När socialdemokraterna gör gemensam sak med sverigedemokraterna är det dags för miljöpartiet att välja väg.
I fredags kom ett pressmeddelande från socialförsäkringsutskottet i riksdagen om ett utskottsinitiativ att uppdra regeringen att ändra i sjukförsäkringen.
Det låter inte som någon kioskvältare direkt, inte samma dag som Maud Olofsson meddelade sin avgång.
Men läs följande två satser i pressmeddelandet, författade av utskottsrådet på saklig tjänstemannaprosa: »Bakom förslaget står S, MP, SD och V« samt »menar utskottsledamöterna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.«
Någon grön eller röd ledamot i utskottet borde rodna. Plötsligt står det ju där svart på vitt. I utskottet har det skapats rödgrönbrun majoritet bakom en gemensam skrivelse under ledning av Tomas Eneroth (s).
Jimmie Åkesson kallar sig gärna ansvarstagande, men i praktiken är hans strategi att synas till varje pris. När vissa mätningar nu visar att sd:s stöd håller på att falna för att de inte får lika mycket medieutrymme gäller det att klamra sig fast vid rampljuset. Bästa sättet att påminna om vågmästarrollen är att fälla regeringen i så många frågor som möjligt.
Socialdemokraterna under Håkan Juholt har å sin sida, i avsaknad av en egen ekonomisk politik, behov att på något sätt återta initiativet. Mona Sahlin som »aldrig, aldrig, aldrig« skulle samarbeta med sd är inte längre partiledare.
Det ironiska är att medan regeringen naturligen vägrar samarbeta med sd om konstruktiva förslag, är det fritt fram för s att samarbeta med sd om att förstöra politiken. Notera: det handlar inte om att uppnå något positivt, som en bättre sjukförsäkring eller bättre alternativ till Fas 3 eller jobbskatteavdraget, för då måste Sverige i praktiken byta regering. Allt man kan göra med sd är att förstöra.
Hittills har bara en omdömeslös moderat i trafikutskottet lyft luren till sverigedemokraterna (vilket man får hoppas renderade en utskällning från statsministern).
Reinfeldt själv tycks mycket väl ha förstått vad som i stället måste göras: att syna Juholts bluff.
Det ramverk socialdemokraterna nogsamt byggde upp för att få en stabil finanspolitik var medvetet gjort för att tvinga oppositionen att enas om ett motförslag eller låta regeringens budget ligga. Att tillsammans med sd rösta ned olika beståndsdelar av budgeten i utskotten är att sabotera basen för femton år av stabila statsfinanser. Det är både moralisk och ekonomisk rödgrönbrun röra.
Därför kan det knappast vara en ren slump att finansdepartementet anlitat pr-byrån Kreab för att förklara det »finanspolitiska ramverket« så att alla förstår. Kanske borde regeringen gå ett steg längre och lägga ett förslag om budgetens integritet, där det uttryckligen står att man inte vid sidan kan gå in och bryta ut delar av finansiering och utgifter om det på sikt kan hota budgettaken.
Men det finns en annan bluff att syna: miljöpartiets. Den nya Fridolinlinjen i mp är att allianser av alla de slag är av ondo och att partiet nu behöver vara en fritt stående kraft någonstans till vänster om mitten.
Men Sverige kan inte invänta miljöpartiets inre processer. Miljöpartiet har i praktiken ett val: antingen söka samarbete med regeringen på de många områden från arbetsmarknad, över invandringspolitiken till en offensiv klimatpolitik, där inga fundamentala motsättningar finns. Eller krypskytte tillsammans med Åkesson och Juholt i utskotten.
Internt i regeringen har några småpartier motsatt sig att regera blågrönt med mp. Dels därför att man tror att bland annat kärnkraften gör att det inte går att enas om ett program, dels därför att man fruktar att det blir mindre inflytande för de små. Det är sannolikt feltänkt, eftersom det parlamentariska läget med mp utanför tältet tvärtom ger Reinfeldt och Borg rollen som borgerliga huvudförhandlare och tränger ut småpartierna från synfältet. I ett antal frågor, som arbetsrätten och småföretagsskatter, kan de liberala borgerliga partierna dessutom söka stöd från mp gentemot m. En blågrön allians skulle framför allt garantera att oppositionen står utan regeringsalternativ 2014.
Men givet att det inte blir någon blågrön regering skulle Reinfeldt ändå kunna räcka ut handen till mp och tvinga dem att ta ställning mellan ett samarbete om grunderna för den ekonomiska politiken eller mer av rödgrönbrun röra.
***
FÖR ÖVRIGT ger Danmark oss ständiga påminnelser om hur lätt ett humanistiskt nordiskt systerland kan förfalla i grövsta populism. Landet balanserar på randen till brott mot EU:s regler och internationella konventioner. Återinförda gränskontroller, utvisning av flyktingar dömda för ringa brott och regler mot giftermål med utlänningar under 24 (utom kronprinsessan såklart).
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 895 kronor!
2013-20
2013-19
2013-18
2013-17
2013-16
2013-15
2013-13
2013-12
2013-11
2013-10
Men vad kommer du då att skriva när du tänker efter och inser att SD gjort gemensam sak som alliansen till 90 %? Lite jobbigt va?
För ni har väl inte drivit igenom saker där SD har tyckt samma sak som ni? *retorisk fråga*
Det blir lite väl låg nivå när man skriver som i artikeln ovan.
Obegriplig artikel. SD är hemska högerextremister, men i nuläget dödar de åtminstone inte medvetet delar av befolkningen, vilket Alliansens ju faktiskt gör. Fredrik Reinfeldts svältgränssamhälle där sjuka, handikappade och arbetslösa ska leva på svältgränsen innebär hittills en massiv ökning av medmänniskor som faktiskt tvingas leva i misär – skrämmande många av dessa har tagit sina liv pga den förda extremt brutala högerpolitiken. Just nu är Alliansen långt långt till höger om SD och genomför medvetet en politik som dödar människor. Det är högerextremism om något. Det är så outsägligt vidrigt att det är omöjligt att förstå hur en man som Fredrik Reinfeldt kunnat bli statsminister. Han skrev tre böcker om sitt svältgränssamhälle innan han blev statsminister och har sedan de senaste fem åren, med makten i sina händer, metodiskt genomfört detta övergrepp mot sjuka, handikappade och arbetslösa utan att den borgerliga pressen lyft på ögonbrynen. Det är omöjligt att försvara Fredrik Reinfeldts brutala socialpolitik. Ingen normal människa anser att sjuka ska tvingas leva i misär. Men vår statsminister har skrivit böcker där han framför denna åsikt. Sverige har ruttnat inifrån på ett sätt som man för bara tio år sedan aldrig hade kunnat föreställa sig. De rödgröna försöker rädda människoliv i ett land där regeringen medvetet dödar människor. Att rädda liv måste väl gå före demagogi av Ådahls sort. Att inte borgerligt sinnade som han skäms över att vara medskyldiga till den förda förnedringspolitikens dödliga konsekvenser.
Ledsen att göra dig besviken, men SD har sitt näst högsta snitt någonsin.
Källa: http://status.st/
Demokratin är alltid kontroversiell, konstaterar Carl Hamilton och Ernst Billgren i boken ”Vad är politik”. Martin Ådahl visar att de har rätt, när Ådahl föreslår att Sverige ska ha en budget med ”integritet”. ”Integriteten” skall ersätta att vi har en regering som driver en poltik som inte har riksdagens stöd. Demokrati är väl bara bra så länge Martin Ådahls idéer får majoritet?
Detta måtte vara bland de mest vansinniga jag har läst på mycket länge. Så vitt jag förstår så är inte den verkställande maktens roll i politiken att framtvinga snävast möjliga lösning för minsta antal människor med minsta möjliga marginal, genom den lagstiftande församlingen. Reinfeldt är inte moderaternas statsminister, han är Sveriges statsminister. Och han fick inte folkets majoritet, han fick inte ens majoritet genom att styret av hela alliansen. Det kanske är dags för honom att lära sig styre á la Clinton – med samförstånd utifrån pragmatiska förhandlingar i sakfrågor.
Juholt har så här långt, enligt mig, framstått som minst sagt märklig och jag ser honom inte i dagsläget som en potentiell statsminister. Men, det han sa efter senaste drabbningen i Riksdagen med Reinfeldt visar att han förstår vad en regering med minoritetsstöd i Riksdagen skall göra: kliv inte över Riksbron med något som inte en majoritet kan stödja, eller svälj förlusten.
Dessutom är jämförelsen med att alliansen inte jobbar med sd, medans s gör det, rent ut barnslig. Som Anna Andersson skrev här ovan så har sd röstat med alliansen i nästan allt som kommit framför dom. Och att vara i opposition tillsammans med sd betyder inte att man sammarbetar med dom (annat än i enstaka fall), utan att man i likhet med sd bara inte vann…
Anna, du tycker inte att det är skillnad i att stödja ett förslag som regeringen lagt utan att påverka det (då Sd inte påverkat regeringens förslag) kontra att sätta sig ner och skriva gemensamma förslag och pressutskick med S, Mp och V? Fast du kanske tycker att det är samma sak?
Reinfeldt har valt att skylla den senaste tidens nederlag i riksdagen på oppositionen. Omogen och barnslig reaktion! Oppositionen kan inte lägga ner opponerandet bara för att Reinfeldt vill ha det så.
Reinfeldt kan inte heller skylla på att SD lierat sig med övriga oppsitionspartier. SD har faktiskt röstat med regeringen i nio av tio fall!
Då väljer Martin Ådahl att svartmåla oppositionen för att de gör sitt arbete! Byt namn till propagandesmedjan Forbes!
Poängen är ju att S till skillnad från regeringen satt sig ner med SD och formulerat ett gemensamt förslag. Men det är klart, det var ju Måna och inte Juholtar’n som med darr på stämman sa ”Aldrig, aldrig, aldrig…” Men socialister kommer naturligtvis bra överens, även om några av dem satt prefixet ”National-” framför.
SW! Håller med dig till 99,9 procent. Kontentan av Reinfeldts ”döda-genom-självmord via svält-politik” är beviset på att han nu, med Makten i hand, genomför de Pinochéhögerhämtade vidrigheterna som han stoltserade med i sin bok för ca 15 år sedan.
Reinfeldt är inte ond, han är ONDSKAN! ”Man kan be människor dra åt helvete, ja, få dem att äta ur näven, fast de vet att det är dödligt gift de slickar i sig – om det görs på ”rätt sätt.”
Reinfeldt gör det, ur ONDSKANS perspektiv, på ”Rätt sätt!”