Fokus har skrivit om ämnet ett flertal gånger.

Jonatan Fried berättar om »Den digitala gerillan« – de som förser internet med filer att dela. Claes Lönegård skriver om ett vardagsrum under belägring och menar hotet mot underhållningsindustrin inte längre kommer från piraterna.

Vår krönikör Martin Ådahl menar att den tidigare domen mot The Pirate Bay försenar utvecklingen. Piratpartiet förknippas ofta med The Pirate Bay, Claes Lönegård porträtterade deras partiledare – Rick Falkvinge.

På andra sidan befinner sig piratjägaren – Anti­piratbyråns Henrik Pontén. Adam Svanell följde med honom och dokumenterade en jurist som ofrivilligt blivit debattör.

Journalisten och radioprofilen Eric Schüldt skriver om en desarmerad fildelning och Spotifys genomslag medan Jonatan Fried menar att »inget rubbar rytmen«.

För att få fortsätta ladda ned filmer från Karagarga, en privat tracker med hög cineastisk svansföring, måste hon ha ett visst ratio mellan seedat och leechat, det vill säga förhållandet mellan upp- och nedladdat. Genom att seeda eftertraktade filmer kan hon leecha andra mer obskyra filmer.

Och hon har utarbetat samma strategi på what.cd, en av de mest kompletta musiktorrentsajterna.

– Jag brukar kolla efter nya släpp på Pitchfork.com som jag laddar ned och seedar för att få ratio.

I den här verksamheten är alla brukare även langare, det är därför inte helt lätt att avgöra vilka i det fildelningsindustriella komplexet som är en del av Scenen och vilka som inte är det.

Ingen skulle till exempel påstå att Sara är en del av Scenen, hon har själv aldrig släppt någon fil och vet heller inte vilka grupper som släpper de filer hon laddar ned. Men hon är en djupt integrerad och en viktig del i det system som göder Scenen.

Den »riktiga« Scenen, releasegrupperna som släpper filmer, spel och musik på fildelningsnätverken innan de kommer ut i handeln, är en brokig skara personer. De använder sina kontakter inom underhållningsindustrin eller sitt tekniska kunnande för att samarbeta och tävla med varandra om att släppa olagliga kopior av upphovsrättsskyddat material först och bäst.

Typiskt sett kommer en vara ursprungligen från en så kallad supplier, som har »lånat« den från en producent eller distributör. Är det film eller musik ges den till en rippare som paketerar om varan till en fil som följer Scenens strikta regelverk för hur ett släpp ska se ut för att få räknas med i tävlingen. Är det ett spel eller ett program måste det först crackas, alltså att kopieringsskyddet tas bort. Därefter släpps filen på en ftp-server som kallas top-site för att sedan snabbt spridas till andra ftp-servrar och vidare ut på de folkliga torrentsajterna som Karagarga, What.cd och The Pirate Bay.

Antipiratbyrån, med Henrik Pontén i spetsen, har med viss framgång sålt bilden av fildelning som en pyramid. I toppen finns det hårt slutna hemliga sällskapet Scenen. I botten finns de miljontals människor som laddar ned på öppna och halvöppna torrentsajter. Genom att skilja på de som har som sport att blåsa underhållningsindustrin och de som delar filer av vana och bekvämlighet och rikta sina insatser mot de förra tänker sig Antipiratbyrån kunna stävja den illegala fildelningen. Hugger man av huvudet så dör kroppen, som actionfilms-aforismen lyder.

Och många huvuden har rullat. Men kroppen har bara fortsatt att växa.

År 2001 skedde det första stora tillslaget uttryckligen riktat mot Scenen med svenskar inblandade. Den internationellt samordnade operationen, kallad »Operation Buccaneer«, hade warez-scenen, de som släpper mjukvara med kopieringsskyddet borttaget, som måltavla. Tvärtemot vad många inom Scenen då oroade sig för, att spelet var slut för alltid, blev i­stället tillslaget startskottet för en ny generation scenare. En person som sedermera kom att bli aktiv minns i dag händelsen så här:

»Det var just när DoD [releasegruppen Drink or Die, tillslagets måltavla] gick ner för en väldans massa år [sedan], [och det visades] reportage [och] intervjuer av medlemmar, som jag själv blev intresserad.«

Alldeles i början bestod Scenen av datapionjärer drivna av att ta reda på hur saker fungerar. Den klassiske hackerns passion riktade sig främst till tekniken i sig, men många läste nog William Gibson och betraktade sig i viss mån som libertarianska superhjältar, en sorts femte statsmakt som öppnade storföretagens svarta lådor och garanterade att ingen fick för mycket makt över maskinerna.

Med den folkliga fildelningen och åtföljande medial uppmärksamhet tillkom dock många nya personer, troligtvis med både världsbild och fotknölslånga svarta skinnrockar hämtade från vad som då var det senaste inom cyberpunk, the Matrix.

Tidigt på morgonen tisdagen den sjunde september 2010 väcktes en ftp-operatör av att någon ringde på mobilen och bad honom öppna sin dörr, annars skulle den bli insparkad av polisen. Senare på dagen delgavs 25-åringen som bor i Eslöv med sin fru, har läst teknik på gymnasiet och vill jobba med 3D-grafik, misstanke för brott mot upphovsrättslagen.

I likhet med Sara upplever inte heller han sig som en del av Scenen, trots tvärsäkerheten i tidningsartiklarna som skrevs om honom i samband med »det största tillslaget mot illegal fildelning i Europa«.

25-åringen berättar i stället om hur han gått med på att ha hand om ftp-servern i utbyte mot tillgång till filer, men att han trodde att det var ett litet privat nätverk och inte förstod att servern var en del i en större infrastruktur för fildelning.

Huruvida eslövianens ftp var en så kallad top-site, dit releasegrupperna kommer för att släppa filer, eller en vanlig ftp, dit releasegruppernas kurirer tävlar om att först dumpa filer från top-siterna, och hur mycket han själv visste om verksamheten, kan vi i dag inte veta säkert. Men om hans historia stämmer är det egentligen väldigt lite som skiljer honom från Sara. Båda följer snällt Scenens regler och bidrar med sin del av distributionen av filer för att själva få tillgång till dem.

Ftp-scenen säger sig ogilla torrent-scenen och dess medlemmar för att de drar till sig oönskad uppmärksamhet från polis och medier. Men samtidigt är det uppmärksamheten och de höga insatserna som skapar spänningen och är drivkraften för många. Scenen har blivit en lagom läskig urban extremsport, en digital variant av graffitikulturen där unga män vinner ära och berömmelse i den egna gruppen genom att utföra djärva dåd med hög teknisk skicklighet.

I någon sorts extremt bokstavlig bemärkelse är fildelning faktiskt organiserad brottslighet. Men för att tanken ska leda rätt måste man addera »spontant« till början av begreppet. För det är i den spontana organisationen fildelningens osårbarhet sitter.

Det som från början var en liten klubb för meganördar är i dag ett invecklat system med mängder av personer, alla med olika funktioner som ingående samarbetar och tävlar sinsemellan för att en fil ska bli till och spridas över jordklotet.

Verksamheten är extremt decentraliserad, och varje enskild aktör har en viss juridisk och teknisk buffert kring sig som skydd mot lagens långa arm. Tillslagen är riktade mot enskilda individer som må lida stor personlig skada, men också lämnar branddörrarna till övriga aktörer på Scenen stängda, och efter sig gläntor där nya aktörer kan växa upp.

Ordlista

Scenen – Det lösa nätverk av personer som tävlar om att knäcka kopieringsskydd och distribuera upphovsrättsskyddat material.

Torrent – En populär teknik för delning av filer.

Seeda – Ladda upp

Leecha – Ladda ned

Ratio – Förhållandet mellan seedat och leechat.

Release – Filen, eller filerna av ett verk som görs tillgängligt för fildelning.

Releasegrupp – En grupp personer som samarbetar för att tillgängliggöra releaser.

Ftp-server – En dator som används för överföring av filer.

Top-site – En ftp-server där releaserna först hamnar.

Affi – En person eller grupp som förser top-sites med releaser.

Prea – Akten av att tillgängliggöra en release på en top-site.

Racea – Akten av att sprida en release från top-sites till andra ftp-servrar.

Cracka – Att ta bort kopieringsskyddet från mjukvara.

Warez – Mjukvara med borttaget kopieringsskydd.

Skulle, är nyckelordet. För det var så fallet beskrevs av en samlad världspress dagarna innan Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde Kolmisoppi och Carl Lundström dömdes av Stockholms tingsrätt till ett års fängelse och sammanlagt 30 miljoner kronor i skadestånd för medhjälp till upphovsrättsbrott i april 2009.

Ett och ett halvt år senare har rättegången spelats upp i repris, scen för scen. Åklagaren har försökt förklara tekniken bakom fildelningssajten men snubblat på ord som seeder, bittorrent och tracker. Vilket har skett till de åtalades stora munterhet och följts av förlöjligande Twitter-medelanden i realtid. Varefter domaren klagat på att alla mobila bredband och surfmobiler i salen stör ljudsystemet. Däremellan har skiv- och filmindustrins representanter yrkat på gigantiska skadestånd för utebliven försäljning och försvarssidans advokater upprepat att Pirate Bay bara är en sökmotor, likt Google, och att inget upphovsrättsskyddat material finns på sajten.

Men om tiden har stått stilla inne i rättegångssalen är det som om en tidsepok har passerat i världen utanför.

Sedan rättegången 2009 har fildelningsfrågan mötts av reglering från politiskt håll (Ipred) och nya tjänster har vuxit fram på marknaden (Spotify). Piratpartiet har misslyckats med att ta sig in i riksdagen och tankesmedjan Piratbyrån har lagt ner sin verksamhet.

Alltså: fildelningen har inte försvunnit, men piratfrågan som politiskt projekt är död. Likaså har musiklivet levt vidare – med fler artister och fler konserter än någonsin – samtidigt som musikbranschen har förändrats i grunden. Intäkterna finns kvar – de kommer bara från andra håll och går till delvis andra aktörer.

Så när domen mot Pirate Bay snart förkunnas av Svea hovrätt är det denna gång inte en världsangelägenhet utan något som enbart berör de närmast sörjande.

Hotet mot underhållningsindustrin kommer inte längre från piraterna. Och det stora slaget på mediemarknaden handlar numera inte om musiken, det handlar om något som ligger medelsvensson betydligt varmare om hjärtat: hennes tv-apparat.

Få konsumenter är så trogna som tv-tittarna. Nästan oavsett vad som visas i rutan sitter vi där i soffan, och har gjort så från tiden då Radiotjänst hade monopol på tv-sändningarna till dagens kommersiella tv-marknad med en närmast oändlig uppsjö av kanaler.

Av någon anledning har konsumenterna invaggats i den falska tryggheten att det är de som håller i kontrollen. I själva verket har de betalat överpris till kabel­operatörer för kanaler de inte velat ha, eftersom de måste köpa hela paket, och tvingats se dem på tider som tv-kanalerna bestämt.

Kabelbolagen kontrollerar allt: från innehållet till distributionsnäten. Och de opererar i symbios med film- och tv-bolagen, antingen genom avtalade samarbeten eller sammanflätande ägarstrukturer.

Det har varit en tv-marknad som alla har tjänat på – alla utom konsumenterna.

I Sverige är det Com Hem – en av Televerkets avknoppningar– som dominerar med närmare 1 800 000 anslutna hushåll, eller 75 procent av marknaden. Användarna betalar upp till 449 kronor i månaden för deras filmpaket.

Anledningen till att kabelbolagen behållit sin ohotade position decennium efter decennium – i USA började de sända redan 1948 och når nu över hälften av hushållen – är att det aldrig riktigt funnits ett alternativ. Satellit-tv var en kort parentes i historien, som dessutom fordrade stor och dyr utrustning, och att titta via internet har krävt både stort teknikkunnande och tålamod för att se hackiga videosändningar på små datorskärmar.

Fram till i dag, det vill säga.

Nu finns tekniken som är på väg att revolutionera tv-industrin genom att binda den samman med internet. Det handlar inte bara om ett nytt distributionssätt utan om en process som håller på att förändra allt från affärsmodeller till hur vi upplever televisionen.

Bakom tekniken står amerikanska it-företag som Apple, Google, Microsoft, Netflix och Amazon. Jätteföretag med jätteresurser.

Om underhållningsindustrin var orolig för fildelningen så är det inget mot den rädsla de borde känna inför de nya piraterna – jättarna från Silicon Valley. Det här är företag med ofantligt mycket större muskler och kommersiella drivkrafter än vad Pirate Bay någonsin hade. Företag som redan har kapat musik-, bok-, mobil-, spel- och tidningsbranschen. Som leder teknikutvecklingen och kan marknaden för konsumentelektronik.

Och nu har de alltså siktet inställt på att invadera vardagsrummen, och sno åt sig den multimiljardmarknad som kabel-tv-bolagen ruvar på.

Den dagen någon av dem lyckas med att ge konsumenterna vad de verkligen vill ha – möjligheten att se precis vad de vill när de vill på ett enkelt och billigt sätt – den dagen är kabeloperatörerna historia.

Speciellt om den digitala valfriheten kan kombineras med de fördelar som det traditionella tv-formatet faktiskt innebär när det gäller att visa den senaste nyhetsbevakningen eller det livesända sportevenemanget.

Huruvida det blir Google TV, Apple TV eller någon av dess konkurrenter som löser den uppgiften är omöjligt att avgöra i dag. Flera av de nya tjänsterna som det talas om har inte lanserats än.

Men säkert är att skiftet redan har börjat.

USA leder utvecklingen och Sverige följer efter. I USA har nästan var tredje person under 35 år dumpat sin gamla tv-apparat till förmån för Netflix som erbjuder strömmade filmer och serier via internet. Eller så har de aldrig skaffat någon tv alls, utan vuxit upp med att se video på datorn – den verkliga skräcken för kabel-tv-bolagen.

Trenden att klippa tv-kablarna för gott och övergå till tv genom internet kommer att hålla i sig, skrev investmentbanken Credit Suisse nyligen i en rapport. Inom sex till tolv månader spår banken att bolag som erbjuder sådana tjänster kommer att vara det dominerande investeringsområdet inom mediesektorn.

Samtidig som Credit Suisse släppte sin rapport sänkte de också sina aktierekommendationer på ett antal företag i den gamla underhållningsindustrin, som Disney, Viacom, News Corp, and Time Warner. Marknaden reagerade med att sälja och flera av bolagens aktiekurser sjönk.

Kabeloperatörerna kan tyckas som ett lätt byte för några av världens största företag. Men de vägrar ge sig utan strid. Framför allt har kabel-tv-branschen dragit lärdom av vad som hände med musikindustrin: att inte göra sig beroende av gamla distributionskanaler, så som musikindustrin stod och föll med cd-försäljning i skivaffärer.

Flera av kabeloperatörerna tillhör i dag också de största internetleverantörerna och kan därför inte kringgås lika lätt. Faktum är att de inte kan kringgås alls, vilket Comcast – USA:s största kabel-tv- och internetleverantör – försökte utnyttja genom att blockera teknologi för webb-tv i sina nät ända tills de amerikanska myndigheterna satte stopp för det 2008.

Fortfarande är frågan hur det ligger till med nätneutralitet.

It-jättarnas problem är annars att de må ha de tekniska lösningarna – liksom miljontals potentiella kunder – men de saknar innehållet. Själva filmerna och tv-serierna produceras och ägs fortfarande av den gamla underhållningsindustrin; ett faktum som Pirate Bay aldrig lyckades rubba.

Google har länge förhandlat med Hollywood – kabeloperatörernas bästa vän när det gäller att hålla priserna uppe – om filmrättigheter med målet att lansera en pay-per-view-tjänst för de allra senaste storfilmerna direkt på Youtube. Planen har hela tiden varit att det ska vara i gång redan innan årsskiftet, men ännu har inget genombrott skett.

Ett fåtal tv-kanaler har anslutit sig till den nya Google TV som ska finns ute i handeln lagom till jul, men fortfarande lyser de stora amerikanska kanalerna som Fox, CBC, NBC och ABC med sin frånvaro.

Voddler, den svenska filmtjänsten på nätet, har funnits ett tag nu men innehåller fortfarande mest skräpfilmer.

Kommer man inte över den kritiska punkten med tillräckligt innehåll som konsumenterna vill ha spelar det ingen roll hur bra teknik man har. I tv-branschen handlar det om allt eller inget: inget innehåll betyder inga tittare, vilket betyder ingen reklamförsäljning. Det vill säga noll intäkter.

Men att betala samma överpriser för programmen och filmerna som kabel-tv-branschen har gjort i alla tider – vilket de i sin tur har lagt över på kunderna – vill it-jättarna försöka undvika.

Visst har de pengarna, men då skulle de samtidigt tvingas ta över den gamla tv-industrins affärsmodell med två intäktsben: kundabonnemang och reklamförsäljning. Och de vet av erfarenhet att den affärsmodellen inte funkar på en ung generation som vuxit upp med att innehållet på nätet är gratis. Reklamfinansiering funkar, i bästa fall, men att återskapa kabel-tv-konceptet fast på internet vore att skicka ett inbjudningskort till aktörer som Pirate Bay att de är med i matchen igen.

Medan branschens nya aktörer grubblar på en lösning forcerar den regerande tv-industrin från motsatt håll för att behålla greppet om vardagsrummet. De rör sig bara precis så mycket som de måste för att behålla status quo så länge möjligt och samtidigt vara förberedda den dagen tv på allvar flyttar över från tv-kablarna till internet.

De gör det genom att bilda karteller. Hulu är ett sådant exempel, där NBC, Fox och Walt Disney gått samman för att erbjuda sina program på nätet. TV Everywhere är ett annat nätprojekt som fört samman de största programmakarna med de största distributörerna – mediejätten Time Warner och kabelbolaget Comcast – där betalande kunder med kabel-tv-abonnemang får tillgång till innehållet på nätet också.

Kvalitetskanalen HBO – som ligger bakom serier som »Sopranos«, »Six feet Under« och »The Wire« – har utfört ett liknande experiment i några amerikanska delstater. Resultatet var, till ägarna Time Warners stora belåtenhet, att konsumenterna som fick innehållet fritt på nätet fortsatte att titta lika mycket på HBO på sin gamla tv.

Det är kabel-tv-industrins stora hopp just nu: om vi ger konsumenterna en liten bit av den nya tekniken så får vi behålla dem som betalande kunder, och på samma gång dödar vi den hotande konkurrensen.

Men de glömmer att den som väl har sett en glimt av framtiden sällan väljer att gå tillbaka. Har man en gång upplevt färg-tv så har man snart glömt den svartvita föregångaren, för att tala tv-språk.

För varje steg tv-industrin tar i kampen mot it-jättarna – och här ligger paradoxen – flyttas utvecklingen en liten bit närmare konkurrenternas vision om en webbaserad television där tittaren bestämmer precis när, hur, var och vad de vill titta på.

Och för konsumenterna spelar det mind­re roll vilket företag som levererar underhållningen så länge de blir underhållna. Får de dessutom bli det på sina egna villkor, och till en betydligt lägre kostnad, så är det tittarna som är de stora vinnarna när tv-kriget går in i nästa fas.

Fakta | Framtidens tv?

I tisdags presenterade japanska elektronikföretaget Sony sin Google TV, eller »världens första internet-tv« som de själva beskriver den. Veckan innan lanserade schweiziska teknikföretaget Logitech en box som gör det möjligt att titta på Google TV även på gamla TV-apparater.
För tittarna innebär det att framtidens television, som det talats om i åratal, till sist har blivit verklighet.

Grundidén är att det inte ska spela någon roll varifrån innehållet kommer, allt ska gå att söka efter med hjälp av ett tangent­bord eller en mobil­telefon. Tittaren skriver in vad hon vill se och tv:n söker bland filmer, tv-kanaler och videoklipp på nätet. Eller så går man direkt till det man vill se med hjälp av applikationer som man laddat ner.

Så långt en tv – om än med bredare utbud och nya sökmöjligheter. Men det är också en dator som man kan surfa på och använda till sociala medier. Liksom en ljudanläggning som är ansluten till digitala musiktjänster. Eller ett verktyg för att hantera foton.

Om nu reklamen håller vad den lovar, det vill säga. I så fall har Google tagit ledningen i racet mot framtidens tv.

Målet gick vidare till hovrätten där förhandlingarna startade i dag.

Fokus skrivit om ämnet ett flertalet gånger. Vår krönikör Martin Ådahl menar att domen mot The Pirate Bay försenar utvecklingen. Piratpartiet förknippas ofta med The Pirate Bay, Claes Lönegård porträtterade deras partiledare – Rick Falkvinge.

På andra sidan befinner sig piratjägaren – Anti­piratbyråns Henrik Pontén. Adam Svanell följde med honom och dokumenterade en jurist som ofrivilligt blivit debattör.

Journalisten och radioprofilen Eric Schüldt skriver om en desarmerad fildelning och Spotifys genomslag medan Jonatan Fried menar att »inget rubbar rytmen«.

al-Bashir, Omar
Hittills har den internationella krigsförbrytartribunalens efterlysning av Sudans president varit fruktlös. Enligt åtalet är han skyldig till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i samband med folkmordet på mellan 200 000 och 400 000 människor i Darfurprovinsen.

Allen, Lily
Hon fick personifiera musikartisternas framfart på internet under 00-talet. Den brittiska popsångerskan slog igenom med låten »Smile« på Myspace. Hon tog världen med storm med texter om killar som presterar dåligt i sängen och tvekade inte att visa fingret.

Alfredson, Tomas
Under 00-talet regisserade det organisatoriska dragloket i Killinggänget bland annat den tre timmar långa tragikomiska »Fyra nyanser av brunt«. Det internationella erkännandet kom under 2008 med den internationellt prisade vampyrfilmen »Låt den rätte komma in«.

Andersson, Karin Mamma
Med sin man Jockum Nordström har hon stigit som en raket på den internationella konsthimlen. Hon fick sitt genombrott på Venedig­tribunalen 2003 och har bland annat vunnit Carnegie Art Award. Han upptäcktes av den mäktiga New York-galleristen David Zwirner på konstmässan i Basel 2000.

Appelgren, Sofia
Hennes salladsbar blev ett politiskt slagträ. Appel­gren tvingades ge upp efter åtta veckors facklig blockad. Riksdagsmannen Frederik Federley startade »En annan salladsbar« och vägrade också teckna kollektivavtal. Stället avvecklades snabbt.

B

Back, Ann-Sofie
Hon valdes till Årets designer i Sverige 2002 och 2004, och lanserade sin första egna kollektion 2002. Back har visat och sålt kläder utomlands under hela 00-talet, och personifierar det svenska »mode- och designundret«. Hon har tidigare jobbat på Acne, och är ny chefsdesigner på Cheap Monday.

Berg, Jocke
Med epitet som »Sveriges största rockband« dominerade Kent Musiksverige med Eskilstunasonen Jocke Berg i front. Den »vita konserten« på nationaldagen 2003, då besökarna uppmanades klä sig i vitt, slog rekord när biljetterna sålde slut på 3,5 timmar.

Bergman, Ingmar
Sveriges mesta filmregissör gick bort i juli 2007 vid 89 år. Dödsfallet uppmärksammades världen över. Den Bergmanska gården med bohag på Fårö räddades under stort hemlighetsmakeri av hans yngsta dotter Liv Ullman och den norska mångmiljonären Hans Gude Gudesen. Där skapar de ett konstnärscentrum.

Berlusconi, Silvio
Ingen har suttit längre i efterkrigets Italien. Premiärminister april–december 1994, samt 2001–2006 och omvald 2008. Men »Furstens« förhållande till makten väcker frågan om demokratins tillstånd i dagens Italien.

Bernadotte, Victoria
Efter sju år av väntan kom den 24 februari 2009 nyheten att kronprinsessan Victoria och mannen av folket – Daniel Westling – förlovat sig. You Tube-­klippet där kungaparet stapplande välkomnar svärsonen blev snabbt klassiskt. Även prinsessan Madeleine förlovade sig under året.

Biberfeld, Gunnel
Med forskarna Britta Wahren och Eric Sandström har hon ägnat decenniet åt att framgångsrikt utveckla vaccin mot hiv. En första testomgång avslutades 2009, men det tar minst tio år innan ett vaccin är ute på marknaden. Biberfeld har fått ta del av de 2,1 miljarder som Bill och Melinda Gates skänkt till hiv-forskning.

bin Ladin, Usama
En av världens mest efterspanade män. Tillhör en saudisk finansfamilj. Militant islamist och hjärnan bakom 11 september-attackerna 2001. Ritade om den världspolitiska kartan.

Blair, Tony
Han var New Labours härförare, och skapade en politik i mittfåran. En socialdemokrati som inspirerade reformtörstande partivänner i hela Europa. 2007 var Labourledarens tio år vid makten till ända och Gordon Brown tog över som premiärminister i Storbritannien.

Blix, Hans
Fokuskrönikören som lett internationella atomenergiorganet IAEA och till Bushadministrationens förtret inte fann några massförstörelsevapen i Irak efter inspektionerna 2002–2003. Insatserna mot kärnvapenspridning har varit en nagel i ögat på Nordkorea och Iran. Detta skildras av skaparna bakom 00-talet kanske främsta tecknade serie »South Park« i dockfilmen »Team America«, där en uppretad Kim Jong Il gör hajmat av Blixt.

Bolin, Bert
00-talet blev decenniet då »miljön« blev »klimatet« när vi pratade om att rädda planeten. Meteorologiprofessorn Bolin ledde världen med sitt arbete i FN:s klimatpanel.

Bolt, Usain
Åldern är låg och karriären kort, men kortdistanslöparen Usain Bolt räknas ändå som en av de mest framgångsrika friidrottarna genom tiderna. Innehavare av tre VM-guld, tre OS-guld och världsrekorden på 100 och 200 meter. Snabb som blixten, helt enkelt.

Borg, Anders
Nya moderaternas finansminister. Partiets hästsvansprydda chefsekonom och analytiker satte en ny skattesänkarpolitik, riktad mot medel­inkomsttagarna.

Brin, Sergey
Ihop med Larry E Page startade Brin det företag som skulle komma att dominera internet. Google sopade mattan med alla andra sökmotorer och tjänar i dag enorma summor på annonsering. Plötsligt hade Microsoft fått en värdig motståndare.

Bush, W George
Gav Irakkriget och tortyren ett ansikte. Avsatte och avrättade Saddam Hussein. Stärkte den kristna konservativa högern. Solkade USA:s internationella rykte.

C

Carlsson, Arvid
Decenniets enda svenska Nobelpris gick till Arvid Carlsson, medicinforskare i Göteborg år 2000 för upptäckter om signalsubstanser i nervsystemet. Forskningen har fått stor betydelse för förståelsen av sjukdomen parkinson. Carlsson kritiserar media för att ge en alltför positiv bild av stamcellsforskning.

Carlsson, Robyn
Sångerska, låtskrivare och artist som fick nog av de stora skivbolagen och startade eget. Albumet »Robyn« blev tokhyllat, och hon slog igenom stort i Storbritannien och USA. Hösten 2008 turnerade Robyn med Madonna.

D

Dahlkvist, Annika
Mindre bröd, sa »fettdoktorn« Annika Dahlqvist. Mer bröd, sa svenskarna och satte ännu en surdeg. 00-talet var decenniet där svenskarna lärde sig uttyda GI som glykemiskt index och att Paulun inte bara är en säng i en Bellmansång utan namnet på GI-nestorn som uppmanade oss att äta oss friska.

Ek, Elin
»Ta ingen skit!« och »Lagom suger« blev det tidiga 2000-talets slagord för unga tjejer. De lanserades av det tiaraprydda yrvädret Grynet, programledaren Elin Eks alter ego. Hon utmanade normerna och stod alltid på tonåringarnas sida.

E

el-Refai, Nour
Hon blottade sig i tv, åtalades, gav karaktären »Bitterfittan« ett ansikte, floppade i »Melodifestivalen« i skuggan av Björn Gustafsson och hyllades för sitt »Sommar«-prat i P1. Som en virvelvind stormade hon in på humorscenen och blev 00-talets Hasse och Tage – i ett.

F

Falkengren, Annika
SEB:s vd gav bonusdebatten ett ansikte i Sverige. Upprördheten spred sig när det visade sig att näringslivstopparna hämtat ut astro­nomiska bonusar och lönepåslag trots att företagen gjorde miljardförluster. Falkengren fick göra offentlig avbön i morgonsoffan.

Falkvinge, Rick
Ultrakapitalisten från Göteborg som retade upp sig på justitieminister Thomas Bodström till den grad att han sa upp sig från jobbet, tog ett lån och startade ett parti. Piratpartiet red på fildelningsdebatten och gjorde succé i EU-valet 2009.

Fritzl, Elisabeth
Vad är det med Österrike? Elisabeth hölls instängd och våldtogs av sin far Josef i en källare i 25 år. Natascha Kampusch försvann när hon var tio år, hon hölls inlåst i en källare i åtta år av Wolfgang Priklopil.

Fuglesang, Christer
Förste svensken i rymden blev 2006 Christer Fuglesang. En tappad skruvmejsel, annars gick uppdraget som planerat. Men redan 2001 köpte sig amerikanen Dennis Tito en plats till stjärnorna som den första rymdturisten.

Fuld, Richard
Var vd för amerikanska investmentbanken Lehman Brothers, som ansökte om konkursskydd 15 september 2008, vilket blev startpunkten på finanskrisen. Fuld, som hade plockat ut bonusar motsvarande flera hundra miljoner under de goda åren, blev en av världens mest hatade män.

G

Ghezali, Mehdi
I december 2001 greps svensk-finsk-algeriske örebroaren Mehdi Ghezali i Pakistan. Han fördes utan rättegång till Guantánamo på Kuba och frigavs först efter 930 dagar. Hösten 2009 fängslades samme Ghezali igen.

Gore, Al
Mannen som tidigare var mest känd för att han aldrig blev president gjorde storstilad återkomst som Mr Klimat med uppdrag att rädda jorden. Filmen »En obekväm sanning« var startskottet för engagemanget mot den globala uppvärmningen. Fick Nobels fredspris 2007.

H

Hammar, KG
En massiv namninsamling, under ledning av bland andra ärkebiskop KG Hammar, krävde 2005 amnesti till alla asylsökande i Sverige. Protesterna ledde till att asylkraven tillfälligt sänktes och 30 000 flyktingärenden prövades på nytt, 13 000 av dem fick uppehållstillstånd.

Hellström, Håkan
Broder Daniel-basisten slog sig lös och exploderade i svenskarnas högtalare med »Känn ingen sorg för mig Göteborg«. Plötsligt var det okej med falsksång och att »låna« från artistkollegerna. Hellström sjöng sig också in i den breda publikens hjärtan som gäst i »Allsång på Skansen«.

Hilton, Paris
Hotellarvtagerskan som förvandlat småhundar till en accessoar. Satte med tv-serien »Simple Life« tonen för decenniets superkändiskult: en kombination av pengar, bling-bling, sex, droger. Kändisen framför alla andra.

Holm, Stefan
Pensionerad höjdhoppare. Under 00-talet vann han bland annat OS-guld och inomhus-VM fyra gånger. Statistikgalningen Holm säger sig vara en av få höjdhoppare som har lyckats hoppa mer än 50 cm över sin egen längd (181 cm kontra 237 cm).

Hu, Jintao
Folk­republiken Kinas president sedan 2003 är en klassisk teknokrat som med stadig hand lotsat landet genom marknadskapitalismens blindskär och gjort Kina till en stormakt igen. Men OS i Beijing 2008 förbättrade inte yttrandefriheten, tvärtom.

Hurley, Chad
Chad Hurley, Steve Chen och Jawed Karim tjänade en förmögenhet på sin till synes enkla idé – en plattform där vem som helst kan lägga ut sina videoklipp. Ett drygt år efter lanseringen 2005 av You Tube såldes bolaget till Google för 1,65 miljarder dollar.

I

Ibrahimovic, Zlatan
Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare. Under 00-talet har Zlatan vunnit Guldbollen fyra gånger och blivit skyttekung i italienska ligan. Flytten från Inter till katalanska FC Barcelona (2009) är den näst dyraste övergången i fotbollens historia.

Isaak, Dawit
Svensk-eritrianska journalisten Dawit Isaak tillbringade nästan hela decenniet i fängelse, i september 2001 greps han i Asmara i Eritrea. Sveriges »tysta diplomati« har under åren kritiserats hårt.

J

Jackson, Michael
Världens sista superstjärna? 00-talet började med ett spektakulärt firande av hans 30 år som artist, och det avslutades med att han dog. Däremellan åtalades han för sexuella övergrepp på barn, och trots att han frikändes blev det tystare runt honom. Tills våren 2009, då han slipade på den storslagna comeback som aldrig blev av.

Jacobsson, Jonas
Sportskytten från Norrköping har deltagit i samtliga Paralympics sedan 1980. Facit hittills: 27 medaljer. 2008 skrev han in sig i den svenska idrottshistorien då han som förste handikappidrottare tilldelades Svenska Dagbladets bragdmedalj.

Jaldung, Håkan
Polismästaren som ledde styrkorna under kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001. Det var första gången sedan skotten i Ådalen 1931 som en demonstrant blev skjuten. Jaldung åtalades senare för frihetsberövande, men friades.

Jones, Marion
2007 blev friidrottaren Jones fråntagen de flesta av sina många VM- och OS-medaljer efter dopningsavslöjanden. Hon dömdes även till sex månaders fängelse. Planerar en comeback som basketspelare.

Josefsson, Janne
Strax före valet 2002 avslöjade »Uppdrag granskning« rasistiska moderater i valstugorna. De borgerliga förlorade, det blev räfst och rättarting och utrymme för en viss Fredrik Reinfeldt att formera nya styrkor och bilda den allians som fyra år senare skulle vinna regeringsmakten.

K

Kaplan, Jeffrey
Dataspel är verkligen ingen lek. Som lead designer för »World of Warcraft« styr Jeffrey Kaplan verkligheten för miljontals människor som valt att leva sina liv virtuellt. Inför släppet av varje ny version av spelet ses de främsta fantasterna köa i dagar.

Kirchsteiger, Ernst
Martin Timell gjorde succé som hemmafixare i tv och fler följde i kölvattnet av den så kallade Timell-effekten. Bland annat inredaren Ernst Kirchsteiger som renoverade sommartorp och kryddade den svenska citatfloran med uttryck som: »Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.«

Klüft, Carolina
Hon är en av tidernas bästa sjukampare. 2005 blev den 22-åriga smålänningen den yngsta friidrottaren någonsin att ha erövrat guldmedaljer i både inomhus- och utomhus-EM, -VM och OS.

Knutson, Lottie
Tsunamin i Sydost­asien på annandagen 2004 krävde 225 000 liv, varav 543 semesterfirande svenskars. UD, med Laila Freivalds och Lars Danielsson i spetsen, fick hård kritik för sin slappa hantering. I stället klev Fritidsresors informationschef fram.

L

Lindberg, Camilla
Få kände till, än mindre brydde sig om, folkpartiets riksdagsledamot från Dalarna. Det ändrades i ett knapptryck – när hon som enda borgerlig politiker röstade emot den omstridda FRA-lagen. Lagen gick igenom men Lindberg kunde börja titulera sig folkhjälte.

Linderborg, Åsa
»Mig äger ingen«, eländesskildringen av en supande men kärleksfull pappa, var en av de viktigaste titlarna i 00-talets ström av självbiografiska romaner. Som kulturchef på Aftonbladet orsakade hon diplomatisk kris mellan Stockholm och Jerusalem genom publiceringen av den utskällda artikeln som spekulerade i israelisk organhandel.

Lindh, Anna
Mitt i EMU-valrörelsen 2003 blev Sveriges utrikesminister, Ja-sidans affischnamn och socialdemokraternas kronprinsessa mördad. Världens ledare ställde upp i hyllningskör. Men det blev ingen euro i Sverige.

Ljung, Susanne
Tog modet in i journalistikens finrum med sitt program »Stil« i P1. Fick ett lass med skit kastat på sig när hon erkände ett synnerligen dyrt väskinköp. Ljung blev antikonsumisternas måltavla men visade egentligen bara på en realitet – att 00-talet var decenniet då lyx blev allmängods.

Ljungberg, Hanna
En av Sveriges mest framgångsrika fotbollsspelare. Utnämnd till årets främsta spelare 2002, och belönades då även med Diamantbollen. 2008 gjorde Ljungberg sitt 72:a landslagsmål för Sveriges damlandslag, en prestation som gjorde henne historisk.

Lundby-Wedin, Wanja
Hon gick ut hårt i Vaxholmskonflikten där det lettiska byggföretaget Laval drog den svenska modellen till EG-domstolen. Sverige fick stryk och LO fick så betala dyrt för konflikten. Sedan blev problemen personliga när fackbasen och styrelseledamoten godkänt AMF:s pensionsavtal med vd:n Christer Elmehagen värt 60 miljoner.

Lundgren, Nils
Ekonomen som lyckades framställa sitt EU-skeptiskta kompis­projekt junilistan som ett folkligt antietablissemangsparti. I EU-parlamentsvalet 2004 tog de alla med storm och blev tredje största parti. Fem år senare åkte de emellertid ut.

Lövin, Isabella
Journalisten ilsknade till på den europeiska fiskepolitiken, 2008 skrev hon boken »Tyst hav« som gav henne Stora Journalistpriset. Året därpå valdes hon in i Europaparlamentet för miljöpartiet och driver i dag frågan vidare i EU:s fiskeriutskott.

M

Merkel, Angela
Tysklands första kvinnliga förbundskansler. Hon blev en symbol för kvinnor som tog makten i världen under 00-talet, som Michelle Bachelet i Chile, Cristina Kirchner i Argentina och Jóhanna Sigurðardóttir på Island. Merkel tog även kommandot i EU.

Moodysson, Lukas
Lyfte frågan om människohandel med filmen »Lilja 4-ever« (2002). Uppskattningsvis förs varje år över en halv miljon kvinnor och barn in i EU för att utnyttjas i prostitution, på sexklubbar och i porrbranschen. I världen handlar det om flera miljoner. Handeln omsätter runt 50 miljarder kronor och är den snabbast växande formen avgränsöverskridande brottslighet.

Mugabe, Robert
Har i tre decennier styrt det svältande Zimbabwe med järnhand. Resultatet är en rekordinflation på över tusen procent. Efter fjolårets val tvingades han samarbeta med den politiske fienden Morgan Tsvangirai, men hittills har det inte lett till någon förändring.

N

Nordström, Tina
Hon regerade i tv med sina personliga matlagningsprogram under nästan hela 00-talet. Hon fick svenskarna att »smaka, smaka« och utbrista »jättegott« (på skånska). Andra tv-kockar som kultförklarades var Floyd, Den nakna kocken (Jamie Oliver) och Nigella Lawson.

O

Obama, Barack
Med sin valslogan om hopp och löfte om förändring valdes han 2008 till USA:s förs­ta svarta president. 2009 tilldelades han även Nobels fredspris. Även om han inte skapar fred i världen och minskar fattigdomen på hemma­plan satte han en ny ton i debatten.

Oddson, David
Knäckte Islands ekonomi. Mångårig statsminister, och riksbankschef under den tid bubblan blåstes upp. Fick sparken när krisen uppdagades. Personifierar inaveln i den isländska makt­sfären.

Olofsson, Maud
En sensommardag 2004 samlades de borgerliga partiledarna hos centerpartiledaren i Högfors för att bilda en allians. Men det var först ett drygt år senare, hemma hos kristdemokraternas Göran Hägglund i Bankeryd, som de kom överens om politiken.

Opitz, Stina
Hennes skulptur »Cirkulation II« prydde en rondell i Linköping, men någon ogillade den vita betonghunden och högg huvudet av den. Det blev starten på en rörelse som 2006 placerade ut »rondellhundar« över hela landet. I Pakistan, där de danska Muhammedkarikatyrerna fanns i färskt minne, utbröt upplopp när konstnären Lars Vilks publicerade en teckning av profeten som rondellhund.

Parker, Sarah Jessica
Symbolen för 00-talets frigjorda storstadskvinna som slåss för rätten att bränna hela karriär­lönen på skor och samtidigt drömma om en man som kan försörja henne. Tv-serien »Sex and the City« blandar varumärkesplacering, sexuellt frigjorda singlar med kärleken till New York.

Persson, Göran
Ingen svensk politiker var mäktigare under decenniet än Vingåkers Machia­avelli. Höjdpunkten kom 2002 då Persson dansade med kossan Doris och vann sitt andra val. Men den buffliga ledarstilen slog tillbaka mot partiet och valet 2006 blev ett nederlag.

Petersson, Lars-Eric
I juni 2000 blev Peterssons enorma ersättningar kända för allmänheten. Lyxrenoverade lägenheter åt ledningen, avancerade affärer med dotterbolaget Skandia Liv och skatte­planering ledde till slut till att Petersson fick sparken 2003. Därefter inleddes en rättsprocess som pågick fram till november i år.

Politkovskaja, Anna
Rysk journalist på tidningen Novaja Gazeta som mördades 2006. Var en av landets starkaste kritiker av militären och dåvarande presidenten, numera premiärministern, Vladimir Putin, som fortfarande är Rysslands starke man.

Pärson, Anja
Tog sitt första VM-guld i slalom 2001. Sedan dess har det blivit en hel drös till: Pärson är den enda idrottare som har vunnit VM-guld i samtliga fem alpina discipliner. 2007 blev hon den första att vinna Bragdguldet två år i rad.

Pääbo, Svante
Hamnade högst på tidskriften Sciences tio-i-topplista när han lyckats klassificera schimpansens DNA. Annars sysslar han med paleogenetik, han undersöker neandertalarnas arvsmassa för att klarlägga varför det blev människan som tog herreväldet på jorden.

Q

Quick, Thomas
Sveriges mest omskrivna massmördare, Sätermannen Thomas Quick (Sture Bergwall), har erkänt trettio mord och dömts för åtta, tog i december 2008 tillbaka alla erkännanden och krävde resning. Quick menade att han varit drogad med psykofarmaka när han erkände.

R

Reinfeldt, Fredrik
Han var en underdog, hunsad av Carl Bildt. Men han har klarat ministeravgångar och finanskris. Med tre år vid makten och ett svenskt ordförandeskap i ryggen är han närmare sina landsfaderdrömmar än någonsin.

Rodham Clinton, Hillary
Från bedragen första dam till USA:s utrikesminister. Trots, eller kanske tack vare, den hårda och jämna striden mot Barack Obama under 2008 års presidentvalskampanj knep hon ministerposten. En av världens mest inflytelserika personer.

Rosling, Hans
Professor vid Karolinska institutet. 2005 grundade Rosling stiftelsen Gapminder, som försöker skapa hållbar utveckling med hjälp av statistik. Rosling har blivit världsberömd för sina pedagogiska – och optimistiska – föredrag om global hälsa.

Rowling, JK
Första Harry Potter-filmen kom 2001. Sedan har det rullat på med hysteri inför varje boksläpp. 2007 satte författarinnan punkt, då var hon Englands 13:e rikaste person – god för 550 miljoner brittiska pund. Har fått en efterföljare i Stephenie Meyers böcker om vampyren i »Twilight«.

S

Sahindal, Fadime
Mordet på 27-åriga Fadime Sahindal vintern 2002 blev starten på en het debatt om hederskultur i Sverige. Unga invandrarkvinnor som lever moderna, självständiga liv mördas för att försvara familjens heder.

Sahlin, Mona
Sveriges mest stryktåliga politiker klättrade tillbaka till toppen. 2007 valdes hon till första kvinna att leda socialdemokraterna. Hade tänkt hålla vänsterpartiet på avstånd, men rörelsen tvingade henne att backa.

Salander, Lisbeth
Det var inte Mikael Blomqvist utan Lisbeth Salander som gav det bestående intrycket från Stieg Larssons »Millennium«-trilogi. Den späda, svartsynta, androgyna hämnerskan blev Sveriges och hela världens superhjälte. Böckerna har sålts i över 20 miljoner exemplar och filmerna har setts av över sju miljoner – hittills.

Schlingmann, Per
Reklammannen som formade 00-talets mest hypade politiska modeord: utan­förskapet. Moderaternas kommunikationschef Schlingmann var arkitekten bakom arbetslinjen mot bidragslinjen. Blev partisekreterare efter valsegern.

Schulman, Alex
Plötsligt skulle alla berätta för omvärlden vad de tyckte. Elakast var bäst. Störst bland bloggarna var Alex Schulman och uppmärksamheten rakade i höjden när han bestämde sig för att lägga ner. Blondinbella och Katrin Zytomierska var andra storbloggare.

Schyman, Gudrun
Kallade män för »talibaner« medan hon ännu var vänsterpartiledare. Blev politisk vilde i riksdagen, startade feministiskt initiativ 2005. En av decenniets mest lysande opinionsbildare, men valframgångarna har uteblivit.

Sjöholm, Helen
I Kay Pollacks succé­pekoral »Så som i himmelen« rörde musikalstjärnan publiken till tårar med »Gabriellas sång«. Och med »Du är min man« med Benny Anderssons Orkester höll hon sig kvar på Svensktoppen i 278 veckor.

Stenbeck, Cristina
Blott 24 år gammal klev hon in och tog kommandot över miljardimperiet när hennes pappa, finansmannen och mediemagnaten Jan Stenbeck, plötsligt gick bort 2002. Nu är hon en av världens mäktigaste affärskvinnor.

Stockselius, Svante
Nöjeschef på SVT som 2002 förvandlade »Melodifestivalen« till ett kringresande megajippo med deltävlingar över hela landet. Sponsorer, skivbolag och kommuner jublar, tv-publiken bänkar sig och finalen i Globen ses av halva svenska folket. Numer festivaldirektör på Europanivå med kontor i Genève.

Svanberg, Carl-Henric
Vd 2003–2009 som tog Ericsson ur krisen. I början av 00-talet genomgick telekombolaget sin värsta kris hittills, vilket slog hårt mot Sverige och arbetslösheten. Mellan 2001 och 2003 halverades antalet anställda till 52 000, samtidigt förlorade bolaget över 50 miljarder kronor. I dag har bolaget 85 000 anställda världen över.

Svensson, Sixten
Orkanen Gudrun skakade om södra Sverige i januari 2005 med stormbyar på 40 m/s. Över 340 000 svenskar blev strömlösa och skåningen Sixten Svensson ilsknade till. Han startade elupproret för att lämna in en grupptalan mot Sydkraft för att få en säkrare tillgång till el.

Swartholm, Gottfrid
The Pirate Bay, FRA-lagen, upphovsrätt och piratpartiet blev centrala begrepp under andra halvan av decenniet. 2006 gjorde polisen en razzia mot TPB, bland andra hackern Gottfrid Swartholm, och beslagtog servrar. I juni 2008 röstade riksdagen igenom den omdiskuterade FRA-lagen.

von Sydow, Ebba
Modeprofilen Ebba von Sydow lanserades hårt av Expressen och blev snabbt en maktfaktor i Modesverige. Konkurrenten Aftonbladet kontrade med Sofi Fahrman och så var kapprustningen inom modebloggandet i gång.

Annika Sörenstam
En av tidernas främsta golfspelare. Sörenstam har vunnit 72 segrar på LPGA-touren, tjänat mer än 22 miljoner dollar och slagit otaliga rekord. 2003 valdes hon in i »Gold World Hall of Fame«. Drog sig tillbaka 2008.

T

Tamas, Gellert
I boken och senare dramadokumentären »Lasermannen« berättade Gellert Tamas decenniets stora historia om Sverige. Ett mörkt 90-tal genomsyrat av rädsla och främlingsfientlighet. Sju år senare kom han ut med reportageboken »De apatiska« och beskrev främlingsfientlighetens intåg i 00-talet. Den här gången handlade det om de omdebatterade apatiska flyktingbarnen.

Törnblom, Mia
00-talet var självhjälpens årtionde, böckerna fyllde bokhandlarna. Den som framför allt gav svenskarna självkänslan tillbaka var en före detta narkoman, numera föreläsare, författare och vägledare.

W

Wachenfelt, Irene
»Könskriget« var namnet på Evin Rubars tv-program, där Roks-ordföranden (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) Wachenfeldt med sitt uttalande att »män är djur« ställde feminismen på sin spets. Hon fick svenska folket att vakna till i tv-soffan.

Waldau, Åsa
Drama med inslag av bestseller-deckare. En religiös sekt på landet, pastor som fjärrstyrde barnflicka via sms och en kvinna som säger sig vara Kristi brud. Knutbymordet dominerade medierna vintern 2004. Pastorn fälldes för anstiftan till mord, barnflickan för mord.

Wales, Jimmy/Sanger, Larry
Just när it-bubblan brast startade de uppslagsverket som alla kan redigera och ingen får betalt för. På 90-talet hade ingen trott på dig om du sa att Wikipedia skulle komma att bli världens kunskapsförmedlare.

Watkins, Sherron
Hon är kvinnan som slog larm om fusk i den amerikanska jättekoncernen Enron. Företaget redovisade vinst medan förlusterna och skulderna växte på hög. Fasaden rämnade och utredningen visade på insiderhandel, bokföringsbrott och korruption i vad som blev ett av världens största bedrägerier på decennier.

Wingårdh, Gert
Gjorde monumental arkitektur okej igen i Sverige. Beskrivs som våghalsig, ömsom minimalist – ömsom maximalist. Har fått Kasper Salin-priset fem gånger – fler än någon annan – varav tre under 00-talet, senast 2007 för Sveriges ambassad i Washington. Han har även ritat den svenska ambassaden i Berlin.

Z

Zanyar, Darin
Satte »Idol« på kartan i Sverige. Vem minns egentligen vem som vann »Idol« 2004? Att Darin blev tvåa kommer däremot de flesta ihåg. 17 åringen från Vällingby blev en av landets största flickidoler och radade upp listettor under åren som följde.

Zennström, Niklas
Skrämde slag på telekom­branschen genom att erbjuda gratis telefoni på internet. Skype såldes för 20 miljarder till amerikanska E-bay och Zennström kvalificerade sig 2006 till tidskriften Times lista över världens 100 mäktigaste.

Zuckerberg, Mark
Harvard­studenten hade bara tänkt skapa en plattform för gamla studentkompisar att kommunicera på. I dag har Facebook över 300 miljoner användare och är en viktig kanal för både marknadsföring och valkampanjer.

Å

Åkesson, Jimmie
Han enade partiet, kastade ut de värsta belastningarna och försökte tvätta bort bilden av Sverige­demokraterna som en bunt rasistiska skinnskallar. Närmar sig riksdagen.

En inte alltför ovanlig syn.

Männen är de största privatsurfarna. En av tio spenderar upp till två timmar på olika hemsidor som inte har med jobbet att göra. I topp ligger nyhetssajter, men även privat mejlande, streamad media och nätshopping är populärt, enligt en undersökning gjord på uppdrag av internetsäkerhetsföretaget Trend Micro. Hälften av de tillfrågade uppgav att de regelbundet uppdaterar sin statusrad på Facebook under arbetstid. Femtioplussarna privatsurfar minst på jobbet förutom när det gäller porr, där leder de ligan.

Många passar även på att fildela när de är på kontoret. I Jönköping visade det sig vid en analys att nästan hela kommunens bandbredd används för fildelning. Om man laddar ner eller sprider upphovsrättsligt material är det inte svårt att undersöka vem som ligger bakom, även fast det är kommunens nätverk som syns utåt.

– Vi hade tidigare en anställd som beställde varor i en elevs namn. De uppgifterna lämnade vi ut och vi skulle agera på samma sätt vid fildelning, säger Inge Hansson som är it-chef i Karlstad.

Ett sätt att komma undan är att surfa via en extern proxyserver för att hålla sig helt anonym. Det är alltså inte bara joltcola-drickande ungdomar som sysslar med sådant, som kanske den fördomsfulle tror.

– Det förekommer i de flesta av de 20 kommuner som vi har undersökt. Det är ju ett sätt att undanhålla vad man gör, men vi kan inte säga vad det är för hemsidor det handlar om, säger Anders Heland, vd på it-företaget Pulsen Integration.

Men om man bortser från olagliga nät­aktiviteter är det kanske inte helt fel att en del av nio till fem-tiden ägnas åt annat än arbetsuppgifter. Forskare vid universitetet i Melbourne har nämligen visat att den som privatsurfar är mer effektiv än den som inte gör det.

Tiden man ägnar åt att uppdatera exempelvis en statusrad på Facebook fungerar helt enkelt som en paus. Och pauser behöver människan.

Datorfestivalen Dreamhack hade bjudit in Henrik Pontén att besvara besökarnas frågor, men ingen verkade speciellt intresserad. Redan under sitt första svar om vikten av att ladda ner på laglig väg överröstades han av skrik, och utbrast:

– Lägg av nu! Om ni har bett mig komma så får ni låta mig tala till punkt.

Henrik Pontén hade anat att framträdandet inte skulle mötas av några hyllningskörer. Han och kollegan Per Strömbäck från organisationen Dataspelsbranschen hade till och med parkerat sin bil nära utgången, ifall de skulle behöva fly hals över huvud. De var beredda på det värsta. Men får man en chans att förklara sin ståndpunkt, då ska man ta den, hade Henrik resonerat.

Nu klev en tonårskille med händerna i fickorna fram för att ställa en fråga:

– När dina ungar laddar ner, räcker det med utegångsförbud eller blir det 30 miljoner för dem också?

Publiken jublade. Antipiratbyråns chefsjurist log ett snett leende.

Ända sedan 2001 hade Kalmarsonen Henrik Pontén agerat omslagspojke för svensk nöjesindustris kamp mot illegal fildelning. Det var en kamp som hade blivit tuffare med åren. Sedan några år tillbaka drevs världens största nedladdningssajt av svenskar, och de många unga fildelarna hade gjort Sverige känt som »piratparadis«. En vecka tidigare hade dessutom piratpartiet, vars program i princip innebar motsatsen till det Antipiratbyrån arbetade för, valts in i Europaparlamentet.

Där han stod, utbuad i en småländsk mässhall, skulle man kunna tro att den kände antipiraten höll på att ge upp. I stället var det precis tvärtom. Henrik Pontén kände segervittring.

Efter piratpartiets valframgång kan det tyckas självklart att 2009 går till historien som ännu ett motgångsår för den så kallade upphovsrättsindustrin. Men antipiraterna har haft en hel del medvind, även om det inte började så.

Inför tingsrättsförhandlingen om The Pirate Bay i februari uppmärksammade medier över hela världen den kaxiga svenska piratrörelsen. Medan Henrik Pontén och hans kollegor framträdde med bistra miner gjorde piraterna sig lustiga över rättegången och döpte om den till »Spectrial«, spektakelrättegången. Piratbyrån körde till och med upp en piratstajlad buss och ordnade fester utanför Stockholms tingsrätt.

Sajtens talesman Peter Sunde förklarade att det inte skulle spela någon roll om de blev dömda. Många bedömare höll med. Ungdomar kommer inte att sluta fildela, och en fällande dom riskerar snarare att stärka The Pirate Bays ställning, var den återkommande analysen.
Väl i rättssalen försvann dock de åtalades sturskhet. Ställda inför ett faktiskt hot om fängelsestraff valde de en mer taktisk attityd och försökte, trots alla sina tidigare uttalanden, tona ner både sin upphovsrättskritik och inblandning i sajtens verksamhet.

Kort efter rättegångsförhandlingen trädde Ipred i kraft – den impopulära lagen som gav rättighetshavare möjlighet att begära fram namn på bredbandskunder som delat ut upphovsrättsskyddat material. Över en natt minskade landets nättrafik med drygt 40 procent, vilket allmänt tolkades som att massor av svenskar slutade fildela.

Den 17 april kom domen. Tingsrätten valde att döma The Pirate Bay-killarna till fängelse, ett överraskande hårt straff, och godtog dessutom Antipiratbyråns skadeståndsberäkningar. Henrik Pontén kände sig upprymd när han skummade domslutet vid faxmaskinen. Vinden hade börjat vända.

Med allvarlig min visar Henrik Pontén in i ett mötesrum på Antipiratbyråns kontor.

– Dreamhack kändes lite som en bortamatch. Gänget som stod längst fram var totalt i affekt, de vrålade så att saliven stänkte. Men jag upplevde det ändå som att en övervägande del av publiken faktiskt ville lyssna, säger han.

Henrik Pontén var först tveksam till att ställa upp på den här intervjun. Mannen med antipiratsidans mest kända ansikte har blivit restriktiv med uppmärksamhet kring sin egen person. Han tycker att han oftast blir svartmålad eller felciterad.

– Jag tackar ja till intervjuer där jag får förklara syftet med det jag gör. Jag är trött på att journalister kommer in här och har bestämt sig för att vi står för all världens ondska.

När Henrik Pontén talar håller han blicken konstant fäst vid mitt anteckningsblock. Han känns ganska spänd. Det var trots allt aldrig opinionsbildare han ville bli.

Innan Antipiratbyrån grundades 2001 arbetade Henrik Pontén för MDTS, branschorganisationen för multimedia och dataspel. Redan då var hans jobb att jaga pirater, fast inte digitala sådana. I en tid utan hubbar och torrentsajter handlade den upphovsrättsliga kampen om att bulta på dörren till misstänkta postorderverksamheter, bedriva spaning på marknader och gripa piratkopierare på bar gärning. En gång följde ett kamerateam från TV3:s »Efterlyst« med när han var ute och knackade på hos upphovsrättsskurkar.

Sedan piratkopieringen flyttade till internet har jobbet alltmer kommit att skötas från skrivbordet. Ibland saknar han spänningen ute på fältet.

– Jag upplever att jag tvingas in i rollen som debattör. Som jag ser det är det politikernas roll att diskutera sig fram till en lagstiftning. Men de politiska partierna har ingen trovärdig idédebatt när det gäller internet och vågar knappt stå upp för de lagar de själva har beslutat om. I stället måste vi både delta i diskussionen om lagstiftningen och jobba för att upprätthålla den. Det är en snurrig situation.

Antipiratbyrån är långt ifrån den enda aktör i Sverige som arbetar emot olovlig fildelning. Skivbranschorganet Ifpi och mjukvarutillverkarnas BSA bekämpar båda aktivt piratkopiering. Ändå är det just Henrik Pontén, möjligen i konkurrens med advokaten Monique Wadsted, som har kommit att personifiera kampen mot piraterna. En roll som har fått honom att regelbundet utses till Sveriges mest hatade man. Per Strömbäck på Dataspelsbranschen beskriver Henrik Pontén som »en tydlig bad cop«.

– Det finns egentligen bara två roller i den uppskruvade mediediskussionen, och än så länge har piraterna lyckats få den som good guys. Henrik är väldigt tydlig och kompromisslös, med inställningen att man antingen är med eller emot. Det gör honom tacksam att stoppa in i medie­logiken.

En Googlesökning på namnet Henrik Pontén ger träffar där man önskar hans död och kallar honom för diverse könsord. En rad artiklar återger kuppen där någon skickade in en falsk ansökan om namnbyte, så att han plötsligt var mantalsskriven som »Pirate Pontén«. På Youtube hittas en sketch från tv-programmet »Hey Baberiba«, där han parodieras av David Hellenius, samt den hemmagjorda musikvideon »Henrik Pontén – far åt helvete«.

– Det har blivit en vana att titta sig över axeln i tunnelbanan. Visst rättar jag mitt liv till viss del efter sådant, men på ett personligt plan blir jag bara stärkt i min uppfattning när jag möter hot och hat. Ett tag hörde hot till vardagen, men det har lugnat ner sig på sistone.

Henrik Pontén anser att debatten har »nyktrat till« sedan i våras, och menar att stödet för upphovsrätten ökar.

– Vi har haft ett framgångsrikt år. Det har gått vår väg på alla plan.

Det är en sanning med modifikation. Piratpartiet har trots allt plockat två stolar i Europaparlamentet, och nyligen upphävde hovrätten beslutet att bredbandsbolaget Ephone måste lämna ut användaruppgifter till fem bokförlag.

Ändå har antipiraterna mycket att glädjas åt.

Försäljningen av dvd-film tilltog under senvåren och sommaren. Den digitala musikmarknaden växer snabbt, samtidigt som streamingtjänsten Spotify tar allt större marknadsandelar. Till och med försäljningen av fysiska cd-album ökade under våren för första gången på åtta år.

I oktober spårade Antipiratbyrån upp gruppen Svenne-Redcross, som påstås vara en av de största inom »Scenen« – den lösa sammansättning av pirater som har gjort sport av att kopiera nya skivor, filmer och program. Gruppen tvingades inte bara sluta med verksamheten, utan dessutom gå ut med ett officiellt meddelande som avslutades: »Ni som fortfarande är involverade i Scenen – stäng ner. Ingen går säker där ute.«

Enligt Antipiratbyråns egna beräkningar har detta minskat snittiden för när en ny film läcker ut – från 4,5 dagar innan den släpps på dvd till 1,8 dagar. Obetydligt kan tyckas, men Henrik Pontén menar att det är en viktig seger.

I en ny undersökning beställd av skivbranschorganet Ifpi svarar rekordhöga fyra av tio svenskar att de laddar hem musik från fildelningssajter. I samma undersökning svarar dock sex av tio att Ipredlagen har fått dem att ladda ner mer sällan eller sluta helt. I en annan aktuell undersökning från Sifo uppger elva procent av de tillfrågade att de fildelar. Det är nästan en halvering mot tidigare i våras, då 21 procent svarade likadant.

Även om färre laddar hem finns det dock inget stöd för att själva attityden till fildelning skulle ha förändrats.

– Inledningsvis handlar det om ren och skär avskräckning, det är ingenting att hymla om. Det är precis som att man saktar in när det kommer en hastighetskamera. Tyvärr fungerar den mänskliga naturen så. Många gör saker på nätet som de aldrig skulle göra i den verkliga världen där man blir sedd och får ta ansvar för sina handlingar, säger Henrik Pontén.

Per Strömbäck är ändå optimistisk:

– Vi i vår värld har fått hoppet tillbaka. Kritiken mot Ipred-lagen var högljudd, men det finns ingenting som säger att den representerade hela befolkningen. Lagstiftningen har visat att fildelningsbeteendet faktiskt går att förändra.

Den bedömningen delas inte av alla.

– Hur många tecken skulle det vara? 500? Grymt, jag fixar det.

Rasmus Fleischers lunch avbryts gång på gång av att mobilen ringer. Mycket har hänt sedan han för sex år sedan företrädde nystartade Piratbyrån i tv-programmet »Debatt«. Datanörden som fick tittarna att häpna när han hyllade piratkopiering har blivit doktorand i samtidshistoria, inflytelserik bloggare, kulturdebattör och författare.

I dag kallar han bildandet av lobbygruppen Piratbyrån för en semantisk manöver. Genom att ta bort ordet anti från Antipiratbyråns namn ställde de föreställningar om rätt och fel på ända.

– Numera använder jag sällan namnet Piratbyrån. Det behövs inte. Vi ser i stället en ny nätaktivism som inte går under piratbegreppet, utan lever på mobiliseringar kring sakfrågor som överlappar varandra, säger han.

Rasmus Fleischers agenda har, i likhet med övriga piratrörelsens, kommit att handla alltmer om integritet och digitalisering, och allt mindre om de fildelningsfrågor där allt började. Ipred-lagens inverkan på fildelningen är han över huvud taget inte intresserad av att diskutera.

– Fildelning har aldrig varit ett självändamål, utan en naturlig del av vad ett öppet internet står för. Såvida man inte är nätverkstekniker tycker jag att det är ganska irrelevant att titta på den totala kvantiteten fildelning. Dessutom, i den yngre generationen så ser de flesta fortfarande fildelning som en självklarhet, säger han.

Striden mellan pirater och antipirater kan beskrivas som en konflikt mellan teknik och juridik. På ena sidan står teknikkunniga debattörer som menar att internet bygger på fri spridning av filer, och att denna spridning inte kan regleras utan att ett övervakningssamhälle skapas. På andra sidan står juridiskt kunniga debattörer som svarar att internet måste följa samma lagar som resten av samhället.

I princip alla som intervjuas inför den här artikeln säger att den polariserade debatten om fildelning kontra upphovsrätt nu håller på att dö ut. Förklaringarna är dock helt väsenskilda. Medan antipiraterna triumferande hänvisar till en ökad insikt om att upphovsrätt behövs på nätet är piratsidans analys den motsatta.

»Vi bryr oss inte om den debatten längre«, skriver Peter Sunde i ett mejl från sin nya bostadsort Berlin. »Allmänheten fildelar, det kvittar vad den stora högljudda upphovsrättsmaffian säger. De kan argumentera bäst de vill. Vi andra lägger vår energi på nästa och nästnästa steg i stället.«

Rasmus Fleischer är inne på ett liknande spår:

– Snarare än att diskutera om fildelningen är bra eller dålig vill vi diskutera hur man får den att bli kulturellt intressant. Ofta har fildelningsdiskussionen betraktats som en fråga om den breda massans tillgång till kultur. De enda som har ett intresse av att framställa det så är företag som Spotify och Voddler, vars affärsidé är att erbjuda tillgång.

I sitt resonemang snuddar Rasmus Fleischer vid ett annat tänkbart skäl till att debatten har svalnat: lagliga tjänster börjar kunna konkurrera med de illegala. Det tydligaste exemplet är Spotify, som erbjuder gratis tillgång till ett enormt musikbibliotek genom att sända reklam mellan låtarna. För bekvämligheten att slippa ladda ner väljer användarna att stå ut med reklamsnuttarna. Samtidigt får upphovsmännen nöja sig med lägre arvoden, eftersom det är bättre än att inte få betalt alls.

Daniel Johansson är doktorand i datavetenskap vid KTH och forskar kring hur teknikutvecklingen påverkar musikindustrin. Han förutspår att den fria fildelningen på sikt kommer att kunna sammanfogas med det upphovsrättsliga systemet.

– Det skulle innebära att man anonymt samlar in information som ligger till grund för avgifter. I fallet musik skulle det som de facto spelas i folks mp3-spelare ligga till grund för avräkningen till upphovsmännen, säger han.

Både Per Strömbäck och Rasmus Fleischer ställer sig positiva till en sådan modell.

– Men även det kräver att man ändrar upphovsrätten, säger Rasmus Fleischer.

Antipiratbyråns chefsjurist ser lite trött ut där han sitter vid ett långbord på kontoret i Birkastan. Henrik Ponténs kamp mot nätpiraterna har pågått i åtta år, gjort honom till rikskändis och lett till oräkneliga mordhot. För honom är tanken på en kompromiss, där upphovsrätten genomgår en remake, fullständigt otänkbar.

– Antingen har vi en upphovsrätt eller så har vi inte det. Det finns inga kompromisser. Vårt mål på Antipiratbyrån är att bli arbetslösa. Allt som kan digitaliseras kommer att genomgå samma process som vår bransch har gjort, om vi inte lyckas hejda det.

Han lyfter blicken.

– Men jag tror att vi är närmare en lösning än vad många uppfattar det som.

The Pirate Bay-fallet skulle ha tagits upp i hovrätten i veckan, men sköts upp på grund av jävsanmälningar. Nu ser förhandlingen ut att bli av först framåt sommaren. Henrik Pontén är övertygad om att ännu en fängelsedom väntar och säger att The Pirate Bay är »historia, fullständigt överspelat«. Önsketänkande kanske, men det råder ingen tvekan om att försöken att sälja sajten både har urholkat dess symbolvärde och fått grundarnas hjältegloria att hamna på sniskan.

Den som väntar sig ett nytt spektakel i Svea hovrätt riskerar att bli besviken.

Detta har hänt
Den 1 april trädde den så kallade Ipredlagen i kraft. Lagstiftningen gav upphovsrättsinnehavare rätt att begära ut personuppgifter på misstänkta fildelare från bredbandsleverantörer.

Kort därefter, den 17 april, dömdes fyra personer till ett års fängelse och totalt 30 miljoner i skadestånd för att ha arbetat med sajten The Pirate Bay.

Domen överklagades av båda parter och skulle ha tagits upp i hovrätten med start den 13 november.

Efter anmälningar om jäv mot hovrättsrådet och hovrättslagmannen sköts förhandlingen upp och väntas inte bli av förrän framåt sommaren.

Mer ur reportaget: Musikindustrins eget Starbucks

Rättegången mot The Pirate Bay i februari blev inte den stora politiska manifestation som många hoppats på. Men det är alldeles för enkelt att förklara dagens allt större ointresse för fildelningsfrågan med en rättegång utan ideologisk udd. Svaret är enklare än så. Det handlar återigen om teknik. Teknik och användarvänlighet.

Att en tjänst som Spotify fått ett sådant genomslag handlar inte om att den fildelande ungdomsgenerationen bytt moralisk ståndpunkt och helt plötsligt köpt upphovsrättsindustrins argument om vad som är stöld eller inte. Det handlar inte heller om att Henrik Pontén lyckats skrämma fildelarna till nya vanor.

I stället beror fildelningens minskade betydelse på att några visionärer insett att marknadsekonomi handlar om att erbjuda konsumenten en tillräckligt attraktiv produkt. Att det inte går att stämma och hota sina potentiella kunder till lydnad. Är attraktionen kring varan tillräckligt hög spelar det ingen roll att samma produkt finns fritt, men ofta olagligt, att hämta på nätet för den som fildelar.

Det går att konkurrera med gratis, se bara på de bryggerier som lyckas sälja vatten på flaska i ett land med ett av världens renaste dricksvatten direkt ur kranen. Spotify och dess efterföljare av reklamfinansierade streamingstjänster är en sådan produkt. Det är ett helt sammanhang du betalar för. Ett enkelt, blixtsnabbt och smidigt sätt att få tillgång till ungefär samma sak som finns i fildelningsnätverken.

Att fildelningen är en fråga som på lång sikt kommer försvinna ur den offentliga debatten är däremot ingen ny iakttagelse. Redan under valborgshelgen år 2007 gick Rasmus Fleischer tillsammans med vännerna i Piratbyrån upp på Vårbergstoppen utanför Stockholm för att demonstrativt bränna upp fildelningsfrågan i ett stort bokbål. De såg en stelnad debatt och ville gå vidare. Resultatet går att läsa i Rasmus Fleischers banbrytande bok »Det postdigitala manifestet« – ännu en skicklig semantisk manöver som i själva titeln utgår ifrån att det digitala tillståndet redan övergått i något annat.

Det postdigitala handlar om att vi befinner oss i ett accelererande överflöd av musik. Och den som stått med sin mp3-spelare i handen och bläddrat mellan sina tio tusen nedladdade låtar vet att överflöd kan vara något förlamande. Full tillgång är inte längre så spännande.
Överflödet öppnar upp för en ny värld där fildelningens vara eller icke vara inte längre spelar lika stor roll. I det framtida digitala landskapet kan all musik som någonsin spelats in finnas på en hårddisk i fickan. Och det är i en sådan värld mer intressant att tala om vad vi ska göra med all denna musik än prata om försäljning av enstaka kopior.

Det är även inom det här området som utrymme finns för en sargad bransch att återta initiativet.

Allt handlar om att följa med i utvecklingen kring vad musik i grunden är. På 1900-talet var musik något som fanns på cd-skivor. Den tiden är förbi. Musik är i dag något som är enormt mycket mer tillgängligt, båda lagligt och illegalt. Det musikindustrin behöver göra är att förstå den här utvecklingen och bejaka den.

Ett exempel på ett sådant bejakande går att hitta i en helt annan bransch – kaffeindustrin.

Starbucks gjorde kaffet mobilt. Något man drack medan man gick upp och ned längst med New Yorks avenyer, kaffe var något man sörplade ur pappmugg och kaffe var även något som man nu betalade mycket pengar för. Alla ville ha en sådan där pappmugg i handen. Genom det här nya synsättet på kaffe lyckades Starbucks förändra hela mentaliteten kring vad kaffe är med enorma ekonomiska vinster som följd.

Musikindustrin behöver sitt eget Starbucks. Ett företag som i grunden kan förändra synen på hur musik används. Spotify och dess efterföljare är ett bra steg på vägen.

Mer ur reportaget: Piratjägarens revansch

Den senaste tiden har hon ägnat sig åt att försöka sammanställa en fungerande affärsmodell som tar hänsyn till den nya tekniken. Ett sätt att, »slippa gå via de stora förlagen«. Och att slutföra projektet »Skriv färdigt boken«, ett interaktivt romanbygge där varje kapitel skrivs av olika människor.

Målet är att boken ska hålla samma klass som en traditionell roman, ges ut och marknadsföras.

– Det finns något suspekt i den stora skräcken för fildelning. När jag lagt ut min tidigare bok på Pirate Bay så tog det bara några minuter innan de frivilliga donationerna började trilla in på mitt konto, berättar Unni Drougge på sin nedslipade skånska och poängterar att hon inte vill skrota nuvarande system – bara komplettera det.

Men när jag påstår att hon gått från att vara kvinnosakskämpe till att bli piratkramare protesterar hon.

– Jag har inte övergett kvinnofrågorna. Och även om det finns en bas av manliga nördar i piratrörelsen, så skär den över alla samhällsskikt och kategorier.
Unni Drougge delar gärna ut kängor till höger och vänster. Nyligen skrev hon en debattartikel där hon förklarade att Liza Marklund och härvan kring »Gömda« har gjort att hon inte längre kan med att kalla sig feminist utan att skämmas. Och dagens svenska kulturklimat beskriver hon som ensidigt, likriktat och tråkigt.

– Nästan all ny litteratur som ges ut är skit. De stora förlagen pumpar upp saker som inte förtjänar det, som den här Lars Kepler-skiten. Usch!

När det gäller skrivandet så är Unni Drougge nästan perverst inrutad. 05.30 ringer väckarklockan och då bär det direkt av till en av de två gymanläggningar där hon har träningskort. Efter en timmes spinning eller styrketräning går hon hem, duschar, äter en banan och dricker kaffe. Alltid samma procedur och samma näringsintag.

– Sedan sätter jag mig och skriver under ymnighetsrökande. Då känner jag mig lite som Strindberg.

Starten på hennes eget romanskrivande liknar hon med att klämma en finne. En uppdämd lust som forsade fram, omöjlig att hejda.

– Jag avskyr mittfåran och bestämde mig tidigt för att vara tvärtemot etablissemanget. Den enda tråden i mitt brokiga liv är bryta mot normer och göra upp med förlegade värderingar.

Redan som barn var hon obstinat. Vägrade gå och lägga sig på kvällarna och fick börja med sömntabletter.

– Även i dag så är jag fruktansvärt jobbig för min omgivning. Måste alltid opponera mig och käfta emot. Enda undantaget är mitt eget kärleksliv, konstigt nog.
När det gäller relationer säger hon själv att hon alltid varit usel som stannat kvar i destruktiva och våldsamma kärleksförhållanden år ut och år in.

Alla som läst Unni Drougge vet att hon inte räds att fläka ut privatlivet. Grafiska sängkammarscener, våld, alkoholism, smuts och mänsklig förnedring, inget tycks henne främmande.

– Jag skiter i konventionerna. Har de sex ska det stå i detalj hur det går till, jag vill följa med in på toaletten och ner mellan lakanen. Många tänker säkert att jag varit utlevande i bingen och så är det kanske inte riktigt.

Hon konstaterar att hon fått in en evighetssallad och tänder i stället ännu en cigarett samtidigt som hon förklarar att hon röker för att kunna träna och tränar för att kunna röka. Egentligen avskyr hon fysisk ansträngning. Ändå sprang hon tjejmilen två år i rad, övertalad av sin vän och författarkollega Mari Jungstedt.

– Jag var råspacklad och tände en cigg så fort jag kom över mållinjen. Det retade ju förstås en del, konstaterar hon nöjt.

Trots hennes ambivalenta inställning till att hålla kroppen i trim så ser hon med fasa en tendens bland sina medelålders vänner att lägga på sig årsringar och dö i soffan. Samtidigt som »det goda livet« är det enda de pratar om.

– Jag orkar inte lyssna på diskussioner om mat och husrum. Alla mellan 30 och 50 snackar om vad de ska äta, hur de ska inreda sitt kök eller bygga hus på Gotland. Det är fruktansvärt ointressant.

– 70–80 procent av alla människor i alla lägen är amöbor, konstaterar hon sedan. Vi inreder våra hem och har en absurd längtan efter evigt liv.

– Vi får inte dö i vår kultur. Det ses som ett personligt misslyckande. Jag går aldrig på mammografi eller cellprovtagningar. Är det meningen att jag ska dö så får jag dö, säger Unni Drougge trotsigt och tänder ännu en cigarett.

Någonstans på vattnet mellan Slussen i Stockholm och skärgårdsidyllen Vaxholm hade Mary X Jensen närmat sig Fredrik Reinfeldt. Statsministern skulle snart hålla sommartal. Moderatbloggaren Jensen, som skriver på MinaModerataKarameller, bad om en hälsning och fick en. Sekunder senare skickade hon sitt twitterinlägg.

»Nördarna på ön« var de hundratals datorentusiaster som samtidigt befann sig på Tjärö i Blekinge för att diskutera sociala medier. Hälsningen skickades vidare och snart hade den nått tusentals personer.

– Då förstår man vilket genomslag internet har, säger Jensen som arbetat i it-branschen sedan åttiotalet.

– Vi som är online förstår det. Men de andra förstår inte. Tyvärr är det de andra som sitter och bestämmer, säger hon.

Jensen är kritisk till hur moderaterna, liksom resten av de etablerade partierna, har hanterat frågor kring internet och den personliga integriteten. Först FRA-lagen, sedan Ipred. Då är det inte konstigt att piratpartiet fick sådana framgångar i Europaparlamentsvalet, anser hon.

7,1 procent av väljarna i Sverige valde att rösta på piratpartiet. 225 915 personer. Bland förstagångsväljarna, de mellan 18 och 21 år, blev piratpartiet största partiet med 24 procents stöd. I åldersgruppen 22 till 30 år fick de 17 procent av rösterna. Det var mer än vad moderaterna fick.

Moderaterna gjorde ett med deras mått mätt dåligt val. De hamnade på 18,8 procent, mer än sju procentenheter lägre än vid riksdagsvalet 2006 och endast marginellt bättre än i förra EU-valet.

Resultatet berodde visserligen inte på att piratpartiet tog deras väljare, enligt SVT:s valundersökning. Men valet synliggjorde moderaternas stora problem just nu: att locka de unga väljarna. Starkast stöd fick partiet i gruppen 65 år och äldre. Och inget parti var lika dåligt på att mobilisera sin egna väljare. Bara 60 procent av dem som sade sig vara moderater röstade på partiet.

Har valresultat och framgången för piratpartiet lett till att moderaterna börjat ompröva sin politik?

Mary X Jensen är väldigt tveksam.

– Jag tror inte att man lärde sig något av det här. Och jag hyser inga stora hopp om att det ska bli någon förändring inför nästa val.

Därför har hon nu bestämt att själv kandidera för moderaterna i riksdagsvalet 2010 och driva integritetsfrågor.

Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman är desto mer övertygad om att EU-valet kommer att få konsekvenser.

– Det är klart att det finns en ödmjukhet i partiet inför det bistra faktumet att det går dåligt för oss bland unga männi­skor. Det gör givetvis att man lyssnar mer på oss nu än när vi framförde kritik tidigare, säger han.

Wykman talar inte längre om att avgå, som han gjorde för att protestera mot FRA-lagen för ett år sedan.

– Jag är övertygad om att moderaterna kommer förbättra sig. Sedan måste vi i Moderata ungdomsförbundet ta strid för att den bättringen blir tillräckligt stor och tydlig för väljarna, säger han.

Än så länge har det inte synts några konkreta tecken på en omsvängning inom moderaterna. Reinfeldt valde i sitt sommartal förra helgen att tala om annat. På moderaternas arbetsstämma i Västerås som pågår just nu diskuteras varken internet eller övervakning. Och partisekreterare Per Schlingmann vill inte uttala sig innan moderaternas eftervalsanalys, som leds av [[Tobias Tobé]], presenteras någon gång i höst.

Riksdagsledamoten Karl Sigfrid är den moderat som tydligast profilerat sig som motståndare till partiets ståndpunkter om fildelning och FRA-lagen.

– Jag tror inte att det kommer bli några omsvängningar direkt. Och jag vet inte själv om jag skulle förespråka det heller. Åtminstone inte några snabba omsvängningar, för jag tror inte någon skulle uppfatta det som seriöst.

Sigfrid hoppas i stället att partiet kan arbeta fram en ny politik för personlig integritet, snarare än att riva upp redan beslutade lagar. Men att vinna ungdomars förtroende kommer att ta tid.

– Det kommer inte gå snabbt. Och självklart kommer vi att mötas med en misstro till att börja med, säger Sigfrid.

– Vi kommer inte att vara det parti som har störst förtroende i de här frågorna i valet 2010. Men vi kan kanske komma så långt att människor som i övrigt tror på arbetslinjen och de kärnfrågor där moderaterna redan i dag är starka, att de åtminstone inte låter sig avskräckas på grund av internetpolitiken.