Förra IMF-chefen Strauss-Kahn slipper åtal. Det betyder inte att han är rentvådd.
Hur vågade en av världens mäktigaste män, IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn, sätta hela sitt liv på spel för några sekunders sexuell stimulans?
Det handlar knappast om mod. Historien visar att världens mäktigaste män – statistiskt – inte riskerar så mycket. Oddsen är på deras sida. Men få är lika tursamma som Strauss-Kahn. Han hade tur i sitt val av offer. Han hade tur som skvätte sperma på en mytoman. Åtminstone är det så hotellstäderskan beskrivs i amerikanska medier.
I veckan beslutade allmänna åklagaren i New York att lägga ner åtalet för våldtäkt mot Strauss-Kahn. Efter tre månaders väntan är han en fri man, »utan fläck på sitt rykte«, som den klassiska definitionen lyder i anglosaxiska deckare. En definition som är sällsynt felvald i det här fallet.
Åklagaren valde att lägga ner fallet. Han gjorde bedömningen att kvinnan hade ljugit upprepade gånger i förhören, och kommit med motsägelsefulla uppgifter. Detta innebär inte att hon behöver ha ljugit om sitt möte med IMF-chefen, men åklagaren bedömde hennes utsikter i konfrontation med Strauss-Kahns försvarsadvokater som lika med noll. De skulle ha smulat sönder hennes anklagelser, med hänvisning till hennes tidigare lögner.
– Om man ska driva ett fall till rättegång och jury, måste man tro att offret talar sanning. Om man tvivlar i grunden, då har man inget annat val än att lägga ned åtalet, sa åklagaren Cyrus Vance till New York Times.
Kvinnans juridiska talesman och flera kvinno- och medborgarrättsorganisationer har protesterat. Rättegången borde ha hållits, och hennes version borde ha prövats av juryn. Av två lögnare, vems trovärdighet smällde högst – IMF-chefens eller hotellstäderskans?
Båda har bevisligen ljugit. Strauss-Kahn nekade till att över huvud taget ha haft sex med städerskan. Först när han konfronterats med DNA-bevis efter att hans sperma kunnat säkras på hennes kläder, erkände han ett sexuellt möte. Till vilket kvinnan hade samtyckt, enligt hans utsago.
Kvinnan, i sin tur, hade svävat på målet när det gällde exakt vad hon gjorde efter den påstådda våldtäkten. Talade hon omedelbart med sin kollega, eller städade hon grannrummet först? I förhör hade hon också ljugit om en påstådd tidigare grupp-våldtäkt i hemlandet Guinea. Varför hon diktade upp en sådan historia för åklagaren är svårt att se en logisk förklaring till. Klart är att hon därigenom lade krokben för sin egen sak.
Kvinnan hade mycket att vinna. Hon kunde ha fått upprättelse för en grov kränkning. Att hon blev kränkt får nog anses sannolikt. Eller tror ni på tesen att hotellstäderskan efter tio minuters bekantskap kastade sig över Dominque Strauss-Kahn för att tillfredsställa sina egna sexuella lustar? Eller ville hon kanske kreera en klassisk offerroll à la »Breaking the Waves«, som bara skulle ha tillfredsställt Lars von Triers lustar? Det är det få som tror. Lägg därtill att hon skulle ha haft stora utsikter att få ett gigantiskt skadestånd. Kvinnan tänker driva frågan vidare som civilmål, så sista ordet är kanske inte sagt.
Kvinnan hade mycket att vinna, men Strauss-Kahn hade allt att förlora.
Åklagarens beslut säger något om offrets trovärdighet, eller juridikens syn på offrets trovärdighet – det säger ingenting om IMF-chefens skuld eller oskuld. Hans oskuld är varken prövad eller bevisad. Han lämnar ändå den inställda rättegången med en fläck på sitt rykte.
Å ena sidan är det media som har åsamkat fläcken. Dominique Strauss-Kahn har varit rubrikernas man i tre månader. Men ingen kan säga att det inte är av »oavvisligt allmänintresse« om det franska socialistpartiets viktigaste presidentkandidat samt chefen för Internationella valutafonden anklagas för våldtäkt. Det var inte medias uppgift att avstå från publicering.
Slutsatsen blir att Strauss-Kahn själv orsakat fläcken. Han har spillt på sig.
I en enkät efter händelsen trodde 57 procent av fransmännen att Strauss-Kahn hade råkat ut för en fälla. Tidigare dokumenterade våldtäktsförsök från hans sida rörde dem inte i ryggen. Inte Strauss-Kahn heller.
Efter att den franska journalisten Tristane Banon berättat om ett våldtäktsförsök som skulle ha ägt rum 2003 sa Strauss-Kahn:
– Jag gillar kvinnor, än sedan?
En slutsats av hans fall är att juridik och moral inte är samma sak, och det ska vi nog vara glada över i längden. Fru Justitia ska vara blind. Men vi andra kan ju använda ögonen.
***
För övrigt finns det all anledning att än en gång påminna om nyss avlidna Eva Mobergs klassiska sentens: »Manlighet är det som kan göra en kvinna knäsvag utan våld.«
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Är det inte litet kuriöst att den som anlitar ett lokalt samvetslöst MCgäng eller tocket för att påverka rättsprocessen blir åtalad för inblandning i rättssak medan den som anlitar ett gäng samvetslösa advokater har stora chanser att gå fri.
Vilken är egentligen skillnaden?
Rättvisan står där med sin långa näsa för med så väl knölpåkar som tjocka sedelbuntar eller varför inte själva lagluntan kan man slå vågen ur händerna på Fru Justitia.
Finns det inte någon undersökning som visat att män/människor med makt ofta överskattar sin attraktionskraft? En annan slags blindhet, liksom. Jag blev utsatt för en absurd påstötning en gång; när jag tydligt sa nej till inviten, svarade han: ”Joodå, jag VET att du vill ha mig”. Vilken tur att jag befann mig på en offentlig plats.
Varför inte en undersökning som visar att kvinnor drar sig till män med makt och vill ha dem? Och att det finns kvinnor som väljer att utnyttja detta tillfälle och anklaga för våldtäkt för att få ta del av ett saftigt skadestånd och leva lycklig i alla sina dagar?
[...] ordförande Ulrika Knutson att säga om fallet när hon skriver krönika i Fokus? Under rubriken Fru Justitia är blind – inte vi, gör hon sin [...]
Ett sakfel i denna artikel. DSK har aldrig nekat till att ha haft sex med städerskan. Men han nekade till att ha tvingat henne. Vad som hände i hotellrummet vet bara DSK och städerskan. Inte Ulrika Knutson och inte vi andra.
Det är skrämmande att läsa detta från publicistklubbens ordförande!
Skrämmande att se dessa direkta felaktigheter som Knutson skriver. Knutson propagerar dessutom för att denna man som blev av med sitt jobb på grund av anklagelserna ska anses vara skyldig för att ”vi andra kan ju använda ögonen”.
I Knutsons värld är uppenbarligen en våldtäktsanklagad man skyldig tills motsatsen bevisats. Att dessa uppenbarligen grundlösa beskyllningar har resulterat i att denna man blivit av med sin position som IMF-chef (och blivit ersatt av en kvinna) är något som Knutson anser vara ”tursamt”.
Är detta något som publicistklubben står för, ett urholkande av det rättssystem som vi har? Om inte, så utgår jag från att publicistklubben agerar i denna fråga.
Läs en granskning av Knutsons text:
http://www.pellebilling.se/2011/08/publicistklubbens-ordforande-forordar-%E2%80%9Cskyldig-till-motsatsen-har-bevisats%E2%80%9D/
Jag har två väldigt stora invändningar mot den här krönikan. 1) Vad hände med principen om att man är oskyldig tills motsatsen bevisas? Den här krönikan tycks utgå ifrån raka motsatsen – man är skyldig tills motsatsen bevisas. 2) Att Dominique Strauss-Kahn skulle vara skyldig trots att åtalet lagts ned baseras på att det har kunnat bevisas att de hade sex. Underförstått är det enligt skribenten tydligen fullt rimligt att en man skulle vilja ha sex med en kvinna efter att ha känt henne i cirka 10 minuter, medan det är helt otänkbart att en kvinna skulle kunna vilja detsamma med en man. Kan det blir mer sexistiskt? Jag vill påpeka att jag inte har någon som helst aning om vad som hände i det där rummet, men min poäng är att det gör inte du heller.
Skandal att publisistklubbens ordförande utalar sig så tendentiöst. Om man inte visste bättre kunde man tro att hon har en mycket negativ bild av män med makt.
Ulrika Knitson skrev:
”-Hans oskuld är varken prövad eller bevisad.”
Sedan när är man tvungen att bevisa sin oskuld?
…och du ska vara ordförande i publicistklubben!?!
Man baxnar!
Ulrika Knutson skrev:
”-En slutsats av hans fall är att juridik och moral inte är samma sak, och det ska vi nog vara glada över i längden.”
En slutsats av din krönika är att du inte kan skilja på det feministiska narrativet och juridik. Vi ska nog vara glada över att du inte är jurist.
Vilken otur att det inte var i Sverige som det skedde! Här, där rätten konsekvent bortser från allt som talar till mannens favör. Här där det är förbjudet att ifrågasätta kvinnors anklagelser vid våldtäktsmål. I Sverige hade han säkert blivit dömd. Ideologiskt korrekt enligt extremfeministerna…
Ulrika Knutsson som ordförande för Publicistklubben är ett dåligt skämt. Hon driver en kampanj mot yttrandefrihet (minns hennes utfall mot Lars Vilks) och nu mot saklig rapportering när hon kallar DSK skyldig. Kanske dags att läsa på i pressens etiska regler, som Publicistklubben sägs stå bakom: ”14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. ”
Magnus_S >>
Amen!
[...] fyllde Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutsson i bilden genom att på Fokus konstatera att DSK ingalunda är rentvådd bara för att åtalet lades ner, och att enda tänkbara anledningen till att en fattig, immigrerad [...]
Jag förstår inget. Hur kan man få skriva detta i Fokus? Rättssäkerheten är grundbulten i ett demokratiskt samhälle. Att Fokus på detta sätt propagerar för omdeokratiska principer är förbryllande.
Jag kan bara tycka att DET ÄR TUR att inte folk som UK(i större utsträckning än det redan gör) sitter som nämndmän i våra domstolar. För oavsett så är det där och ingen annanstans skyldig eller oskyldig skall avgöras. Inte som här, i media, där för övrigt en ICKE DÖMD person pekas ut som skyldig av UK. Undrar hur hon själv skulle känna om hon satt i samma sitts, oskyldigt anklagad, med kanske besvärande omstänndigheter, men tillika oskyldig, men dömd av media…
Troligen skulle hon INTE ALLS tycka det var vidare bekvämt!