Dagar av fruktan

Text:

Hanna beställer in en öl på Hornstullsbaren Judith och Bertil i Stockholm. De 15-åriga killarna i Bodens fotbollslag är just klara med sin träning. På Storan i Göteborg är Dungens konsert i full gång. På Malmörestaurangen Västergatan landar en sotad lax på ett av borden.

Det är den 13 november, en vanlig svensk fredagskväll. Klockan är snart halv tio.

Lika vanlig som för de människor som samma kväll tar sig till krogen La Belle Équipe vid Rue de Charonne för ett glas eller till Café Bonne Bière i korsningen av Rue Faubourg du Temple och Rue de Fontaine au Roi för en bit mat. Eller till Stade de France i Saint-Denis i Paris norra delar för att se en fotbollsmatch. Eller till Eagles of Death Metals konsert på Bataclan.

Inom loppet av en halvtimme dödas fler än hundra människor och över 350 skadas i ett samordnat terrorattentat i den franska huvudstaden.

En kväll som började som vilken som helst men som aldrig kommer att beskrivas som vanlig.

Rätt snabbt efter dådet tog Islamiska staten på sig skulden. Och de som utfört dådet i Paris – de som sprängde sig själva till döds och de som sköt urskillningslöst där människor samlats – fick namn. Men varför skedde attentatet just nu? Och varför just i Paris? Fokus Claes Lönegård förklarar hur ett IS, tillbakatryckt i Syrien och Irak, sedan ett år agerar på ett nytt sätt.

Dessutom har Matilda Lindwall intervjuat Yassin Ekdahl, psykolog som jobbar hos Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Bomber eller fler soldater på marken? Ida Ölmedal beskriver hur det inte finns en självklar strategi för hur IS kan stoppas.

Till sist skriver Ulrika Knutson att »människor behöver hopp« dessa dystra dagar. För i det hoppfulla finns hoppet om en bättre framtid.