»Vi ska gråta över de ofödda företagen«

Svenskt Näringsliv har sitt huvudkontor i Näringslivets hus på Storgatan i Stockholm. Mitt emot ligger restaurangen som Peter Isling valt ut. Han är presschef på organisationen som Jens Spendrup nu blir ordförande för och sitter med under intervjun. Företagarveteranen Spendrup bedyrar raskt sin kärlek till surdegsbröd och till bakning. Skidåkning i alperna förde honom en gång i tiden från uppväxtens Skogaholmslimpa till surdegsbröd.

När valberedningen i vintras föreslog Jens Spendrup som ny styrelseordförande för Svenskt Näringsliv efter Kenneth Bengtsson, motiverades valet med att han har »en bakgrund, profil och ett nätverk som gör honom väldigt lämpad att leda Svenskt Näringslivs styrelse«.

Nu ska den välartikulerade och allt annat än osäkre mannen, som fyller 70 nästa år, företräda medlemmarna, de olika förbunden som ingår i Svenskt Näringsliv. Han tvekar inte om vad han tycker är Sveriges största problem, arbetslösheten och det utanförskap som den leder till.

– Det har inte direkt med företagande att göra. Men vi företagare vet hur man ska göra. Vi vet hur företag och arbetsplatser skapas. Intresset för att bli företagare är stort. Men från den drömmen är det få som tar klivet och slår till. Varför?

Opinionsbildare Jens Spendrup ser några uppenbara hinder för ett ökat företagande i Sverige. Som höga skatter och arbetsgivaravgifter. Och med honom som talesperson för företagens största företrädare ska företagens förtjänster och behov basuneras ut med en helt annan ljudvolym än tidigare. De ansvariga politikerna ska bli så illa tvungna att lyssna på hans budskap. Det är så jag tolkar det han säger.

– Jag är optimist. Det här kommer vi att lösa i Sverige men det har gått lite för långt så att säga. Men det är inte bara hårda åtgärder som behövs i form av skatter och Las-regler. Det handlar också om attityd.

Jens Spendrup är inte längre operativt ansvarig för familjeföretaget Spendrups Bryggeri AB. Nu nöjer han sig med rollen som styrelseordförande. Precis samtidigt som folk hyllar Tre Kronor i Kungsträdgården en bit bort, tar han det stora ishockeyintresset som ett färskt exempel.

– Man önskar ibland att det fanns ett, åtminstone hälften så stort intresse för före-tagande, för det som skapar jobb. Lite till mans måste vi förstå, hur växer ett företag, hur uppstår ett företag? Vi vet hur man gör barn, det ordnar sig nästan automatiskt men väldigt få vet hur man gör företag.

Han menar att det måste vara lockande att ta steget att starta ett företag, att ta de risker det innebär.

– Det handlar om att visa att man kan, att man kan förändra, att göra något som andra inte gör lika bra. Jag har väldigt svårt att tänka mig ett samhälle där det inte finns den här typen av människor.

Rösten är lite knarrig, han uttrycker sig noggrant, metodiskt och mycket självsäkert som när han önskedrömmer om en blomsterkvast av tacksamhet från stats-ministern till varje ny företagare i Sverige.

– Vi ska inte gråta över de företag vi har utan över de ofödda företagen. De som aldrig avlades.

Han använder sig gärna av jämförelser och av att dra paralleller. Hans sätt att prata påminner inte så lite om PG Gyllenhammar. Minus göteborgskan.

Som Jens Spendrup ser det finns det stora likheter mellan ledarskap och att vara förälder.

– Det finns inget så roligt som att se sina barn utvecklas. På samma sätt är det fint att se unga människor som kommer in i företaget växa och till och med lämna företaget och sedan ta arbetsuppgifter som du inte ens skulle kunna drömma om att du själv skulle mäkta med. Ledarskap är att våga lita på människor.

Apropå utveckling är pianisten och cembalospelaren Jens Spendrup stolt över hur  Spendrups har förvandlats från det lilla bryggeriet i Grängesberg bland flera hundra andra i Sverige, efter en hisnande berg-och-dalbaneresa, till att bli en dominant bryggarjätte. Varje gång företaget har gått dåligt har Jens Spendrups diskbråck spökat.

– Man kan inte bli företagare och tro att det bara är en massa solsken.

Där, i södra Dalarna, i Ludvika kommun, levde Jens Spendrup mer än halva sitt liv och där finns numera ett modernt bryggeri men också ett torp på ett näs i sjön Södra Hörken, dit man bara kan ta sig med båt, ett torp eller snarare flera timmerhus, som saknar el och rinnande vatten. Där firar 25–30 personer midsommar varje år.

En timme har gått och presschef Isling pekar på klockan. Jens Spendrup har precis berättat att explosionen av mikrobryggerier enbart är positivt även för de stora bryggerierna.

– Det är inte så att de står och darrar på något sätt utan tvärtom, vi ser hur det här bidrar till ett ökat intresse och förståelse för öl. Mångfald är bättre än enfald, brukar jag säga.

Fakta | Biffar på Brasserie Bobonne

Bjuden på lunch: Jens Spendrup (och Peter Isling, presschef på Svenskt Näringsliv).

Aktuell: Som nytillträdd ordförande för Svenskt Näringsliv.

Åt och drack: Lammfärsbiffar med blomkål och curry. Bad om en extra liten portion. Till det en lättöl (Pripps) och efter maten en enkel espresso (Peter Isling åt sallad med inkokt röding).

Stod för notan: Martin Röshammar som även han åt lammfärsbiffar med blomkål och curry. Drack mineralvatten och sköljde ner maten med en dubbel espresso.

Var: Brasserie Bobonne på Östermalm i Stockholm.

Fotograferade: Angelica Zander.