Den svenska synden är tysk
Aha, har ni knullat?«
»Jain, warum nicht or why not?«
Ett rött märke på halsen och jag hade gått på tyskakursen bara ett par dagar då läraren på trettio nånting frågade så inför hela klassen. Hon hade väl sett min siste man och mig drägla över varandra i korridoren.
Nu sa hon inte just »ficken«, alltså knulla, tyskar är rätt diskreta för att inte säga fantasilösa när det kommer till ord för råsnusk och svordomar. Dock tycks de överraskande oblyga och toleranta inför nakenhet och sex.
Jämför med Sverige, där den öländske chauffören röt till på skarpen när vi hånglade längst bak i en glesbesatt buss. Vi kunde väl miljöskada det lilla gäng tonårselever som satt därframme och till synes kyskt glodde i sina telefoner.
Jag mumlade alltså njakande på frökens fråga och råkade vips kläcka ur mig en lögn för att visa att jag var en seriöst syftande syndig svenska: Vi har minsann varit på KitKat också…
KitKat är en sex- och queerklubb i Berlin där halvnakna människor i olika åldrar dricker, dansar, onanerar och kopulerar utan ordning och anständighet. Skulle jag våga? Tja, en kvinna måste göra vad en kvinna måste, und so weiter.
Och efter att ha botaniserat i sextemplet Dildoking bland tystlåtna gubbar och poserande personal, samt viss träning i obekymrad nakenhet – »fri kroppskultur« – vid berlinska badsjöar, tordes jag:
Visa min klimakteriefläckiga kvinnokropp iklädd ett fåtal tajta plagg utan underkläder. Trygg bredvid min kavaljers magra rynkiga skitsnygga herrkillebrutta. Hen är den vandrande vördnaden, den vandrande vårdnaden, iklädd kortkort kjol och stayups. Fruntimmersartad men samtidigt maskulin. Självklart sexig. Andras sexighet förstärker den egna.
Allt går, alla både går och får!
Inte minst vi. Överraskande nog påstås vi av den vänliga entrépersonalen vara eingeladen, alltså inbjudna, och slussas snabbt in utan att behöva betala. Så vi gamlingar måste se ballare ut än de snorungar och cispersoner till turister som då passeras.
Den könskampen vann vi. Vi viftar på stjärtarna. Dricker vin, dansar oss svettiga. Ingen bryr sig. Alla bryr sig. En bara vimlar in i den gemensamma stämningen av fest och gamman. Som en technofierad logdans en svensk midsommar; minus dyngfyllan, muckandet och svartsjukan. Och utan såväl väktare som impertinenta frågor.
