Behagliga sätt att bli smal

Text:

Efter ett par veckors trivsam rökfrihet är jag i starkt behov av en bantningskur. Det borde jag förstås inte säga högt, eftersom jag i egenskap av kvinna alltid förväntas vara en förebild och inte borde bidra till osunda kroppsideal. Jahapp, jag har i alla fall blivit lite olyckligt tung om gumpen. Förebilder kan ni vara själva – jag vill vara smal!

Visst är det märkligt ändå? Vi (både kvinnor och män) förväntas fortfarande vara smala. Men det är inte längre okej att banta. Smäckerheten ska komma inifrån, av goda tankar, mindfulness och grönt te. Man får detoxa, men inte längre svälta sig. Det är ju så tråkigt med folk som petar i maten, som aldrig kan slappna av.

Kvinnorollen har blivit bra mycket friare – men bara på pappret. Egentligen är den lika snäv som alltid. Det nya målet är inte bara att bli älskad och beundrad av omvärlden – nä, det räcker inte längre till. Det allra viktigaste är numera att älska sig själv. Ett debilt mål, om något – få intressanta, eller ens trevliga, människor brukar vältra sig i egenkärlek. Det är något Denise Rudbergskt över det: ett instagramfilter över själen.

Att stå ut med sig själv, däremot, torde vara ett ganska rimligt, om än extremt svårt mål att sträva efter. Däri ingår förslagsvis en kropp man inte avskyr att befinna sig inuti.

Alltså. Bantning. Det finns många väl beprövade sätt att gå ner i vikt. Alla driver en förr eller senare till vansinne, men det viktiga är att man först hinner gå ner i vikt.

Jag har provat de flesta sätt och funnit ett par som faktiskt fungerar. Popcorn- och vitt vindieten är utan tvekan det mest behagliga. Är boken bara bra nog så märker man inte hur tråkigt popcornen smakar. När påsen väl är uppäten dricker man sitt vin, vilket förhoppningsvis gör att man somnar innan man blir hungrig igen. Upprepa tills boken eller vinet är slut. Dieten fungerar dock bäst för den som är ung, sysslolös och har levern i behåll.

Ett annat utmärkt sätt att banta är att se till att bli riktigt, ordenligt pank. Ibland kommer sådana stunder av sig själva, men vill man skynda på naturens gång kan man alltid köpa svindyra, lite för små kläder, så att man får leva på buljongtärningar ur skafferiet resten av månaden. Tyvärr brukar den här dieten inte fungera något vidare i ett äktenskap med gemensam ekonomi.

Sjukdom! Blir man bara tillräckligt sjuk brukar man tappa aptiten och tyna bort en smula. Låt oss kalla det Les Miserables-dieten. I somras gick jag ner flera kilo på en njurinfektion – ändå känner jag spontant att det inte är något jag vill upprepa. Kanske en smula otacksamt av mig – förlåt enterobakterna!

Det finns förstås fler sätt. Binnikemask. Barnmat. Amfetamin. Antingen äckliga, tråkiga eller olagliga. Och de ryska bantningsteer jag ständigt får reklam för ... nä, riktigt så desperat är jag inte.

Tack och lov finns det bombsäkra sätt att komma i form som också är någorlunda görliga. Hård styrketräning, till exempel. Extra effektiv blir träningen om man under tiden tänker på någon smal, snygg, irriterande brud man verkligen avskyr. Kvinnohat när det är som mest konstruktivt.

Ägg! Kokta ägg. Kokkonstens gudinna Nigella Lawsons make gick ner mer än 25 kilo på att äta nio ägg om dagen och inget mer. På efterbilderna ser han märkligt gulsotig ut, men ändå. Starkt jobbat! Sedan blev han i och för sig galen och tog stryptag på Nigella, men jag är inte övertygad om kausaliteten där.

Lyckas ingenting annat återstår bara en gammal hederlig fettsugning. Det finns en del fina kliniker jag spanat in på nätet: man får mineralvattensköljningar och blir masserad som en annan kobekossa och kläs i våtvarma omslag och SLURP så dammsuger de bort fläsket och skickar hem en som ny och rosig och smal igen. Kanske har jag också nu löst mysteriet med varför ryskt »margarin« är så billigt här i Georgien.