seppblatter

Svåra tider för kampen mot mutor

USA har varit ledande i kampen mot korruption, men företagsvänliga Trump har andra tankar.

Bakom svarta solglasögon och klädda i FBI-jackor gjorde amerikanska agenter understödda av schweiziska poliser i gryningen den 27 maj 2015 en räd mot lyxhotellet Baur au Lac i Zürich, grep sju representanter för det internationella fotbollsförbundet Fifa och konfiskerade datorer och dokument. Insatsen ledde till att det alla anat sedan länge – att idrottsvärldens största och mäktigaste organisation var korrumperad inifrån och ut, sönderfrätt av sin egen mutkultur – till slut fick sitt rättsliga efterspel.

Raiden mot Fifa visade hur den amerikanska korruptionslagstiftningens långa arm verkar över hela världen och har blivit ledstjärnan i den internationella korruptionsbekämpningen. USA har strängare antikorruptionslagar än något annat land. Amerikanska myndigheter har befogenheter att ingripa överallt. I samband med Fifaskandalen fick USA:s justitieminister Loretta Lynch frågan om varför USA ingrep mot korrumperade medborgare i andra länder. »För att de planerade brottet i USA, använde sig av amerikanska banker, och för att de som drabbas av mutorna är amerikanska företag«, svarade hon.

USA:s aktiva roll i kampen mot internationell korruption har en lång tradition, med stöd i både civil- och näringslagstiftning och straffrättsligt. Under hela det senaste seklet, både under demokratiska och republikanska presidenter, har dessa lagar stärkts. Under Jimmy Carter antogs till exempel 1977 en lag som tillåter USA att ingripa mot korrupta verksamheter utomlands, och under George W Bush 2006 en lag mot internationell kleptokrati.

De amerikanska antikorruptionslagarna, viljan att agera och förmågan att göra det, har blivit en global tillgång som stater, stora företag och organisationer anpassat sig efter.

Men vad händer med kampen mot korruptionen när affärsmannen Donald Trump har avlagt den 35 ord korta ämbetseden och trummorna och kornetterna på Kapitoliums terrass ljudit för president Donald Trump?

donald-trump
Donald Trump om företag som mutar och att staten inte bör lägga sig i. (Foto: Ennio Leanza/TT).

Frågan kan tyckas i överkant alarmistisk, men har väckts av ett antal uttalanden från Trump, som visar att han inte delar den etablerade uppfattningen att korruptionsbekämpning är värdefullt ur företagar- och affärsperspektiv. Där forskning och beprövad erfarenhet är överens om att transparanta överenskommelser är att föredra på alla sätt, både billigare och säkrare för alla parter, har Trump bland annat sagt att han tycker att det »är galet« att amerikanska myndigheter straffar företag som sysslar med mutor för att komma in i andra länder. »Alla andra gör det. Låt dem städa upp sin egen röra själva«, sa han om ett fall där detaljhandelskedjan Walmart fick problem i Mexiko.

Att Donald Trump har likställt korruptionsbekämpning med företagarfientlig politik, och alltså markerat en helt annan syn än den gängse, är enligt Harvardprofessorn i juridik Matthew Stephenson bara ett av många tecken på att framtiden för korruptionsbekämpningen i USA med Trump som president blir entydigt dålig. I en artikel på The Global anti-Corruption blog, en sajt som analyserar och diskuterar korruptionsbekämpningen i världen, skriver Stephenson att han är övertygad om att lagarna, Foreign coorupt practice act, FCPA, kommer att försvagas, eller försvinna. Stephenson tror också att det är osannolikt att en justitieminister under Trump kommer att prioritera åtal mot utländska mutgivare. Invändningen att USA:s medlemskap i OECD kräver att antikorruptionsåtagandena följs, tror Stephenson att Trump helt enkelt bara ger tusan i.

Vid sidan av det uttalade ointresset för kampen mot internationell korruption har Trumps beteende efter valsegern väckt funderingar om hur han ska undvika att hamna i egna intressekonflikter. Frågan om var gränsen går mellan politik och affärer har i Trumps fall aktualiserats av några möten han haft efter valsegern i november och före presidenttillträdet.

Den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan var en av de första att gratulera Trump till valsegern i höstas. I bakgrunden fanns att affärsmannen Donald Trump har byggt två stora hotell i Istanbul. »Två torn, i stället för det vanliga ett, de är en enorm framgång«, sa fastighetsmogulen. Men när Trump sa att muslimer ska bannlysas från att resa in i USA gick Erdogan i taket och krävde att namnet Trump Tower skulle bort från hotellen. Kort därpå slog Erdogan till mot den egna oppositionen i jakten på dissidenter efter kuppförsöket i somras. Omvärlden varnade för diktatoriska tendenser, men Trump skyndade till den turkiske presidentens försvar, och Erdogan drog tillbaka sitt krav på att Trumps namn skulle bort från hotellen. Trump passade under telefonsamtalet på att försäkra sin turkiske presidentkollega att han beundrade honom, och passade också på att säga att han beundrade sitt eget företags turkiske affärskontakt, som hjälpt honom med bygget av Trump Tower i Istanbul.

Gränsen mellan affärer och politik var lika oklar när Trump efter sin valseger på ett möte i Washington bad förre Ukipledaren Nigel Farage att protestera mot bygget av en vindkraftspark i Skottland, eftersom den skulle skymma utsikten för hans golfbana.

På en presskonferens i början av januari sa Trump att han skulle kunna sköta både sina företag och vara president samtidigt, men att han inte gillade »hur det skulle se ut«.

»Mina två söner, Don och Eric, tar över företaget«, berättade The Donald. Han sa också att ingen behövde oroa sig, eftersom han och sönerna hädanefter aldrig skulle prata affärer. Familjelösningen förvånade de flesta experter på konstitutionsfrågor, som ansåg att Trumps enda möjlighet hade varit att sälja hela sitt företag.

Att den nya presidenten kommer att ställas inför intressekonflikter tycks lika uppenbart som att framtiden för världens ledande korruptionsbekämpare är oviss.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!