Christer Ericsson

»Go to hell, young man«, fräste hon och slog efter honom med sitt våta paraply.

Bara 16 år och svårt smittad av jazzbacillen hade han sökt sig så nära henne som möjligt. I höjd med Stadsbiblioteket var det hela över. Christer Ericsson slickade såren och lommade hem i Göteborgsnatten. Avenyns regntunga skymning följde Ella Fitzgerald in genom Konserthusets sceningång.

Ta en skvätt Ernest Hemingway, en skopa Refaat El-Sayed, en nålsudd JR Ewing, en fingerborg Ingvar Kamprad och lite Florence Nightingale på det. Vispa försiktigt. Strö på lite Gyllenhammar på toppen, i stället för bittermandel. Grädda på låg värme, nynna »My Way« under tillagningen.

Christer Ericsson kunde kalla sig mycket. Entreprenör, industriman, sjökapten, redare, uppfinnare, bilhandlare, investerare, hotellägare, fastighetsägare, skogsägare, grundare av förlossningskliniker, varvsägare och trumslagare.

Ja, för det var musiken som var hans bästa vän under uppväxten i Alingsås. Han spelade trummor i ett amatörband som våren 1959 möttes av det ofattbara erbjudandet: »Vill ni spela i folkparkerna i sommar?

Christer trummade med fingrarna mot armstödet på pappas länstol för att berätta om den fantastiska chansen att få spela jazz mot betalning.

Men hans pappa hade inget till övers för den svarta jazzen och skickade i stället ut sin gosse på de sju haven.

Christer mönstrade på som jungman på Amerikalinjens M/S Krageholm. Första destination: New York. Han knackade rost, målade bordläggning och redde ut blytunga kättingar som sjöfarten använde sig av på den tiden. Under resan skulle Christer uppfinna ett helt nytt sätt att surra last ombord. Inspirerad av bilindustrins nya terylensäkerhetsbälten revolutionerade Christer Ericsson containerhanteringen  till sjöss världen över.

Hemkommen startade han en rad företag för att ta hand om sin uppfinning. Bolaget Consafe bildades och ett imperium hade tagit plats i den svenska ankdammen, inte till allas förtjusning, skulle det visa sig.

Norge hade hittat olja. Hela Nordsjön kokade av olja. De norska fiskarna fick friterad torsk i sina nät och Christer Ericsson insåg snabbt att de nya oljeplattformarna och riggarna behövde service, transporter och infrastruktur. Hela nya samhällen skulle byggas. Men något var fel.

Consafe, då delvis kontrollerat av såväl staten som Volvo, drabbades av oljekrisen (priset sjönk från 40 till 10 dollar per fat). Consafes miljardomsättning och stora vinster försvann, Staten och Volvo drog sig ur, konkursen var ett faktum 1985. Staten ordnade internationell loppis på Consafes tillgångar.

»Gyllenhammar svarade aldrig på ett enda telefonsamtal från mig«, har Christer Ericsson berättat. Arendalsvarvets dockor fylldes med sten och det snörvlades något om sjöfartens död.

I nästan en halvtimme påstod sig Christer Ericsson ha varit ledsen över att man tagit hans livsverk ifrån honom.

Han använde en tillfällig affär (han sålde sitt 30-procentiga ägande i Philipsons, Mercedes huvudagent) som startkapital, och – padam-padam! – hade han trummat ihop bland annat en skogsindustri i Brasilien, startat en hotellkedja i Sverige, köpt ett varv i Skottland som satsat på vindkraft,  startat nya kvinnokliniker i Chile. Christer Ericsson startade totalt ett fyrtiotal bolag, i dag finns de flesta inom ägarkoncernen JCE som drivs av hans barn Hampus och Fabienne.

Tillbaka i New York, Ingo-sommaren 1959. Jazzklubben »Birdland« tog 1,50 dollar i inträde. Otänkbart dyrt för en jungman på M/S Krageholm. Men den påhittige Christer hittade en trottoar ventil intill klubbens entré. Där, knästående med örat mot ventilen kunde han lyssna live på »New York, New York« med Frankie Boy. Dessutom: Charlie Parker, John Coltrane, Count Basie, Dizzie Gillespie, Stan Getz och – sorgligt nog – Miles Davis. Christer hade sett honom komma till klubben hög som en skyskrapa – och fick den unge svensken att på allvar ta itu med sin jazzbacill. Han tog ytterst illa vid sig av jazzmusikens drogkultur.

Den 28 juni i år upptäcktes en herrelös sex meter lång styrpulpetbåt norr om Åstol, mellan Marstrand och Tjörn. Den 27 augusti hittades båtens kapten död.