Någonstans går dock en gräns för hur mycket man kan lura sig själv och sin omgivning. Den gräns där illusionen upphör att fungera och i stället bara utstrålar illusion. Den gräns där man bör erkänna sitt nederlag och gå vidare. På fel sida om den gränsen ligger Nordkorea, detta oändligt fascinerande land som varje år ger upphov till otaliga böcker och filmer som med skräckblandad förtjusning försöker tränga in i den slutna statens skruvade psyke.

Nyligen utkom Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans reportagebok »Alla monster måste dö«, som betraktar landet utifrån en statligt organiserad gruppresas perspektiv. Nästa vecka kommer Lovisa Lamms bok »Ambassaden i paradiset«, som fokuserar på Sveriges västvärlds­unika diplomatiska närvaro i Pyongyang.

Och i helgen har dokumentären »Maneuvers in the Dark« premiär på Göteborgs filmfestival. Filmen följer tre unga reklamkillar från Stockholm i deras försök att tillverka dyra design-jeans i landet. Med ett stort mått naivitet, självrättfärdighet och ambition övertygar de sig själva, investerare och återförsäljare om att projektet både är kommersiellt gångbart och socialt önskvärt. Visst är det problematiskt att samarbeta med en diktatur, men att bryta isen borde i grunden vara positivt. Genom att göra affärer i landet hoppas de kunna införa begrepp som corporate social responsibility, code of ethics samt kollektivavtal.

Precis som Nordkorea självt börjar Noko-jeans, som de kallar sig, med berättelsen. Produkten är sekundär. Låtsas tills man lyckas.

Ingen i floden av skildringar av landet har egentligen lyckats knäcka Nordkorea-koden. All analys sker på distans och har sin utgångspunkt i vad regimen försöker projicera. I dess till vanställdhet plastik­opererade ansikte utåt.

En klinisk diagnos av Nordkorea blir därför något i stil med schizotypal personlighetsstörning. Ett tillstånd som omfattar: en felaktig självbild som tar sig uttryck i extrem utseendefixering och social fobi, tron på magi, ett metaforiskt och sirligt språkbruk som ter sig väldigt udda utan att vara helt osammanhängande, samt förekomsten av oprovocerade utbrott av kraftiga vanföreställningar som går ut på att alla är ute efter att skada en.

Noko-jeans försök att etablera en terapeutisk relation för att reducera Nordkoreas sociala isolering leder till förödmjukelse. Från svenska medier och fackförbund är kritiken skoningslös. Hur kan man veta att jeansen inte tillverkats av svältande slavar? Varför skulle någon vilja investera i en stat vars enda intresse verkar vara koncentrationsläger, vapen och massgymnastik? Återförsäljaren fegar ur av kritiken och jeansen ligger osålda i en källare.

Men historien slutar inte där, vid den gräns där verkligheten kommer ikapp berättelsen. Tre unga reklamkillar bankas skoningslöst till politisk mognad, tänker »hur fan tänkte vi?«, och går vidare med andra saker, berikade med erfarenheter vi andra aldrig kommer att få chansen att göra.

I Nordkorea fortsätter troligtvis allt som vanligt.

»Maneuvers in the Dark« har premiär på Göteborgs filmfestival som pågår den här veckan.

I bilden nedan syns de vanligast förekommande orden ur biografierna sorterade och skalade efter förekomst. Eftersom det inte finns någon kontrollgrupp att jämföra med är det inte helt självklart vilka ord som är generella för en grupp av nästan fyra tusen svenska twittrare och vilka som är speciella just för Fokus följare. Därför överlämnar jag den djupare analysen åt var och en att göra (och gärna dela med sig av i kommentarerna till inlägget).

Även om det var ett ganska snabbt och ovetenskapligt forskningsprojekt känns det som att jag nu känner er lite bättre. Om du eller din organisation har över något tusental twitter-följare kan det vara väl värt att göra en sådan här analys för egen del.

Observera att de flesta på Fokus har individuella konton, jag heter till exempel @fokusjonatan. De här orden gäller inte för de som följer de kontona, utan bara de som följer kontot @fokusredaktion.

Finns du med i bilden? Om inte kan jag varmt rekommendera att du börjar följa oss! Och såklart även alla enskilda medarbetare.

Storleken, sa Aristoteles, har betydelse. Om man skalar upp en mus blir dess ben för svaga för att bära den. Även storleken på tidsperspektivet spelar roll, säger musiklegenden Brian Eno om varför han startade stiftelsen The Long Now Foundation, den stiftelse som nu försöker bygga klockan.

Det är långt kvar innan alla kugghjul är på plats, men projektet har redan hunnit bli ett monument. Om än mer över människans fåfänga och envishet än över vårt intellekt.

Under sina första femton år som idé var klockan egentligen bara just det, en kul idé. Ända tills en modern Farao, med makten och medlen att få det att hända, pytsade in sin landegendom och 42 miljoner dollar ur sin egen ficka i projektet. Han heter Jeff Bezos och är vd för världens största e-handelsföretag Amazon.com.

På ett sätt är det ironiskt att en person vars förmögenhet är grundad i omedelbar behovstillfredsställelse, och vars försäljning ökar för varje millisekund snabbare än hans hemsida laddar, sjunger det långsammas lov. Men långsiktigheten har alltid varit Jeff Bezos stora signum. Amazon.com förstod innan alla andra att allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Och de var beredda att bida sin tid. Så småningom skulle kunder och partners förstå och då skulle Amazon.com stå redo att casha in. Bezos återkommer ofta i intervjuer till att det är långsiktigheten som är hans stora komparativa fördel. Han är lugn med att vara missförstådd under lång tid.

När nu företaget släpper sin senaste produkt Kindle Fire, uppföljaren till läsplattan Kindle, som lanserade digitala böcker på bred front, är det många som inte riktigt förstår. Är det en mediespelare? En Ipad-konkurrent? Läsplatta? Eller vad?

Svaret är att Kindle Fire är allt det där, och inget. Och att det egentligen inte spelar någon roll. Vad som däremot spelar roll är den massiva, och för de flesta helt osynliga, infrastruktur för distribution av data, kallad Amazon EC2, som företaget enträget byggt. För även om merparten av alla böcker som säljs fortfarande är fysiska råder det inget tvivel om vart utvecklingen är på väg. Böcker är data. Och det är ­Amazon.com som kommer att leverera den. Amazon EC2 är så dominerande att företaget till och med har konkurrenter som använder systemet.

Distributionsformen spelar roll för våra läsvanor, det behöver man bara gå till matbutiken och kolla på vilka böcker som står uppställda vid kassan för att förstå. I Sverige har de två stora bokdistributörerna KF Media och Bonnier länge haft en dominerande ställning som gjort det svårt för mindre förlag att tränga igenom. Men hur ska de agera när de själva får känna på hur det känns när någon med tusen gånger ens vikt sätter sig på en?

Kindle Fire har fått ganska ljumna recensioner, och det blir troligtvis inte just den makapären som sätter stopp för det svenska duopolet och ersätter det med ett globalt monopol. Men Jeff Bezos har inte bråttom, han kan vänta länge. Han är redo när ni är det.

Om detta påminde oss Texas guvernör Rick Perry nyligen i en debatt för republikanska presidentkandidater.

Han ville göra poängen att global uppvärmning inte är verklig bara för att de flesta forskare säger det. Men metaforen slog bakut.

Vid tiden för Galileis inkvisition rådde det i vetenskapskretsar stor enighet om att jorden snurrar runt solen. Det var prästerna, den politiska makten, som vägrade förstå.

Guvernör Perry vill gärna framstå som en modig Galilei, men tillhör maktmännen. Det vetenskapsförakt han visar står inte 1600-talets prästerskap efter.

En ny dokumentärfilm, som till stor del bygger på uppgifter som grävts fram i reportage av amerikanska magasinet The New Yorker och PBS Frontline, sätter också sökarljuset på presidentkandidatens mindre upplysta sida.

Filmen handlar om hur de ettåriga tvillingarna Kameron och Karmon och deras tvååriga storasyster Amber dagen före julafton 1991 brändes till döds i sina sängar. I den lilla staden Corsicana, Texas, gav tragedin omedelbart upphov till rykten. Rykten som blev polisutredning som blev åtal som blev fällande dom. Dödsstraff.

Rätten slog fast att de tre flickornas pappa, Cameron Todd Willingham, hade anlagt branden. Som bevis anfördes bland annat hans Iron Maiden-affischer och hans tveksamma vandel. Utöver moralen var det utredningen av branden som fick honom fälld. Utredarna, före detta brandmän som omskolat sig till mordbrands­experter, hade sett spår av ett pentagram målat i tändvätska på de förkolnade resterna av golvet. En brand ljuger inte, konstaterade domstolen.

Men det krävs bara en person för att bryta konsensus. En sådan person var i det här fallet Gerald Hurst. Han har ägnat sitt liv åt att försöka förstå bränder och ersätta anekdotisk expertis med riktig vetenskap. När han ombads granska utredningen kunde han konstatera att det inte fanns något som helst vetenskapligt stöd för att branden var anlagd.

I oljestaten Texas, den stat i USA som avrättar flest, krävs det bara en person för att skjuta upp dödandet av en dödsdömd. Den personen är guvernör Perry. Trots att han informerades om att domen förkastats av rättsvetenskapen använde han inte den makten. Han använde i stället sin makt till att sparka ledamöter i det rättsmedicinska råd som utredde fallet och ersätta dem med folk ur sin inre krets.

Nu har filmen blivit ett blytungt inslag i den amerikanska valdebatten.

»Incendiary: The Willingham Case« visas den 7 oktober på IFC Center i New York, 14 oktober på The Magnolia i Texas och 21 oktober på Bijou cinema i Iowa.

Obetydliga förändringar kan tyckas. Men när det gäller Apple är inga detaljer för små för att dissekeras. Företaget jobbar målmedvetet med att skapa mystik av sekretess. De har förfinat en marknadsföringsmetod som går ut på att omvandla tystnad till ryktesspridning för att slutligen lätta på förlåten under väckelseliknande former inför en samlad världspress.

Och aldrig har hajp-maskinen gått varmare än inför veckans Iphone-lansering.

Att Apple lyckats med att sätta bilden av sig själva som skapare av världens viktigaste och stiligaste konsumentelektronik råder det inget tvivel om. De kan år 2011 stoltsera med både världens högst värderade varumärke, och världens näst största börsvärde. Med en så hög värdering följer det också att minsta harkling från nye vd:n Tim Cook kan skapa eller utplåna miljoner från börsvärdet.

Men bortom all yta, förväntan och storytelling finns också hårda siffror. Den hårdaste av dessa är att Apple sedan sitt inträde på den globala mobilscenen bara lyckats kapa åt sig 4,6 procent av marknaden. Nokia, som ofta betraktas som en fornstor dinosaurie på utdöende, är fortfarande överlägset störst med sina 22,8 procent. Apple må dominera i Stockholms tunnelbana, men världen är väldigt mycket större än så.

Den verkligt stora rörelsen på mobilmarknaden sker i stället på, både bildligt och bokstavligt, rakt motsatt sida av jordklotet från Cupertino sett.

Shenzhen i södra Kina har av 30 års ekonomisk reformpolitik förvandlats från fiskeby till mångmiljonmetropol. Det är härifrån den största delen av världens telefoner härstammar.

Ofattbara en miljard mobiler uppskattas komma ut ur Shenzenregionen varje år. Elektronikmarknaderna här är så vidsträckta att de får räknas i kvadratkilometer snarare än fotbollsplaner. Människor äter, sover och lever hela sina liv här. Men framför allt köper och säljer de kommunikationssamhällets legobitar på lösvikt.

I analysföretaget Gartners siffror över marknadsandelar trängs Shenzhen-telefonerna i gruppen »övriga«. En post som är större än Samsung, LG och Apple tillsammans, och som vuxit från 18,9 procent till 35,8 procent under de år Iphone funnits på marknaden. En stor del av dessa telefoner säljs på den gråa marknaden av »shanzai«, den ökända kinesiska piratbranschen. De är ofta byggda helt eller delvis efter någon av de stora tillverkarnas ritningar, med samma komponenter, från samma fabriker, men ihopsatta av en annan montör och sålda under namn såsom »Nckia« och »Blockberry«.

Flodvågen av billiga shanzai-telefoner som de senaste åren sköljt över världen utanför västvärlden påvisar teknikens transformerande kraft mer än någon iPhone. I våras blev Indiens före detta telekommunikationsminister samt sex telekomchefer åtalade i en korruptionsskandal som kan härledas till shanzai-telefonerna. Vissa har också spekulerat i att det var inflödet av billiga mobiler som tände den arabiska vårens gnista.

Men inte alla Shenzhen-telefoner är shanzai. Där finns också snabbväxande och regionalt kända lågprisvarumärken såsom Micro Max, Spice, Maxx Mobile och Karbonn. Att någon eller några av dessa kommer att ta sig ut ur »övriga«-kategorin och på allvar börja tävla med de stora verkar inte helt osannolikt.

Men då väntar en helt annan utmaning. På den snabbt skiftande mobilmarknaden är sambandet mellan säljvolym och lönsamhet svagt. Apple lyckas med sin ynka marknadsandel kapa åt sig hela två tredjedelar av de åtta största tillverkarnas vinster. Nokia som säljer flest telefoner gör för närvarande inga pengar alls. För att raka hem storvinsten krävs en hel del yta, förväntan och storytelling.

Tricket är att ge användarna ägandeskap över de sociala normerna. På så sätt blir individerna investerade i gruppen och ser själva till att ta hand om och reglera den. Precis som det funkar i ett fysiskt rum alltså.

En avanonymiserad konversation skapar självcensur och riskerar att leda till att endast de stolligaste av stollar, de som är stolliga nog att skriva under sina stolligheter i eget namn, tar sig ton. Facebook är ofta en plats för tillrättalagd självrepresentation snarare än för ärligt uttryckta känslor och åsikter.

Ingen sund människa vill medverka eller bidra i ett sammanhang som präglas av uteslutande och misstro. Att det finns otrevliga avarter av internetkulturen och den anonymitet som är en viktig del av den är uppenbart för alla. Och ingenstans är dessa avarter mer påtagliga och närvarande än på de stora mediernas sajter. Det positiva är att dessa sajter har viljan att ta ansvar för att förbättra saker och ting. Men vad borde man då göra?

Reddit, en av världens mest välbesökta sajter, i skrivande stund på plats 125 i Alexa, är ett strålande exempel på att människor i grunden är konstruktiva och hjälpsamma om de ges verktyg och möjlighet att vara det.

Reglerna skapas av användarna själva, som även ser till att de efterföljs och utser moderatorer.

På Reddit går det utmärkt att diskutera kontroversiella ämnen på ett konstruktivt sätt:

reddit.com/r/worldnews
reddit.com/r/politics

Anonymitet är en förutsättning för att diskutera känsliga och personliga ämnen:

reddit.com/r/IAmA
reddit.com/r/AskReddit

Att de stora svenska medierna fokuserar på hur man ska gömma undan rasister istället för hur man skapar en användarbas som på ett konstruktivt sätt kan bemöta rasister säger nog mer om deras självbild och människosyn än vad det säger om människor.

Crackdown-strategin riskerar på sikt att förvandla kompetenta redaktioner till anonyma telegrambyråer vars funktion blir att i form av länkar leverera diskussionsunderlag till sajter som klarar av att ge människor verktyg att styra sin egen konversation.

Vad de stora medierna behöver för att även i fortsättningen kunna leda det offentliga samtalet är inte avanonymisering och striktare regler. De behöver verktyg och funktioner för att distribuera ansvar och ägandeskap över konversationen till sina användare.

Och det kräver en smärre kulturrevolution inom företagen i fråga.

När Robert McNamara, USA:s försvarsminister 1961–1968, blev kallad »en IBM-maskin med ben« var det förmågan att se människor som komponenter i mekaniska system som åsyftades. En förmåga som räddade tusentals liv när han som chef på Ford införde säkerhetsbältet. Och som kostade tusentals andra liv när de spelteoretiska beräkningarna visade att Vietnamkriget fick kosta vad det ville.

Fyra år efter McNamaras avgång användes IBM:s teknik av tankesmedjan Club of Rome för att räkna fram att utarmandet av jordens resurser höll på att leda mänskligheten mot kollaps. Resultatet släpptes i skriften »Limits to growth« som fortfarande är tillväxtkritikens standardverk.

I backspegeln har dess förutsägelser visat sig nästan kusligt träffsäkra, och de har nu fått förnyad aktualitet då vi nått den tidpunkt domens dagar beräknades börja.

Hemligheten bakom IBM:s höga ålder är inte yoghurt, utan anpassningsbarheten. När tiderna förändrats har IBM hängt med. Man har slutat med stämpelklockor. Nu producerar man konsulttjänster. Med »en vision om att lösa många problem i världen«.

Den världsförbättrande ambitionen är uppriktig, måhända en aning mekanisk och själlös. Men den lär behövas. Det gör någonting om hundra år när allting kommer kring. 

Målet är att vem som helst ska kunna publicera magasin på webben, enkelt och proffsigt.

Fokustema innehåller en mängd godsaker. Layouten anpassar sig till skärmupplösningen, så en sajt med Fokustema funkar lika bra på en skrivbordsdator som i en mobil webbläsare, utan några hacks eller någon konfiguration. Genom ett antal widget-zoner är det enkelt att behålla fullständig redaktionell kontroll över vad som visas ut på framsidan.

Men jag ska inte förstöra överraskningen. Ni får själva upptäcka alla trevligheter.

Version 0.9 av Fokustema finns nu på Github. Det är också där vi kommer att underhålla och vidareutveckla koden. Inom kort kommer version 1.0 att släppas i theme repositoryn på wordpress.org, men redan nu kan alltså de som vill börja testköra temat.

Vår förhoppning är att ni är många där ute med behov som liknar våra, och att ni precis som oss är sugna på att utveckla världens bästa wordpresstema för magasinpublicering.

Utvecklingsmodellen för fokus.se har alltid varit en av kontinuerlig stegvis förbättring. Vi tror inte på stora drastiska omgörningar. Därför är inte heller ambitionen med Fokustema att allt ska vara perfekt från början. Ambitionen är att det hela tiden ska bli bättre. Så om ni hittar något som inte funkar som förväntat eller har idéer på förbättringar, hjälp till med utvecklingen, skapa en issue, eller skriv din egen feature. Det får du, för Fokutema är från och med nu öppen källkod!

För att vara ett pionjärprojekt blev det väldigt lyckat och vi fick stor uppskattning av de tusentals användarna.

Vi fick också mycket respons kring vad som var bra och kring vad som kunde bli bättre. Respons som vi tagit fasta på när vi utvecklat årets almedalsapp.

Den viktigaste förbättringen i årets app är hastigheten. Alla som var på almedalsveckan förra året minns att Visbys mobilnät inte var helt dimensionerat för att klara anstormningen av snacksaliga fastlänningar. Ibland var det till och med svårt att koppla upp ett vanligt samtal, och detta drabbade så klart även vår almedalsapp.

I år hoppas vi att mobilnäten är bättre rustade. Men vi gör mer än hoppas. Vi gör almedalsappens laddningar smartare. Detta innebär att appen hämtar data i många små bitar istället för få stora. På så sätt blir väntetiderna kortare och belastningen på näten mindre. Dessutom testar vi lokal mellanlagring som vi hoppas ska göra appen ännu snabbare.

Förra året var det några hundra personer som registrerade en användare för att kunna spara evenemang i en favoritlista. Förvisso en i sammanhanget hög siffra, men vi vet att det kan bli fler om vi gör det enklare.

Därför behöver man i år inte registrera sig för att bygga favoritlistor. Det räcker med att du loggar in med ditt facebook-konto och godkänner att almedalsappen får se din facebookprofil.

Barhäng och karaokekvällar kan ju vara minst lika roliga som ett ekonomiskpolitiskt seminarium. För att du ska få koll på vad, utöver det officiella programmet, som händer nere på byn visar appen upp facebook-evenemang i Visby som folk du känner tänkt gå på.

Vi har även utvecklat kartfunktionen för att göra det ännu lättare att hitta rätt bland seminarielokalerna. Men en sak som inte har förändrats från förra året är den smidiga filtreringen av evenemang baserat på arrangör, ämnesområde, tid och plats.

Förra året valde vi att släppa appen exklusivt som en mobilsajt tillgänglig via mobilens webbläsare. Man kommer även i år kunna använda appen och alla grundläggande funktioner genom att helt enkelt peka webbläsaren till almedalen.fokus.se, men man kommer dessutom, förutsatt att appen blir godkänd, att kunna ladda ned den i Appstore.

iOS-versionen, specialgjord för iPhone, iPod och iPad kommer att ha en del extrafunktioner. Framförallt kretsar den kring en superbra kart-vy. Men mer om det senare.

Om någon där ute har fler förslag på vad som bör finnas i årets app så är det inte för sent för att komma med dem, vi tar tacksamt emot alla idéer.

Almedalsappen finns i appstore