Jorden, om skapad eller tillkommen av slump är egalt, Hon är i vilket fall en gudagåva, allt livs förutsättning, en fysisk begränsning; att inom en fysisk begränsning pressa in en fysisk obegränsning, är omöjligt. Det begriper var och en fullt fungerande människa. Likväl, är det just detta vi I-världsmänniskor dygnet runt arbetar med, att åstadkomma undret: obegränsningens rymd inom begränsningen.

Varje PRYL&PENG är en bit av livets förutsättning, jordens symbios. (samlevnad mellan skilda arter, till allas nytta)

Vad driver oss till detta oavlåtliga ”sågande i den gren vi själva sitter på?”
Förräntningskravet å kapital är den perpeetum-mobile som driver ”sågen som sågar sönder vår gren”; m.a ord: som sönderriver den allt tunnare, glesare livsväven, symbiosen.

Jorden är sjuk, blir allt sjukare, dag för dag.
”Teknik och ökad ekonomisk tillväxt skall rädda klimatet”, (och jorden, må väl menas) hörs rop från skilda ekonomer och tekniker. Deras utgångspunkt för tanken är icke i verklighetens logik förankrad.

Världsekonomins nuvarande kaos är början på kapitalismens och I-världens ofrånkomliga undergång. Drastiskt? Sanningen är, till sin natur sådan – stundligen.

Låt oss för en stund betrakta Jorden, den fysiska begränsningen, i sin helhet, som enbart råvara. Häri ligger kapitalismens/I-världens ofrånkomliga undergång, enär förräntningskravet å kapital driver oavlåtliga uttag av råvaran – vars 100-procentiga begränsning är just – begränsad.

Därtill: Nuvarande finanskris emanerar ur förra finanskrisen, den bara ett år gamla, som ”löstes” genom skilda staters kortsiktiga, sammantagna utvräkande av hundratusentals – upplånade – milliarder dollar i systemet.

Lån skall återbetalas. Gigantiska skuldberg, nästan bottenlösa budgetunderskott är nu mångamånga länders verklighet. Nya lån? För att ”få fart på produktion/konsumtion/skatte-och andra intäkter?”
Grekland, England, Spanien, Portugal, Argentina, Venezuela, Pakistan, Ukrauina, Irak, Dubai, Irland, Island, Lettland, Libanon, för att nämna några länder som sitter i ett förlamande utgångsläge: Inte ekonomisk stagnation, nej, ekonomisk återgång till 50-årsperspektiv, eller början på marsch mot total ekonomisk kollapps via hårdsnurrande sedelpressar och – ohejdbar, svindlande inflation.

”Kaos är ordningens mor”, sa någon. Låt oss hoppas på det, att vi alla, inte minst viktigt de oss alla styrande, inser att tänkandet utifrån deras hitillsvarande utgångspunkt skapat nuvarande kaos inom såväl ekonomi som livsförutsättningar, och att i förlängningen detta tänkande leder till, inte bara kapitalismens/I-världens undergång, utan vad värre är, till mänsklighetens undergång.

Drastiskt? Sanningen är till sin natur sådan- stundligen.

FFS!