Det är inte varje dag jag håller långa flammande försvarstal för skvallertidningen Se & Hör. Men sammanträdet i Pressens Opinionsnämnd för ett par veckor sedan (vars beslut ­offentliggörs i morgon fredag) blev hetare än väntat.

Självaste prins Daniel hade anmält Se & Hör för en artikel som spekulerade i orsakerna till hans och kronprinsessans vid publiceringstillfället barnlösa tillstånd. Kunde detta verkligen ha ett allmänintresse som motiverade det obehag som prinsen fick utstå på grund av artikeln? Det är bedrägligt lätt att svara nej på den frågan men det enda rimliga svaret är ändå det motsatta.

I regeringsformen slås det fast att konungen är rikets statschef. Eftersom successionsordningen i sin tur säger att tronen endast kan tillfalla kungens bröstarvingar blir själva reproduktionen avgörande för vem som blir Sveriges framtida statschef. Det här kan man tycka vad man vill om men så länge statschefen utses på detta sätt blir inte bara kungens utan även kronprinsessans och prins Daniels hälsa av allmän­intresse. Det har gått sju månader sedan den kritiserade artikeln trycktes och så här i efterhand kan man konstatera att Se & Hör inte hade behövt oroa sig för tronföljden. Vad är det för liv som väntar vår nästnästa statschef? Anders Billing har grävt sig ner i juridiken, och bristen på juridiken, som styr blivande regenters liv.

Grekerna har ingen kung och snart inget kungarike heller om man ska tro de värsta pessimisterna. För bara några månader sedan sa europeiska ledare att hela eurosamarbetet stod och föll med Grekland. I dag säger samma finansministrar att Greklands kris är Greklands och att resten av Europa klarar sig bra oavsett hur det går. Vad är det som har hänt? Calle Fleur förklarar.

I helgen ersätter stock­holmarna skåningarna i sportlovssstugorna. Maggie Strömberg går igenom vilka av sportlovsfirarna som står högst och lägst i kurs.

Domen har fallit. Skyldig eller oskyldig. Svart eller vitt. Det juridiska systemet är binärt och så måste det vara. Om inte en åklagare kan få ihop tillräckligt med bevis för en fällande dom är den misstänkte oskyldig till de brott han eller hon misstänkts för och ska betraktas så, punkt slut. Men domstolar har ändå inte ensamrätt när det gäller att granska och bedöma. Det som är tillåtet i juridisk mening kan ändå uppfattas som stötande av allmänheten. Mediernas uppgift är att berätta utan förutfattade meningar. Vad som är rätt eller fel ur ett moraliskt perspektiv är sedan upp till läsaren att avgöra.

Kommer ni ihåg Skandiahärvan? Då kanske ni också kommer ihåg att de årslånga rättsliga turerna till slut ledde fram till att fyra av fem direktörer friades från brottsmisstankar, trots att det utan tvekan var så att de fått sina lägenheter lyxrenoverade på pensionsspararnas bekostnad. Med jämna mellan­rum förs det fram åsikter om att medier inte ska skriva om pågående rättsfall och att de inblandade bara ska namnges om de döms. Med det synsättet hade Skandias pensionssparare än i dag varit ovetande om lägenhetsaffärerna.

I det här numret skriver Lisa Bergman om det stora arenabygget i Solna som i nästa vecka når tingsrätten. Sex personer är misstänkta för mottagande av muta respektive bestickning. Kommunalrådet, tjänstemannen och byggdirektörerna får finna sig i att se sina namn och bilder i tidningen, för när en kommunal tjänsteman tar emot pengar från storföretag är det intressant för allmänheten oavsett om det visar sig vara brottsligt eller inte.

Annat läsvärt i Fokus denna vecka: Vem är nästa Zlatan? En 19-årig målspottare har presenterat sig för världen, men platsar han i landslaget? Och varför knarkar egentligen Holly­woodstjärnorna? Varför vill inte Thåström ta emot publikens kärlek och kan hundar verkligen lukta sig till cancer? Frågor som får sina svar i veckans tidning. Trevlig läsning.

Jobba till 75!? Statsministerns skådande in i framtidens arbetsmarknad skapade en tsunami av kritik. Någon påpekade att medellivslängden för män i Pajala är 74,5. Vem ska jobba in det där sista halvåret? Utspelet är väl tajmat med att det orangea kuvertet dimper ner i brevlådan. Ni vet det där brevet som med utvecklad pedagogik och glada färger visar att Pensionsmyndigheten vet lika lite om vår framtida pension som vi själva vet. Även om Fredrik Reinfeldts trevare var av det filosofiska slaget så var ändå budskapet tydligt; räkna inte med att kunna leva gott på pensionen från 65! Ett budskap som passar perfekt för banker och försäkringsbolag som vill sälja pensionsfonder.

Claes Lönegård har granskat hur det egentligen står till med pensionerna. Resultatet talar för att både Reinfeldt och blivande pensionärer kan slappna av. Statens kostnader för pensioner beräknas minska – inte öka – de närmaste  årtiondena även om inte pensionsåldern höjs. Och de dystra siffrorna i de orangea kuverten utgår från att Sverige inte ska ha någon tillväxt alls utöver inflationen. Männen i Pajala kan andas ut, de lär inte behöva arbeta på andra sidan.

Vad är egentligen »den undre världen«? I de senaste veckornas rapportering från Malmö har begreppet använts flitigt. Men vilka är människorna som befolkar denna värld och vad har de att göra med den senaste tidens uppmärksammade mord? Maggie Strömberg reder ut begreppen. Från Malmö är det 151 mil till Luleå där Facebooks gigantiska serverhall nu byggs. Samtidigt förbereder bolaget sin börsintroduktion värd 100 miljarder dollar. Följ med på en svindlande resa från det digitala molnet ner i den norrbottniska tjälen. Missa inte heller Malin Siwes uppgörelse med det svenska säkerhetstänkandet på Signerat. Dags att sätta hjälm på Zlatan!

Skuldkris i Europa. En nyss framförhandlad finanspakt som leder till hårda besparingar som drar ner konsumtionen, vilket påverkar även den svenska exporten. Resultatet blir tuffa tider för hushållen även här hemma i Sverige. Fast tänk om det är tvärtom?

En ny s-ledare direkt hämtad från facket som inte kommer att avvika en tum från LO:s åsikter oavsett om det gäller a-kassan, arbetsrätten eller skatterna. Fast tänk om det är tvärtom?

Varje gång svaret på en fråga ter sig självklart är det journalistikens uppgift att ifrågasätta och undersöka om det finns bevis för motsatsen. Den här veckan har präglats av tv-bilder från krismöten i Bryssel. Finansministrar och regeringschefer med bekymrade anletsdrag som kliver ur svarta bilar med tonade rutor och i språnget slänger ur sig en kommentar om hur allvarligt läget är. Men vad ska den svenska tv-tittaren göra med den informationen? Dra åt svångremmen så det knakar i lädret? I verkligheten räknar Konjunkturinstitutet med ordentliga förbättringar för hushållen under 2012, och beräkningar som Fokus bett SCB göra visar att alla inkomstgrupper, från den fattigaste tiondelen till den rikaste, får en förbättrad ekonomi. Ibland är det tvärtom.

Stefan Löfven må vara fackföreningsman, men han har tidigare uttalat sig för att behålla den borgerliga regeringens skattesänkningar, och vem var det som höll i taktpinnen när fack och arbetsgivare under den förra krisen kom överens om att sänka arbetstid och löner för att rädda kvar jobb i industrin! Ibland är det tvärtom och i regeringens innersta kliar man sig nu i huvudet för att komma på nya argument när det om bristande ekonomiskt ansvar inte biter längre.

Läs också om hur Rysslands latenta stormaktsdrömmar hindrar ett internationellt ingripande i Syrien. Slutligen lite nyandlighet. Sekulariseringen av Sverige ser ut att ha avstannat. Nu söker sig de unga till religionen.

Många har analyserat mediernas roll efter att Håkan Juholt till slut tvingades lämna. Jag tog upp ämnet i förra veckans nummer och lämnar därför ordet till vår krönikör, tillika Publicistklubbens ordförande, Ulrika Knutson. På signerat förklarar hon för upprörda och besvikna partigängare vad som faktiskt är fria mediers roll i ett demokratiskt samhälle.

Nej, det var inte medierna som avsatte Håkan Juholt. Men vilka var det då som höll i yxan?

Den senaste veckan har det haglat uppgifter om kupper och svek. För den som inte har tillbringat sitt liv inom socialdemokratins väggar är det i det närmaste omöjligt att få en sammanhållen bild av vad som faktiskt hände när det omöjliga blev verklighet. När en ledare för socialdemokraterna tvingades bort efter bara tio månader på posten, och utan att ha prövats i ett val.

Torbjörn Nilsson har plockat upp alla lösa trådar och lyckas på ett märkvärdigt sätt knyta ihop allt till en fascinerande berättelse. Läs och begrunda!

En annan som hade ett problematiskt förhållande till medier är Margaret Thatcher. Med anledning av premiären av filmen »Järnladyn« tecknar Thomas Engström ett porträtt av en av nutidens främsta och mest egensinniga politiker.

Ett land där politikerna gått från ord till handling när det gäller bångstyriga medier är Ungern. När EU växte österut var Ungern den klarast lysande stjärnan. I dag intar man jumboplatsen när det gäller demokratisk utveckling med inskränkt pressfrihet och politiskt styrda myndigheter på sitt samvete. Madeleine Engstrand Andersson har tittat närmare på hur våra nya grannar i öst har utvecklats.

Vi avslutar med något väldigt personligt, och väldigt angeläget. på Sista ordet berättar Katarina Wennstam hur hon blev läkemedelsmissbrukare. Ett diskbråck och tre månaders medicinering räckte för att fastna i »pundandet«.

Två av världens mest otacksamma jobb just nu: chef för kredit­värderingsinstitut och partiledare för socialdemokraterna.

När Standard & Poor’s sänkte betyget för Frankrike och åtta andra europeiska länder utbröt en orkan av kritik från tunga ledare. Kreditvärderarna agerar politiskt och lägger krokben för hela länder, ja till och med hela europrojektet, dundrade ministrar och presidenter. Det lät ungefär likadant på andra sidan Atlanten när USA graderades ned i höstas.

Håkan Juholt har uppenbarligen otur när han tänker, för under Folk och Försvars konferens i Sälen hoppade ytterligare en groda ur munnen. Anklagelsen att regeringen bedriver försvarspolitik med hjälp av sverigedemokraterna, som kom in i Riksdagen först efter att de viktiga försvarsbesluten togs, hade kanske gått att bokföra som en obetydlig felsägning om den varit den första från Juholt. Det var den inte och medierna drog i gång på alla cylindrar. Lika kort startsträcka hade de som reflexmässigt anklagar samma medier för att driva en kampanj för att avsätta Håkan Juholt.

För 20 år sedan var det Sverige som drogs med gigantiska budgetunderskott och dåliga kreditbetyg. I dag är betyget AAA och Riksgälden lånar pengar till en ränta under en procent. Ingen skulle komma på tanken att skicka tackkort till Standard & Poor’s för det. Det ska de inte ha heller. Det var inte heller medias förtjänst att Göran Perssons regering blev omvald. Medier avsätter inte politiska ledare, lika lite som kreditvärderingsinstitut stjälper länder.

Läs om de mytomspunna kreditvärderarna i Calle Fleurs reportage och om socialdemokraternas kris i Torbjörn Nilssons text och Lars Adaktussons intervju.

Och så var det det här med lärarlegitimationer. Går det att höja ett yrkes status med hjälp av en myndighetsstämpel? Madelene Engstrand reder ut saken.

Martin Schibbye och Johan Persson ansöker om nåd. De har tillsammans med sina svenska och etiopiska advokater kommit fram till att det inte är värt att överklaga domen på elva års fängelse. I stället tvingas de nu knäfalla och »erkänna« sina brott. Den svenska regeringen tvingas å sin sida ta till alla diplomatiska piruetter för att trycka på precis lagom hårt och samtidigt visa spelad respekt för fåfänga etiopiska politiker och det etiopiska rättssystemet. Allt det här är ett rimligt pris att betala för att Johan och Martin ska kunna komma hem. Vi andra, som betraktar farsen på bekvämt avstånd, har däremot som uppgift att fortsätta påpeka det uppenbara; Johan och Martin har aldrig gjort sig skyldiga till något terroristbrott och Etiopien är ingen rättsstat, vilket visats med all önskvärd tydlighet under rättegången.

Efter ett kortare juluppehåll drar vi nu i gång 2012 med en rivstart. Johan Anderberg är på plats i USA och berättar den osannolika historien om hur kandidaten som ingen älskar, Mitt Romney, kunde segla upp som Barack Obamas utmanare om presidentposten.

Vår nya rekrytering Maggie Strömberg kommer senast från Sydsvenskan vilket visade sig mycket värdefullt när vi andra på redaktionen kliade oss i huvudet efter nya infallsvinklar kring våldet i Malmö.

Anna Wahlgren är en person som inte kräver någon närmare presentation. Men när hennes uppfostringsmetoder beskrivs ur barnets perspektiv, får läsaren en klump i halsen. Anna Wahlgrens dotter Felicias bok »Felicia försvann« är en brutal uppgörelse med barndomen om mamman. I Fokus berättar hon varför hon gör det.

Många av er har haft den goda smaken att ge bort prenumerationer på Fokus som julklapp till nära och kära. Det är något av det finaste betyg vi kan få av er och vi lovar att göra allt för att förvalta förtroendet. Gamla och nya läsare; varmt välkomna till ett nytt år med Fokus.

I veckan sköts två gatuförsäljare från Senegal ihjäl i italienska Florens. Gärningsmannen var känd för sina högerextrema åsikter. För fem månader sedan dödade Anders Behring Breivik 77 människor i centrala Oslo och på Utøya. Hans förvirrade manifest visade på motsvarande uppfattningar om människor med annat ursprung. För ett drygt år sedan greps Peter Mangs i sin lägenhet i Malmö. Han är på sannolika skäl misstänkt för tre mord och 13 mordförsök. Återigen en ensam man med rasistiska åsikter. Det har skrivits oändligt många artiklar om både Breivik och Mangs. Men efter alla fakta om planering och vapen och iskalla siffror om antal dödade och skadade, dröjer sig ändå den grundläggande frågan kvar; vad är det för människor som gör något sådant?

Jesper Huor och Magnus Arvidson har ägnat mer än ett halvår åt att försöka förstå den misstänkta serieskytten i Malmö. Resultatet är ett samarbete mellan Sveriges Radio och Fokus, och framför dig har du tio sidor skrämmande läsning om en ganska vanlig kille som gradvis förändras till en hatisk person. Det är just det vanliga; vännerna, den välstädade ­lägenheten, det till synes välordnade livet, som är så kusligt.

Jacob Wallenberg är en av näringslivets allra mäktigaste personer. I en lång intervju berättar han för Axel Odelberg om sin syn på eurokrisen, misslyckandet med de nya satsningarna och varför han inte ser några nya svenska storföretag.

Det är snart jul och vi har fyllt tidningen med extra läsning. Redaktionen sammanfattar året med hjälp av 111 frågor och svar, och Jens Liljestrand bjuder på en originalnovell som är något av det mest gripande jag läst på länge.

Nu gör vi ett litet uppehåll i utgivningen, men fredag den 13 januari är vi tillbaka. Till dess,

God jul och Gott nytt år.

Ibland behövs det en rejäl kris för att föra utvecklingen framåt. De som vill förvandla EU-samarbetet till Europas förenta stater har i decennier fört en kamp för gemensamma skatter och mer överstatligt beslutsfattande. Men motståndet har varit kompakt från många håll. Inte ens när den gemensamma valutan lanserades blev det någon riktig seger för federalisterna, trots att många ekonomer skakade på huvudet åt idén att ha gemensam valuta utan att ha en gemensam finanspolitik. Men skuldkrisen har förändrat spelplanen totalt. Nu handlar det om att rädda euron, och tidigare otänkbara förslag om kontroll över medlemsstaternas budgetar diskuteras på fullaste allvar. Och när riktlinjerna dras upp är det Tyskland som håller i taktpinnen, berättar Claes Lönegård.

Kommer ni ihåg nyheten om patienter som fick felaktiga provsvar? Cancerfall missades i den patologiska undersökningen. Vår reporter Madeleine Engstrand Andersson kunde inte göra sig fri från frågan; hur kan det gå till på det viset? Efter flera veckors grävande kan hon nu presentera en häpnadsväckande historia.

I veckan har rättegången i Etiopien mot journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson gått in i ett avgörande skede. För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken »Inget utrymme för skitsnack«. Orsaken var dels Carl Bildts oförmåga att uttala ett klart och tydligt stöd för svenskarna dels de grumliga diskussionerna om Martins och Johans syften med resan till Ogaden. Vi i media har också anledning att kritisera oss själva för att vi var så sena i starten med vårt stöd för våra kollegor. Men det finns alltid tid för att bättra sig. Uppslutningen av journalister och diplomater i rättssalen i Addis Abeba väcker hopp. I skrivande stund vet vi inte något om när Martins och Johans mardröm kan ta slut, men på Fokus ser vi fram emot den dag vi åter­igen kan jobba med dem.

Fri kommunikation är ingen självklarhet. Den tidning som du just nu är på väg att börja läsa hade inte funnits utan våra grundläggande fri- och rättigheter. Att vi kan skriva det vi tror att ni vill läsa, utan kontroll eller påtryckningar från myndigheter, beror på att kloka och modiga människor genom historien har kämpat för tryckfrihet och yttrandefrihet.

I dag pågår en motsvarande kamp för det fria ordet på internet. Den nya tekniken har givit världen ett gyllene tillfälle att bända upp åsiktskontrollen även i länder med de mest auktoritära regimerna. Men ett fritt och öppet internet är ingen självklarhet. Krafterna som vill kontrollera och censurera är mycket starka.

Christopher Kullenberg är en drygt 30-årig doktorand från Bodafors i Småland som tidigt insåg att ett fritt internet handlade om något helt annat än att ladda ner filmer och musik gratis. Sedan dess har det inte blivit många lediga stunder för Kullenberg. Vid sidan av sina doktorandstudier har han grundat nätverket Telecomix. Claes Lönegård berättar i sitt reportage om hur Kullenberg och de andra i Telecomix backat upp demokratirörelserna i Tunisien, Egypten och nu i Syrien genom att säkra tillgången till internet. Med sina tekniska kunskaper utgör de en formidabel motståndare för varje förtryckarregim.

Vi i juryn som utser Året svensk – Sven-Olof Bodenfors, Kajsa Bergqvist, Erik Blix, Margareta Garpe, Annika Åhnberg och undertecknad – har under arbetets gång förbluffats över kraften och beslutsamheten i den digitala demokratiaktivismen. Det är med stolthet vi har utnämnt Christopher Kullenberg till Årets svensk 2011.

I veckans tidning välkomnar vi också en ny skribent på Signerat. Lisa Bjurwald varnar för den främlingsfientliga nationalismen som riskerar att få livsfarlig luft av den ekonomiska krisen i Europa.

Ny i tidningen – men synnerligen erfaren – är också Lillemor Melsted. Som politisk reporter på TT bevakade hon riksdagen från 1962 till 2005. I veckans tidning skriver hon en frimodig runa över moderat­ledaren Yngve Holmberg.

En av de roligaste sakerna med mitt jobb är att är att välkomna nya begåvade medarbetare. I förra veckan blev det klart att Anna Körnung kommer att arbeta på Fokus. Annas CV är så långt att jag inte tar upp allt här men chefredaktör för Veckans Affärer och chef för Svd Näringsliv är ett par av punkterna. Anna är väldigt entusiastisk inför att börja på Fokus och det är i högsta grad ömsesidigt.

En av de tyngsta sakerna är att skiljas från begåvade medarbetare. Fokus redaktionschef Lotta Engzell-Larsson har under fem år varit en nyckelperson i arbetet att bygga upp en väl fungerande redaktion. Hon har också varit ställföreträdande ansvarig utgivare. Lotta säger själv att hon aldrig tidigare varit på ett jobb så länge som hon varit på Fokus och att det helt enkelt är dags att göra något annat.

Anna börjar på Fokus redan denna vecka, och Lotta kommer att vara kvar som redaktionschef fram till slutet av januari.

Tack för allt du tillfört Fokus Lotta! Varmt välkommen Anna!

Ett av veckans stora samtalsämnen blev Thomas Östros sofistikerade sågning av sin egen partiledare i tv:s »Agenda«. På frågan om han hade förtroende för Håkan Juholt svarade han att han »hade förtroende för verkställande utskottet«. Före­ställ er samma tv-studio för sju åtta år sedan och en social­demokratisk riksdagsledamot som på bästa sändningstid idkar krypskytte mot Göran Persson. Nä, skulle inte tro det.

Men Håkan Juholt har inte den makt över det egna partiet som Göran Persson hade och Östros giftpilar illustrerade med all önskvärd tydlighet hur lätt formell makt kan väga om man inte kontrollerar den informella makten. Varken partiledarskap eller ministerpost är någon garanti för en topplacering i Fokus stora maktrankning. Trots att det inte är valår har 40 personer bytts ut på 100-listan. Det är givetvis ett resultat av de inre konvulsionerna som flera partier genomgår, inte bara socialdemokraterna. Torbjörn Nilsson resonerar i sin text om partiledarnas betydelse för sina partier.

På plats 70 i listan hittar vi Ikeas grundare Ingvar Kamprad. Anders Billing skriver om hur en av världens rikaste män planerar successionen i möbeljätten och om varför blod inte alltid är tjockare än vatten.

Sverigedemokraterna har under Jimmie Åkessons ledning blivit ett extremt toppstyrt parti. Men inför partiets lands­dagar nu i helgen vågar ungdomsförbundet plötsligt ta sig ton, berättar Linda Eriksson. Märkligt nog är det en utrikes­politisk fråga som splittrar partiet.

De dramatiska händelserna i Egypten har givetvis inte heller undgått oss. »Déjà vu«, skanderar demonstranterna på Tahirtorget när militären går till attack. Men vilka är de, generalerna som hjälpte till att få bort Mubarak och som nu själva slår ner demonstrationer med våld? Under rubriken »De kallar sig demokrater« porträtterar Calle Fleur en grupp hårdkokta herrar.

Trevlig helg!

Den grafiska formens uppgift är att lyfta en tidnings innehåll. Under de senaste åren har Fokus genomgått stora förändringar. Vi har satsat envetet på att bli snabbare. Veckans viktigaste händelser ska analyseras och nyanseras, just den vecka de är på läsarnas, era, näthinnor. Vi har också, steg för steg, utforskat nya ämnesområden. Ett heltäckande nyhetsmagasin måste innehålla allt från politik och ekonomi till kultur, vetenskap och livsstilsjournalistik.

Fokus har helt enkelt vuxit ur sin gamla konfirmations-kostym och behöver en ny skräddarsydd form.

Den tidning du håller i din hand är ett resultat av en total översyn av varje sektion, varje artikelformat, varje typsnitt. Det var vridits och vänts, putsats och fejats.

Veckans viktigaste nyhetsfördjupning hamnar längst fram, oavsett ämne. Vi inför också en sida med en kommenterande text om ekonomi. Den här veckan skriver Anders Billing om finansmarknadens och statens oheliga allians.

»Fokuserat« är redaktionens klotterplank med kommentarer till nyhetsflödet. Där finns »Plötsligt händer det« med snabba reflexioner kring händelser i veckan som gått, och »Veckans ord« spekulerar kring ett ord som präglat nyhetsveckan. I bakre delen av tidningen har vi samlat den lite mer tillbakalutade läsningen. Där hittar ni våra kulturartiklar, lunch med Fokus och minnesordet, men också våra nya sidor med trendspaningar och intervjuer.

Men vad är det då för innehåll som den nya formen ska lyfta den här veckan? Jo, bland mycket annat en djupdykning i äldrevårdens historia, med anledning av Caremaskandalen. Var det verkligen bättre förr? Missa inte heller det långa reportaget om hur våra bostäder blev investeringsobjekt. Nu skakar marknaden, och sanningen om att fastigheter alltid är en bra investering har svagt stöd i historien.

Jag hoppas att ni uppskattar både innehållet och den nya formen.

Det finns en sak som mer än något annat skrämmer slag på tyskar och det är inflation. Det är visserligen 90 år sedan den tyska regeringen gjorde medborgarnas besparingar värdelösa genom att ohämmat trycka sedlar, men tyskarna har inte glömt vad det ledde fram till. Förtroendet för staten var lika med noll och grogrunden var lagd för Adolf Hitlers entré i politiken.

Rädslan för inflation är också huvudskälet till varför Tyskland för allt i världen inte vill ge Europeiska centralbanken alla de befogenheter som krävs för att bekämpa krisen. En centralbank som inte, som en sista lösning, är beredd att trycka pengar har svårt att få marknadens förtroende. Cecilia Ezaz-Nikpay berättar om hur Tyskland nu tvingas välja mellan inflationsbekämpning och att rädda euron. Läs också Claes Lönegårds berättelse om svenskarna som åker världen runt för att rädda banker. De är inte imponerade över hur regeringarna hanterar krisen.

Den tidning som kommer i dag är den sista i sin form. Från och med nästa vecka kommer Fokus i en ny och snyggare grafisk kostym. De journalistiska målen är dock desamma; alltid fördjupande, alltid förklarande, alltid berättande.

Vad göra när pengarna är slut och konkursen lurar runt hörnet? Man går till den som har pengar förstås! Och när det gäller riktigt stora pengar finns det egentligen bara ett alternativ. I veckan har euroländerna presenterat en räddningsfond för Europas skuldtyngda länder på astronomiska 780 miljarder euro. Nu återstår att gå med mössan i handen till de kinesiska ledarna. Samtidigt har Saab återigen rest sig på nio och stapplar vidare med hjälp av, just det, Kina.

I veckans nummer porträtterar Lotta Engzell-Larsson en av huvudrollsinnehavarna i det europeiska skulddramat, den nya chefen för Europeiska centralbanken, Mario Draghi. En akademiker som skriver artiklar tillsammans med ekonomipristagare men som också har ett förflutet på investmentbanken Goldman Sachs, banken som hjälpte Grekland att frisera siffrorna för att komma med i eurosamarbetet.

Johan Anderberg kartlägger den kinesiska bilmarknaden som ska bli Saabs räddning. Gunnar Lindstedt tar sig an en annan svensk näringslivsklenod, Vattenfall. Läs om hur bolaget gick från statlig kassako till att bli regeringens problembarn.

Slutligen vill vi på Fokus gratulera vår krönikör Johanna Koljonen som är nominerad till Stora journalistpriset för att ha startat »prataomdet«.