finns i verkligheten”:
Livet lever i en minimal, fysisk begränsning, Jorden, omsluten av obegränsad utplåning.
ca 70 % av jordens yta består av vatten.
ca 0,5 % av detta vatten är drickbart sötvatten.
ca 23 % av jordens yta är icke odlingsbar obeboelighet: Öknar – Träsk – Bergskedjor – Nordpol – Sydpol.
ca 7 % av jordens yta var ursprungligen odlingsbar.
ca 3 % av ursprunglig odlingsyta är av människan nu förstenad.
ca 4 % odlingsyta återstår nu i denna dag, Peter.
Denna rest av odlingsyta krymper i takt med ökande penningmängd.
Förräntningskravet å kapital är den perpeetum-mobile som driver detta livsfientliga, kortsiktiga skeende.
AB Jordens hittills samlade, förräntningskrävande kapitalvolym har orsakat Jordens nuvarande plågor, förgiftning av mark, luft, vatten, klimatförändring, artutrotning, förkrympligande av djur och människor etcetera.
Varje PRYL & PENG = tystad fågelsång, bisurr och humlebrum…
Fruktodlande kineser klänger nu omkring i sina träd och pollinerar själva, då bin och humlor är försvunna, dödade av gift. Bönderna i USA köper pollinering av ambulerande ”Pollineringsförsäljare”, som tillhandahåller bin ur importerade kupor.
Omöjligt är, att i fysisk begränsning rymma fysisk obegränsning.
Må vi alla vakna och inse detta livsviktiga, obestridliga faktum! Jag önskar dig, Peter god hälsa!
[...] känner att dagens postmodernism håller på att slita samhället i stycken. Att det inte bara är naturkatastrofer som kan ödelägga samhällen har vi många historiska bevis för. Men är dagens moderna samhälle [...]