Fyra år efter Lehmankraschen präglar rädslan ännu de svenska börsföretagen.

Näst intill panikslagna. Livrädda. De svenska bolagen minns med rysning effekterna av kraschen i den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers för några år sedan och vill för allt i världen inte hamna där igen. Alla har lärt sig läxan. Nu, när konjunkturläget är rätt dystert, famlar de efter nödbromsen igen.

Haveriet av Lehman 2008 följdes av en tokinbromsning. Efter det en försiktigt expansiv period som varade fram till i höstas då det skakade till igen, rejält, i och med eurokrisen, och en rad spar- och omstruktureringsprogram rullades upp. Så precis när den värsta frossan klingat av, när vinsterna och lönsamheten var tillbaka på före-Lehman-nivåer, kom det ett höstrusk i form av snåla grekiska vindar. Kvartalsrapporterna för sista kvartalet i fjol var klart mer dystra.

I dag, när vi är mitt inne i ett intensivt rapporterande av börsbolagens status för första kvartalet, finns det fortfarande inga skäl till överdrivna glädjetjut. Bolagen har plockat fram det väl intrimmade post-Lehman-beteendet och blivit duktiga på att ställa om produktion och lager för att parera för sämre tider. Sparlåga, var ordet. Ryggmärgsreflexen hos de svenska börsbolagen är numera reptilsnabb. Nordeas vd Christian Clausen skriver i veckans delårsrapport att banken »ligger något före planen« då det gäller personalminskningar och att »övriga kostnader kontrolleras noggrant för att säkerställa att vi snabbt ökar kostnadseffektiviteten«.

Nordeas bankkollegor liksom Ericsson, Electrolux och Astra Zeneca är några som just levererat sina senaste siffror. Förväntningarna på vinsterna i kvartalsrapporterna har varit låga, nedskruvade, eller realistiska som flera förståsigpåare beskriver läget. En del, som SEB och Nordea, har mäktat med att klå förväntningarna medan fler har legat i linje med eller inte levt upp till dem, som H&M, Alfa Laval, Stora Enso och SKF. Dessutom redovisar flera bolag svagare resultat för årets första kvartal jämfört med samma period förra året.

Efter den senaste krisen har majoriteten av börsbolagen alltså återigen ägnat sig åt att minimera sin sårbarhet. Försiktighet snarare än våghalsighet har dominerat. Mattias Sundling, aktiestrateg på Danske Bank, säger att bolagen dragit sig för att investera, göra bolagsaffärer och anställa. Resultatet är, generellt sett, oerhört starka balansräkningar där bolagen i princip är skuldfria, »skräcken för det som hände efter Lehman lever i allra högsta grad«, menar Sundling och beskriver bolagen snarare som överkapitaliserade, alltså har mer i kassan än vad som behövs i rörelsen.

Hur allvarlig avmattningen blir denna gång verkar de flesta tycka är vanskligt att sia om. Mattias Sundling lyfter fram makroekonomin som den enskilt viktigaste faktorn. Detsamma gör Peter Malmqvist, finansanalytiker, som sätter sökljuset på Spanien och Italien. Dessa länder, till skillnad mot Grekland, är stora ekonomier och som nu gör kraftiga åtstramningar för att komma till rätta med sina underskott, besparingar som på ett helt annat sätt påverkar efterfrågan och därmed de svenska börsbolagen. Dessutom stökar ett högt oljepris också till det. Flera skäl, alltså, att handla enligt försiktighetsprincipen. Eller som Malmqvist sammanfattar läget: »Många bolag dansar nära utgången.«

Välfyllda kassor som främst används till aktieutdelningar skulle kunna kallas defensivt eller fantasilöst. Få eller inga investeringar och företagsaffärer likaså. Riskerar man inget finns inget att förlora (minns Lehmanskräcken). Fullt förståeligt men detta vettskrämda agerande dämpar konjunkturförloppet ytterligare. Kombinerat med den ytterst strama budget som levererades häromveckan finns det anledning att lägga skumpan på lagring ännu några år.