LUNaleklett

»Det blir överväxeln direkt«

Professorn och arbetsnarkomanen Kjell Aleklett har vikt hela sitt liv åt att predika att oljan kommer ta slut.

I slutet på mars deltog Kjell Aleklett på ett seminarium i Rosenbad. Efter att ha hört Øysten Noreng, professor i petroleumekonomi, deklarera att vi kan »glömma peak oil – det finns mycket olja«, fick Aleklett 20 minuter på sig att försvara tio års forskning. Han talade på tok för snabbt och blev nästan röd i ansiktet. Hans uppfattning var diametralt motsatt till Norengs.

Det råder ingen tvekan om att Kjell Aleklett är en man med ett budskap. När vi träffas på Biztron, en i lunchtid stimmig restaurang ett längre stenkast från Uppsala centralstation, har han hunnit plocka upp datorn och visat mig kurvor gällande exponentiell tillväxt innan servitören kommer med våra beställningar. Och då är det ändå färdiglagad mat från lunchmenyn.

– Det är väldigt få som förstår kraften av exponentiell tillväxt, säger Aleklett.

Hans budskap handlar om »peak oil« – den tidpunkt då produktionen av oljan når sin topp och sedan obönhörligen minskar. Eftersom oljan är en ändlig resurs kommer det en punkt då den blir dyrare att producera än vad den blir att sälja.

Vi har vant oss vid att ha en oljeförbrukning som växer exponentiellt och fördubblas med jämna mellanrum, något som Aleklett och hans forskargrupp menar inte kan fortsätta. Kanske har vår produktion redan börjat minska.

Kjell Aleklett har de senaste tio åren byggt upp forskningen kring globala energisystem på Uppsala universitet. Med boken »Peeking at Peak Oil« – som kommer i slutet på maj – hoppas han övertyga alla om att energifrågan är vår svåraste utmaning.

– Politiker kan göra två saker. Man kan lova guld och gröna skogar och man kan ta hand om skiten när det havererar. Det jag försöker göra med boken är att visa att man måste faktiskt göra något innan det havererar. Därför har jag i boken försökt förklara allting mycket tydligt – det ska bli svårt för någon att förneka det här.

Innan Kjell Aleklett började forska om oljetoppen i början av millenniet arbetade han med tungjonsfysik – ett område som knappast rönte samma politiska uppmärksamhet. Under åren med peak oil har han blivit inbjuden att vittna inför amerikanska kongressen och bidragit till att Göran Persson tillsatte oljekommissionen. Själv säger han sig vara mest stolt över att ha författat rapporter för OECD.

Hade du kunnat tro att frågan skulle bli så här stor när du började för tio år sedan?

– Jag trodde att den skulle bli större. Jag är övertygad om att detta är den största frågan som världen står inför.

Kjell Aleklett verkar ofta föra en ensam kamp. Dels försöker han övertyga ekonomerna om att ekonomisk tillväxt baserad på ökad oljeproduktion är omöjlig, dels försöker han bevisa för FN:s klimatpanel, IPCC, att deras utsläppsscenarier är fantasier. Aleklett menar att det aldrig kommer att gå att släppa ut så mycket koldioxid eftersom de fossila bränslena inte räcker till. Det gäller såväl olja som kol och naturgas.

– Det största felet IPCC har gjort är att lura världen att »business as usual« är möjligt. IPCC har hjälpt ekonomerna att vara kvar i sin drömvärld där det finns oändligt med energi.

När IPCC:s scenarier släpptes 2000 fanns det knappt några vetenskapliga artiklar om peak oil att tillgå. Kjell Alekletts forskargrupp har nu publicerat mer är 30 referensgranskade artiklar. Han menar att IPCC inte kan förneka det längre.

– Ibland tänker jag att detta är en fråga som Janne Josefsson borde ta tag i, han sysslar ju med undersökande journalistik. Men den här boken är undersökande forskning. Och varför jag har sysslat med undersökande forskning i stället för undersökande journalistik är för att forskning med peer-reviewartiklar ska IPCC bry sig om. Och om de inte gör det bryter de mot sina egna principer.

När Kjell Aleklett pratar om något som berör honom drar tiden snabbt iväg. Efter närmare två timmar är det inte längre lunchtid och restaurangen nästan öde. Jag frågar om han någon gång får ångest gällande resultaten på sin egen forskning och den framtida energibristen. Han skyller på sin ålder – 67 år – och säger att han är gammal nog att inte oroa sig för sin egen del, men funderar ibland över framtiden för barnen och barnbarnen. Och han tankar numera etanol.

 

Att gå i pension är ingenting han har ägnat en tanke åt. I stället funderar han på vad han kallar »det största ekologiska projektet som världen har skådat«. Tillsammans med dokumentärfilmaren John D. Liu vill han återskapa det ekologiska systemet på den afrikanska kontinenten söder om Sahara. Under året kommer han att åka ner till Afrika och samtal har redan inletts med Rwandas regering. Men även om projektet skulle vara en dröm för Kjell Aleklett är han lite orolig.

– Jag vet ju bara det att om jag går in för någonting och börjar med någonting så kan jag inte göra det lite – då finns det bara en växel. Därför är jag lite rädd för det också. Det är ju överväxeln direkt.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1095 kronor!

1 comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*