Vattenfestivalen. Kommer ni ihåg den? Minns ni langosstånden, de gula plastankorna och horderna av överförfriskade, utomsocknes människor som invaderade huvudstaden under några augustidagar varje år?
En kollektiv glömska, eller självförnekelse, verkar ha spritt sig.
Men för mig är Vattenfestivalen omöjlig att släppa. Det är speciellt en händelse – och det är varken när Jasplanen störtade ovanför huvudet eller när jag trängdes inne på Staffan Hildebrands toalett för att se fyrverkerierna genom ett litet fönster – som har bitit sig fast.
Vad som har ätit mig inifrån i snart två decennier är ett litet brev.
Det här är storyn: jag är någonstans i tioårsåldern och vandrar längs Skeppskajen när ett oemotståndligt erbjudande uppenbarar sig: skriv ett brev till dig själv som vi levererar till dig om tio år.
-- Men hur kan ni veta var jag bor om tio år, undrade jag.
-- Det spelar ingen roll om du flyttar, vi söker upp dig genom personnummret, svarade vänlig en dam.
Jag minns hur fascinerad jag var inför den svindlande tanken att jag kunde kommunicera med framtiden, att jag i en avlägsen tid skulle få ett brev från mitt forna jag. Den tredje Tillbaka till framtiden-filmen hade kommit 1990, och kanske var till och med Jean-Claude Van Damme-rullen Timecop från 1994 ute.
Mer tidsresenär än så här skulle jag aldrig bli.
Jag fattade en penna. Huvudet stod alldeles stilla. Vad skulle jag skriva? Jag fick panik.
Exakt vad jag skrev till slut minns jag inte. Jag tror det var några rader om AIK, vilket ger mig en ledtråd om att allt detta kan ha ägt rum 1993, året efter att laget tog sitt första SM-guld i fotboll på 55 år.
Efter att ha slickat igen kuvertet stoppade jag det i en jättelik genomskinlig tub.
Åren gick och något brev kom aldrig. Jag tänkte att det kanske var femton och inte tio år, men inte heller när det med säkerhet måste ha gått femton år kom det något brev.
Nu har jag bestämt mig för att ta reda på vad som hände med brevet, och för det behöver jag er hjälp. Tillsammans kan vi genomföra grävande journalistik i realtid.
Är det någon som minns detta? Någon som själv skrev ett brev eller vet vart de tog vägen?
Ett första steg borde vara att ta reda på vilka det var som låg bakom det hela.
Var det Posten kanske? Eller var det möjligtvis arrangörerna bakom själva festivalen?
Var förvarades breven? Har de förstörts?
Hjälp mig i jakten på det försvunna brevet. Minsta ledtråd är värdefull.
Sanningen ska fram – och de ansvariga ska ställas mot väggen!
Jag återkommer så fort storyn utvecklar sig.
PS. När jag hade suttit i en timme utan att komma på hur jag skulle formulera det här blogginlägget slösurfade jag in på Aftonbladet-tv. Det första som kom upp på skärmen var reklam från AMF: ”Nyhet! Skicka ett meddelande som kommer fram om 20 år!”. Mitt buskap till er: lita inte på dem! DS.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Jadå! Det var Posten! Jag har försökt förtränga det för att få en överraskning när det är dags för utdelning – men lyckas inte! Posten annonserade också om det i sin eminenta insändartidning OSA. Breven ska dyka upp 2014, så: ha is i magen! Det har jag.
Jag minns detta också, gissar att vi är ungefär jämngamla. Man skrev ett brev, lade i kuvert med personnummer utanpå, stoppade sen allt i ytterligare ett kuvert och skickade till Posten (japp, de låg bakom detta). Det var på våren runt de år du anger. Jag stoppade ned DNs förstasida med ett foto på nyutslagna syrenbuskar på. Samt ett brev fyllt av en gymnasists hjärta och smärta. Minns att det skulle dröja länge innan breven kom åter. 25 år?
Breven kanske dyker upp när de städar ur och stänger Tomteboda. Håll mig underrättad om fortsättningen!
Ja, jag kommer ihåg dessa brev och jag skrev själv ett sådant. jag kommer inte ihåg någonting alls om vad jag skrev i brevet men personen som stod där sa enligt vad jag minns samma sak som hon sa till dig. Dock kommer jag inte ihåg om de/hon sa 10, 15 eller 20 år. Dock kommer jag ihåg detta med att de skulle veta var jag befinner mig nu, idag, via jsut personummret. Jag tror att de som låg bakom var Posten.
Har bestämt för mig att jag också skrev ett sånt brev. Det hade jag helt glömt bort. Tills nu. Hoppas det kommer fram. Undrar vad jag skrev?
[...] Min berättelse om det förvunna brevet engagerade. Tydligen var jag inte ensam om att skriva brev till mig själv i början av 90-talet, och inte ensam i min otåliga väntan på att brevet ska dimpa ner på min hallmatta. Av kommentarerna från er läsare kan jag slå fast en sak: det var Posten som stod bakom kampanjen. Och förmodligen var det inte tio, som jag trodde, utan 20 år innan breven skulle skickas tillbaka. [...]
jag nminns mycket tydligt att min lärare berättade att breven skulle lagras på postmuséet tills det var dags för utdelning. Jag gick i gymnasiet, så någon gång mellan -94 och -96 var det bestämt! jag skrev brev till min syster och till min dåvarande pojkvän (såklart i tro om att vi skulle leva lyckliga tillsammans när det skulle bli dags för återuppståndelsen av breven!)
Hej igen! anledningen för att jag snubblade in på den här bloggen, var för att jag precis försökt göra samma research :-)