Intervju

»Många associerar oss med alternativmedicin«

Publicerad 2014-01-23

Bild: Ida Knudsen

På caféet Petite France på Kungsholmen i Stockholm finns en mathiss som går rakt upp i lägenhetsköken. Det franska bageriet är inrett i bottenvåningen i ett gammalt kollektivhus, som byggdes på trettiotalet i samråd med sociologen och socialdemokraten Alva Myrdal. Hennes socialpolitik byggde på att kvinnor på samma gång skulle kunna föda fler barn och delta i yrkeslivet.

I kollektivhuset tog utbildad personal hand om barnen så att båda föräldrarna skulle kunna arbeta. I bottenvåningen fanns ett centralkök, som sparade plats i lägenheterna. Den som inte ville äta tillsammans kunde få maten uppskickad i hissen.

Strax intill ligger Landstingshuset i Stockholm där en av miljöpartiets mäktigaste, Helene Öberg, arbetar. Alva Myrdal har varit en viktig inspiration för henne.

– Hon gjorde väldigt modiga saker. Så mycket energi hon la på kvinnors rätt att arbeta. I början anpassade hon sig mycket efter sin man och det var hans jobb som var det viktiga, men hon behöll alltid lite utrymme för sig själv och i slutändan har hon ju överglänst honom.

I dag är Helene Öberg miljöpartiets gruppledare i Stockholms läns landsting, med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor. Det gamla engagemanget påverkar den politik hon driver. Mycket av familjepolitiken handlar om jämställdhet, och där kan sjukvården göra skillnad, tycker hon.

– Landstinget är den första instans man möter som blivande förälder. Om det då heter mödravårdsmottagning och allt fokus är på mamman och inget på pappan, då blir det samhällets budskap att pappan inte är lika viktig.

Helene Öbergs första miljöpartistiska uppdrag var som förbundssekreterare i Grön ungdom. Då jobbade hon tillsammans med Gustav Fridolin och de står varandra fortfarande nära.

Hennes uppdrag som sammankallande i partistyrelsen är ett av partiets mäktigaste. Kvar från miljöpartiets maktkritiska historia, som gjorde att det dröjde elva år innan man skaffade en partistyrelse, finns språkrörskonstruktionen. Gustav Fridolin och Åsa Romson är inte ordförande för partiet, utan de deltar i partistyrelsens möte på samma nivå som alla andra ledamöter. I stället finns en sammankallande, sedan 2011 är det Helene Öberg. På Fokus senaste makthavarlista kom hon på plats nummer 100.

– Min man sa att han som stod på hundra förra året stod på femton i år, Anders Sundström, så han är väldigt hoppfull.

Som sammankallande i partistyrelsen har hon det ekonomiska ansvaret, hon är chef över partiets högsta tjänsteman, hon sätter dagordningen och leder mötena med partistyrelsen och arbetsutskottet och hon ser till att riksdagsgruppen håller sig till vad kongressen har beslutat.

Tidigare i år pekade Expressen ut henne som socialminister i en framtida rödgrön regering.

– Det roligaste med det är ju att man överhuvudtaget pekar ut miljöpartiet som möjliga i sjukvårdsfrågorna. Det hade inte hänt för några år sedan. Många har ju associerat oss med alternativmedicin och andra perifera frågor. Nu ser man oss som en aktör som kan ta ansvar för hela sjukvården.

I partiprogrammet som antogs på kongressen i maj har det mesta av alternativstödet suddats ut, och med en rösts övervikt beslutade partiet att offentligt finansierad sjukvård inte ska få uppmuntra patienter att använda metoder som saknar vetenskapligt stöd.

– Bland de gamla medlemmarna hade många en fot i det, för de nya är den kopplingen inte lika tydlig. Det är inte så att jag är emot massage eller akupunktur, men att man på politisk nivå skulle ha det som sin viktigaste fråga, skulle vara konstigt. Vi har 180 stängda vårdplatser på Karolinska, ska jag då börja prata om tai chi?

Det finns skillnader mellan föreningslivet och politiken, upptäckte Helene Öberg, som också har arbetat för nykterhetsförbundet IOGT-NTO. Föreningslivet var varmt och välkomnande. Politiken är hård, ibland elak.

– Jag tycker vi är snälla mot varandra i miljöpartiet. Men samtidigt … Nu har vi precis lämnat provvalsperioden bakom oss och den sätter en massa krafter i rörelse. Man lyfter fram människors dåliga sidor och pekar på misslyckanden. Jag kan inte berätta allting om mig själv för det kan alltid användas emot mig i ett annat sammanhang.

Miljöpartiet testar olika sätt att genomföra provvalen. I vissa distrikt väljer medlemmarna efter valberedningens rekommendation, i andra finns ingen valberedning alls. Så är det i Stockholms stad och där har funnits missnöje med att många fritidspolitiker som inte är så profilerade inte har fått några bra listplaceringar.

– Det är baksidan. Det finns ju fler uppdrag, olika nämnder och beredningar, men det kan ju inte vara så kul att slita häcken av sig och sedan hamna långt ner bara för att man inte har varit på flest mingel.