Det finns en sak som mer än något annat skrämmer slag på tyskar och det är inflation. Det är visserligen 90 år sedan den tyska regeringen gjorde medborgarnas besparingar värdelösa genom att ohämmat trycka sedlar, men tyskarna har inte glömt vad det ledde fram till. Förtroendet för staten var lika med noll och grogrunden var lagd för Adolf Hitlers entré i politiken.
Rädslan för inflation är också huvudskälet till varför Tyskland för allt i världen inte vill ge Europeiska centralbanken alla de befogenheter som krävs för att bekämpa krisen. En centralbank som inte, som en sista lösning, är beredd att trycka pengar har svårt att få marknadens förtroende. Cecilia Ezaz-Nikpay berättar om hur Tyskland nu tvingas välja mellan inflationsbekämpning och att rädda euron. Läs också Claes Lönegårds berättelse om svenskarna som åker världen runt för att rädda banker. De är inte imponerade över hur regeringarna hanterar krisen.
Den tidning som kommer i dag är den sista i sin form. Från och med nästa vecka kommer Fokus i en ny och snyggare grafisk kostym. De journalistiska målen är dock desamma; alltid fördjupande, alltid förklarande, alltid berättande.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Den verklighetsuppfattningen är vida spridd, inte bara i Sverige.
Det är en seglivad myt. Men det var inte inflationen utan arbetslösheten som förde Hitler till makten.
Bra Böckers Världshistoria, Band 13, sid 156-157 anför härom:
”Inrikespolitiskt lyckades man /i Tyskland/ stabilisera ekonomin genom att införa ett nytt penningsystem 1923-24. Inflationssedlarna växlades in till en kurs av en ny mark mot en biljon gamla. Inflationsprocessen hade verkat som en storstilad skuldsanering och därmed hade staten på nytt blivit solvent.
- Slutet av tjugotalet präglades i Tyskland av ekonomisk framgång och med den följde också en viss politisk stabilisering… 1928 bildades en ny majoritetsregering med socialdemokraten Herman Müller som kansler och den konservative Gustav Stresemann som utrikesminister… I valet 1928 placerade sig /Hitlers parti/ NSDAP – Nationalsocialistiska Tyska Arbetareartiet / i raden av de många småpartierna och fick 2,6 procent av rösterna
Det enda man gør med diverse ræddningspaket ær o trycka pengar till verksamheter som inte har bæring på egen hand. Man skjuter bara upp det oundvikliga mot en ænnu større krasch længre fram. Satsar vi fel o fortsætter satsa ænnu mer fel via subventioner, så ær utgången inte svår o rækna ut.