Lillebror ser dig

Text: Karin Eriksson

Han hade så mycket som han kunde prata om.

Den låga arbetslösheten.

Den starka löneutvecklingen.

Den växande importen av svenska varor och svensk arbetskraft.

Ja, han kunde ha skrutit, Norges statsminister, när han gick upp i talarstolen på de svenska socialdemokraternas kongress i Göteborg i april i år. I stället talade han om Olof Palme, och om sin aktning för Sverige.

– Jag tror inte att ni förstår hur mycket vi ser upp till er, sa Jens Stoltenberg.

I en tid när över 80 000 svenskar har valt att skaffa norskt personnummer för att få välbetalda jobb, kan man kanske säga att det är bra för det svenska egot att ägna sig åt politiken.

Där är mycket som på den gamla goda tiden. Det råder ingen tvekan om vem som är storebror och lillebror.

Det har inte varit någon rusning av svenska politiker västerut, men de flesta av riksdagspartierna har deltagit på något sätt i den norska valrörelsen.

Arbeiderpartiet och högerpartiet Høyre har fått stöd i kampanjarbetet av ungdomsförbunden SSU och Muf.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin besökte Oslo häromdan för att »övertyga Norge om att de behöver ett parti som sätter klimatet först«. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt var bland annat i Kristiansand för att varna för svenska privatiseringar.

Moderaternas partisekreterare Kent Persson hör till dem som finns på plats vid valet i dag måndag, men han var också på systerpartiet Høyres kongress i maj i år. Och då passade han på att föreläsa om hur moderaterna och alliansen förändrat Sverige under åren vid makten.

Folkpartiet har tidigare hållit i en utbildning för systerpartiet Venstres partiledning. Nu när det drar ihop sig till valvaka, får den utrikespolitiske talespersonen Fredrik Malm representera de svenska liberalerna.

– Vi har ett gott och nära samarbete med Venstre. Men vi har valt att storsatsa på valet i Tyskland som äger rum senare i september. Då ska vi skicka en stor delegation, säger Fredrik Svensson, som är internationell sekreterare i folkpartiet.

Magnus Blomgren, statsvetare och universitetslektor vid Umeå universitet, tycker att svenska politiker egentligen har goda skäl att göra en norsk studieresa.

De politiska systemen i Norge och Sverige är mer lika varandra jämfört med till exempel Danmark. Mandatperioderna är stabila, och partierna och partikonstellationerna påminner mycket om varandra.

– Sverige och Norge är de två nordiska länder som liknar varandra mest. När man talar om den nordiska modellen så är det en norsk-svensk modell med en stark stat och en stark välfärdsstat, säger Magnus Blomgren.

Norge har numera den urstarka ekonomin, tack vare oljan och gasen.

Men Sverige har reformerna.

– Mycket har ändrats på senare år, men framför allt i Sverige, säger Magnus Blomgren.

– Vi har haft ett antal år med en borgerlig regering, och vi har genomfört privatiseringar och liberaliseringar som bryter mot den nordiska modellen. Där har Sverige gått betydligt längre, och det är tydligt att norrmännen nu tar intryck av vad som har hänt i Sverige.

Att Sverige har gått före, betyder inte att Norge vill slå in på den svenska vägen, tvärtom.

Høyres partiledare Erna Solberg blir av allt att döma nästa norska statsminister. Hon har fått ägna åtskillig tid i valkampanjen åt att bedyra att norrmännen ska lära av svenskarnas misstag. Även om högerpartiet vill se friskolor, är det inte tal om att skapa någon »marknad« på skolans område.

– Norrmännen tittar på det som har hänt i Sverige med ganska skeptiska ögon. Det är ett problem för högern, säger Magnus Blomgren.

En storebror är inte nödvändigtvis bäst, bara först och störst.

En lillebror kan vara trotsig – men angelägen om uppmärksamheten.

– Jag hoppas att vi är jämbördiga. Men jag tror inte att ni ser upp till oss lika mycket, sa Jens Stoltenberg, inte utan insikt, på s-kongressen i april.

Fakta | Maktskifte i mätningarna

I Ipsos partibarometer från den 3 september stannar den nuvarande rödgröna regeringskoalitionen (Arbeiderpartiet, Senterpartiet och Sosialistisk Venstre) på 38,2 procent. Høyre, Venstre, Kristelig Folkeparti och Fremskrittspartiet får tillsammans en solid majoritet, 56 procent. Men det är osäkert om de fyra kan samsas i en regering, eller om Høyre får styra i minoritet med antingen Fremskrittspartiet eller de andra borgerliga partierna.