Ärvd frånvaro. Ju mer sjukfrånvarande föräldrarna är, desto mer blir också barnen det som vuxna. Särskilt starkt är sambandet för lång sjukfrånvaro. Eftersom kvinnor är mer sjuka än män blir sambandet mor-dotter särskilt tydligt.

NYH_sjuka-mammor

Det sociala arvet

Döttrar till sjukskrivna mammor riskerar i högre grad än andra att själva bli sjuka. Det visar nya siffror.

I ett tajt budgetläge har regeringen fått en ny motgång. Sjukskrivningarna, som minskade under några turbulenta reform-år, stiger igen. I december 2011 fanns 127 500 sjukskrivna, jämfört med 91 000 i januari 2010 då regeringens sjukreform fått fullt genomslag. »Sjukfrånvaron har historiskt varierat kraftigt och det går inte att utesluta att vi kan se början på en ny uppgång« varnar socialdepartementet i sin egen promemoria om läget.

Ökningen är störst bland kvinnor. »Trenden med minskande könsskillnader är bruten och skillnaderna är nu nästan tillbaka där de var för 5-6 år sedan«, skriver departmentet.

 

Förändringen beror på att kvinnorna är i stor majoritet bland »återvändarna« – de som ingick i den nu avskaffade åtgärden »tidsbegränsad sjukersättning«, som slussades vidare till jobb (eller arbetsmarknadspolitik) och sedan åter blev sjukskrivna. Sjukskrivningstiderna blir också längre, särskilt bland kvinnor.

Men siffrorna visar också på alarmerande stora skillnader mellan åldersgrupper. Kvinnor i barnafödande åldrar har betydligt högre sjukfrånvaro än jämnåriga män. Vi talar alltså inte om »vabb« – utan egen sjukdom.

 

Fenomenet har observerats länge. Men det har samtidigt funnits både förhoppningar och indikationer på ökande jämställdhet. Exempelvis har pappors uttag av föräldrapenning fördubblats under det senaste decenniet –från 12,4 procent år 2000 till 23,7 procent i fjol.

Men av det syns ingenting i sjuktalen.

– I princip är det helt jämnt mellan män och kvinnor i sjukskrivningar innan barnen kommer. Sedan blir det en markant skillnad under flera år efteråt, konstaterar socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.

– Jag tror att ett jämnare ansvar för familj, barn och hushåll med all rimlig sanno-likhet skulle påverka kvinnors sjukfrånvaro. Det är jag helt övertygad om. Jag har väldigt svårt att tro något annat.

Regeringens eget försök att stimulera pappaledighet, jämställdhetsbonusen som infördes 2008, fick dock ingen effekt, enligt en utvärdering från ISF (Inspektionen för socialförsäkring) och har betecknats som fiasko. Nära hälften av alla berättigade avstod från att söka  eller kände inte till reformen, trots att den kan ge hushållet upp till 13 500 kronor på ett år.

Nu har reglerna gjorts om. Från och med i år utbetalas jämställdhetsbonusen automatiskt till föräldrar där båda tar ut mer föräldraledighet än de »obligatoriska« två månader som är vikta för var och en.

Ulf Kristersson är självkritisk.

– Reformen var för komplicerad. Jag är i hög grad ansvarig, både för jämställdhetsbonusen och förenklingen av bonusen.

Men det är inget fel på idén, menar han.

– Att systematiskt uppmuntra människor att ta ett jämnare uttag, det är den vägen vi ska gå.

Han avvisar dock delad föräldraförsäkring som politiska debattörer och även forskare har pekat på som metod mot skev jämställdhet.

– Man måste bestämma sig för var gränsen går. Då tycker jag inte att det är korrekt att säga med tvångsmedel: »Nu har ni inget val. Nu måste ni ta ut exakt lika mycket.«

Men kvinnors ökande sjuktal är allvarligt på fler sätt. På uppdrag av socialdepartementet har ISF utrett om sjukfrånvaro »smittar« mellan generationer. Initiativet kom från Ulf Kristersson själv. Som socialborgarråd i Stockholm 2006–2010 läste han Socialstyrelsens rapporter om de kraftiga arvseffekterna i socialbidragen och de problem som socialtjänsten arbetar med, såsom missbruk och hemlöshet. Kristersson undrade om det fanns ett socialt arv även i sjukskrivningarna.

Rapporten visar att ett sånt samband inte bara finns. Det är dessutom tydligt. Om en mamma har varit sjukfrånvarande är prognosen att hennes dotter som vuxen kommer att vara 30 procent mer sjukskriven, än om hennes mamma hade varit frisk.

Döttrar till de allra mest sjukskrivna mammorna kommer själva att i genomsnitt ha 20 sjukdagar mer per år än döttrarna till de friskaste mammorna.

Kristersson menar att resultatet är viktigt, inte minst eftersom sjukskrivning berör så stora delar av befolkningar. Att sjukfrånvaro »smittar« mellan generationer gör det ännu mer angeläget att få ner sjuktalen, det stärker både samhällsnyttan och moralen i det projektet, resonerar han.

– Allt som talar för att du ärver problembilder av dina föräldrar bör bekämpas. Det är det enda rimliga. Vi är oense om mycket i svensk politik, men idén om social rörlighet, klassresor eller »ståndscirkulation« som det kallades förr, den sitter ändå rätt stark och förtjänar att hållas högt, säger Ulf Kristersson.

Han betonar att utvecklingen, trots dagens dystra rapport,  är positiv.

– Vi gjorde en studie rätt nyligen där vi jämförde Sverige med andra länder. Tvärtemot vad många tror går det fortfarande åt rätt håll. Vi har mindre generationseffekter än de flesta andra länder.

 

Men det är knappast som social-reformator med historiska perspektiv på 1900-talet som Ulf Kristersson brukar uppmärksammas. Den ihållande kritiken mot sjukförsäkringen och oron över läget får snarast ny näring av de nya siffrorna. Vad beror det egentligen på att kvinnors sjukskrivning ökar mer än mäns?

Det enkla svaret är: man vet inte. Därför har ISF fått i uppdrag att under året undersöka saken. Departementet funderar också på varför kvinnorna oftare än männen hamnat i mellanformer som sjukskrivning eller den tidigare tillfälliga sjukersättningen eller förtidspensionen, medan män jämförelsevis oftare återvänder till jobb.

– En spekulation är att forskningen på mäns arbetsmiljö har varit starkare. Hur ska vi förhålla oss så att kunskaperna om kvinnliga arbetsmiljöer är lika goda som dem vi har om mäns arbetsmiljöer? Vi håller på att titta på detta. Så att vi inte av ren kunskapsbrist missar kvinnors sjukdomar, säger Ulf Kristersson.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 985 kronor!

1 comment

  • Grus skriver:

    Jag har suttit fast i ”psyksvängen” sedan 2005 och har i stort sett hela tiden varit ensam kille i terapi-grupper och liknande. Jag ser ibland andra killar i väntrummen (oftare på senare år!) men vi är alltid i kraftig minoritet. Har kvinnor lättare att söka hjälp? Söker man aldrig blir man heller aldrig sjukskriven. Jag körde mitt liv totalt i botten och hade passerat 30 innan jag till slut ”gav upp” å sökte. Vet inte men en tanke. Väldigt ojämt fördelat är min erfarenhet iaf.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*