Brutala ambitioner

Text:

Bild: All over press

Mitt under de tidiga marknadstimmarna började artilleripjäser regna ner i ett av Mariupols bostadsområden. Trettio personer dödades och närmare hundra skadades. Strax efteråt sa den pro-ryske rebelledaren Alexander Zachartjenko i ett inspelat telefonsamtal att man inlett en offensiv mot staden. Men när uppgifterna om de civila dödsoffren började sippra ut ändrade han sig och skyllde attacken på den ukrainska militären.

Tillsammans med attackerna mot två bussar i Donetsk i fredags där nio civila dog är detta den största våldseskaleringen i östra Ukraina på flera månader. Vapenvilan som inleddes med undertecknandet av Minsk-fördraget i september ses nu som slutgiltigt bruten. Enligt observatörer finns det inget tvivel om att lördagens artillerield kom från områden som är kontrollerade av pro-ryska rebeller. Dessutom är rebellernas vapensystem så avancerade att de bara kan komma från Ryssland.

Den ukrainska regeringen införde i måndags undantagstillstånd i Donetsk- och Lugansk-regionerna och president Petro Porosjenko meddelade samma dag att man tänker anmäla attackerna till den internationella brottmålsdomstolen i Haag. FN sa i ett uttalande att de betraktar attackerna som krigsbrott. Och EU:s utrikesrepresentant Federica Mogherini kallade till ett extrainsatt utrikesministermöte i går, torsdag. I Bryssel, där man under den senaste tiden börjat överväga ett lättande av sanktionerna mot Ryssland, diskuterar man nu i stället skärpta sanktioner.

Efter hårda strider i och kring Donetsk, där den ukrainska armén förra veckan fick ge upp hoppet om att säkra flygplatsen, har nu en ny front öppnats i söder. Det är dock inte första gången som Mariupol är i skottlinjen. I augusti förra året stod häftiga strider utanför staden och de avbröts först i och med vapenvilan. När kriget nu återvänt börjar Rysslands plan bli allt tydligare.

Mariupol ligger vid Svartahavskusten längs Azovska sjön och är strategiskt viktig för Ryssland i flera avseenden. Staden har stora stålfabriker och fungerar som utskeppningshamn för industristäderna i Donbass-regionen. Vidare har Krimhalvön sedan annekteringen i mars i stort sett varit isolerad från Ryssland och de självutropade »folkrepublikerna« Donetsk och Lugansk. Därför skulle övertagandet av Mariupol också vara ett viktigt steg på vägen att upprätta en landkorridor mellan Krim och de andra rysk-kontrollerade områdena.

Alltmer tyder på att den nya offensiven är ett försök att tvinga den ukrainska armén att strida på flera fronter samtidigt som man lägger under sig större territorier. Ett tecken på det är att Ryssland även har börjat mobilisera sina trupper i den moldaviska utbrytarrepubliken Transnistrien som gränsar till södra Ukraina väster om Krimhalvön. På så sätt tänjs den ukrainska armén ut och rebellerna får lättare att avancera.

Långsiktigt är Rysslands mål att förena de övertagna områdena i buffertstaten »Novorossiya« (Nya Ryssland), som innefattar hela sydöstra och södra Ukraina från den ryska gränsen till Transnistrien. Att man lyckas med det är inte troligt. Men Ryssland tycks övertygat om att den ukrainska regeringen till slut kan tvingas att förhandla med rebellerna med tanke på västmakternas ovilja att direkt ge sig in i konflikten. Ju djärvare framstötar desto bättre förhandlingsläge, verkar man resonera.

Efter attacken i Mariupol skrev den Putintrogna statsvetaren Sergej Markov på Facebook att om den »Nya armén« tar Mariupol kan EU och USA komma att införa nya sanktioner. Men om de också tar Charkiv och Odessa kommer EU att gå med på att samtala med Ryssland och »successivt häva alla sanktioner ... i utbyte mot att man inte tar Kiev«.

Fakta | Så vill rebellerna dela Ukraina

ukraina1