Peter Bratt är journalist och författare till bland annat »Med rent uppsåt« och »IB och hotet mot vår säkerhet«.

NYHbratt

»Olof Palme ville arbeta med CIA«

Tidigare Säpo-chefen Olof Frånstedt missförstod Olof Palmes ­säkerhetspolitiska målsättningar. Det skriver journalisten Peter Bratt.

»Olof Palme ville att Säpo skulle inleda ett samarbete med KGB.« Det säger Olof Frånstedt, operativ chef för Säpo 1967–78, i en intervju i Fokus nr 38. Han säger också att Palme ville att Säpo skulle avbryta sitt samarbete med CIA.

Detta tolkar Frånstedt som att Palme var »i ryssarnas garn« och att han drev en egen utrikespolitik. Vi skulle inte längre tillhöra västsidan. Frånstedt säger att han därför misstrodde Palme. Jag råkar dock veta vad detta handlar om. Jag har sett dokumenten, som jag fått förevisade mig av Frånstedts dåvarande chef, rikspolischefen Carl Persson.

Bakgrunden är att jag år 1993 fick ett fint pris av Carnegiestiftelsen för »orädd och undersökande journalistik under många år«. Carl Persson var stiftelsens ordförande och överräckte priset. Det var hans tack för vad jag gjort under både IB-och Geijer-affärerna.

Efter det träffades vi flera gånger i stiftelsens lokaler vid Gustav Adolfs torg, mellan Operan och UD. I januari 1998, då jag var reporter på DN, sträckte han över några papper och sa att jag fick läsa dem och göra anteckningar, men jag fick inte kopiera dem. Sedan reste han sig från bordet och gick avsides för att jag skulle kunna skriva av dem i lugn och ro.

Det var givetvis under anonymitetsskydd. Detta papper gav han mig tillstånd att behandla fritt i min bok »Med rent uppsåt«, från 2007. För jag skrev aldrig om saken i DN.

Papperet var på en A4-sida och är en nedteckning av ett möte mellan cheferna för IB och Säpo, den 2 februari 1971. Närvarande var från IB chefen Birger Elmér och hans andreman Bo Anstrin, och från Säpo chefen Hans Holmér samt Olof Frånstedt och Hans Wermdalen. Det framgick inte vem av Frånstedt och Wermdalen som gjort anteckningarna. Så här står det:

»Elmér berättade att han några dagar tidigare hade sammanträffat med Palme under sällskapliga former och att Palme hade hört sig för om IB. Han hade bland annat frågat om IB hade några kontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten och det hade Elmér sagt att det hade dom inte och att det kanske var en svaghet. Palme hade sagt att det var absolut nödvändigt att skaffa sig det under de närmaste två åren. USA kommer nämligen under denna tid att genomföra stora trupptillbakadraganden (från Västeuropa på grund av kriget i Vietnam, min anmärkning) och om två år kommer Sverige att falla in under KGB:s och GRU:s intressesfär. Han mer eller mindre krävde att detta skulle genomföras. Elmér sade sig vänta att en sådan kontakt skulle tas, kanske blir det med dig, sa han vänd till Holmér. Hur som helst, med vem av oss det än blir måste vi informera varandra, så att vi en timme efter att kontakten tagits båda är informerade om saken.«

Längst ner på sidan stod: »Kommentar: Det handlar alltså närmast om att etablera ett samarbete.«

Vad betyder då detta? Elmér talar inte om samarbete, utan kontakter. Kommentaren är Säpos tolkning. Jag undersökte med experter på FOA om USA genomfört några truppminskningar i Europa de här åren, svar nej. Jag hörde med Michail Ljubimov, som då var KGB:s resident för Skandinavien, om det någonsin var tal om samarbete mellan svensk och sovjetisk underrättelsetjänst.

Han har i skrift och tal varit mycket öppen om sin tid i KGB. Jag hade träffat honom i Moskva några år tidigare för en stor intervju i DN.

– Samarbete, nej, det hade varit en sensation. Även om så skett med GRU hade jag känt till det. Om det däremot handlade om att upprätta en kontaktväg i händelse av en kris så var det fullt naturligt, kanske ett klokt förutseende, sade Ljubimov.

Inget hade alltså hänt, därför skrev jag inget då. Frånstedt hävdar vidare att Palme ville att Säpo skulle avbryta sitt samarbete med CIA. Det låter mer underligt. När Palme i februari 1968 demonstrerade sida vid sida med Nordvietnams Moskvaambassadör och när han höll sitt tal julen 1972 och jämförde USA:s bombningar av Hanoi med illdåd som Treblinka och Sharpeville, skapade det raseri i USA. Palme gav då order till både ÖB Stig Synnergren och Birger Elmér att noga se till att det inte fick återverkningar på det militära samarbetet.

Palme var USA-vän, vilket inte hind­rade att han var emot USA:s krigföring i Vietnam. Hans kritik skilde inte mycket i sak från en amerikan som Kenneth Galbraith, rådgivare till bland andra president Kennedy.

Elmér har berättat att Palme efter uppståndelsen i USA sagt åt honom: Håll för fan Washington på gott humör. Han har också sagt att de kunde utnyttja Sveriges goda anseende i Vietnam för att ge Pentagon upplysningar. Bland annat lämnade IB ut namnen till CIA på de amerikanska desertörer som sökt asyl i Sverige.

År 1971 var vänstervågen som starkast i Sverige. Palme hade inrikespolitisk anledning att föra en vänsterretorik, vilket inte hindrade realpolitikern att i hemlighet skydda Sveriges säkerhetsintressen.

Att Palmes fredssträvanden, främst arbetet med en kärnvapenfri zon, gynnade Sovjets intressen är helt klart. Men det kom långt senare. Den misstro Frånstedt hade mot Palme var ömsesidig. Att Palme ville flytta över USA-samarbete från Säpo, som han misstrodde, till IB, som han litade på, är troligt. Men IB sysslade inte med kontraspionage, det gjorde endast Säpo. Och för kontraspionaget var samarbetet med CIA och för den delen FBI närmast oundgängligt.

Jag tror att Palme ville göra sig av med Frånstedt, inte med USA:s uppgifter om sovjetiska spioner i Sverige. Det var Frånstedt som skötte kontakterna med CIA. Ett stycke i anteckningarna från mötet berättar vad som sas senare, kanske hade de druckit, språket tyder på det . Elmér sa då att Carl Persson är en »fitta« och ska bort som rikspolischef, det ska han se till, inom två år.

Det lyckades nu inte Elmér med, det dröjde till 1978, då Carl Persson avgick som en följd av Geijer-affären, när han hade fyra år kvar av sitt mandat. Men Elmérs utfall visar hur starka spänningarna var mellan det socialdemokratiska IB och polisen. Det visar också på Palmes djupa misstro mot Säpo. Vad dokumentet även visar är att Palme gav direkta direktiv till IB, vilket han kategoriskt förnekade utåt.

Läs även Fokus intervju med Olof Frånstedt: »Spionjägaren som kom hem från kylan«.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 985 kronor!

1 comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*