Det sägs att man ska låtsas tills man lyckas. Och om man inte lyckas får man låtsas lite till. Det man utstrålar får man också tillbaka.

Någonstans går dock en gräns för hur mycket man kan lura sig själv och sin omgivning. Den gräns där illusionen upphör att fungera och i stället bara utstrålar illusion. Den gräns där man bör erkänna sitt nederlag och gå vidare. På fel sida om den gränsen ligger Nordkorea, detta oändligt fascinerande land som varje år ger upphov till otaliga böcker och filmer som med skräckblandad förtjusning försöker tränga in i den slutna statens skruvade psyke.

Nyligen utkom Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans reportagebok »Alla monster måste dö«, som betraktar landet utifrån en statligt organiserad gruppresas perspektiv. Nästa vecka kommer Lovisa Lamms bok »Ambassaden i paradiset«, som fokuserar på Sveriges västvärlds­unika diplomatiska närvaro i Pyongyang.

Och i helgen har dokumentären »Maneuvers in the Dark« premiär på Göteborgs filmfestival. Filmen följer tre unga reklamkillar från Stockholm i deras försök att tillverka dyra design-jeans i landet. Med ett stort mått naivitet, självrättfärdighet och ambition övertygar de sig själva, investerare och återförsäljare om att projektet både är kommersiellt gångbart och socialt önskvärt. Visst är det problematiskt att samarbeta med en diktatur, men att bryta isen borde i grunden vara positivt. Genom att göra affärer i landet hoppas de kunna införa begrepp som corporate social responsibility, code of ethics samt kollektivavtal.

Precis som Nordkorea självt börjar Noko-jeans, som de kallar sig, med berättelsen. Produkten är sekundär. Låtsas tills man lyckas.

Ingen i floden av skildringar av landet har egentligen lyckats knäcka Nordkorea-koden. All analys sker på distans och har sin utgångspunkt i vad regimen försöker projicera. I dess till vanställdhet plastik­opererade ansikte utåt.

En klinisk diagnos av Nordkorea blir därför något i stil med schizotypal personlighetsstörning. Ett tillstånd som omfattar: en felaktig självbild som tar sig uttryck i extrem utseendefixering och social fobi, tron på magi, ett metaforiskt och sirligt språkbruk som ter sig väldigt udda utan att vara helt osammanhängande, samt förekomsten av oprovocerade utbrott av kraftiga vanföreställningar som går ut på att alla är ute efter att skada en.

Noko-jeans försök att etablera en terapeutisk relation för att reducera Nordkoreas sociala isolering leder till förödmjukelse. Från svenska medier och fackförbund är kritiken skoningslös. Hur kan man veta att jeansen inte tillverkats av svältande slavar? Varför skulle någon vilja investera i en stat vars enda intresse verkar vara koncentrationsläger, vapen och massgymnastik? Återförsäljaren fegar ur av kritiken och jeansen ligger osålda i en källare.

Men historien slutar inte där, vid den gräns där verkligheten kommer ikapp berättelsen. Tre unga reklamkillar bankas skoningslöst till politisk mognad, tänker »hur fan tänkte vi?«, och går vidare med andra saker, berikade med erfarenheter vi andra aldrig kommer att få chansen att göra.

I Nordkorea fortsätter troligtvis allt som vanligt.

»Maneuvers in the Dark« har premiär på Göteborgs filmfestival som pågår den här veckan.

Fokus har kallat Kim Jong Il, som själv gärna kallade sig »den käre ledaren« för »världens farligaste man«, och skrev 2008 om spekulationerna kring vem av hans söner som skulle ärva makten i den slutna staten.

Vi försöker så gott det går att lära känna er alla, vilka ni är, vad ni är intresserade av och vad ni twittrar om. Men ibland ser man inte skogen för alla träd. Så jag gjorde en snabb körning på era twitter-biografier för att ta reda på om det går att utläsa något om Fokus twitter-följare som grupp.

I bilden nedan syns de vanligast förekommande orden ur biografierna sorterade och skalade efter förekomst. Eftersom det inte finns någon kontrollgrupp att jämföra med är det inte helt självklart vilka ord som är generella för en grupp av nästan fyra tusen svenska twittrare och vilka som är speciella just för Fokus följare. Därför överlämnar jag den djupare analysen åt var och en att göra (och gärna dela med sig av i kommentarerna till inlägget).

Även om det var ett ganska snabbt och ovetenskapligt forskningsprojekt känns det som att jag nu känner er lite bättre. Om du eller din organisation har över något tusental twitter-följare kan det vara väl värt att göra en sådan här analys för egen del.

Observera att de flesta på Fokus har individuella konton, jag heter till exempel @fokusjonatan. De här orden gäller inte för de som följer de kontona, utan bara de som följer kontot @fokusredaktion.

Finns du med i bilden? Om inte kan jag varmt rekommendera att du börjar följa oss! Och såklart även alla enskilda medarbetare.

Begraven djupt i berget, mitt i Texas öken, ska det byggas en klocka vars pendel är tänkt att svänga i 10 000 år. Den ska få oss att i en tid av kvartalskapitalism och realtidsuppdateringar begrunda det långa perspektivet.

Storleken, sa Aristoteles, har betydelse. Om man skalar upp en mus blir dess ben för svaga för att bära den. Även storleken på tidsperspektivet spelar roll, säger musiklegenden Brian Eno om varför han startade stiftelsen The Long Now Foundation, den stiftelse som nu försöker bygga klockan.

Det är långt kvar innan alla kugghjul är på plats, men projektet har redan hunnit bli ett monument. Om än mer över människans fåfänga och envishet än över vårt intellekt.

Under sina första femton år som idé var klockan egentligen bara just det, en kul idé. Ända tills en modern Farao, med makten och medlen att få det att hända, pytsade in sin landegendom och 42 miljoner dollar ur sin egen ficka i projektet. Han heter Jeff Bezos och är vd för världens största e-handelsföretag Amazon.com.

På ett sätt är det ironiskt att en person vars förmögenhet är grundad i omedelbar behovstillfredsställelse, och vars försäljning ökar för varje millisekund snabbare än hans hemsida laddar, sjunger det långsammas lov. Men långsiktigheten har alltid varit Jeff Bezos stora signum. Amazon.com förstod innan alla andra att allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Och de var beredda att bida sin tid. Så småningom skulle kunder och partners förstå och då skulle Amazon.com stå redo att casha in. Bezos återkommer ofta i intervjuer till att det är långsiktigheten som är hans stora komparativa fördel. Han är lugn med att vara missförstådd under lång tid.

När nu företaget släpper sin senaste produkt Kindle Fire, uppföljaren till läsplattan Kindle, som lanserade digitala böcker på bred front, är det många som inte riktigt förstår. Är det en mediespelare? En Ipad-konkurrent? Läsplatta? Eller vad?

Svaret är att Kindle Fire är allt det där, och inget. Och att det egentligen inte spelar någon roll. Vad som däremot spelar roll är den massiva, och för de flesta helt osynliga, infrastruktur för distribution av data, kallad Amazon EC2, som företaget enträget byggt. För även om merparten av alla böcker som säljs fortfarande är fysiska råder det inget tvivel om vart utvecklingen är på väg. Böcker är data. Och det är ­Amazon.com som kommer att leverera den. Amazon EC2 är så dominerande att företaget till och med har konkurrenter som använder systemet.

Distributionsformen spelar roll för våra läsvanor, det behöver man bara gå till matbutiken och kolla på vilka böcker som står uppställda vid kassan för att förstå. I Sverige har de två stora bokdistributörerna KF Media och Bonnier länge haft en dominerande ställning som gjort det svårt för mindre förlag att tränga igenom. Men hur ska de agera när de själva får känna på hur det känns när någon med tusen gånger ens vikt sätter sig på en?

Kindle Fire har fått ganska ljumna recensioner, och det blir troligtvis inte just den makapären som sätter stopp för det svenska duopolet och ersätter det med ett globalt monopol. Men Jeff Bezos har inte bråttom, han kan vänta länge. Han är redo när ni är det.

Det krävs bara en person för att bryta konsensus. En person som kan visa att det alla alltid trott på varit fel. En sådan person var Galileo Galilei och för det blev han ställd inför inkvisitionen.

Om detta påminde oss Texas guvernör Rick Perry nyligen i en debatt för republikanska presidentkandidater.

Han ville göra poängen att global uppvärmning inte är verklig bara för att de flesta forskare säger det. Men metaforen slog bakut.

Vid tiden för Galileis inkvisition rådde det i vetenskapskretsar stor enighet om att jorden snurrar runt solen. Det var prästerna, den politiska makten, som vägrade förstå.

Guvernör Perry vill gärna framstå som en modig Galilei, men tillhör maktmännen. Det vetenskapsförakt han visar står inte 1600-talets prästerskap efter.

En ny dokumentärfilm, som till stor del bygger på uppgifter som grävts fram i reportage av amerikanska magasinet The New Yorker och PBS Frontline, sätter också sökarljuset på presidentkandidatens mindre upplysta sida.

Filmen handlar om hur de ettåriga tvillingarna Kameron och Karmon och deras tvååriga storasyster Amber dagen före julafton 1991 brändes till döds i sina sängar. I den lilla staden Corsicana, Texas, gav tragedin omedelbart upphov till rykten. Rykten som blev polisutredning som blev åtal som blev fällande dom. Dödsstraff.

Rätten slog fast att de tre flickornas pappa, Cameron Todd Willingham, hade anlagt branden. Som bevis anfördes bland annat hans Iron Maiden-affischer och hans tveksamma vandel. Utöver moralen var det utredningen av branden som fick honom fälld. Utredarna, före detta brandmän som omskolat sig till mordbrands­experter, hade sett spår av ett pentagram målat i tändvätska på de förkolnade resterna av golvet. En brand ljuger inte, konstaterade domstolen.

Men det krävs bara en person för att bryta konsensus. En sådan person var i det här fallet Gerald Hurst. Han har ägnat sitt liv åt att försöka förstå bränder och ersätta anekdotisk expertis med riktig vetenskap. När han ombads granska utredningen kunde han konstatera att det inte fanns något som helst vetenskapligt stöd för att branden var anlagd.

I oljestaten Texas, den stat i USA som avrättar flest, krävs det bara en person för att skjuta upp dödandet av en dödsdömd. Den personen är guvernör Perry. Trots att han informerades om att domen förkastats av rättsvetenskapen använde han inte den makten. Han använde i stället sin makt till att sparka ledamöter i det rättsmedicinska råd som utredde fallet och ersätta dem med folk ur sin inre krets.

Nu har filmen blivit ett blytungt inslag i den amerikanska valdebatten.

»Incendiary: The Willingham Case« visas den 7 oktober på IFC Center i New York, 14 oktober på The Magnolia i Texas och 21 oktober på Bijou cinema i Iowa.

Den här gången är pressvisningen i Cupertino i stället för i San Francisco. Och för första gången sker en produktlansering utan legendariske vd:n Steve Jobs vid rodret.

Obetydliga förändringar kan tyckas. Men när det gäller Apple är inga detaljer för små för att dissekeras. Företaget jobbar målmedvetet med att skapa mystik av sekretess. De har förfinat en marknadsföringsmetod som går ut på att omvandla tystnad till ryktesspridning för att slutligen lätta på förlåten under väckelseliknande former inför en samlad världspress.

Och aldrig har hajp-maskinen gått varmare än inför veckans Iphone-lansering.

Att Apple lyckats med att sätta bilden av sig själva som skapare av världens viktigaste och stiligaste konsumentelektronik råder det inget tvivel om. De kan år 2011 stoltsera med både världens högst värderade varumärke, och världens näst största börsvärde. Med en så hög värdering följer det också att minsta harkling från nye vd:n Tim Cook kan skapa eller utplåna miljoner från börsvärdet.

Men bortom all yta, förväntan och storytelling finns också hårda siffror. Den hårdaste av dessa är att Apple sedan sitt inträde på den globala mobilscenen bara lyckats kapa åt sig 4,6 procent av marknaden. Nokia, som ofta betraktas som en fornstor dinosaurie på utdöende, är fortfarande överlägset störst med sina 22,8 procent. Apple må dominera i Stockholms tunnelbana, men världen är väldigt mycket större än så.

Den verkligt stora rörelsen på mobilmarknaden sker i stället på, både bildligt och bokstavligt, rakt motsatt sida av jordklotet från Cupertino sett.

Shenzhen i södra Kina har av 30 års ekonomisk reformpolitik förvandlats från fiskeby till mångmiljonmetropol. Det är härifrån den största delen av världens telefoner härstammar.

Ofattbara en miljard mobiler uppskattas komma ut ur Shenzenregionen varje år. Elektronikmarknaderna här är så vidsträckta att de får räknas i kvadratkilometer snarare än fotbollsplaner. Människor äter, sover och lever hela sina liv här. Men framför allt köper och säljer de kommunikationssamhällets legobitar på lösvikt.

I analysföretaget Gartners siffror över marknadsandelar trängs Shenzhen-telefonerna i gruppen »övriga«. En post som är större än Samsung, LG och Apple tillsammans, och som vuxit från 18,9 procent till 35,8 procent under de år Iphone funnits på marknaden. En stor del av dessa telefoner säljs på den gråa marknaden av »shanzai«, den ökända kinesiska piratbranschen. De är ofta byggda helt eller delvis efter någon av de stora tillverkarnas ritningar, med samma komponenter, från samma fabriker, men ihopsatta av en annan montör och sålda under namn såsom »Nckia« och »Blockberry«.

Flodvågen av billiga shanzai-telefoner som de senaste åren sköljt över världen utanför västvärlden påvisar teknikens transformerande kraft mer än någon iPhone. I våras blev Indiens före detta telekommunikationsminister samt sex telekomchefer åtalade i en korruptionsskandal som kan härledas till shanzai-telefonerna. Vissa har också spekulerat i att det var inflödet av billiga mobiler som tände den arabiska vårens gnista.

Men inte alla Shenzhen-telefoner är shanzai. Där finns också snabbväxande och regionalt kända lågprisvarumärken såsom Micro Max, Spice, Maxx Mobile och Karbonn. Att någon eller några av dessa kommer att ta sig ut ur »övriga«-kategorin och på allvar börja tävla med de stora verkar inte helt osannolikt.

Men då väntar en helt annan utmaning. På den snabbt skiftande mobilmarknaden är sambandet mellan säljvolym och lönsamhet svagt. Apple lyckas med sin ynka marknadsandel kapa åt sig hela två tredjedelar av de åtta största tillverkarnas vinster. Nokia som säljer flest telefoner gör för närvarande inga pengar alls. För att raka hem storvinsten krävs en hel del yta, förväntan och storytelling.

Det är inte en dag för tidigt att DN, Aftonbladet och Expressen ser över sina träsktrollsinfekterade kommentarsfält. Tyvärr tänker de helt baklänges. Att få till en god samtalston handlar inte om att stänga ute de dåliga användarna, utan om att locka till sig de bra.

Tricket är att ge användarna ägandeskap över de sociala normerna. På så sätt blir individerna investerade i gruppen och ser själva till att ta hand om och reglera den. Precis som det funkar i ett fysiskt rum alltså.

En avanonymiserad konversation skapar självcensur och riskerar att leda till att endast de stolligaste av stollar, de som är stolliga nog att skriva under sina stolligheter i eget namn, tar sig ton. Facebook är ofta en plats för tillrättalagd självrepresentation snarare än för ärligt uttryckta känslor och åsikter.

Ingen sund människa vill medverka eller bidra i ett sammanhang som präglas av uteslutande och misstro. Att det finns otrevliga avarter av internetkulturen och den anonymitet som är en viktig del av den är uppenbart för alla. Och ingenstans är dessa avarter mer påtagliga och närvarande än på de stora mediernas sajter. Det positiva är att dessa sajter har viljan att ta ansvar för att förbättra saker och ting. Men vad borde man då göra?

Reddit, en av världens mest välbesökta sajter, i skrivande stund på plats 125 i Alexa, är ett strålande exempel på att människor i grunden är konstruktiva och hjälpsamma om de ges verktyg och möjlighet att vara det.

Reglerna skapas av användarna själva, som även ser till att de efterföljs och utser moderatorer.

På Reddit går det utmärkt att diskutera kontroversiella ämnen på ett konstruktivt sätt:

reddit.com/r/worldnews
reddit.com/r/politics

Anonymitet är en förutsättning för att diskutera känsliga och personliga ämnen:

reddit.com/r/IAmA
reddit.com/r/AskReddit

Att de stora svenska medierna fokuserar på hur man ska gömma undan rasister istället för hur man skapar en användarbas som på ett konstruktivt sätt kan bemöta rasister säger nog mer om deras självbild och människosyn än vad det säger om människor.

Crackdown-strategin riskerar på sikt att förvandla kompetenta redaktioner till anonyma telegrambyråer vars funktion blir att i form av länkar leverera diskussionsunderlag till sajter som klarar av att ge människor verktyg att styra sin egen konversation.

Vad de stora medierna behöver för att även i fortsättningen kunna leda det offentliga samtalet är inte avanonymisering och striktare regler. De behöver verktyg och funktioner för att distribuera ansvar och ägandeskap över konversationen till sina användare.

Och det kräver en smärre kulturrevolution inom företagen i fråga.

De var stämpelklockans alienation, kärnvapenmissilens bana genom luften och horderna av gråa kostymer som osentimentalt stegade mot framtiden och plöjde upp tillväxt. Sinnebilden av den färglösa företagsmonoliten. Förnuftets seger över känslan.

När Robert McNamara, USA:s försvarsminister 1961–1968, blev kallad »en IBM-maskin med ben« var det förmågan att se människor som komponenter i mekaniska system som åsyftades. En förmåga som räddade tusentals liv när han som chef på Ford införde säkerhetsbältet. Och som kostade tusentals andra liv när de spelteoretiska beräkningarna visade att Vietnamkriget fick kosta vad det ville.

Fyra år efter McNamaras avgång användes IBM:s teknik av tankesmedjan Club of Rome för att räkna fram att utarmandet av jordens resurser höll på att leda mänskligheten mot kollaps. Resultatet släpptes i skriften »Limits to growth« som fortfarande är tillväxtkritikens standardverk.

I backspegeln har dess förutsägelser visat sig nästan kusligt träffsäkra, och de har nu fått förnyad aktualitet då vi nått den tidpunkt domens dagar beräknades börja.

Hemligheten bakom IBM:s höga ålder är inte yoghurt, utan anpassningsbarheten. När tiderna förändrats har IBM hängt med. Man har slutat med stämpelklockor. Nu producerar man konsulttjänster. Med »en vision om att lösa många problem i världen«.

Den världsförbättrande ambitionen är uppriktig, måhända en aning mekanisk och själlös. Men den lär behövas. Det gör någonting om hundra år när allting kommer kring. 

Med stöd av .SE, stiftelsen för internetinfrastruktur, har vi tillsammans med webbyrån Good Old jobbat hela våren med att anpassa temat så att det både går att använda utan konfiguration och är enkelt att bygga vidare på.

Målet är att vem som helst ska kunna publicera magasin på webben, enkelt och proffsigt.

Fokustema innehåller en mängd godsaker. Layouten anpassar sig till skärmupplösningen, så en sajt med Fokustema funkar lika bra på en skrivbordsdator som i en mobil webbläsare, utan några hacks eller någon konfiguration. Genom ett antal widget-zoner är det enkelt att behålla fullständig redaktionell kontroll över vad som visas ut på framsidan.

Men jag ska inte förstöra överraskningen. Ni får själva upptäcka alla trevligheter.

Version 0.9 av Fokustema finns nu på Github. Det är också där vi kommer att underhålla och vidareutveckla koden. Inom kort kommer version 1.0 att släppas i theme repositoryn på wordpress.org, men redan nu kan alltså de som vill börja testköra temat.

Vår förhoppning är att ni är många där ute med behov som liknar våra, och att ni precis som oss är sugna på att utveckla världens bästa wordpresstema för magasinpublicering.

Utvecklingsmodellen för fokus.se har alltid varit en av kontinuerlig stegvis förbättring. Vi tror inte på stora drastiska omgörningar. Därför är inte heller ambitionen med Fokustema att allt ska vara perfekt från början. Ambitionen är att det hela tiden ska bli bättre. Så om ni hittar något som inte funkar som förväntat eller har idéer på förbättringar, hjälp till med utvecklingen, skapa en issue, eller skriv din egen feature. Det får du, för Fokutema är från och med nu öppen källkod!

Till förra årets almedalsvecka testade vi att göra något som ingen annan gjort tidigare. Vi gjorde hela kalendariet tillgängligt i mobilen. Istället för att bläddra i en katalog kunde man för första gången kolla upp evenemang direkt i sin telefon.

För att vara ett pionjärprojekt blev det väldigt lyckat och vi fick stor uppskattning av de tusentals användarna.

Vi fick också mycket respons kring vad som var bra och kring vad som kunde bli bättre. Respons som vi tagit fasta på när vi utvecklat årets almedalsapp.

Den viktigaste förbättringen i årets app är hastigheten. Alla som var på almedalsveckan förra året minns att Visbys mobilnät inte var helt dimensionerat för att klara anstormningen av snacksaliga fastlänningar. Ibland var det till och med svårt att koppla upp ett vanligt samtal, och detta drabbade så klart även vår almedalsapp.

I år hoppas vi att mobilnäten är bättre rustade. Men vi gör mer än hoppas. Vi gör almedalsappens laddningar smartare. Detta innebär att appen hämtar data i många små bitar istället för få stora. På så sätt blir väntetiderna kortare och belastningen på näten mindre. Dessutom testar vi lokal mellanlagring som vi hoppas ska göra appen ännu snabbare.

Förra året var det några hundra personer som registrerade en användare för att kunna spara evenemang i en favoritlista. Förvisso en i sammanhanget hög siffra, men vi vet att det kan bli fler om vi gör det enklare.

Därför behöver man i år inte registrera sig för att bygga favoritlistor. Det räcker med att du loggar in med ditt facebook-konto och godkänner att almedalsappen får se din facebookprofil.

Barhäng och karaokekvällar kan ju vara minst lika roliga som ett ekonomiskpolitiskt seminarium. För att du ska få koll på vad, utöver det officiella programmet, som händer nere på byn visar appen upp facebook-evenemang i Visby som folk du känner tänkt gå på.

Vi har även utvecklat kartfunktionen för att göra det ännu lättare att hitta rätt bland seminarielokalerna. Men en sak som inte har förändrats från förra året är den smidiga filtreringen av evenemang baserat på arrangör, ämnesområde, tid och plats.

Förra året valde vi att släppa appen exklusivt som en mobilsajt tillgänglig via mobilens webbläsare. Man kommer även i år kunna använda appen och alla grundläggande funktioner genom att helt enkelt peka webbläsaren till almedalen.fokus.se, men man kommer dessutom, förutsatt att appen blir godkänd, att kunna ladda ned den i Appstore.

iOS-versionen, specialgjord för iPhone, iPod och iPad kommer att ha en del extrafunktioner. Framförallt kretsar den kring en superbra kart-vy. Men mer om det senare.

Om någon där ute har fler förslag på vad som bör finnas i årets app så är det inte för sent för att komma med dem, vi tar tacksamt emot alla idéer.

Almedalsappen finns i appstore

Google Analytics är utan tvekan ett av de kraftfullaste verktygen för att hålla koll på användningen av en sajt. Det finns tillgängligt gratis och är därmed ofta förstahandsvalet för både små och stora sajter. Med tiden har det blivit något av en de facto-standard för webbstatistik.

Genom att spåra användandet av din Wordpress-sajt med Google Analytics kan du ta reda på massvis med intressanta saker, till exempel vilka inlägg som är populärast. Men en viktigt statistikuppgift saknas: kategorier.

Det finns dock ett sätt att fixa det. Sättet stavas anpassade variabler och kan användas inte bara till att samla data om kategorier, utan även skribenter, etiketter eller egentligen vad som helst som Wordpress kan spotta ur sig. Målet för den här artikeln är dock att enbart att samla in data om kategorier.

Om du redan har skaffat ett Analytics-konto bör du någonstans i din head-tagg ha klistrat in en kodsnutt som ser ut ganska exakt såhär:

<script type="text/javascript">
	var _gaq = _gaq || [];
	_gaq.push(['_setAccount', 'UA-XXXXXX-X']);
	_gaq.push(['_setDomainName', 'ditt-domännamn.se']);
	_gaq.push(['_trackPageview']);	
 
	(function() {
		var ga = document.createElement('script');
		ga.type = 'text/javascript';
		ga.async = true;
		ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
		var s = document.getElementsByTagName('script')[0];
		s.parentNode.insertBefore(ga, s);
	})();
</script>

Om inte, skaffa kontot, följ instruktionerna och kom tillbaka sedan.

När Analytics-koden är på plats behöver vi sätta upp en php-variabel som innehåller kategorin en sida tillhör. Vi befinner oss i head-taggen, en bra bit utanför loopen, men det är ändå enkelt att ta reda på kategorin. Bara anropa get_the_category() med get_the_ID som argument.

<?php $categories = get_the_category(get_the_ID()); ?>

Nu är $categories en array innehållandes alla kategorier som ett inlägg tillhör.

Med detta på plats är det dags att tala om för Analytics-koden att vi vill ha en egen variabel, och att värdet på den ska vara det första värdet i $categories. Anpassade variabler har en enkel nyckel->värde-struktur, så det går tyvärr (vad jag vet) bara att samla in en kategori per sida. Det här tricket funkar alltså helt klart bäst om man inte har för vana att dubbelkategorisera inlägg.

Tillskottet till Analytics-koden ser ut såhär:

_gaq.push(['_setCustomVar',
	1,
	'Kategori',
	'<?php echo(is_single()) ? $categories[0]->name : 'Ingen'; ?>',
	3
]);

Vi knuffar in en ny grej i analytics-objektet: _gaq.push, nämligen en _setCustomVar, på plats 1 av de 5 som är tillgängliga i Analytics. Vi kallar den Kategori och sätter värdet till $categories[0]->name (namnet på första kategorin) ifall vi är på en inlägssida, och Ingen i andra fall (som på framsidan, sid-sidor och arkiv-sidor som ju inte har kategorier). 3 betyder att statistiken ska samlas per sida, i motsats till per besökare eller per session. Läs mer om det här.

I sin helhet bör Analytics-koden, som bör ligga precis i slutet av din head-tagg, se ut typ såhär:

<?php $categories = get_the_category(get_the_ID()); ?>
<script type="text/javascript">
var _gaq = _gaq || [];
_gaq.push(['_setAccount', 'UA-XXXXXXX-X']);
_gaq.push(['_setDomainName', 'ditt-domännamn.se']);
_gaq.push(['_setCustomVar',
    1,
    'Kategori',
    '<?php echo(is_single()) ? $categories[0]->name : 'Ingen'; ?>',
    3
]);
_gaq.push(['_trackPageview']);	
 
(function() {
    var ga = document.createElement('script');
    ga.type = 'text/javascript';
    ga.async = true;
    ga.src = ('https:' == document.location.protocol ? 'https://ssl' : 'http://www') + '.google-analytics.com/ga.js';
    var s = document.getElementsByTagName('script')[0];
    s.parentNode.insertBefore(ga, s);
})();
</script>

Det finns en liten fallgrop med det här, nämligen att det tar upp till två dygn innan siffrorna börjar visas i Analytics, så det är svårt att direkt kontrollera att allt har blivit rätt. Men var noga med syntaxen så kommer så småningom statistiken att börja trilla in under Besökare->Anpassade variabler och se ut typ såhär:

Som ni ser blir värdena av någon besynnerlig anledning url-encodade med %20 istället för mellanslag och så. Det ser bedrövligt ut, och tyvärr finns det ingen superenkel fix. Om man verkligen inte kan leva med det går det att sätta upp filter, men det är en helt annan historia.

Nåväl, lycka till, och ha det så kul med din splitternya statistik!

Ni som läst senaste numret av Fokus, där vi rankade alla Sveriges kommuner efter hur bra de är på integration, kunde se en gul-röd sverigekarta bland tabellerna. Varje kommun på kartan har en unik färgnyans som illustrerar dess placering i rankningen.

Man skulle kunna tro att det är veckor av mödosamt handarbete som ligger bakom kartan, men i själva verket tog det sammanlagt 20 minuter.

Jag ska nu berätta hur det gjordes, och hur du kan använda samma tekniker för att göra egna datavisualiseringar med Applescript och Adobe Illustrator. Jag använde Illustrator cs3, men det borde gå lika bra med cs4 och cs5.

Vi kan börja med att hämta själva sverigekartan. På svenska Wikipedia finns en utmärkt cc-licensierad karta i SVG-format skapad av Lokal_Profil.

Öppna filen i Illustrator. I lagerpaletten kan man se att varje objekt är namngivet med en fyrsiffrig kod. Dessa är officiella kommunkoder från statistiska centralbyrån.

För att ta redan på vilken kod som är vilken kommun behöver vi SCBs lista som finns här.

Till vår karta behöver vi två datakolumner: kommunkoderna och kommunernas plats i rankningen. Så nu är det dags att öppna allas favoritprogram Excel (eller dess lite långsammare lillebror Google Docs).

Sortera datan så att det ser ut typ såhär:

Och var noga med att all data är rätt, annars kommer ju kartan att bli helt missvisande.

Nästa steg är att formatera om datan till applescript-variabler. Vi kommer att behöva två variabler, en för kommunkoderna och en för rankningen. Det finns många sätt att göra detta. Snabbast är nog att copypejsta kolumnen till en texteditor och sedan söka och ersätta radbrytningarna mot citat- och kommatecken så att du går från detta:

Till detta:

Observera att du behöver skriva till första och sista citattecknet manuellt ifall du gör såhär. Observera även att kommunkoderna behöver vara inom citattecken eftersom de ska korrespondera med namnen på SVG-filens objekt, som är textsträngar.

Rankningsvariabeln ska däremot sätta färg-värden i RGB. Dessa är inte textsträngar, utan heltal mellan 0 och 255. Således ska rankningsvariabelns värden inte vara inom citattecken.

När du är klar ska din kommunkodsvariabel se ut såhär (parantes och punkter betyder att det är en massa fler värden där, inta att du faktiskt ska skriva så i variabeln):

{”1440″, ”1489″, (…), ”2518″}

Och rankningsvariabeln såhär:

{231, 245, (…), 12}

Med all data i ordning är det dags att börja skripta, förslagsvis med OS X egna verktyg Skriptredigeraren. I sin helhet ser skriptet ut såhär. Studera det en stund.

-- Kommunernas banor i svg-filen är namngivna med dessa koder. Se http://www.scb.se/Pages/List____257281.aspx
 
set kommunKoder to {"1440", "1489", "0764", "0604", "1984", "2506", "2505", "1784", "1882", "2084", "1460", "2326", "2403", "1260", "2582", "1443", "2183", "0885", "2081", "1490", "0127", "0560", "1272", "2305", "1231", "1278", "1438", "0162", "1862", "2425", "1730", "0125", "0686", "0862", "0381", "0484", "1285", "1445", "1982", "1382", "1499", "2080", "1782", "0562", "0482", "1763", "1439", "2026", "0662", "0461", "0617", "0980", "1764", "1444", "1447", "2523", "2180", "1480", "1471", "0643", "1783", "1861", "1961", "1380", "1761", "0136", "2583", "0331", "2083", "1283", "1466", "1497", "2104", "0126", "2184", "0860", "1315", "0305", "1863", "2361", "2280", "1401", "1293", "1284", "0821", "1266", "1267", "2510", "0123", "0680", "2514", "0880", "1446", "1082", "1883", "1080", "1780", "0483", "1715", "0513", "2584", "1276", "0330", "2282", "1290", "1781", "2309", "1881", "1384", "1960", "1482", "1261", "1983", "1381", "1282", "1860", "1814", "2029", "1441", "0761", "0186", "1494", "1462", "1885", "0580", "0781", "2161", "1864", "1262", "2085", "2580", "1281", "2481", "1484", "1280", "2023", "2418", "1493", "1463", "0767", "1461", "0586", "2062", "0583", "0642", "1430", "1762", "1481", "0861", "0840", "0182", "1884", "1962", "2132", "2401", "0581", "0188", "2417", "0881", "0140", "0480", "0192", "0682", "2101", "1060", "2034", "1421", "1273", "0882", "2121", "0481", "2521", "1402", "1275", "2581", "2303", "2409", "1081", "2031", "1981", "0128", "2181", "0191", "1291", "1265", "1495", "2482", "1904", "1264", "1496", "2061", "2283", "0163", "0184", "2422", "1427", "1230", "1415", "0180", "1760", "2421", "0486", "1486", "2313", "0183", "2281", "1766", "1907", "1214", "1263", "1465", "1785", "2082", "0684", "2182", "0582", "0181", "1083", "1435", "1472", "1498", "0360", "2262", "0763", "1419", "1270", "1737", "0834", "1452", "0687", "1287", "1488", "0488", "0138", "0160", "1473", "1485", "1491", "2480", "0114", "0139", "0380", "0760", "0584", "0665", "0563", "0115", "2021", "1470", "1383", "0187", "1233", "0685", "2462", "0884", "2404", "0428", "1442", "1487", "2460", "0120", "0683", "0883", "1980", "0780", "0512", "1286", "1492", "2260", "2321", "1765", "2463", "1277", "0561", "0765", "2039", "0319", "2560", "1292", "1407", "0509", "1880", "1257", "2284", "2380", "0117", "0382", "1256", "2513", "2518"}
 
-- Kommunernas placering i rankningen
 
set kommunRank to {231, 245, 205, 153, 262, 127, 213, 228, 287, 62, 30, 260, 34, 248, 48, 73, 230, 274, 161, 70, 89, 42, 237, 188, 47, 168, 149, 170, 121, 178, 193, 49, 74, 93, 217, 181, 51, 288, 10, 197, 102, 84, 143, 105, 9, 265, 151, 96, 158, 243, 133, 82, 271, 131, 224, 17, 154, 257, 244, 52, 186, 24, 53, 187, 277, 163, 212, 103, 76, 251, 242, 164, 27, 90, 117, 33, 111, 26, 100, 129, 123, 59, 85, 211, 20, 226, 194, 21, 80, 169, 240, 201, 290, 278, 171, 32, 159, 118, 221, 35, 18, 275, 4, 258, 218, 65, 45, 146, 115, 31, 182, 281, 72, 227, 206, 128, 282, 162, 79, 141, 60, 279, 264, 28, 91, 234, 71, 223, 126, 6, 86, 183, 147, 92, 64, 155, 88, 222, 191, 13, 249, 160, 56, 68, 14, 150, 81, 179, 220, 157, 112, 1, 77, 261, 208, 216, 132, 286, 189, 37, 61, 94, 44, 138, 57, 87, 67, 195, 108, 116, 214, 3, 124, 113, 266, 109, 99, 252, 256, 184, 7, 66, 152, 280, 267, 229, 225, 210, 207, 173, 134, 235, 135, 106, 263, 63, 253, 78, 139, 19, 140, 144, 69, 203, 114, 198, 270, 8, 75, 177, 50, 202, 136, 29, 272, 156, 55, 232, 259, 38, 192, 250, 145, 175, 83, 273, 284, 204, 269, 142, 137, 130, 5, 122, 125, 276, 98, 209, 107, 15, 58, 219, 16, 283, 36, 11, 25, 110, 285, 241, 40, 174, 246, 289, 97, 233, 43, 2, 199, 172, 46, 190, 148, 119, 104, 23, 254, 54, 236, 176, 247, 185, 166, 268, 41, 239, 165, 238, 255, 95, 101, 200, 180, 196, 120, 22, 215, 167, 39, 12}
 
-- En räknare som håller koll på var vi är
 
set i to 1
 
-- Snacka med illustrator
 
tell application "Adobe Illustrator"
 
	-- Upprepa med varje kommunkod
 
	repeat with kommunKod in kommunKoder
 
		-- Blanda färgen efter rankningen
 
		if item i of kommunRank is greater than 255 then
			set theGreen to 255
			set theRed to 255
			set theBlue to ((item i of kommunRank) - 255)
		else
			set theGreen to 255 - (item i of kommunRank)
			set theRed to 255
			set theBlue to 0
		end if
 
		-- Sätt färgen på objektet till färgblandningen
 
		try
			set properties of path item kommunKod of document 1 to ¬
				{fill color:{red:theRed, blue:theBlue, green:theGreen}}
		end try
 
		-- Räkna upp räknaren
 
		set i to i + 1
	end repeat
end tell

För varje kommunkod kollar vi vilken plats den kommunen har i rankningen ( item i of kommunRank), vi blandar till en färg baserat på rankningen och färglägger objektet med kommunkodens namn med den färgen.

Det enda som är lite speciellt här är att det finns 290 kommuner, men bara 255 steg i varje färgkanal. För de kommuner som är på plats 256 och efter i listan kan vi alltså inte bara kasta in rankningssiffran som färgvärde. Därav ”if item i of kommunRank is greater than 255 then” -satsen.

Vad som händer i den är att vi maxar de röda och gröna kanalerna och skjuter över differensen mellan 255 och rankningen i den blåa kanalen. Kommunerna som är större än 255 går således mot en grön nyans. Alla andra kommuner har maximalt med rött och 255 – rankningen i gröna kanalen och blir således mindre gula ju högre de är rankade.

Det var allt. Hoppas ni har lärt er något! Och eftersom vi på Fokus har gjort det här med att ranka kommuner till något av en paradgren finns det massvis med data här på fokus.se att testa med. Varför inte göra en karta över var det är bäst att bo till exempel?

Missa heller inte att läsa det fantastiska reportaget om integration, kartan och en hel del annat smått och gott finns bara i den tryckta versionen av Fokus, men den utmärkta texten kan läsas även här på hemsidan.

Förslag, förbättringar, förmaningar etc. mottages som vanligt tacksamt i kommentarsfältet!

Den socialdemokratiska riksdagsleda­moten Monica Green har länge varit ett favoritföremål för hån inom landets unga borgerlighet. Under året har hon anklagat kristdemokratledaren Göran Hägglund för att ha räckt ut tungan åt henne under en riksdagsdebatt och uttalat sig om att syskonsex kanske borde vara lagligt eftersom det ju nu för tiden finns preventivmedel och ingen behöver riskera att få inavlade barn.

Så när hon härom månaden, under en debatt om digitala klassklyftor, föreslog för den nytillträdda it- och regionministern Anna-Karin Hatt att även »ute­liggarna« borde ha tillgång till internetkapabla mobiler var det många som av ren reflex började greppa efter skämskudden. Men var det verkligen så korkat sagt?

För ett par år sedan blev platt-tv till bara tv, och det som förr hade varit tv blev tjock-tv. I år gjorde surfmobilen samma resa. Plötsligt skulle alla ha pekskärm och webbläsare, och iPhone och Android intog plats jämte fling­saltet, Svenskt tenn-ljus­staken och de andra föremålen på hyllan med medelklassmarkörer.

I dag finns det ungefär 1,8 miljoner surfmobiler i Sverige. Och säljvolymerna fortsätter att stiga samtidigt som priserna sjunker. Telefoner utan internet kommer snart bara att kunna skådas på tekniska museet. Och 2010 minns vi som året då internet tog sitt slutliga steg in i svenskens liv, för att aldrig mer lämna henne, vart hon än går.

Så bli inte förvånad om landets hemlösa inom kort börjar byta portkoder med varandra via mobilt internet. Helt utan hjälp från Monica Green ­eller Anna-Karin Hatt.

På ett sätt är ju surfmobilen som gjord för folk som inte har ett hem.

Årets ord: Wikiläcka. Läckta dokument från sajten Wikileaks, som placerat Sverige i centrum för yttrandefrihetsdiskussionen.

Om du gillar Wordpress och är sugen på att träffa likasinnade, kom till WordCamp och nörda loss med oss! Jag kommer att prata om hur man bygger en prisbelönad magasinsajt med Wordpress, något som jag tidigare skrivit en hel del om här på fokus.se (kolla länkarna till höger).

Är det något speciellt du vill att jag ska ta upp, tveka inte att skriva en kommentar eller hojta till åt @fokusjonatan på twitter.

Talarlistan ser i skrivande stund ut såhär (saxat från se.wordcamp.org):

• Thord Daniel Hedengren (@tdhse) pratar om WordPress bortom bloggen, bland mycket annat.
• Jonatan Fried (@fokusjonatan) från Fokus pratar om hur man kan använda WordPress för att driva ett magasin på webben.
• Isaac Keyet (@isaackeyet) från Automattic pratar om WordPress i mobilen och utvecklingen däromkring.
• Erik Pettersson (@ptz0n) berättar hur du förbättrar WordPress egna sökfunktion – det behövs som ni vet!
• Therese Göterheim (@tesas) och Anna Johansson (@lolitaloco) från WPGirls håller en session om WordPress-temans anatomi.
• Nikke Lindqvist (@nikkelin) berättar om WordPress och SEO, och hur du kan äga sökmotorerna.

Här är programmet.

Här kan man beställa biljett (skynda, skynda! Luckan stänger tisdag 9:00).

Jag är övertygad om att det kommer bli en riktigt grym helg och hoppas verkligen att vi ses!

Feministporrfilmen »Dirty Diaries«, den som orsakade så mycket debatt eftersom den finansierades av Svenska filminstitutet, pumpas dygnet runt ut från Saras hårddisk. Etta för etta och nolla för nolla. Mia Engbergs kontroversiella kortfilmssamling har länge varit en av Saras mest eftertraktade torrenter. Vad som driver de andra pseudonyma användarna på nätverket till att ladda ned filmen, och vad de gör därefter, kan man bara gissa. Eller ännu hellre bara låta bli att gissa. Saras intresse för filmen är i alla fall strikt strategiskt.

För att få fortsätta ladda ned filmer från Karagarga, en privat tracker med hög cineastisk svansföring, måste hon ha ett visst ratio mellan seedat och leechat, det vill säga förhållandet mellan upp- och nedladdat. Genom att seeda eftertraktade filmer kan hon leecha andra mer obskyra filmer.

Och hon har utarbetat samma strategi på what.cd, en av de mest kompletta musiktorrentsajterna.

– Jag brukar kolla efter nya släpp på Pitchfork.com som jag laddar ned och seedar för att få ratio.

I den här verksamheten är alla brukare även langare, det är därför inte helt lätt att avgöra vilka i det fildelningsindustriella komplexet som är en del av Scenen och vilka som inte är det.

Ingen skulle till exempel påstå att Sara är en del av Scenen, hon har själv aldrig släppt någon fil och vet heller inte vilka grupper som släpper de filer hon laddar ned. Men hon är en djupt integrerad och en viktig del i det system som göder Scenen.

Den »riktiga« Scenen, releasegrupperna som släpper filmer, spel och musik på fildelningsnätverken innan de kommer ut i handeln, är en brokig skara personer. De använder sina kontakter inom underhållningsindustrin eller sitt tekniska kunnande för att samarbeta och tävla med varandra om att släppa olagliga kopior av upphovsrättsskyddat material först och bäst.

Typiskt sett kommer en vara ursprungligen från en så kallad supplier, som har »lånat« den från en producent eller distributör. Är det film eller musik ges den till en rippare som paketerar om varan till en fil som följer Scenens strikta regelverk för hur ett släpp ska se ut för att få räknas med i tävlingen. Är det ett spel eller ett program måste det först crackas, alltså att kopieringsskyddet tas bort. Därefter släpps filen på en ftp-server som kallas top-site för att sedan snabbt spridas till andra ftp-servrar och vidare ut på de folkliga torrentsajterna som Karagarga, What.cd och The Pirate Bay.

Antipiratbyrån, med Henrik Pontén i spetsen, har med viss framgång sålt bilden av fildelning som en pyramid. I toppen finns det hårt slutna hemliga sällskapet Scenen. I botten finns de miljontals människor som laddar ned på öppna och halvöppna torrentsajter. Genom att skilja på de som har som sport att blåsa underhållningsindustrin och de som delar filer av vana och bekvämlighet och rikta sina insatser mot de förra tänker sig Antipiratbyrån kunna stävja den illegala fildelningen. Hugger man av huvudet så dör kroppen, som actionfilms-aforismen lyder.

Och många huvuden har rullat. Men kroppen har bara fortsatt att växa.

År 2001 skedde det första stora tillslaget uttryckligen riktat mot Scenen med svenskar inblandade. Den internationellt samordnade operationen, kallad »Operation Buccaneer«, hade warez-scenen, de som släpper mjukvara med kopieringsskyddet borttaget, som måltavla. Tvärtemot vad många inom Scenen då oroade sig för, att spelet var slut för alltid, blev i­stället tillslaget startskottet för en ny generation scenare. En person som sedermera kom att bli aktiv minns i dag händelsen så här:

»Det var just när DoD [releasegruppen Drink or Die, tillslagets måltavla] gick ner för en väldans massa år [sedan], [och det visades] reportage [och] intervjuer av medlemmar, som jag själv blev intresserad.«

Alldeles i början bestod Scenen av datapionjärer drivna av att ta reda på hur saker fungerar. Den klassiske hackerns passion riktade sig främst till tekniken i sig, men många läste nog William Gibson och betraktade sig i viss mån som libertarianska superhjältar, en sorts femte statsmakt som öppnade storföretagens svarta lådor och garanterade att ingen fick för mycket makt över maskinerna.

Med den folkliga fildelningen och åtföljande medial uppmärksamhet tillkom dock många nya personer, troligtvis med både världsbild och fotknölslånga svarta skinnrockar hämtade från vad som då var det senaste inom cyberpunk, the Matrix.

Tidigt på morgonen tisdagen den sjunde september 2010 väcktes en ftp-operatör av att någon ringde på mobilen och bad honom öppna sin dörr, annars skulle den bli insparkad av polisen. Senare på dagen delgavs 25-åringen som bor i Eslöv med sin fru, har läst teknik på gymnasiet och vill jobba med 3D-grafik, misstanke för brott mot upphovsrättslagen.

I likhet med Sara upplever inte heller han sig som en del av Scenen, trots tvärsäkerheten i tidningsartiklarna som skrevs om honom i samband med »det största tillslaget mot illegal fildelning i Europa«.

25-åringen berättar i stället om hur han gått med på att ha hand om ftp-servern i utbyte mot tillgång till filer, men att han trodde att det var ett litet privat nätverk och inte förstod att servern var en del i en större infrastruktur för fildelning.

Huruvida eslövianens ftp var en så kallad top-site, dit releasegrupperna kommer för att släppa filer, eller en vanlig ftp, dit releasegruppernas kurirer tävlar om att först dumpa filer från top-siterna, och hur mycket han själv visste om verksamheten, kan vi i dag inte veta säkert. Men om hans historia stämmer är det egentligen väldigt lite som skiljer honom från Sara. Båda följer snällt Scenens regler och bidrar med sin del av distributionen av filer för att själva få tillgång till dem.

Ftp-scenen säger sig ogilla torrent-scenen och dess medlemmar för att de drar till sig oönskad uppmärksamhet från polis och medier. Men samtidigt är det uppmärksamheten och de höga insatserna som skapar spänningen och är drivkraften för många. Scenen har blivit en lagom läskig urban extremsport, en digital variant av graffitikulturen där unga män vinner ära och berömmelse i den egna gruppen genom att utföra djärva dåd med hög teknisk skicklighet.

I någon sorts extremt bokstavlig bemärkelse är fildelning faktiskt organiserad brottslighet. Men för att tanken ska leda rätt måste man addera »spontant« till början av begreppet. För det är i den spontana organisationen fildelningens osårbarhet sitter.

Det som från början var en liten klubb för meganördar är i dag ett invecklat system med mängder av personer, alla med olika funktioner som ingående samarbetar och tävlar sinsemellan för att en fil ska bli till och spridas över jordklotet.

Verksamheten är extremt decentraliserad, och varje enskild aktör har en viss juridisk och teknisk buffert kring sig som skydd mot lagens långa arm. Tillslagen är riktade mot enskilda individer som må lida stor personlig skada, men också lämnar branddörrarna till övriga aktörer på Scenen stängda, och efter sig gläntor där nya aktörer kan växa upp.

Ordlista

Scenen – Det lösa nätverk av personer som tävlar om att knäcka kopieringsskydd och distribuera upphovsrättsskyddat material.

Torrent – En populär teknik för delning av filer.

Seeda – Ladda upp

Leecha – Ladda ned

Ratio – Förhållandet mellan seedat och leechat.

Release – Filen, eller filerna av ett verk som görs tillgängligt för fildelning.

Releasegrupp – En grupp personer som samarbetar för att tillgängliggöra releaser.

Ftp-server – En dator som används för överföring av filer.

Top-site – En ftp-server där releaserna först hamnar.

Affi – En person eller grupp som förser top-sites med releaser.

Prea – Akten av att tillgängliggöra en release på en top-site.

Racea – Akten av att sprida en release från top-sites till andra ftp-servrar.

Cracka – Att ta bort kopieringsskyddet från mjukvara.

Warez – Mjukvara med borttaget kopieringsskydd.