Inte så moderiktig

Lisbeth Salander och tomten har kidnappats av handeln.

Jag kan sätta örhängena jag fick i studentpresent på att Lisbeth Salander avskyr köpcentrum. Hon barrikaderade sig en period i en lyxlägenhet på Mosebacke på söder i Stockholm, men jag svär på att hon aldrig har tagit en kaffe på Brunogallerian. Eller gjort en eftermiddagsrunda i Skanstullsringen. Eller spontanshoppat i Västermalmsgallerian.

Charmen med Lisbeth Salander är att hon aldrig skulle kakla köket i 50-tals- färger, hämta surdeg på Urban Deli ­eller köpa en skinnjacka på H&M. Hon tycker att samhället, andra människor och statusmarkörer är idiotiska, hon är en halvautistisk datanörd som byter kläder alldeles för sällan.

Det är Lisbeth Salander som fått Millennium­trilogin att flyga över världen. Det är henne de 10 000-tals turisterna på stadsvandringarna frågar efter. Det är hon som analyseras på de franska kultursidorna och som amerikanska forskare fördjupar sig i. Lisbeth Salanders såriga egensinnighet och totala integritet lockar.

Därför är det helt absurt – att hennes garderob på onsdag blir den nya kollektionen hos H&M. Inför jul kan vi alla köpa slitna skinnjackor i Salander-style.

Designern Trish Summerville, som ligger bakom kläderna, ville använda »kärnan och styrkan« hos Salander, men »med en högre modegrad«. Han menar att Lisbeth Salanders look »är genuin« och att plaggen blir som en andra hud och ett skyddande skal.

Det är genialt. Om man lyckas sälja värden som inte kan köpas för pengar, värden som tvärt om bygger på ett motstånd mot mode, konsumtion och likriktning – då är man en förbaskat lyckad försäljare.

Det är därför Dregen är högvilt i reklamvärlden. Med sina fuck-världen-attribut lyckas han nästan få oss att tro att det är punk att äta chokladdragéer. Men Dregen har åtminstone valt själv och inreder antagligen ett smakfullt 50-talskök för pengarna.

Lisbeth Salander är kidnappad. Egentligen har hon mer gemensamt med Tomten än med Dregen. Tomten som spikats upp som kommersialismens frälsare.

Han som en gång var en nordiskt tjurig dvärg. Vaken när snön låg vit på taken gav han djuren foder och lagade läckande tak på vedboden. Han var folkskygg och ils­ken, men tog ansvar för att gården skulle fungera. Han hjälpte till i det fördolda. Jag sätter studentpresenterna också på honom; han skulle aldrig svängt sig med onödiga köpe-presenter för att bevisa sin stora medmänsklighet.

Nu står de där tillsammans, i skyltfönstret till köppalatset. Lisbeth och Tomten. Båda shanghajade för sina lukrativa kärnvärden. Godhet och integritet. Egensinnighet och initiativkraft.

Lisbeth Salanders jacka, som en gång var ett skal mot omvärlden, blir en läcker outfit på festen efter filmpremiären. För ingen har väl missat att »The Girl with the Dragon tattoo« går upp på bio nästa vecka?

Kanske fungerar också Tomtens stora skägg som ett skydd mot konsumenternas förväntningar. Kanske gnisslar han tänder och tvingas använda bettskena, fast döljer det med vita lockar?

Frälsningsarmén har utsett »omtanke« till årets julklapp. Handelns utredningsinstitut har utsett »en färdigpackad matkasse för stressade konsumenter« till årets julklapp. Lisbeth och Tomten skulle lansera båda klapparna lika effektivt.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1015 kronor!

1 comment

  • Camilla Nilsson skriver:

    Mycket bra skrivet!

    Jag tycker att det är obehagligt när reklamen för produkter ”förstör” värden, den expolaterar, tjatar sönder, urvattnar saker. Så trist!
    Även brukar jag undra vilka vuxna människor som skapar all denna reklam, är de stolta över vad de gör under en arbetsdag? Hmmm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*